Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sajt’

Ett uppbyggligt inlägg om läxhjälp.


 

Penna och hand

Att kunna skriva korrekt svenska är inte fel.

Idag snubblade jag över en spännande sajt som inte är nåt för mig, men som kan vara till hjälp för andra. Det här med läxhjälp… Jag har ändå åsikter om det och jag tycker att det en bra idé om den som behöver kan få hjälp. Även om mamma och pappa vill hjälpa kanske de inte räcker till, nämligen. Och ibland behöver mamma och pappa få vara mest mamma och pappa och låta nån som har det som jobb ta över.

På sajten läser jag om två ungar som har haft det tufft i skolan, men som fått utmärkelser som kometer – med tillhörande stipendier av Allakando. Oscar älskar att gå till skolan i början, men ganska snart kommer han efter. Han får så småningom diagnosen dyslexi. Desire har också dyslexi. Men faktum är att båda kan mer än de tror. Det är riktigt gripande berättelser av Oscars och Desires mammor om hur barnen blir kometer och får stipendier.

Allakando delar emellertid inte enbart ut stipendier. Företaget ger alltså läxhjälp och verkar göra det, som jag tycker, på ett bra sätt. Det handlar om att hjälpa elever i grundskola och gymnasiet att nå egna satta mål som att få högre betyg eller göra bra ifrån sig på högskoleprovet, men också att öka motivationen och förbättra studietekniken. Elever kan få hjälp i en rad olika ämnen – allt från ekonomi och naturvetenskap till språk och samhällsvetenskap. Även om huvudkontoret finns i Stockholm kan den som bor nära en ort med fler än 3 000 invånare få hjälp från Allakando. Hjälpen består av träffar och lektioner.

Jag kan förstås inte låta bli att tänka att detta kanske hade varit ett alternativ för somliga i min närhet. Och lite kan jag önska att det funnes en läxhjälp för den som är vuxen och arbetssökande. Att kunna skriva korrekt svenska i till exempel ansökningar är ju inte helt fel.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om skrivande.


 

pengar

Det händer att jag skriver texter mot betalning.

Det händer att jag skriver texter mot betalning. Men du behöver inte oroa dig, det är inte tillräckligt mycket för mig att kunna leva på. Här på bloggen går jag via ett företag där jag har en sorts uppdragsanställning. Det innebär att jag får förfrågningar om eventuella texter jag vill skriva, jag får anmäla intresse och sen är det upp till beställaren att göra sitt urval. När jag tar såna uppdrag talar jag givetvis om det för min a-kassa. För 20 minuters arbetsinsats kan jag då få avdrag från a-kassan på såväl ersättning som en ersättningsdag. För a-kassan tycker inte att man ska jobba ens lite grann. Man ska inte jobba alls när man har a-kassa. Eller också ska man jobba mycket grann och få lön. Det senare är ju det jag vill göra.

Så det lönar sig knappast för mig att ta skrivuppdrag enligt ovan. Bruttolönen ser hyfsat bra ut, netto blir det runt en hundralapp för ett uppdrag. Nån lön betalas heller inte ut förrän man uppnått en viss summa. Hittills i år har jag fått en utbetalning, tror jag. På 400 kronor. Men pengar som pengar – allt är välkommet. Nästan.

Jag tar inte vilka skrivuppdrag som helst, nämligen. Det måste passa ihop med det jag skriver om för övrigt här på bloggen. Jag skulle inte åta mig skrivuppdrag som handlar om mode, smink, sport, till exempel. Det måste smälta in, vara nåt jag gillar eller som engagerar mig. Spelsajter skriver jag till exempel inte om. Jag gjorde ett undantag i höstas för jag blev lovad en ganska stor ersättning för det. I slutet fick jag 300 kronor och blev av med en vän. Så nä, vissa uppdrag lönar sig inte.

Nej

Jag säger nej.

Vidare säger jag för det mesta nej till företag som vill styra allt för hårt det jag skriver på uppdrag. Företag som kräver att få granska min text innan de betalar nånting. Jag jobbar inte så. Jag tar ett uppdrag efter de förutsättningar som ges – och som passar mig! – i förväg. Notera dock att hade jag drivit en professionell blogg skulle jag med all säkerhet ha tänkt annorlunda.

Jag får då och då förfrågningar om att skriva på uppdrag, få ersättning och sköta det här med skatteinbetalning på egen hand. Men dessa uppdrag är alldeles för styrda för att passa mig. Ska jag dessutom betala skatten själv anses jag som egen företagare och då kan jag inte samtidigt få a-kassa. Såna regler hade det relativt nystartade företaget, som köper texter av bloggare, ingen kläm alls på. Detta kan få till följd att en massa bloggare skattesmiter. Eller gör som jag: tackar nej. Jag skulle kunna namnge ett och annat sånt företag här, men… hur andra bloggare gör är upp till dem och inte till mig.

Böcker i bokhyllor på Röda Rummet

Böcker recenserar jag gärna, för det är inte plågsamt att läsa. Men det ger mig ingen inkomst, tyvärr.

Böcker recenserar jag gärna. Ibland får jag mig tillsänt nya böcker från förlag och författare. Jag får inte en spänn för det, men eftersom jag är road av läsning är det inte plågsamt att åta mig att recensera en bok. Ibland skriver jag om andra varor, tjänster, företag etc – men alltid hittills på uppdrag av mig själv.

Det händer att jag deltar i kampanjer vars budskap jag ställer mig bakom. Det gör jag alltid gratis, det förväntas man göra. Nu senast var det kampanjen om bokmoms på digitala böcker. Det är för övrigt sista dan att stödja den kampanjen idag, så gör gärna det! (Länk i högerspalten här via den stora runda knappen med texten ”JA! Till lika villkor för alla böcker!”)

Men ärligt talat… jag är rätt trött på att jobba gratis! Gratisjobb är sånt man kan ägna sig åt när man har en inkomst och det har inte jag. Häromdan blev jag ”erbjuden” att skriva om en ny sajt som visade samlade länkar för en viss typ av tjänst. För det skulle jag få… ingenting. Skälet som gavs till noll ersättning var att det ju är gratis för användarna att använda länkarna på sajten… Vidare skrev den lille (?) gossen som mejlade mig ord och uttryck som han inte riktigt begrep, tyckte jag.

Good luck!

säger jag bara. Gratis hjälp med marknadsföringen av en webbplats som jag gissar tar in annonsintäkter… För att citera lilla Kerstin i Barnen i Bullerbyn på Barnens dag:

Nä, nä!

Idiotiska regler begränsar alltså mina möjligheter att ta betalt för det jag skriver och gratisjobb är jag trött på. Finns det ingen som vill anställa en driven och produktiv skribent??? Jag är faktiskt rätt bra på att skriva texter för andra kanaler än min egen blogg och för olika målgrupper – jag har jobbat med det i hela mitt yrkesverksamma liv. Hallå???

Inget svar? Äh, då fortsätter jag att skriva här på bloggen – bara för att!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett affärsfunderande inlägg.


 

GuldpengarOm det här med arbetslösheten blir en långvarig grunka… Om det blir så att mina ersättningsdagar från a-kassan tar slut… Har jag då nån plan B? Tja, den första coachen jag hade tjatade inte om nåt annat än att starta eget, liksom en del i min omgivning. Men att starta eget kräver ju dels en affärsidé och dels att man ska vara bra på nåt – att producera en viss sorts tjänst eller vara. Och så ska man sköta ekonomin bakom det hela, man ska marknadsföra sig och… Tja, allt det där…

Jag gillar inte att sälja mig. Det är jobbigt varje gång jag ska skriva en ansökan till en tjänst eftersom jag måste lyfta fram det jag är bra på. Men nånting fick mina tankar att börja rulla idag. Kanske var det efter mötet där vi bland annat pratade redan existerande lokal nättidning, kanske var det att jag råkade snubbla över Smelinks webbplats. Där hittade jag nämligen, på ren svenska, skitbra tips för såväl webbshop som webbplats.

vässa pennan

Ska jag vässa pennan och börja ta betalt för det jag skriver?

Det jag själv funderar över är den här bloggen. Nu är det färre än 50 000 besök kvar till miljonen och då tänker jag stänga ner. Man ska sluta i tid. Samtidigt funderar jag då på om jag skulle starta en sajt, en typ av nättidning med prenumeranter. Jag skulle kunna tänka mig att man som prenumerant antingen kan betala en månadsavgift och få läsa ”allt” på sajten, alternativt att man betalar bara för de artiklar/inlägg man vill läsa i sin helhet.

Det gäller förstås att hitta bra och intressanta ämnen att skriva om. Ämnen som människor vill läsa om – och samtidigt ämnen som jag själv vill skriva om. Att locka människor att läsa med rätt sökord också, att dyka upp i cyberspace när nån söker på nåt särskilt. Sen vill jag kunna lägga upp bilder precis som i bloggen, liksom filmer. Betydligt fler filmer än jag gör idag på bloggen.

Så nu slänger jag ut några frågor till dig som har läst det här inlägget. Det vore kanon om du tog dig tid att skriva några rader i en kommentar!

  1. Tror du att det skulle funka att ha en sajt där man får betala för det man läser?
  2. Vad skulle du helst vilja läsa på en sån sajt? Personliga inlägg om mig och mitt liv och leverne, texter om litteratur – film – TV – musik eller nyhetsartiklar om sånt som är på tapeten just nu???
  3. Ska möjligheten att kommentera finnas – och därmed möjligheten till dialog mellan skribent och läsare?

Självklart tackar jag på förhand om du tar dig tid att skriva vad du tycker!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om leksaker.


 

legobil

Lego, Lego, Lego!

När jag var barn var jag en ganska ensam liten Toffla. Jag hade inga syskon och lärde mig tidigt att sysselsätta mig själv. Tills jag var stor nog att gå ut på gården hemma i Tranås och leka med barnen där, förstås. Mamma var sjuk och pappa jobbade. Men se morfar, han hade alltid tid att leka med mig – trots att han faktiskt hade tre ”jobb” (snickare, vaktmästare och förbundsordförande i ett nykterhetsförbund)!

Helst skulle vi bygga med Lego, morfar och jag. Vi byggde hus och städer, tåg och bilar. Jag hade allt mitt Lego i en liten resväska. Den där resväskan, grå var den till färgen, följde alltid med när vi åkte till mormor och morfar för att hälsa på. Ja, mormor bodde ju med morfar och hon var också rätt snäll. Även mormor lekte med mig, men hon var bäst på att laga god mat.

Eftersom jag inte bara var enda barnet utan också enda barnbarnet blev jag nog hutlöst bortskämd som liten. Av morfar. Han köpte mycket av mitt Lego, men han struntade också i vilka leksaker små flickor förväntades leka med: jag fick bilar och ett garage och till och med en bilbana!

Inte vet jag hur morfar hade råd att köpa leksaker till mig, för trots sina tre jobb var han ingen välbärgad man. Numera, när jag själv ska köpa leksaker, tittar jag oftast först i affärerna och handlar sen via nätet. Idag träffade jag på en leksaksaffär på nätet som är så ny att den faktiskt inte har öppnat än! Även om jag inte handlar leksaker så ofta, tycker jag att Leksaker.se verkar bli en toppenaffär för leksaksshopping via nätet. Sortimentet ska bestå av kvalitetsgrejor av kända märken. Och bäst av allt, tycker jag, fast jag numera är tant, är att man ska kunna köpa billigt Lego!!!

Den som är intresserad kan redan nu anmäla sig till Leksaker.se:s nyhetsbrev för att få information om vilka leksaker etc som ska säljas när sajten drar igång på riktigt! För än så länge kan man inte handla där. Webbshopen startar sin verksamhet först senare i år.

Och du… Vad hade DU för favoritleksaker när du var barn? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans göranden och låtanden denna underbara måndagsmorgon i augusti.


Men igår fick vi väl sommaren tillbaka?!
(Retorisk fråga.) Här i Toffeltrakter var det soligt och varmt långt in på kvällen! Fästmön och jag var ju till skogs på eftermiddagen och hade jag kunnat så hade jag parkerat mig på ballen* igår kväll. Tyvärr är här allt annat än lugn och ro om kvällarna – åtminstone fram tills alla barn har gått och lagt sig. Problemet är bara att då har solen också knoppat in…

I stället satt jag inomhus och tittade ikapp på ett par TV-program som jag hade missat eller som jag ville se lite mer koncentrerat på SvT Play. Och min söndagskväll i upprätt tillstånd avslutades i sedvanlig stil med Miss Marple. Det var svårt att komma till ro sen, så TV:n i sovrummet åkte på. Det var nåt program om spökjägare. Jag tittade inte särskilt utan låg mest och försökte dejta John Blund. Med lite svagt bakgrundsljud brukar det funka – och det gjorde det även igår kväll.

När det är såna där fina dagar som det var igår tar man kanske inte itu med att börja tömma sin balle..? Men det gjorde jag nu på morgonen. Eller jag tömde inte, jag rensade bland krukväxterna och tryckte in de flesta av dem i köket. Det kommer säkert synpunkter på detta från en mig närstående person… Sen tog jag in kräftljusen och monterade ner min midsommarstång. Ja, för midsommaren är ju passerad sen två månader…

Midsommarstång i ask

”Tänk att ha en stång i byrån, i en liten ask bland andra grejor…”


Min midsommarstång ryms i en liten ask
i nedmonterat skick. Och asken förvarar jag i min rokokobyrå i vardagsrummet. Till nästa sommar. Om jag nu får vara med och uppleva den. Det vet jag inte. Det vet ingen. Jag är i fullt beredskapsläge, men tänker inte gå in närmare på det. Allt står inte att läsa på en blogg nära dig.

Att röja bland växterna på ballen medförde att jag behövde gå till soprummet. Tog lite andra sopor också och blir lite förundrad varje gång. Det blir ju så många påsar! Men så inser jag att allt ju faktiskt är förpackat på ett eller annat sätt. Och förpackningar tar plats…

Tre jobb har jag sökt idag och jag har redan hittat två intressanta att söka i morgon. Men det ena jobbet har ett sånt där irriterande webbformulär när man ”för hand” måste lägga in varenda post man har i sitt redan färdiga CV… Snacka om slöseri med tid. Så kanske, kanske att jag skippar att söka just DET jobbet. Det finns ju så många andra att söka. Just nu har jag ett trettiotal ansökningar inne. I början av september går de flesta ansökningstider ut och jag hoppas att det innebär att nån spännande arbetsgivare vill träffa mig och prata mera.

Tills vidare har jag ägnat en stund åt att fylla i och skicka in mitt kassakort till a-kassan. Sajten låg nere i helgen och i morse krånglade den så det såg ut som om kortet inte blev inskickat. Men det blev det, såg jag, när jag loggade ur och loggade in igen. Nu väntar jag på att få en specifikation och en liten utbetalning som jag blev lovad i början av september eftersom jag inte fick en spänn förra veckan på grund av karensdagar till a-kassan.

I övrigt idag har jag tvätt som behöver vikas och en del som ska strykas. Måste hasa över till Tokerian och köpa basvaror som toapapper, fil, mjölk och ost. Har ställt fram en påse med pant i hallen för att inte glömma. Igår var Anna och jag och pantade PET-flaskor och en och annan burk för närmare 70 kronor… Men det klart, med tre unga vuxna och en Prinskorv dricks det väl en del läsk. Här dricks det inte läsk. Jag gillar inte läsk, bara till korvkioskmat och det äter jag kanske en gång i månaden. Här dricks det öl eller bubbelvatten. Men det är pant på sånt också!

Gissningsvis har den här dan snart också passerat. Jag tror att den blir het och därför ska jag försöka komma iväg i tid och handla. Den här veckan måste jag också gå och byta in mitt värdekort till bussen. Anna bytte sitt igår på ICA Solen, men jag var dum och gjorde inte det. Grejen är bara att när man har bytt in kortet mot det nya kan man inte använda det nya förrän från och med den 4 september. Den som åker buss mellan kortbytet och den 4 september tvingas därför köpa ett häfte med pappersbiljetter.

busskort

Det gamla kortsystemet på bussarna ska bytas ut.

 


Jag vet ju inte
om jag ska åka buss den närmaste tiden, men jag tror inte det. Så jag byter in mitt kort endera dan på ICA Heidan och chansar lite. Jag tror nämligen att det nya kortet kostar att införskaffa efter ett visst datum. Jag vet inte, det hela verkar otroligt rörigt, ärligt talat. Och i stället för information till hushållen via papper använder UL media och sin webbplats. Men det som står på webbplatsen genererar bara i ytterligare frågetecken. BEHÖVER UL EN KOMMUNIKATÖR, KANSKE? Jag råkar veta en som är tillgänglig för nya uppdrag…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Googlar gör väl de flesta av oss. Googlar på människor omkring oss gör i alla fall jag. Och ibland kan det vara lite intressant att kolla om nån googlar mig.

På den här sajten kan du kolla hur många som googlar på dig. Jag kollade på hela mitt namn och resultatet blev 46 gånger varje månad. Men när jag googlade på Tofflan blev resultatet 6 600…

Kan det vara möjligt?


Nu ska man nog ta dessa siffror
med en rejäl skopa salt. Men lite kul var det allt att få ett hum.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »