Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rapa’

Ett rätt tramsigt inlägg.


 

Grogglas

Två dammiga grogglas kom fram liksom whiskystenarna.

Det är inte precis kaffe det bjuds på när en Toffla får oväntat besök. Ganska sent på fredagskvällen tyckte jag att jag hörde en försynt knackning på ytterdörren. Men jag var inte säker. Sen hördes en knackning till. Så jag gick och öppnade, för jag hade just inget annat för mig än att proppa käften full av choklad och glo på nån amerikansk crime-serie på Kanal 9.

Utanför stod en ung man med två flaskor han ville bjuda på mig. Och vi satte oss ner vid mitt köksbord. Jag dammade av två grogglas, tog fram whiskystenarna.

Sen språkade vi och skålade och drack. Nån sorts rävgiftsvariant av GT. Nä, det var inte så gott. Den unge mannen kunde inte riktigt följa med i det jag sa. Som vanligt var jag brutalt ärlig i mitt omdöme om dem jag gillar och dem jag inte gillar. GT-mannen tillhör favoritlaget. När samtalet började snurra alltför mycket följde jag honom hem. Återbördade mannen till den unga hustrun. Gästerna från vardagsrumssoffan hade redan lämnat den. Kanske var de rädda att jag skulle göra entré.

Trevligt och lite förvirrande och jag vet inte riktigt vad. Men det finns människor jag instinktivt gillar. Den här unge mannen var definitivt en av dem.

Nu ska jag sussa några timmar. Jag rapar gin. På eftermiddagen ska jag till Himlen. Jag hoppas att GT-mannen kommer i tid till sin match. Det var lite roligt att få vara med och leka en stund. Det var länge sen jag efterfrågades. Jag kan ta en och annan kopparslagare och sur ginuppstötning om så skulle vara. Jag fick vara med…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självtröstande inlägg.


 

Kycklingburgare med tillbehör

Kycklingburgare med flottiga tillbehör.

En sån här dag går inte till världshistorien som en av de bättre. Vädret har varit skit, jag har haft massor att göra eftersom jag i stort sett var ensam på enheten hela dan och dessutom fick jag ett oförskämt mejl. Med 20 minuters rast totalt sett under hela dan blev det två ostfrallor och kaffe till lunch. Tröstade mig genom att stanna vid nyaste McD nära mitt hem och ta en kycklingburgare. *rapar diskret*

Det hjälpte föga eftersom jag observerade en person från mitt förflutna som uppenbarligen anser sig ha rätt att avsky mig. I själva verket var jag oenig med en släkting till personen – för typ tio år sen eller nåt. Trams! 

Ett orange paket från Bokus

Ett orange paket från Bokus.

Hemma steg humöret emellertid! I postboxen hittade jag, som vanligt inknölat och dessutom genomblött, ett orange paket från Bokus. CDON var snabbare med att leverera fyra inbundna böcker än Bokus tre pocketböcker.

Böcker

Tre pocketböcker låg det i Bokuspaketet.

Men skit samma! Min att-läsa-hög är nu enorm! Eller den består av tre högar – en med böcker jag har lånat av Fästmön och två högar med födelsedags-böcker. För såväl CDON-böckerna som dagens Bokus-böcker bekostades av mamma, som skänkte mig en peng till födelsedagen. Resten av den pengen gick till bilreparationen. En liten slant från mamma är kvar liksom en Trisslott. Den ska jag skrapa nu. Så kanske, kanske det blir lite återbäring.

För övrigt ska jag förstås  glo på andra semifinalen i Eurovision Song Contest 2014 och kanske twittra så att jag inte somnar innan vinnarna är utsedda. Sen lär jag somna som en sten. I morgon är det fredag. Det är den bästa trösten den här dan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.


Torsdag morgon
och det är dags att summera den gångna Tofflianska veckans höjdpunkter (rysa) respektive dalar (frysa). Och det är inte svårare än så här:

Rysa


Frysa


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens lilla utflykt.


Det var en väldigt mörk dag idag.
Därför passade det kanonbra att göra ett besök i environgerna kring min förra arbetsplats och äta god lunch tillsammans med Pe. Kycklingspetten och jordnötssåsen smakade lika gott som sist (i juli). *rapar diskret*

Uppäten lunch

Uppäten lunch.


Det är väldigt skönt
att hänga med Pe. Jag kan vara mig själv – och har kunnat vara det sen allra första stund. Vi kan prata om ”allt”, även sånt som är jobbigt. För är det nån som förstår hur tufft det kan vara i min tillvaro så är det Pe. Vi kan bara hoppas och tro att det snart vänder, för vi är båda värda bra liv.

 Pe

Pe förstår.


Pe har aldrig skrattat åt mig,
har aldrig tryckt ner mig och har aldrig fördömt eller hånat mig på nåt sätt. Ändå kan vi ha livliga diskussioner, för det mesta om djupare ting. Såna där diskussioner som gör gott i själen därför att det är OK att ha åsikter – även om de skiljer sig åt. Pe och jag är aldrig oförskämda mot varandra, nämligen, utan visar varandra respekt.

Att röra sig i närområdet av sin förra arbetsplats innebär förstås att man träffar på bekantingar. Som vanligt såg jag J, men det blev bara ”hej” och ”hej då”. En liten pratstund blev det däremot när Pe hade åkt till redaktionen och jag just skulle kliva in i bilen. Träffade M och fick mig lite nyheter av såväl positiv som negativ karaktär. För det är verkligen tuffa tider nu. Så kanske ska jag vara glad att jag inte fick förlängt med ytterligare ett par månader. Det hade nog mest varit att dra ut på nånting som oundvikligen lett till ett avslut i alla fall.

Jag hade nästan kommit hem igen när mobilen ringde. Det var min handläggare på Arbetsförmedlingen! Som bekant skrev jag in mig som arbetssökande den 1 augusti. Nån handläggare har jag emellertid inte fått utan har bollats mellan AF Kultur och vanliga AF. Men så idag ringde S och berättade att h*n är min handläggare. Jag bad S vänta medan jag parkerade bilen. Därefter pratade vi en stund – om allt från förväntningar (ingen idé att ha några) till min första aktivitetsrapport (som fick med beröm godkänt). S frågade om intervjuer och jag beskrev läget. Ett mejl med kontaktuppgifter har nu kommit fram. Det kan ju vara bra att ha ifall att.

I postboxen låg en DVD som en liten uppmuntran denna mörka, ganska tuffa dag.

Rosor, kyssar och döden

Rosor, kyssar och döden – den fjärde Maria Lang-filmen.


Två Tre Fyra nej på sökta jobb
låg i inboxen, nämligen. Och så har jag ju fått en del annat att tänka på av det som sades under och efter lunchen. Vissa stunder vill jag bara fly från verkligheten. Kanske gör jag det redan i kväll, tillsammans med Fästmön. Anna är nämligen ledig i morgon, vilket skulle kunna innebära filmkväll eller spelkväll… Vi har ju fortfarande inte prövat vem av oss som är mest lik Sherlock Holmes…

Deckarspelet

Deckarspelet har inte packats upp och testats än.


Just i den här stunden
önskar jag att alla som inte har jobb får det och att alla som har för mycket jobb finge dela med sig. Och att de som inte borde behöva jobba för att de är sjuka skulle slippa. Men det är inte verkligheten, utan i filmens värld. Möjligen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen

Ett inlägg om en bortslösad förmiddag.


Idag var jag anmodad
att besöka Arbetsförnedringen. Jag skulle delta i ett informationsmöte om a-kassan. Mötet var obligatoriskt. Jag åkte ner i god tid för att få parkering i hamnen och för att hinna visa upp intyg som inte efterfrågats på fyra (4) år före mötet. Arbetsförnedringen öppnar nämligen klockan tio, en hel kvart före mötet skulle köra igång.

Innan jag gick från parkeringen stod jag en stund vid floden. Vatten brukar skänka mig ro i sinnet. Men idag kände jag mig bara liten och misstänkliggjord och framför allt förnedrad. Jag ska strax förklara varför.

Båt på Fyrisån

Som den lilla båten kände jag mig. Ensam.


Jag var naturligtvis inte ensam
på Arbetsförnedringen, men man kan känna sig ensam även i en klunga. Stegade fram till en Mottagare (jag fattar inte riktigt Arbetsförnedringens system, inga köer eller så…)  och sa att jag blivit anmodad att visa upp intyg före ett möte.

Men det hinner du ju inte nu!

svarade h*n och pekade ut riktningen till möteslokalen. Där fick jag en penna som inte fungerade och ett papper på vilket jag skulle kryssa i mötet jag skulle delta i samt skriva mitt namn och personnummer. Innan jag fick tillträde till lokalen skulle pappret lämnas in och legitimation uppvisas. (Fan värre än forna öststatsfasoner…)

Mötet sen då… Tja, det var totalt jävla onödigt för min del. Personen som pratade var ÖVERTYDLIG och jag var inte den enda i salen utan problem med hörsel eller språk. Men… det fanns personer med klara problem med hörsel och språk där också. Och varför får inte dessa personer målgruppsanpassad information i stället för att tvingas sitta i ett stormöte där man säkerligen inte förstod eller uppfattade mer än en bråkdel? Dessutom gissar jag att man med all säkerhet inte heller vågade ställa frågor – vem gör det i en jättegrupp om typ 50 pers?.. Jag vågar, men jag hade inte ett skit att fråga om.

Informationen som gavs var inget nytt som jag personligen har nytta av. Allt detta fick jag veta vid inskrivningen för en vecka sen. Och det jag inte fick veta då men undrade över har jag läst mig till på egen hand. Hos min a-kassa, inte hos Arbetsförnedringen. För nu har min a-kassa faktiskt gjort riktigt bra instruktioner på sin webbplats! Titta här och lär, ni andra!

Två personer hade uppenbarligen problem med hörseln, emellertid. Eller selektiv hörsel, troligen. De stängde inte av sina mobiler, som naturligtvis ringde under mötet. Den ena mobilen ringde dessutom två gånger. Men än mer anmärkningsvärt var att en person bredvid mig faktiskt svarade och pratade en stund. Det var inte ett jobbrelaterat samtal. Sen satt h*n och rapade och släppte ut unken andedräkt så jag höll på att kräkas.

Ungefär 90 procent av informationen handlade om hur vi som arbetssökande skulle straffas om vi inte gör som Arbetsförnedringen och våra a-kassor säger. Makalöst att förutsätta att alla vi, ungefär 50 personer, är ute efter att ljuga oss till pengar! Så mycket pengar handlar inte a-kasseersättningen om att det är värt att ens överväga! Förnedrande så det stänker om det!!!

Efter mötet rusade jag ut till Mottagaren i entrén igen och framförde ånyo mitt ärende om intygen. Jag fick en rosa nummerlapp. Därpå följde en ganska lång väntan. Den kanske inte var så lång, men jag behövde gå på toa, så den kändes lång. Till sist blev jag uppropad av… h*n som tyckte att det inte fanns tid att titta på intygen före mötet. (Jag var ute i god tid och mötet började senare än aviserat = det hade funnits tid att visa upp och titta på intyg.)

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan (spegelbild i orange cirkel) har besökt Arbetsförnedringens hus.


Jag frågade varför
de ville se intyg nu när de inte var intresserade för fyra år sen. Det kunde h*n inte svara på eftersom h*n inte jobbade på Arbetsförnedringen då.

Nej,

tänkte jag.

Du gick säkert på högstadiet för fyra år sen. 

Men det sa jag förstås inte.

Eftersom jag inte visste vilka jävla intyg jag skulle visa upp hade jag med mig de allra flesta som jag har i plastfickor i en av mina pärmar med viktiga papper här hemma. Men långt ifrån alla. Då hade jag fått släpa med mig hela pärmen.

Sen tittade h*n på det som var inskrivet om mig hos Arbetsförnedringen samt på motsvarande intyg, gjorde nån notering och klickade. Det gick undan, för jag behövde gå på toa och jag hade ingen lust att göra det på Arbetsförnedringen. (Såg inga toaletter eller skyltar heller, för den delen…).

Vidare bad jag att h*n skulle kolla så att min a-kassa nu blivit informerad av Arbetsförnedringen om att jag är inskriven.

Jodå, det är gjort här den 1 augusti!

svarade h*n.

Nejdå, ni underlät att göra det den 1 augusti! Jag ringde er Kundtjänst i förrgår som lovade att göra det.

svarade jag.  (Och tackade i tanken Kundtjänst eftersom de flesta som jobbar där tycks vara kompetenta!)

Kan du vara snäll och kolla om Kundtjänst har anmält det hela?

Detta var noterat och jag vill lita på att det stämmer överens med verkligheten. Jag vill verkligen lita på det!

Innan jag lämnade byggnaden tipsade jag om att ett möte om a-kassan, som det jag hade varit på, kunde omfatta viktig information. Till exempel att man behöver ha intyg även från Försäkringskassan om man har fått ersättning därifrån. (Jag opererade bort tumörer den 13 december och var sjukskriven i fyra veckor.) Det skulle h*n vidarebefordra, lovade h*n, men jag såg aldrig att h*n antecknade detta.

På hemvägen bubblade det i öronen, men jag var ändå tvungen att tanka. Hela min förmiddag har gått åt till dagens förnedringsbesök och dess efterdyningar.(Ja, jag måste skriva av mig i ett blogginlägg, för jag har ingen att prata/ventilera med just nu.)

En idiot klarade inte av filkörning utan bytte fil och körde in rakt framför mig (utan att blinka, förstås), varpå jag fick tvärnita (hade ingen bil bakom, som tur var). Har somliga fått körkort på postorder eller vad???

Jag hoppas att din förmiddag har varit bättre än min! Nu ska jag sätta mig och söka jobb. Tre om dan – eller två, de dagar jag har gjort arbetssöksrelaterade saker som idag.


Livet är kort. En halv dag i mitt liv är bortslösad på meningslösheter.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan lyfter fram lite alternativa saker i omvärlden.


Det händer rätt mycket här utanför mitt fönster
. I morse hade jag, till exempel, bara tröja och inte tröja OCH jacka när jag åkte till jobbet. Men jag tvekade länge, särskilt som jag såg F på cykeln – med mössa. Så en sak som händer här utanför är att våren faktiskt är här och med den sol och värme. Men vad är det annars för tokigt och slugt som sker? Häng med och kolla!

vicks blueAnnorlunda och välavlönat sommarjobb. Det är sannerligen hög tid att leta sommarjobb för den som behöver sådant. Och nu har jag ett tips för dig som söker nånting som är både annorlunda och välavlönad: varför inte testa på att vara isbjörnsvakt på Svalbard? Fast du måste vara van att vistas ute i fält, du måste ha erfarenhet av isbjörnar och du måste kunna skjuta skarpt. Lönen är bra och skatten är låg. Men du måste skicka in din ansökan senast den 27 maj.

Kamera som insekts öga. Amerikanska forskare har tillverkat en kamera som liknar insekters utbuktande ögon. Bland annat ger de ett 160 grader brett synfält, tack vare de 180 mikrolinser som kameran är uppbyggd av. Kamerans användningsområde ska nog troligen inte vara att vi människor ska leka myror. Troligen ska den användas för övervakning eller för undersökning av våra kroppars inre.

Colaflaskor med svenska förnamnCola med svenska förnamn. Coca-Cola försöker hitta på nåt kul och annorlunda. Just nu ersätter man sin logga med förnamn. I Sverige handlar det om de 150 vanligaste förnamnen. Kampanjen går i större delen av Europa och företaget hoppas förstås få skjuts av sociala medier. Själv har jag nu både twittrat och bloggat om det, men jag tänker inte varken köpa eller dricka Coca-Cola för det – mitt förnamn är för övrigt alldeles för ovanligt för att det ska hamna på nån flaska.

Äta stående är bra för matsmältningen. Den som har matsmältningsbesvär kan få enkel lindring. Genom att stå och äta stannar magsyran kvar nere i magen och dessutom äter man snabbare. Fast har snabbt vi kastar i oss maten sägs inte spela nån roll. Konstigt, för man mår ju inte särskilt bra om man slänger i sig mat. Jag gör det inte och jag har bråck på magmunnen – nånting som är bra att skylla på internt när man råkar rapa…

3 Kossa närbildNötköttet är den största miljöboven. Jepp och det skriver jag inte bara för att jag inte äter nötkött utan därför att det är sant. Det handlar inte enbart om miljöförstöring på grund av transporter och energisystem heller, utan om att nötdjur och får bildar växthusgasen metan i sina magar. Ett kilo metan eller lustgas har en större klimatpåverkan än om man släpper ut lika mycket koldioxid. Några exempel: Nötkött ger totalt upphov till utsläpp på ungefär 26 kilo koldioxid per kilo kött, kyckling cirka 3 kilo och spannmål och baljväxter omkring ett halvt kilo per kilo tillagad produkt. Bara så du vet.

”Visstidsanställningar är inget trixande”. Det tycker i alla fall Arbetsgivarverket, som i stället menar att till exempel staten är generös på detta sätt genom att tillåta tjänstledigheter. Ja, men eh… vi som går på visstidsanställningar hela tiden då? Visstidsanställningar som INTE beror på att nån är tjänstledig? Så fort vi närmar oss LAS är det tack & hej, leverpastej!

Normal valborg i Uppsala. 105 personer omhändertogs för fylleri. Normalt? USCH!


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.


Det har gått bra
att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.


När jag anlände till jobbet
hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

  • jag hänger på varuvagnen
  • jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
  • jag pratar skit
  • jag är rätt ilsk rent generellt
  • jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???


Livet är kort

Read Full Post »

Neråt landet blev vädret sämre och sämre. Faktum är att det kom regnstänk på framrutan mot slutet av vår resa. Vi kom inte iväg särskilt tidigt, klockan hade passerat 13.30 och med nödvändig paus var vi inte framme i Metropolen Byhålan förrän fyra timmar senare.

Vi stannade på sedvanligt ställe och intog, förutom toa, även var sin äcklig macka, kaffe och vatten. Inget var gott, inte ens vattnet, tyckte mamma och grimaserade för att det var beskt. Men en sån här bakelse – som vi DELADE på – slank ner fint:

Bilbakelse till de två bilburna.


På vägkrogen förfasade jag mig invärtes
över en stackars pojke som var klädd i turkos från topp till tå. En annan pojke klädd i randigt hade uppenbarligen fått dålig uppfostran för han rapade ljudligt när han passerade mig. Eller också kvävde han en kräkreflex, jag är ju så ful och äcklig.

Har du varit i Brattebrobacke* nån gång? Det har jag. Fem gånger hittills i år och i morgon väntar en sjätte. Det är ett väldigt vackert namn, tycker jag, på en fasligt lång uppförsbacke. Vägen ner till Metropolen är annars ganska trist, förutom de sista sex, sju milen när man har svängt in på riksväg 50. Där finns det i alla fall lite fin natur att se på.

Vi landade som sagt vid 17.30-tiden. Mamma packade upp i en och en halv timma, medan jag pysslade med hennes blommor, läste och beundrade ett gäng elefanter i hyllan.

Ett gäng elefanter.


I hyllan hittade jag också en spännande bok
som jag har tänkt låna och läsa hur länge som helst. Det är Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv och skänkt till mina farföräldrar 1973, samma år farfar dog. Jag tror att Zarah och farfar låg på sjukhus i Norrköping samtidigt.

Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv på försättsbladet.


Efter ett tag började det knorra i magen
och till sist fick jag äntligen åka iväg till mitt favoritställe och hämta mat, Nattkröken. Här får man alltid rikliga portioner gammal hederlig korvkioskmat, till suveränt lågt pris. Rekommenderas varmt för den som passerar eller stannar i stan ett tag!!!

Mor åt grillad krov med mos och tuggad hackad gurka, jag spätta med pommes och räksallad. Som avrundning tog jag en tur med soporna samt längs med sjön. Jag ville se hur det går med brobygget och det går framåt, minsann!

Bron Skepparpinan ska leda trafiken söderut utanför stan.


Det blåste bara en svag vind
och vattnet var alldeles klart. Tänk om jag hade kunnat ta ett kvällsbad!

Klart, klart Vättervatten.


Och medan jag promenerade 12 kilometer,
passade jag på att ringa Fästmön, som jag saknar och längtar efter massa, massa!

Närå, jag gick inga tolv kilometer, men jag undrar vad det är tolv kilometer till…


I m0rgon ska jag försöka komma iväg
lite tidigare än halv två uppåt landet, för jag vill gärna hinna och orka köpa en ryggsäck på Stormarknaden. Och i morgon går jag in i min tredje semestervecka…


Livet är kort.


*Uff! När jag googlar på Brattebrobacke läser jag bara om en massa fruktansvärda olyckor som har skett där, så jag lägger inte in nån länk…

Read Full Post »

(Den som vet vad rubriken är för ett citat får pluspoäng!)

Idag är det söndag. Sunday, som det heter på engelska. Soldag. Sun. Sol. Och innan nån besserwisser försöker mästra mig – jag vet mycket väl att sön i söndag också härstammar från ett gammalt svenskt ord för sol.

Soldag är det idag alltså. Då håller jag mig inne. Det finns inget tristare än att promenera eller vistas utomhus i solen mol allena. Fästmön jobbar, för allt som oftast när Anna är hos mig jobbar vi i kors. Det vill säga hon jobbar när jag är ledig och tvärtom. Tröstlöst. Tråkigt. Men inget att göra nåt åt. Jag tänker inte sluta älska henne för det, så det så!

På ballen* är det inte skönt att sitta och läsa förrän efter klockan 16 när solen kommer runt huset. Men samtidigt är ju grannskapet inte särskilt tystlåtet, så det är ingen större njutning att sitta där ändå. Svårt att koncentrera sig när omyndiga har baksidan i sin besittning.

Igår hade omyndiga även framsidan i sin besittning. När jag skulle åka och hämta Anna från jobbet, vågade sig en liten kicka fram till mig. Hon trampade fram på en bobbycar och sa:

Titta jag cyklar på den här!

Jag tänkte svara:

Ja fy f***n, det är det fordon som låter värst av alla mot asfalt! Sluta genast!!!

Men jag sa:

Ja, titta, så roligt!

Och så log jag, men inte nåt hånleende, tro det eller ej, utan ganska snällt.

Himlen är alldeles blå och gräset är grönt. Björkarna här utanför avger moln av pollen. Jag fattar inte att man inte sågade ner dem härom året när man skulle såga ner träd. I stället valde man ett träd som var så gott som pollenfritt… Fast jag vet ju varför, egentligen. Det skymde ju solen för somliga, skänkte härlig skugga för andra. Soldyrkarna vann. Nu har man utökat sin uteplats genom att inkorporera del av kommunens gräsmatta också. Sniket!

Inte gick det att somna om i morse! Nej, när kroppen väl är uppe börjar hjärnan vakna – även om det är rätt dimmigt där inne, ärligt talat. Till frukost idag höll jag på att ställa fram först het tacosås till rostbrödet, sen senap. Till sist kom marmeladen fram. Och där stod den. Mitt framför ögonen på mig. Tror du jag tog nån marmelad på mackorna? Nej, jag glömde.

Nåt jag inte har glömt är att ta fram lax på tining. I kväll serveras nämligen rätten GaLAXer i mina braxer och det blir en cookalong på en blogg nära dig framåt aftonen – allt i upplysningens tjänst, men utan att jag får ett öre betalt.

Lax på tining.


Jag har vikt ren tvätt från igår
och lagt på ett väldoftande och rent överkast. Skulle så gärna vilja få det friskluftstorkat på ballen, men så fort jag hänger ut tvätt tar nån fram sin grill, häller tändvätska på kolen och tänder på direkt. Två minuter senare lägger man gris på det hela. Det stinker, men det märker tydligen inte folk där nere i Purgatorio (vet du inte vad Purgatorio är? Obildad, kanske?). Kanske beror det på att rök STIGER..? Det fattar man visst inte heller. För mig gäller det att vara kvick och stänga alla fönster och dörrar som är öppna, annars känns det som att bo i ett rökeri. Och mina väsande andetag låter som värsta skräckfilmen. Så passande då, värsta skräcködla som jag är!

JA, JAG VILL BO NÅN ANNANSTANS!!!

En maskin till har jag tvättat och hängt. Jag har också tvättat ansiktet och tryckt i linserna. Har gått omkring i brillor halva dan både igår och idag och jag ser ut som en snipig ekonom eller en elak skolfröken. De flesta ekonomer är inte snipiga och de flesta skolfröknar är inte elaka, men jag ser snipig och elak ut.

Rapande går jag in i duschen för att tvaga min lekamen och mitt hår. Och så säger jag, som min mamma har lärt mig angående raparna:

Jag har bråck!

Inte ljuger jag heller, jag har faktiskt bråck på matstrupen. Det är därför jag bara kräks utan medicin.

Men skit i mig nu. Vad gör DU idag???


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Fästmön är här. Det känns skönt. Det har varit en tung vecka och vi har varit på var sitt håll. Nu har vi en vecka tillsammans, förutom när vi jobbar. Jag ska vara behjälplig på en konferens på måndag eftermiddag och i skrivande stund bävar jag för att träffa alla människor, för att inte ha rätt kläder, för att inte passa in. Som vanligt.

Men just nu är det fredag och Anna och jag har gjort räkmackor som vi har smockat oss proppfulla av. Och nu ska vi soffmysa.


Inga dåliga räkmackor, va?!

                                                                                                                                                  Uppdaterat: Sen åt vi upp godiset jag fick till barnen (!..) av Sysslingens söta dotter och så fes och rapade vi och började titta på Tyst vittne och ville baaara gå och lägga oss och sova…

Read Full Post »

Older Posts »