Helgsummering

Ett summerande inlägg.

---

 

Ensamheten kan vara väldigt ledsam. (Bilden är från Vaksala kyrka.)

Det går faktiskt nästan inte att förklara hur det känns när jag har lämnat av Fästmön i Himlen och hon har stängt bildörren. Det är inte roligt (= understatement) att bo på var sitt håll när två bara vill vara en. Men så är det av olika skäl. Jag gör mitt bästa för att förändra min del av det hela. Jag for hem ensam till en tom och kall lägenhet. En matlåda från frysen stod på tining till söndagsmiddag, men först blev det ett samtal till lilla mamma. Jag ringde mamma igår också och hon var ledsen och deppig. Det är svårt att trösta nån som är ensam, jag vet själv hur ledsam ensamheten är ibland.

Jag har annars haft en bra och vilsam helg. Vi har tagit det lugnt och ätit och druckit enkelt, men dyrt och gott. Vi firade typ

Hallå vin!

och njöt av det goda i livet, samtidigt som vi också sände tankar till dem som inte längre är bland oss här på jorden.

Fredagen tillbringade vi i Himlen med busungarna Katt och deras mamma. En behöver aldrig ha tråkigt när det finns kattungar som showar i närheten. Jag la ut ganska många bilder på dem här på bloggen igår, men två bilder sparade jag till idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi åkte in till New Village nånstans mitt på dan igår. När vi kom hem till mig kunde vi konstatera att det saknades vissa medikamenter. Det blev därför bara en snabb titt in i Ilonas och Lottas retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4A (när får butiken ett namn, tro?). Till min stora sorg (?) upptäckte jag att den fina leksaksbensinpumpen fick en ny ägare medan vi var där. Jag tröstade mig med att glo på en drinkvagn, fina glas och en dräkt som skulle ha kunnat tillhöra Jackie Kennedy, inte Tofflan Tofflansdotter. Jag har viss självinsikt, alltså.

En tur till Stormarknaden blev det därefter, för vi behövde både medicin och mat. Sen fick vimsmajorna flamsa tillbaka till Himlen för att hämta läkemedelstillbehör. Lördagen hade nästan gått över i kväll när vi återvände till New Village. Mamma fick sitt telefonsamtal och vi fick kaffe och bulle.

När mörkret hade sänkt sig for vi ner till Gamla kyrkogården i stan. Där var hur mycket folk och bilar som helst och en gubbe krävde att jag hissade ner mitt bilfönster så att han kunde tala om för mig att jag körde där jag inte fick köra. Orka! Han hade gjort större nytta om han hade stått i andra änden av gatan och lekt polis och motat bort alla felparkerare som stod på både cykelbana och trottoar. Gubbar!

Vaksala kyrka for vi sen till. Där tycker vi båda att det är så fint och Anna har viss anknytning dit. Det pågick en gudstjänst så vi tittade bara in lite snabbt i den gamla 1100-talskyrkan. Sen famlade vi oss genom mörkret, med marschaller på båda sidorna av gångvägen, upp till minneslunden. Tyvärr var det en unge som nån hade släpat dit som babblade hela tiden, annars var där väldigt vackert och rofyllt. (Nej, låt helst inga barn komma till mig.)

Hemma tog vi var sitt glas vitt till en räkbomb och därefter vidtog en ganska mastig filmkväll – endast avbruten med 50 minuter Downton Abbey. Vi såg för övrigt ganska många filmer den här helgen och om dem skrev jag här idag. 

Vi satt uppe länge igår och därför stannade vi i sängen länge i morse. Kaffe och böcker på sängen en söndagsmorgon är inte alls fel. Jag läste ut en deckare om amerikansk politik och grep därefter en bok om svensk politik, på sätt och vis, att läsa härnäst. Den senare börjar bara som väldigt hemskt. Författaren Eva Franchell berättar om att hon har haft två bästa vänner. Den ena blev mördad och den andra dog i cancer. Så sorgligt…

Från amerikansk politik till svensk.

Innan vi anlände till Himlen i eftermiddags tittade vi in på Fullerö handel. Den affären bara växer och växer – precis som dess priser. Men fina grejor säljer de! Vi köpte inget utan tittade bara.

Nu har jag ätit spaghetti och kycklingfärs från frysen och jag ska hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa en stund innan Bron börjar. I morgon är det måndag och en ny, härlig arbetsvecka väntar på mig. Jag hoppas att du också har nån sån att se fram emot!

Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Leksakstrassel

Ett anekdotiskt inlägg från dåtid med upplösning i nutid.

---

 

Televinken – en riktig trasselgubbe.

Under några år som barn bodde mamma, pappa och jag i Småland. Vi hade tjänstebostad vägg i vägg med redaktionen där pappa jobbade. I huset bredvid, på bottenvåningen, så en såg varje gång en gick in genom porten, låg först en fotografateljé, därefter… en leksaksaffär. Det sägs att jag var ett mycket snällt barn som sällan tjatade om att jag ville ha saker. Men nån gång besöktes leksaksaffären. Och en gång blev jag riktigt, riktigt kär i en sak.

Som barn var jag inte mycket för att leka med dockor. Det var småbilar jag gillade. Morfar gjorde ett dockhus och ett garage. Det var garaget jag lekte i. Men det fanns en docka som jag gillade skarpt. Det var Televinken, känd från barn-TV tillsammans med tant Anita på äldre stenåldern. Ja alltså på den tid barn kallade kvinnor över 20 för tant respektive män för farbror. SÅ länge sen!

Hängig men glad och uttrasslad Televinken. (Det ser inte ut som om trådarna är uttrasslade men de är det!)

Och en gång, i leksaksaffären, såg jag en Televinkendocka! Jag tror aldrig jag varken före eller efter har gråtit mig till en sak, men den gången gjorde jag det. Till sist togs pengar ut på min bankbok. Jodå, trots att jag var typ fem år hade jag koll på att jag hade en bankbok. Säkert var det mycket pengar som skulle ha gått till utbildning senare i livet eller så. Arbetslöshet fanns inte på 1960-talet, för då ”importerade” Sverige arbetskraft från andra länder. Kanske hade jag inte gråtit mig till Televinken om jag hade vetat vad som komma skulle.

Sen var det så att den där Televinkendockan ju var alldeles för avancerad för en liten flicka. Varje lem (armar, händer, ben och fötter) har dubbeltrådar och det finns trådar till huvud och kropp. Nej, det blev bara ett enda stort trassel av Televinken. Och snart hamnade han i en låda och lektes aldrig med – precis som mina föräldrar hade förutspått och sagt. Yes, mammi och pappi, ni HADE rätt! (Den gången…)

Men av en viss anledning plockades Televinken fram idag. Fästmön gav sig på honom först, jag därefter. Envisa som synden eller med ett stort mått av sisu – vi lyckades trassla ut Televinken! Jag behöver nu en krok i taket där jag kan hänga trähandtaget så trådarna inte trasslar ihop sig igen. Tills vidare får den unge mannen hänga på gaveln till en av deckarhyllorna i min hall. Där ser han verkligen ut att trivas.

Och nu är det bara nio procents utrymme kvar på den här bloggen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grisigt värre på färgshoppingtur

Ett inlägg i vilket Fästmön och Tofflan är på ett rätt grisigt färgäventyr.

---

 

Anna och jag. Man kan ju inte påstå att vi ser så seriösa ut. Notera min irriterande hårfjöpp som sticker upp ur solbrillorna.

Fästmön hade aviserat att hon behövde köpa färg idag och jag lovade skjutsa. Alltså åkte vi… till en zooaffär. Ja, det är en lång historia och den får faktiskt Anna berätta sin del av själv. Jag tjatar på henne nästan varje dag att hon ska blogga, bara så du vet. Hur som helst, att köpa färg med Anna är en typisk sån där grej som utmynnar i ett litet äventyr där vi skrattar gott tillsammans.

Anna och jag bor inte tillsammans. Och på zooaffären gick vi skilda vägar. Medan Anna tittade på kattgrejor, strosade jag runt bland hundsakerna. Till skillnad från Anna shoppade jag emellertid inget. Anna handlade desto mer. Hon handlade faktiskt så mycket att hon behövde bärhjälp med lavendeldoftande (maj gadd!) grus. Det var där jag kom in i bilden – och senare även äldsta bonusdottern.

Man kan väl säga att Anna är en kattmänniska medan jag är en hundmänniska. Om jag kunde, skulle jag ha hund. OM det nu blir så att jag får ha en liten hundkille hos mig tre dar i veckan så behöver han ju ha matskålar, leksaker, godis, en egen filt… eh ja, du fattar. Katter däremot, är inte min grej. De är rovdjur och jag är lite rädd för dem, en rädsla jag har ärvt från min mamma. Fast nu heter det att hon är allergisk mot katter. Anna har inget emot hundar, men eftersom hon jobbar som hon gör passar katter bättre. Det var därför vi valde olika delar av affären.

Katter är ju, som ovan nämnt rovdjur. Därför ska de uppenbarligen skrämmas med monsterleksaker. Hundar, däremot, ska leka med… gummiråttor?! Nja, detta stämmer inte riktigt i mitt fördomsfulla huvud…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det fanns ganska många roliga och knäppa saker, allt från katthalsband med bling-bling till kattleksaker som såg ut som sexleksaker för människor. Jag skrattade så att bilderna blev oskarpa. Sen undrar jag också vem som köper leksaker av märket RIP (Rest In Peace) till sin hundälsking…

Detta bildspel kräver JavaScript.

När Anna betalat för det hon skulle handla släpade packåsnan ut varorna i bilen. Det var lite sol och vi strosade över en livlig parkeringsplats till nästa affär. Där fanns det också konstiga saker. Nedanstående pryl är en barnlampa med blå mössa. Jag tycker att den ser ut som nåt helt annat, nåt mer åt… vuxenhållet till igen. Vad tycker DU???

Barnlampa med blå mössa. Fast jag tycker ju att det ser ut som nåt heeelt annat, jag…

Det fanns emellertid också ganska snygga lampor i affären. Denna, till exempel, hade jag kunnat tänka mig hemma i salen:

Denna skulle passa hemma i salen.

En sista affär besöktes och då ringde mamma på mobilen. Hon skulle kolla sitt saldo, men hamnade hos mig. Ja, ja, det är inte lätt. Hon försöker i alla fall.

Tanken var att vi skulle avsluta med en fika. Där vi hade tänkt att fika serverades mest mat och några små kakor som inte så lockande ut. Vi for ut till Gamlis i stället och tog glass och kaffe. Två slick på glassen gjorde jag utomhus, sen fick vi gå in för att regnet kom. Där tvingades vi lyssna på skrikande barn och övertydlig personal, men vi överlevde.

Två slick på denna, sen fick vi gå in.

Om vi köpte nån färg? Ja det gjorde Anna. Hon köpte vit färg. Själv passade jag på att spela in en grisigt bra smalfilm. Det är Anna som provar grisar medan jag regisserar och filmar.

Det blev ett grisigt äventyr idag. Och vi som bara skulle köpa färg… Om DU påstår att DIN dag har varit mer händelserik än min, skriv några rader i en kommentar här nedan och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytta och nöje förenat

Ett nyttigt och nöjt inlägg.

---

 

Annas mystiska blomma – vad heter den???

Dagar med Fästmön är aldrig dåliga dagar. Bäst tycker jag om dagar när vi förenar nytta med nöje. Det gör vi oftast när vi är med varandra. För bara det där tillsammans är ett nöje! Och nyttogrejor finns alltid att göra. I eftermiddags var tippen i Förorten öppen och vi hade bestämt att åka dit med skräp.

Anna hade rensat i Elias rum, framför allt. Där stod till exempel delar från en trasig säng och lite annat som skulle kastas helt enkelt. Jag har bara en liten bil, så det blev två vändor med att kånka och bära och två vändor till tippen. Men så underbart skönt när man får sånt där nyttigt – fast rätt tråkigt – gjort!

Belöningen blev en glass på Annas balle*. Medan vi satt där betraktade jag blomman hon fick av sin chef när hon gjort sina fyra sommarveckor som administratör.  Nu är det så att ingen tycks veta vad blomskrället heter. Ingen utom Encyclopedia Botanica Anna Maxima, det vill säga Den Belgiska Annan. Nu står vårt hopp till dig! Vad är det för blomma???

Hela eftermiddagen tog vårt slängande och grubblande över blomnamnet. Sen lyssnade vi lite på radio, också. Det var en väldigt tydlig och klar och framför allt modig tjej vi hörde.

En lagerhylla följde med hem till New Village, men den vilar i mitt lägenhetsförråd. Det är inget fel på den och jag tycker inte att man ska slänga felfria hyllor. Det finns emellertid en viss risk att den åker in i lägenheten och används, för jag skulle verkligen behöva en ny bokhylla. Problemet är bara att jag har rödbruna Billyhyllor – och såna görs inte längre. Kanske finns det nån till en billig penning att införskaffa begagnad, för en hylla kanske jag både har råd och får plats med…

Som tack för tipphjälpen bjuckade Anna mig på middag. Vi hade tänkt testa Pizza Hut som öppnade här i närheten idag. Där var det knökat med folk och ganska höga priser, så vi gick till McDonald’s bredvid och köpte Chicken El Maco – gott och smakrikt.

I afton blir det lugna puckar. Jag vill läsa min bok på gång, för jag känner att jag har börjat komma in i den så bra nu efter knappt 200 av 780nånting sidor i microstil.

Här kommer några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Händer det nåt nyttigt eller nöjsamt hos dig i kväll, tro? Skriv gärna nån rad och berätta om du har lust!

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Händelserika eftermiddagar

Ett tisdags-bra inlägg.

---

 

Förvånansvärt, faktiskt, men igår var det en bra tisdag! Det är inte alltför vanligt att tisdagar är just bra, nämligen. Av nån anledning brukar de vara dåliga. I mallen till mina inlägg här har jag som inledande rad

Ett tisdags-hatiskt inlägg

Det ändrar jag sen till det jag vill ska vara en ytterst kort sammanfattning av inlägget. Det var lustigt att få ändra hatiskt till bra… Men nån gång ska vara den första.

Igår var det fullt av action här, så jag hann inte med att ta nån surfrunda bland mina Kickor och Pluttar. Vi får se om det hinns med idag, för även denna dag står en del på agendan. Jag har suttit en bra stund vid datorn redan och sökt jobb och registrerat mig i en ny kandidatbank.

En annan sak som jag ofta känner som arbetslös är att eftermiddagarna kan vara rätt dryga. Jag brukar vara effektiv och göra saker så tidigt som möjligt på dan, till exempel skriva jobbansökningar. Så på eftermiddagen blir det plötsligt stilla och dött. ”Alla andra” jobbar – eller har semester – men jag, då? Som tur är har jag lyckats fylla mina dagar lagom mycket. För även om jag vill ha saker att göra är jag ändå lite trött efter att ha arbetat åtta månader utan mer än strödagar ledigt.

Igår eftermiddag hade jag först en dejt med min frissa. Håret hade växt som ogräs och det var en fröjd när hon satte igång trimmern! Därpå jagade jag rätt på Fästmön och Elias som var nere på stan. Fast medan de var på barn-avdelningen i en klädaffär hade jag förirrat mig till BH-sektionen av samma affär. Nä, jag är inte mycket för klädshopping… Det blev några ärenden innan vi tog fika på Landings på gågatan. Det var nog hundra år sen jag var där! Eller i alla fall några. Sist Anna och jag var där träffade vi Blondie, Birgitta Andersson, som skrev boken med samma namn. Jag minns att hon bjöd oss på var sin gigantisk räkmacka… Tyvärr tappade vi kontakten när Birgitta slutade blogga. Jag undrar vad hon gör idag…

Efter fikat tog vi oss till Uppsala stift där vi mötte flera familjemedlemmar. Elias fick följa med sin pappa hem och jag fick en påse med en leksak av hans pappa.

Anna och jag gick tillbaka till affärerna på gågatan. Nu skulle det provas badkläder och sommarkläder. Ja, jag skulle inte prova utan Anna. Jag satt tålmodigt utanför provhytten och försökte roa mig själv eller hämtade andra storlekar åt Anna. Belöningen blev en kall öl – denna gång med kolsyra och skum i kylt glas – och jordnötter på Villa Romanas uteservering.

Tyvärr innehåller menyn på Villa Romana inte nåt som vi direkt vill eller kan äta. Idag fortsatte vi därför till Tzatziki vid ån intill Upplandsmuseet. En kort stund fick vi köa för bord. Stället var fullt, men ändå var det inga långa väntetider. Mat och dryck var goda, fast

färskA bär

till desserten var ett skämt: Anna fick ett hallon och jag två. Kaffet som serverades var riktigt vidrigt, så det vill jag varna eventuella Tzatziki-gäster för!

Idag är det en lite mer mulen och sval dag. Vår intention är att åka till Himlen i eftermiddag och frakta trasiga saker och diverse till tippen.

I övrigt händer det saker i familjen som uppenbarligen, i dessa nyhetstorketider, fått uppmärksamhet i lokal media. Jag vill inte kommentera det här, även om jag har åsikter, men jag kan säga att det en ung person gör nåt väldigt modigt. Självklart håller jag tummarna för ett bra resultat. Tyvärr kan ju inte det som är gjort förändras. Men det kan ju bli kompensation av ett eller annat slag. Upprättelse.

Här kommer några bilder från gårdagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När jag var barn…

Ett inlägg om leksaker.

---

 

Lego, Lego, Lego!

När jag var barn var jag en ganska ensam liten Toffla. Jag hade inga syskon och lärde mig tidigt att sysselsätta mig själv. Tills jag var stor nog att gå ut på gården hemma i Tranås och leka med barnen där, förstås. Mamma var sjuk och pappa jobbade. Men se morfar, han hade alltid tid att leka med mig – trots att han faktiskt hade tre ”jobb” (snickare, vaktmästare och förbundsordförande i ett nykterhetsförbund)!

Helst skulle vi bygga med Lego, morfar och jag. Vi byggde hus och städer, tåg och bilar. Jag hade allt mitt Lego i en liten resväska. Den där resväskan, grå var den till färgen, följde alltid med när vi åkte till mormor och morfar för att hälsa på. Ja, mormor bodde ju med morfar och hon var också rätt snäll. Även mormor lekte med mig, men hon var bäst på att laga god mat.

Eftersom jag inte bara var enda barnet utan också enda barnbarnet blev jag nog hutlöst bortskämd som liten. Av morfar. Han köpte mycket av mitt Lego, men han struntade också i vilka leksaker små flickor förväntades leka med: jag fick bilar och ett garage och till och med en bilbana!

Inte vet jag hur morfar hade råd att köpa leksaker till mig, för trots sina tre jobb var han ingen välbärgad man. Numera, när jag själv ska köpa leksaker, tittar jag oftast först i affärerna och handlar sen via nätet. Idag träffade jag på en leksaksaffär på nätet som är så ny att den faktiskt inte har öppnat än! Även om jag inte handlar leksaker så ofta, tycker jag att Leksaker.se verkar bli en toppenaffär för leksaksshopping via nätet. Sortimentet ska bestå av kvalitetsgrejor av kända märken. Och bäst av allt, tycker jag, fast jag numera är tant, är att man ska kunna köpa billigt Lego!!!

Den som är intresserad kan redan nu anmäla sig till Leksaker.se:s nyhetsbrev för att få information om vilka leksaker etc som ska säljas när sajten drar igång på riktigt! För än så länge kan man inte handla där. Webbshopen startar sin verksamhet först senare i år.

Och du… Vad hade DU för favoritleksaker när du var barn? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Påskgodis

Ett rätt gott inlägg.

---

 

Till och med videungen mår gott.

Att få vakna en påskdag och nästan inte ha ont i ryggen alls, det var faktiskt sanning i morse. Men jag vågar knappt uttala orden. Jag har hoppats och trott förut och så har smärtan kommit tillbaka. Nu håller jag nästan andan. Och njuter. Får lov att tänka att det kanske bara är för en lite stund, dårå, men då får jag njuta av det lilla medan tid är. Ha det gott en stund.

Vårt påskbord 2014.

Igår hade vi det mycket gott här i Himlen. Fästmön mest och jag bara lite (ägghalvor och potatisskalning) gjorde så härligt påskbord till oss. Det var riktigt mysigt att ha ungdomarna hemma och slippa oroa sig för fylla på stan och sånt. Men i kväll blir vi kanske en decimerad skara. Och så ska det väl vara.

På vårt påskbord fanns tre sorters sill, två sorters lax, köttbullar, prinskorv, ägghalvor, helgskinka, flatbröd, stark ost med mera. Som dryck serverades påskmust, påsköl och Östgöta sädes. De som drack snaps fick välja färg på glasets fot. Jag valde blått, för det är min älsklingsfärg.

Vi hade till och med påskservetter.

Planen var att vi skulle äta påskbord på eftermiddagen och det gjorde vi. Fast det blev närmare ordinarie middagstid eftersom det ju tog lite tid att fixa allt – med en kock justerad. Men gott och fint och trivsamt blev det. Vi hade till och med påskservetter. Det behövs inte så mycket mer ibland för att göra det mysigt.

Detalj från Annas tischa.

Anna satte på sig en av sina nya födelsedagstisschor som hon fick av min yngsta bonusdotter, hennes yngsta dotter. Själv hasade jag omkring i mjukisbrax, det är enklast när man, som jag, då och då måste ”gymnastisera” på nåt golv.

Påskgodis i min bunke.

Och tro det eller ej, men framåt kvällningen lyckades vi klämma i oss lite påskgodis också. Jag skrev häromdan att godiset på Tokerian var utplockat. Märkligt nog hade vi en hel kasse med godis – efter att de två yngsta hade fått sina påskägg, alltså… Så till aftonen ordnade vi äggletning, den enda påsktraditionen i den här familjekonstellationen som jag har varit med om tidigare. I botten av ”barnens” ägg la vi jag såna där äckliga ägg som ingen tycker om. Ja, jag är den elaka styvmodern. För egen del tilldelade jag mig godis både i en egen bunke och i det stora ägget. Ful får man vara, men inte dum!

Ett litet jäkla plastlås.

I min första familj, den med mamma och pappa, skapade vi en Kinderägg-tradition. Den gick ut på att man skulle bygga ihop den eländiga lilla leksaken inuti – EFTER att man hade snapsat till påskmaten. Inte helt enkelt alla gånger. Den här traditionen ville jag föra med mig till nuvarande familj. Bara det att tre av fyra fick färdiga leksaker. Det vara bara storsnapsaren själv, det vill säga jag, som fick sitta och pilla med och montera ihop ett litet jäkla plastlås…

Köp en större bil…

Johan är snäll mot sin elaka styvmor och skänkte henne sin leksak – en bil. Jag tror att jag förstår vinken, det vill säga

Köp en större bil så att jag kan sitta bekvämt!

Vår påskaftonskväll avslutades med TV. Jag ville ju se Mr Selfridge och Anna gillar de blodiga Bibelavsnitten där folk skär halsen av varandra eller petar ut ögonen. Ja, ja, det är tur att nån av oss är fridsam. I kväll ska vi i alla fall se ruskigheter tillsammans i form av Fjällbackamorden.

Vackert väder är det idag och det torde ge oss lust att ta en promenad. Ryggen skulle tacka mig, liksom magen, som har lidit av medicinen. I morse tog jag den allra sista tabletten, den som jag skulle ha tagit igår kväll. Nu får vi se vad som händer…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 46: Rysa och frysa

Ett inlägg om den gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.

Torsdag morgon och det är dags att summera den gångna Tofflianska veckans höjdpunkter (rysa) respektive dalar (frysa). Och det är inte svårare än så här:

Rysa

• Konstiga leksaker (Grisar och pruttande och rapande figurer får i alla fall mig att skratta!)
• Frost kan vara lite vackert (Trots att jag inte gillar kyla!..)
• Goda vänner för olika ändamål (Människor tillför mig olika saker och det är jag glad för!)
• Femårig förlovningsdag (Tack för den, Anna!)
• Anna lite i hatten (Hon är bara för rolig!)

Frysa

• Magont (Nej, det gillar jag inte!)
• Mina vårdkontakter – vem tar inte sitt informationsansvar? (Dåligt, dåligt, dåligt!)
• Dåliga anställningsintervjuer (Skärp er, ni som ska anställa! Vi som söker jobb har faktiskt lagt ner både tid och energi!)
• The Cottage (Nej. Se inte den filmen.)
• Fem saker jag kan leva utan. (Säljare av olika slag, Fars dag, vägarbeten och parkeringsböter.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Leksak? My… proverbial!..

Ett inlägg i vilket Tofflan medger ilska över sin bristande kompetens.

Fästmön var ju på resande fot för ett tag sen. Då köpte hon med sig ett ting till sin yngste, Prinskorven. Detta ting hade jag hört talas om och fick det nu demonstrerat för mig. Anna snurrade runt tinget som en galning. Först blev den… UFF! turkos…

Först… turkos…

Sen blev den lite…

…röd med gröna ringar.

Därefter började eländet gå åt det rosa hållet…

Mer åt rosa till…

För att sen åter vända åt turkos…

Turkos med lila ring…

Och så slutligen åt… HJÄLP! cerise…

Väldigt cerise.

När jag snurrade på tingesten såg den ut ungefär så här. Och det ska kallas leksak! Jag blev förbannad! Det hände inte ett skit. Den där runda grejen i mitten snurrade ju inte ens.

Helt död.

Nej, jag har bevisat min inkompetens när det gäller den här typen av leksak. Så kallad leksak.

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Sollefteå

Torsdag innebär ibland inte enbart min hiss- och disslista utan också Antikrundan. I säsongens femte program svängde Rundan uppåt igen, till Sollefteå.

Knut Knutson inspekterar en skeppsljustake. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Bland kvällens föremål fastnade jag bland annat dessa:

• En häftig lampa kom tillsammans med en kvinna. Lampan bestod av urnor. Snyggve värderade lampan till 8 000 kronor.
• En blå glasburk kom med en pigg tjej. Burken var en potpurriburk, gjord vid Norrlands första glasbruk. Burken värderades till mellan 4 000 och 5 000 kronor. Den var inköpt för 600 kronor.
• En gigantisk målning besökte Rundan med en kvinna som hade haft en färghandel. Erland Cullberg hade målat tavlan som var ett porträtt av kvinnan. Kvinnan hade betalat 15 papp för tavlan. Nu värderades den till cirka 40 papp.
• En vacker vas var en förlovningspresent till kvinnan den anlände till Rundan med. Vasen var koreansk. Värderingen blev 10 000 till 15 000 kronor.
• Så kom en Ångermanlandsbrud – kanske – med en Ångermanlandskvinna. I alla fall ett golvur. Uret värderades till mellan 15 000 och 20 000 kronor.
• Ett grönt skrin med smycken kom med en kvinna i hatt. Ett set värderades till 25 000 kronor, medan annat var mindre värt.
• Två lustiga stolar kom med en kvinna. Hon hade tagit hand om dem när de skulle kastas. Värdet på dem beräknades till 4 000 – 5 000 kronor styck.
• En skeppsljusstake – se bilden ovan – kom med en man. Staken var i smide och både rostig och fågelbajsig. 150 000 – 200 000 kronor blev värderingen.
• En bjässeskulptur av ett hästhuvud hade sällskap med en man. Den var verkligen häftig! Skulpturen hade kostat 4 000 kronor och värderades nu till 20 000 – 25 000 kronor.
• Ett klappträ medförde en kvinna. Klappträet var väldigt fint och troligen en friargåva från Hälsingland. En samlare skulle tänkas betala mellan 10 000 och 12 000 kronor för föremålet.
• Ett märkligt och annorlunda skrin besökte Rundan med en kvinna. Skrinet var gjort i ett enda stycke. Skrinet värderades till mellan 6 000 och 10 000 kronor.
• En rymdvarelse kom med en man i rosarandig tröja. Leksaken värderas till nånstans mellan 8 000 och 12 000 kronor.

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns många tanter i Ångermanland. En av dem var moster Beda.

Nästa vecka går Antikrundan från Eslöv.

Livet är kort.

Read Full Post »