Julen är slut, hösten är här, eller..?

Ett förvirrat inlägg.

---

 

Höstväder igår kväll med regnet mot rutan.

Igår kväll kom regnet. Älskade regn! Det var som om det höll på att bli höst igen. Fast… även om det tog bort en del av den förhatliga snö som fallit gissade jag att det skulle komma ett bakslag. Och mycket riktigt! Under natten blev det kallare igen och regnet övergick i snö. När jag slog upp mina ljusblå i morse höll vaktis på att ploga för fullt här utanför. Synd att han inte sandade också – det var nämligen snorhalt. Och är fortfarande.

Temperaturen fortsätter att sjunka och det snöar fortfarande lite lätt. Jag avskyr verkligen vintern med kyla och halka, men jag måste erkänna att en solig vinterdag kan en till exempel ta riktigt fina foton. Nu har jag inte så stora möjligheter att göra detta eftersom jag jobbar ganska mycket och det är mörkt när jag kommer hem. Men jag kunde ha gått ut för att fota i lördags, till exempel…

Nej, jag klagar inte på mitt jobb, jag trivs fortfarande och tycker att det är roligt. Igår hade jag inte alltför mycket att göra, bara, men idag satte jag fart och försökte fixa till några foton – med viss igångsättningshjälp av NK*. Sen fick jag en beskrivning att textgranska och den kom jag nästan halvvägs i. I morgon väntar ett arbetsmöte efter lunch kring en rapport. Kanske blir det en spännande lunch, dessutom, med författaren och dess moder. Det vore så roligt om det blev av!

Jag kom ihåg att ringa min läkarmottagning och förnya recept på två mediciner idag. Toppenfint att nån från mottagningen ringde tillbaka lite senare på dan för att verifiera att min receptförnyelse gått fram. På fredag ligger ett e-recept på apoteket.

Det blev vinter igen idag, inte helt oväntat.

När klockan närmade sig gå-hem-dags gäspade jag och NK ikapp. Men det var bara att försöka hålla sig vaken så en inte slirade av vägen. Innan jag fick träda innanför hemmets dörrar skulle jag handla, så jag stannade vid Tokerian. Tre matkassar följde med hem – och ändå glömde jag köpa mjölk och Bregott havssalt… Trött jag blir på mig själv…

Eftersom jag fortfarande var på benen när jag kommit hem gjorde jag nästan helt slut med julen. Alla stakar och stjärnor åkte ner, stoppades i kartonger och påsar och förpassades ut till förrådet. Kvar att göra nu är att köra en maskin med julrött, men det blir i morgon. Vid 19-tiden kunde jag äntligen inta min middag mina två rostade mackor med ost och två glas mjölk. Medan jag tuggade på mackorna kollade jag TV-programmet framöver. I afton blir det nog Veckans brott klockan 21 på SvT 1 för min del, för det är säsongsstart. I morgon ser jag fram emot premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin klockan 21 på SvT 1. I totalt sex avsnitt träffar konstnären Lars Lerin lika många kändisar. Först ut är Anni-Frid Lyngstad. På torsdag är det säsongsstart för Antikrundan. Första avsnittet är från Simrishamn, men nästa veckas avsnitt är inspelat i Uppsala. Den som kollar då kanske får se en och annan lokal kändis… (Jag ska ALDRIG glömma Anne Lundbergs iskalla ögon…) Till torsdag får jag träna upp mig på värderingarna genom att kolla Antiktidningen, som kom idag i postboxen. Antikrundans app är redo att användas igen på mobilen!

Vilka TV-program tittar DU helst på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Tofflan på en TV nära dig.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan från Falun, igen!

Ett antikt inlägg.

---

 

Torsdag och äntligen Antikrundan! Som vanligt placerade jag kroppshyddan i  bästefåtöljen framför TV:n, höjde volymen, startade appen och amatör-värderade. Givetvis för att försöka bättra på såväl poäng som omdöme sen sist.

Knut Knutson värderade en spegel i kvällens program. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I afton var rundan tillbaka i Falun. Och där finns inte bara familjen Raffa, där finns finfina grejor också. Som vanligt var en del finare än andra.

De här prylarna gillade jag mest i kvällens program:

• Tomten (värderad till 20 000 kronor)
• Grünewaldtavlan (värderad till mellan 60 000 och 80 000 kronor)
• Skålen (värderad till mellann 5 000 och 6 000 kronor)
• Spegeln (värderad till mellan 20 000 och 25 000 kronor)
• Stolen (värderad till mellan 100 000 och 150 000 kronor)

Mina värderingar då? I kväll Hade jag inte så många fullpoängare, men jag knep några poäng per föremål för det mesta. På det blev jag återigen antikkunnig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Prognoser, Stormoguler och lite annat

Det blev en halv påse chilibågar till Morden i Midsomer igår kväll. Sånt straffar sig. Uj, så det straffar sig. Det är nästan så att du skulle kunna känna stanken ända bort till dig. Men vilken tur att du inte gör det. Var väldigt glad för det och sniffa på den här vackra vinröda saken i stället. Nån som vet namnet på den? Jag är verkligen urusel på blomnamn…

Det poppar upp så många vackra blommor utanför jobbet varje dag. Nån som vet vad denna vinröda heter? 
Skrivbordsgadgeten säger 

Klart och soligt

Lokalblaskans väderprognos löd

Endast tunna moln

Inte mycket som stämmer med det jag ser utanför mitt fönster. Men det är varmt idag, nästan kvavt. En liten åskskur skulle behövas. Helst i kväll, så att jag tar itu med städningen i stället för att sitta vid datorn eller så.

I morse öppnade jag kuvertet som kom igår med posten. Min mamma kommer alltid ihåg! Kortet innehöll två trisslotter och jag är säker på att de inbringar vinster båda två. Skulle behövas nu till semestern… I kväll ringer mamma och nu måste jag pumpa henne på vad hon önskar sig. Foppatofflor snackade hon om sist, men det vägrar jag köpa för det är så fult!!! Och jag vill inte att min mamma ska gå omkring i nånting fult även om det bara är hemma. Det är ytterligare en födelsedag den här månaden, men jag har nån idé om ett hårt paket.

Mamma kommer alltid ihåg!

Ett hårt paket, för resten, det fick jag sms om halv åtta i morse. Hade blivit ganska sur om jag hade haft semester, men ingenting förvånar mig när det gäller klantföretaget, sedan 2005 ägt av Stormogulen bland Sveriges förlag. Det som en gång startades av ett gäng killar hemma vid köksbordet har inkorporerats av sagda Stormogul. En Stormogul som utan hänsyn lägger ner arbetsplatser och kanske möjligen erbjuder de anställda att flytta med 50+ mil. Nä, snacka om att ödelägga folks liv. Nog för att jag vill ha ett jobb och en lön, fast även jag har mina gränser och värderingar.

Klarade mig undan vägarbeten på väg till jobbet idag, men stora vägen här utanför har fått sin asfalt bortfräst på båda sidor under en lång sträcka som jag liksom bara måste köra på för att komma hem Gissningsvis kör de igång vid rusningstrafik igen, smart asses. Men innan jag kör hem ska jag arbeta lite, bland annat tillsammans med en studierektor.

Read Full Post »

Antikrundan – från Örebro igen

Kvällens Antikrundan gick från Örebro – igen. Jag tittade på en inspelad version av programmet i efterhand tillsammans med Fästmön. Vi är båda mycket undrande över varför man återvänder till samma platser. Det finns ju liksom flera städer i Sverige…

En lite lugnare ”Runda” blev det i afton, men gissningsvis var sms-trafiken tät klockan 20 – 21 mellan öst och väst… 😛

Här är några av föremålen och värderingarna:

• En gul kinesisk vas från sent 1800-tal värderades till mellan 5 000 och 10 000 kronor.
• En rysk emaljbägare som tagits fram till den siste tsarens kröning värderades till 2 000 kronor. Knut Knutson levererade också en läskig historia kring den.
• En saltstol från S:t Petersburg, troligen 1900-tal, värderades till 7 500 kronor.
• En skål av Picasso, inköpt i Frankrike för cirka 50 kronor, värderades till mellan 4 000 och 6 000 kronor.
• En rätt ful ampellampa fick ett värde av 12 000 – 15 000 kronor.
• En lättklädd rosa dam på en porslinstavla hade en rysk sginatur och värderades till mellan 20 000 och 30 000 kronor.
• En skev och ganska hemsk vas från Orrefors betingade ett värde mellan 5 000 och 7 000 kronor.
• Cajsa Warghs kokbok, en sjundeupplaga från 1780, värderades till        2 000 kronor.
• En konstig fransk lampa värderades till mellan 8 000 och 12 000 kronor.
• En otroligt vacker iransk matta, inköpt på 1970-talet för 300 kronor, värderades till mellan 20 000 och 40 000 kronor.
• En minibyrå, kanske för smycken, gjord på 1780-talet värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
• En annorlunda smidesljusstake för fem ljus inklusive stump värderades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.

Under programmet gjordes också ett besök på Carl-Jan Granqvists kokboksmuseum. Vilka böcker och vilka värden!

Nästa vecka sänds Antikrundan från Sigtuna.

Read Full Post »

Antikrundan från Kiruna 2

Antikrundan för andra gången från Kiruna! Och väldigt fina saker visades upp idag också. Däremot skulle fru Hatt och jag välja ANDRA adjektiv när det gäller deltagarnas klädval. Rutigt och prickigt och randigt och oformligt och ormskinn och konstigt och så tröjan SOM VANLIGT knuten runt halsen…

Nog om kläder, här är några av prylarna och värderingarna:

• En fruktansvärd svankopp (inget personligt mot koppen, jag har bara en aversion mot svanar) värderades till mellan 15 000  och 20 000 kronor.
• En guldnål med oäkta pärla fick ändå värdet 1 500.
• En otroligt vacker ring från Ungern värderades ända upp till 100 000 kronor.
• Ett vackert jämtskåp trodde ägaren skulle vara värt runt 20 000 kronor. Det värderades till upp mot 70 000 kronor.
• Fyra gustavianska stolar, övermålade men med den grå originalfärgen kvar under, värderades till cirka 20 000 – 25 000.
• En gammal sojaflaska visade sig vara värd 2 500 kronor.
• En man hade med sig en bok från sin farfars bibliotek. Boken var från 1600-talet och handlade om Amerika. Den värderades till upp mot 250 000 kronor.
• En annorlunda rokokobyrå med träskiva i stället för marmorskiva var svårvärderad. men fick ändå ett uppskattat värde till mellan 30 000 och 40 000 kronor.
• En otroligt vacker rysk sockerskål värderades till mellan 8 000 och 10 000 kronor.

Nästa vecka går rundan från Umeå igen!

Read Full Post »

Antikrundan från Örebro

Kvällens Antikrundan gick från Örebro. Min expertkollega idag var den eminenta skofetischisten Fru Hatt (som enkel Toffla behöver jag ju en sån expert vid min sida!) – Örebro var alltså centrum för skotillverkning i Sverige en gång i tiden. Vår tredje hemmaexpert höll sig undan på kånföööraaaaaans (ja, ja, det brukar heta så!)… utomlands.

Många fina saker fanns i Örebro, så det blev inte så gnälligt som alla tjatar om. Däremot verkade det som om det var tävling i konstiga brillor i kvällens program. Och jag vet ärligt talat inte vem som tog priset…

Ett vackert smycke bestående av ryska briljanter värderades till ett högre pris OM ägaren byter ut glasstenen och tennlegeringarna…

Ett vackert ”Kinaskåp” visade sig vara japanskt, men var lika vackert för det. Dessutom var det otroligt svårt att sätta ihop. Ägaren hade en lustig historia att berätta kring det. Skåpet var egentligen stipendiepengar som hans hustru fått för att studera i USA. Men på väg till resebyrån såg hon skåpet och valde det i stället.

Ett annat vackert skåp var allmogeskåpet från Vaasa i Finland. Ägarinnans morfar hade haft skåpet och de två nedersta lådorna fick INGEN titta i. Fru Hatt och jag gissade att lådorna haft ett innehåll av, låt oss säga, lättfotad litteratur.

Samlaren visade upp en mängd fina kexburkar och man blev verkligen stum av beundran.

Bosse Bildoktorn – den äkta, alltså, inte Nurse Rached – dök upp med ett luffararbete, en liten cykel, som värderades nästan otroligt högt.

Breathtaking var även den otroligt fina samlingen tennstop som naturligtvis fick en hög värdering.

Vår frånvarande kollegas älskling fick äran att värdera en gustaviansk spegel. Vacker sak. Spegeln, alltså. Män intresserar ju inte mig på DET sättet och detta är ju MIN blogg.

(Jag återkommer med värderingarna i kronor när jag får tillgång till ljud. Uppdaterat: Tyvärr verkar problemet ligga i tekniken hos SvT. Värderingarna är utlagda på hemsidan, men ljudet är minst sagt undermåligt.)

Nästa vecka visas prylar i Umeå.

Read Full Post »

Utdraget. Del 76

När vi först lärde känna varandra, när vi var i det läget, jag och E, U och E, att vi inte kunde förstå det faktum vi ställts inför, tillbringade vi mycket tid med att promenera och samtala. Det var så vi verkligen lärde känna varandra.

Det var så mycket vi hade gemensamt, allt ifrån konstiga fingrar och tår och våra blåa, blåa ögon till våra gester, vår mimik och våra värderingar. Ärlighet på gränsen till bryskhet, hård disciplin (alltid hårdast mot självet) och så förmågan att sluta oss, mot omvärlden. För ibland blev omvärlden lite för hård. Ibland kom den lite för nära med sina krav på uppmärksamhet. Och då backade vi. Drog oss tillbaka in i oss själva.

Detta tillbakadragande var naturligtvis något som retade gallfeber på en del. Det var uppenbarligen så svårt för somliga att acceptera att man i dessa lägen utövade rena trakasserier mot oss. Sände iväg oss till läkare, till och med.

Ja, det var tuffa tider vi hade som barn och det blev inte enklare med åren och med tiden vi blev vuxna. Men skillnaden blev att vi då funnit den enda vi kunde diskutera detta med, den enda som kunde förstå fullt ut.

Och nu är han borta och jag är kvar. Ensam, utan spegelbild. Mina ögon är slutna, min själ visar inte längre sin spegelbild ty spegelbilden ligger i en urna, nedgrävd under grönt gräs, En plats jag går till och sätter en blomma på sommarhalvåret och tänder ett ljus vid under vinterhalvåret. Inte mer. Jag orkar inte.

Read Full Post »