Frostigt

Ett kyligt inlägg.

---

 

Ful får en va men inte dum. Här värmer jag näsan med hjälp av min tischa.

Kylan tycks hålla i sig. Vi har vackra morgnar, med stor och klar sol mot blå himmel, men kylan… Den har jag svårt för… I morse noterade jag säsongens första minusgrader på kökstermometern. I natt sov jag för första gången på länge med stängt vädringsfönster i sovrummet. Jag frös nåt förskräckligt. Det känns som om jag har en infektion som hänger och såsar. Min kropp är emellertid stark och envis och bekämpar den. Det enda kroppen inte riktigt fixar är min istapp till näsa. På jobbet får jag ibland gå in i lunchrummet och tina min kran. Hemma använder jag plädar, t-shirtar eller vad som finns att tillgå.

 

 

 

Det var frost i gräset i morse.

Det var i vart fall skönt att slippa stressa i morse. Det är underbart att ha parkeringsfrågan löst, om än tillfälligt. Jag åkte till och med efter halv åtta och var ändå framme fem minuter innan jag kommer in med passerkortet, det vill säga fem i åtta. Då kunde jag sitta kvar i värmen i bilen tills passerkortet funkade. Inte nog med att jag slipper oroa mig för att få parkeringsplats, jag slipper oroa mig för böter också. De där 800 kronorna sved nog mer än jag vill medge. De hade varit ett fint tillskott till de cirka 5 000 kronor som service och nya vinterdäck till bilen kostar den 26:e. En full lön får jag inte förrän i slutet av november. Men då jädrar lär jag känna mig rikare än på länge!

Idag på jobbet har jag kämpat på med tre beskrivningar. De ska in i en mall och mallen och jag kommer inte riktigt överens. Därför tar det lite tid. I övrigt är själva granskningarna inte så tunga, även om jag fick bakläxa och behöver granska hårdare. Jag lär mig massor. Somligt lär stanna kvar en stund, annat inte. Men det är fortfarande roligt och det är med lätt hjärta jag skuttar ur sängen om morgnarna – förutom när fötterna eller benen krampar. Då är jag tung och trött och svär som en borstbindare. I natt var det dags igen. Irriterande sömnstörning!

I eftermiddags hade jag sällskap hem med grannen. Eller det vill säga, vi kompiskörde. En dag när jag kom ut från jobbet stannade nämligen en bil nära mig och föraren ropade. Liten värld är det, för det visade sig vara en granne! Tyvärr har vi inte alltid samma arbetstider annars hade vi kunnat samåka. Idag följde jag efter grannen och upptäckte då den snabbaste vägen hem, om än den längsta. Vägarbeten, vägarbeten, vägarbeten…

Nån på jobbet hade uppenbarligen tagit en promenad i skogen…

Dagarna rullar på. Jag orkar inte mycket mer än att jobba för tillfället, men gissar att det snart blir bättre ju varmare i kläderna jag blir. (Hoppas näsan tinar också.) Jag skulle ha velat leta svamp före frosten. Extra påmind blev jag av att nån hade ställt fram en massa svamp som en fick köpa i fikarummet. Kvällarna ägnar jag åt att skriva och läsa privat. Jag öppnade Liv till varje pris igår kväll, den sista delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Nu när jag har kommit in i hennes sätt att skriva läser jag ganska snabbt. Ibland blir det nåt TV-program också. I kväll ska jag se Modus. Modus och Bron är de bästa TV-serierna som går just nu. Medan det är lite frostigt utanför… Och jag får tända såväl lampor som levande ljus. Jag älskar hösten.

Följer DU några TV-serier och vilka då i såna fall??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Björk, björk, björk och tulpan

Ett inlägg om ett träd och en blomma, ett riktigt skådespel!

---

 

Vilken märklig dag det är idag! I morse vaknade jag till kyla, men framför allt dimma. Dimman svepte om björken utanför så det såg riktigt spökligt ut…

Dimma svepte om björken utanför mitt arbetsrumsfönster i morse. Bilden är tagen 6.43 i morse.

Vid halvtiotiden såg frosten ut att ha bitit sig fast ordentligt i det stackars trädet.

Frosten har bitit sig fast. Bilden är tagen 9.34.

Sen hopade sig molnen. Björken stod kritvit mot den grå himlen. Skulle det rentav komma snö???

Björken stod kritvit, medan himlen blev grå. Bilden är tagen 10.05.

Hur ska detta sluta, tro??? To be continued…

Inne i köket har tulpanerna slagit ut rejält. Vilka underbart varma färger!

Utslaget!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Familjeliv och aktivitetsrapportering

Ett inlägg om barn och byråkrati.

---

 

Jag var ju faktiskt inte bara och goffade buffé igår. Det gjorde jag i ett par timmar. Sen for jag ut till Himlen för att hänga med familjens minsting, mest. Och sova över medan Fästmön var på galej i Stockholm. Det var väldigt märkligt, för jag sov över hos Anna och hon sov över hos mig. Ibland är det praktiskt att vara särbo, ibland inte.

Minstingen är tolv år och då kan man mycket. Men inte riktigt allt. Och så behöver man lite pushning och lite peppning med vissa saker – precis som vi alla gör. Elias hade värmt och ätit sin middag själv, så när jag hade svidat om till hemmaklädsel (mjukisbrax och t-shirt med hål i) gjorde vi engelskaläxan. Eller vi och och vi… Elias. Jag fick höra när han läste på engelska och det var nästan perfekt. Det vore bra om skolan tog dit nån engelsktalande så att barnen fick lära sig lite studsigare J:n och G:n, bara. Men det sa jag inget om för det gick så bra ändå. Ordförståelsen var det inget fel på. Det var nåt ord han inte hade hört förut. Men jag kan väl inte påstå att jag hade hört ordet

rush hour 

när jag gick i femman heller… Sen gjorde vi lite annat än läxor, både tillsammans och var för sig innan det var läggdags. Inget krångel då heller, inte ens i morse strax efter klockan sju när jag fick väcka en supertrött kille. Han klev upp så duktigt, käkade sin frulle, klädde sig, borstade tanden – hur lätt som helst. Nu när tonåren börjar närma sig hade jag förväntat mig tjurighet och gnäll. Det fanns inte antydan till sånt. Vilken fin kille!

Frostiga rutor i morse! Förresten, vill du ge mig skrivuppdrag kan du gå genom Blogvertiser – klicka på bilden! 

Det var minusgrader i Himlen i morse, så jag fick se till att Elias förutom tröja också tog jacka och vantar. Det hade han glömt igår och då hade han frusit. Innan jag stack ut till bilen hällde jag i mig lite kaffe, skvätte vatten på Annas törstande krukväxter och sparkade igång diskmaskinen. Yngsta bonusdottern fick en lapp där jag bad henne stänga av och plocka ur maskinen. Det hoppas och tror jag att hon gör.

Sen blev det säsongspremiär för skrapning av bilrutorna. Jag slipper det ganska ofta när det är kallt. Hemma har jag ju bilen i garage och behöver inte skrapa frost. Solen värmer nu och temperaturen har stigit till cirka tio grader i skuggan.

Resten av min förmiddag har jag ägnat åt att skriva och skicka in september månads aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Det är sånt man måste göra, för annars straffas man genom att inte få nån ersättning. Men hur många jobb man måste söka för att få ersättning finns inte angett nånstans. Som arbetssökande kan man behandlas lite hur som helst, det är inte så noga. Godtycklighet tycks gälla. Inte för att jag tror att nån enda läser mina rapporter, men jag hade i alla fall sökt närmare 50 jobb i september. Och utfört ett antal andra jobbsökar-aktiviteter dessutom.

Medan min andra maskin med tvätt nu valsar runt ska jag sätta mig och söka oktober månads första jobb. Det är liksom bara att bita ihop och komma igen, ta nya tag i grottekvarnen. Belöningen blir en timme DVD-inspelning av gårdagens Djävulsdansen. Och så ska jag skjutsa hem en Anna som säkert är aptrött efter sen kväll igår och full fart idag på jobbet runt 16-tiden. Vidare har jag bestämt att en omtänksam vän ska få en blomma i veckan. Såna vänner ska man vårda.

Har DU ägnat dig åt familjeliv och byråkrati idag eller vad har DU gjort? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 46: Rysa och frysa

Ett inlägg om den gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.

Torsdag morgon och det är dags att summera den gångna Tofflianska veckans höjdpunkter (rysa) respektive dalar (frysa). Och det är inte svårare än så här:

Rysa

• Konstiga leksaker (Grisar och pruttande och rapande figurer får i alla fall mig att skratta!)
• Frost kan vara lite vackert (Trots att jag inte gillar kyla!..)
• Goda vänner för olika ändamål (Människor tillför mig olika saker och det är jag glad för!)
• Femårig förlovningsdag (Tack för den, Anna!)
• Anna lite i hatten (Hon är bara för rolig!)

Frysa

• Magont (Nej, det gillar jag inte!)
• Mina vårdkontakter – vem tar inte sitt informationsansvar? (Dåligt, dåligt, dåligt!)
• Dåliga anställningsintervjuer (Skärp er, ni som ska anställa! Vi som söker jobb har faktiskt lagt ner både tid och energi!)
• The Cottage (Nej. Se inte den filmen.)
• Fem saker jag kan leva utan. (Säljare av olika slag, Fars dag, vägarbeten och parkeringsböter.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyla, GODA vänner och drömmar igen

Ett inlägg om nattens övningar och dagens prövningar.

Uppenbarligen har det varit en kall natt. Jag ser att taken är vita, liksom gräset. Frost! Vi går oundvikligen mot den årstid jag har svårast att fördra – vintern. Tiden när naturen vilar och det bara är kallt och halt och allmänt eländigt. Enligt min mening.

Det blev ingen promenad för min del igår. Inte utomhus, i alla fall. Det blev i stället en tur med snabeldraken inomhus. Jag har dessutom gjort upp en städplan för vecka 47 (nästa vecka), när jag är ensam. Detta ifall det inte sker nåt mirakel vad gäller jobb, förstås. Men, som sagt, mirakel har jag slutat tro på. Det handlar om egna insatser. Tre intressanta tjänster har jag sökt nu på morgonen. En av dem är riktigt intressant, en ger riktigt dålig lön men är värd att söka ändå och en tjänst har jag kompetens tillräckligt för att sköta. För övrigt är det inget nytt på jobbfronten, men dan har å andra sidan knappt börjat.

Igår trodde jag att vi skulle ut på landet och fira Fästmöns pappa på kvällen. Men firandet skedde dagtid och då jobbade Anna. Så vi blev hemma och firade Farsta med tonfisksås och pasta som jag snodde till vid spisen. Enkelt och gott och fettsnålt, för den som vill äta så. Jag tror nämligen inte på alla sektliknande dieter utan på en bra balans i maten, med lagom av allt.

Tofflans tonfisksås – enkel, god och fettsnål.

Telefonerade med både mamma och Pe igår och det var givande samtal båda två. Mamma var på gott humör och det blev inget tjatande av nåt slag. Nu är det bestämt att hon ska ansöka om riksfärdtjänst. Det blir i såna fall tre veckor här hos mig.

Jag har insett att jag har så många goda vänner – och jag som ibland tycker att jag har så få nära! – att jag gör som vännen Fatou (jag läste om det på hennes blogg vid nåt tillfälle): använder vännerna på lite olika sätt. Med Pe pratar jag om hur det är att vara arbetssökande och orolig för sånt som ekonomi. Pe förstår och det är skönt att slippa vara övertydlig. I gengäld kan jag vara bollplank till Pe i vissa frågor. Och det är det vänskap är för mig: nån som lyssnar och ger råd – men också nån att själv lyssna på och ge råd till! Det finns många fler vänner jag skulle kunna nämna i detta sammanhang. Men jag nämner bara ytterligare tre: FEM, Gunilla och Klara. Tack för er omtanke och för att ni bryr er!!! Ni vet själva varför ni är viktiga i mitt liv!

Min bästa vän och den som alltid kan få mig att skratta mitt i eländet är förstås Anna. Men igår var älsklingen mycket trött efter två långa arbetspass som började tidigt. Vi tittade sen på Bron – nu är det bara två avsnitt kvar! -och nåt mer på TV, innan vi knoppade in. Jag läste, Anna var för trött. Idag har jag varit uppe sen klockan sju, Anna får sovmorgon. Jag hoppas mitt knackande vid datorn inte har stört henne för mycket!

Jag skrev ju häromdan att jag har börjat drömma så mycket. Eller det kanske handlar om att jag kommer ihåg mina drömmar? I natt drömde jag att jag var tillbaka på en gammal arbetsplats. Den var helt förändrad mot när jag jobbade där tidigare. Bland annat satt vi alla i kontorslandskap och medelåldern var 25, typ. Förutom ett par gamla chefer, som också var i tjänst, varav en är död i verkligheten. Jag träffade en före detta kollega och fick tillfälle att säga till henne att jag inte var nån förrädare. Ytterligare en äldre kollega hade jag ett djupt och enskilt samtal med i ett mötesrum, eftersom hon kände sig obekväm och bortkommen på arbetsplatsen…  Sen vaknade jag och livet var som det har varit ett tag. En slutsats som jag definitivt kan dra av min dröm är att jag längtar efter att jobba och få tillhöra en arbetsgrupp igen.

Det ser ut att bli en solig dag. Jag kommer inte undan promenad idag. Dessutom behöver jag handla. Anna har lite saker för sig som gör att jag inte kan skylla på att jag vill hänga på henne. Jag har beställt nya mediciner och funderar nu på att beställa linser också. Ska bara räkna sekinerna först.

Ha en go måndag och en fin arbetsvecka, du avundsvärda som arbetar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fruset

Ett inlägg om utomhus och inombords.

Kylan har trängt sig in. Hur jag än gör hittar den mina innersta vrår. Att gråta hjälper inte. Det gör bara ont när tårarna fryser på kinderna. Jag suger i mig värmen från min älskade och från dem som vill mig väl. Men jag är så rädd att jag ska ta deras krafter också. Bli en energislukare. Bättre då att dra sig undan lite, hålla sig på sin kant.

Natten var fylld av märkliga drömmar. I en av dem var Anna och jag på min förra arbetsplats. Jag skulle sluta och hade massor att avsluta; Anna var där för att hjälpa till. Men jag blev så ledsen när jag inte hittade alla dem jag ville säga hej då till. Faktum är att jag blev så ledsen att jag hoppade upp ur sängen och ställde mig på golvet – och grät. Även i sömnen.

Det var skönt att få sova lite längre idag också. Mitt personliga batteri visar på low och jag gör vad som helst för att ladda det. Äter till och med grönsaker. Men just mackan på bilden nedan är Annas frukostmacka!

Macka med mycket tomat…

Ljus och sol och frisk luft är också bra för att ladda batterierna och få mer energi. Vi gick ut i den halvfrusna oktobersöndagen.

Eklöven har antagit en orange ton.

Det är ännu vackert ute. Det är fortfarande liv. Men frosten äter sig in i buskar, gräs och löv.

Frostnupna gröna små blad.

Om det är nånting vi alla måste så är det att dö. Döden kan vara en befriare, den kan vara vacker.

Det är dött. Men vackert.

Vi gick till kolonilotterna. Nån hade eldat där. Inte en människa fanns där. Frosten låg som ett vitt täcke.

Frosten låg som ett vitt täcke.

Till och med vattnet i pölarna hade stillat sig.

Stillat vatten.

Vi gick mot kvarnen, men det går inte längre att gå fram till bron och fallet. Husen är uthyrda. Närmaste ladan, dock, har blivit hunddagis. En alldeles lysande idé! Verkligen fin natur för hundarna! Så du som finns på Fejan, hoppa in och gilla Hunderbart Dagis!

Hunderbart Dagis.

På väg tillbaka mötte jag en före detta kollega, upptagen med nån banderoll. Jag fanns inte för honom, han fanns inte för mig. Jag bara noterade.

Marken var full av fallna löv, fallna hjältar. De har fullgjort sitt uppdrag, nu behövs de inte mer.

De behövs inte mer.

Kaffe och äppelkaka efter över fyra kilometers trampade satt fint! Lite inköp av mat och så hem till stan för min del. Här är som igår.

Björken är kvar.

I morgon har jag städdag. På tisdag ska jag på en mässa, inte för att jag vill, bara för att jag borde. Om jag inte har frusit helt och hållet till is innan dess. Det finns en viss risk. För varje kallt ord fryser en kubikmilliliter av jag. Snart känner jag ingenting, för det går undan.

Livet är kort. Vi måste alla leva ett tag innan vi kan dö.

Read Full Post »

Jag kunde inte motstå…

Ett inlägg om dagens promenad.

Det blev trots allt en promenad idag. Jag kunde helt enkelt inte motstå! Det blev också ett sätt att rensa skallen på dagens intryck. Först ringde jag emellertid lilla mamma för att kolla läget. Hon har ju inte känt sig helt kurant de senaste dagarna. Idag kände hon sig lite bättre. Och så fick hon nåt att glädjas åt – en liten stund idag, i alla fall: intervjun. Jag tror att hon oroar sig mer än jag förstår…

Vrålhungrig och med bultande huvud lydde jag ändå min hulda moder som tyckte att jag skulle ta en promenad medan det är ljust. Dricka lite vätska först, sen promenera och så äta.

Den här dagen blev riktigt solig och härlig, om än kall. Det var frost på marken i morse, noterade jag. Dagen har också varit väldigt… omtumlande… På plussidan intervjun, förstås, på minussidan tre nej på sökta jobb. I morgon tar jag nya tag och söker igen. Men inte idag. Idag är det nog.

Höstträd med dito häck som jag passerade.

Idag passerade jag två (2) pizzerior. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte sög i pizzatarmen… Men hemma fanns det kycklingkorv att steka och makaroner att koka. Pizzeriorna fick vara ifred för mig.

(Nåt pucko *pekar med obestämd handrörelse* står i skrivande stund och grillar så det stinker rök och gris i mitt hem.)

Jag gick i eftermiddagssolen och njöt av färgerna och den friska luften iförd endast luvatröja över min promenad-tischa. Dagens promenad blev nästan tre kilometer. Några rekord slog jag inte idag, men det var skönt ändå med de ungefär 37 minuter jag var ute.

Passerade Den Hemliga Trädgården på andra sidan än sist och tog en bild på ett av boningshusens skorsten. Notera hur grönt – och igenväxt! – det är runt omkring…

Skorstenen sticker upp bland det gröna.

Nog har jag en del att fundera över!.. Det var skönt att verkligen tömma huvudet. Försöker att tänka positivt utan att vara för självsäker. Det negativa pockar på, men… idag har jag bestämt mig för att det soliga ska segra.

En segrare.

I morgon är en dag för ytterligare eftertanke. Därför kommer inte den sedvanliga torsdagslistan utan ett helt annat slags inlägg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 45: Ost och Frost

Torsdag och nu ska jag dra min veckas höjdpunkter (Ost) respektive lågvattenmärken (Frost). Det är inte mer komplicerat än så här:

Ost

• Min fästmö (som har varit förlovad med mig i fyra år idag!)
• Återkoppling! (Det lönar sig att våga!)
• Det lönar sig att vara rak! (Ja för då får man… återkoppling och rabatt!)
• Lisbeth (She rules!)
• Downton Abbey (Äntligen har det börjat igen!)
• Här kommer natten (Bäst just nu – med miss Li.)

Frost

• Hälsporren (Ondsint och elakare än den person den sitter på…)
• Turkos (Det är fan ingen färg och det är fult! Skitfult!)
• Snö (Nej jag vill inte!!!)
• Inget mer Bandit Rock på radio här i Uppsala från nästa månad (Tråååååkiga radiokanaler här, bara… 😦  )
• Såna som alltid slänger igen sin ytterdörr (Otroligt störande för grannarna! Otroligt!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Vintern på ingång?

Jag har säkert sagt det hundra gånger på bloggen, men hösten är min årstid. Det jag gillar är såväl färgerna som mörkret. Att få kura inomhus, mysa. Tyvärr verkar det som om vintern redan är på väg. Det varnas till och med för snö…

Frost på jobbfönstret. Men bilden är från februari i år.

Är det nåt jag inte gillar så är det kyla och halka. Det finns inte nåt kul med snö. Lite fint är det med snö under julen – om man har ett varmt och skönt hem att vistas i. Mitt hem är betydligt varmare sen de nya fönstren monterades. Det måste ha varit massor av värme som bara sipprade ut genom otätheter. Men många har inte ens ett hem att vistas i, inte ens tak över huvudet. Hur går det för dem nu när det blir kallt?

Det ska bli kallt över helgen. Kallare än normalt med nordlig vind. På måndag eller tisdag morgon kan den första snön falla här i mina trakter. Vilken tur att jag inte bara har beställt bilservice på tisdag utan också skifte till vinterdäck! När det gäller sommardäck och vinterdäck är det ibland svårt att veta vad som gäller. I våras skrev jag ner reglerna här på bloggen. För min del är det lätt. Jag har inga dubbar på mina vinterdäck och därför får jag egentligen köra på dem året runt. Fast gummit i så kallade friktionsdäck är ju mer lämpat för vinterväglag.

Hur ska mönsterdjupet vara på vinterdäck?

Varje gång jag gör min årliga service (oktober eller november) låter jag verkstadspersonalen byta till vinterdäck. Men jag ber dem från och med förra året också att alltid ange mönsterdjupet på alla åtta däcken så jag inte står där i vår sen med olagliga däck!

Hur gör DU med vinterdäcken? Byter du själv eller gör nån annan det åt dig? Och NÄR byter du till vinterdäck???

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är dags nu…

SMHI säger att det är dags nu. Att sommaren definitivt är slut och hösten är här. Nätter med frost och minusgrader är att vänta natten mot fredag. Höst på riktigt blir det när dygnsmedeltemperaturen har varit under tio grader minst fem dygn på raken.

Inte gillar jag kylan, precis, men den kan vara vacker. Även det som är dött och kallt äger en skönhet. Som detta lönnlöv, som jag fotade i november förra året.

Det finns en skönhet även i det som är dött och kallt.

Naturen dör nu. Men den är så fantastisk att den bara förbereder sig för sin återfödsel i vår. Döden är inte oåterkallelig, inte här.

Livet är kort.

Read Full Post »