Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ta hand om’

Ett inlägg om andras barn, ljuv musik och om att bo i en igloo.


 

Markus

Här är en tidigare bild på Markus och mig, på den tiden han hette Maskil. Här är en inte ens två månader – men somnade gott hos Tofflan redan då. Notera också UTAN napp!

I fredags gjorde jag nåt jag aldrig har gjort förut: jag matade en bebis. Ja, det är inte klokt. Tofflan… Mata en bebis… Bebis och Tofflan är ju ingen ekvation som går att lösa, men den som såg oss tänkte säkert:

Hon tränar nog inför barnbarnen.

Jag får aldrig några barnbarn. Däremot är jag modig nog att våga prova nya saker. Markus mamma var uppenbarligen modig hon också. Hon lät mig sitta med sonen, cirka tre månader, i knäet, mata gossen med flaska (mamma själv hade druckit kaffe och ville inte att Markus skulle få det i sig genom att bli ammad) och låta det lilla människobarnet somna i Toffelarmarna när flarran var tömd. Inte ens ett rap eller en lite fjärt från Markus – han slocknade som ett ljus. Så vem vet… Jag kanske även kan sätta upp

nanny

mitt CV? Häftigt var det, i alla fall, och nu när jag har provat att mata bebis kanske nästa steg blir att… byta blöja..? Nåt bildbevis på ovanstående finns emellertid inte. Jag kunde ju inte fota när jag hade en sån dyrgrip i armarna.

Händel Water music

Vattenmusik i stereon igår.

Kanske hade jag varit en riktigt snäll tant om jag tagit hand om egna barn. När det gäller andras barn kan jag ha lite… kort om tålamod. Fast oftast är det inte barnen jag har svårt för utan deras föräldrar. Att ordna ett jätteparty hemma i lägenheten i ett flerfamiljshus för ett barn som ännu inte kan gå är exempel på sånt jag tycker mindre om. Allra helst som vi har en förträfflig lokal i huset intill där det går in hur mycket folk som helst, nästan, och inga grannar störs. Dessutom är lokalen billig att hyra och där finns pentry med spis, micro, porslin och diskmaskin… Nästan bättre utrustat än mitt hem, alltså – det är ju diskmaskinslöst.

Så igår var jag inte nån Nanny Tofflan, ingen snäll tant. Jag lyssnade på vatten. Det vill säga spelade Händels Water music på stereon i köket. Högt. Mycket högt. Sen fortsatte jag med min Classical Collection, en samling om fem CD-skivor med cirka 400 timmars klassisk musik. Jag lyssnade till och med CD nummer två. Sen var det TV-dags mellan klockan 20 och cirka 22.30. Då spred vardagsrumsstereons högtalare ljudet av stjärnor och skumma timmar. Högt. Jag ska sluta vara så tyst har jag bestämt mig för. Det hjälper ju inte att klaga, inget händer mer än att folk blir sura. Så…

If you can’t beat ‘em, join ‘em.

Den enda vattenmusik jag har hört idag är duschen. Ljuvligt varm. Mitt hem är som igloo och igår hittade jag is – inte vilken is som helst utan is – på fönsterkarmens insida i sovrummet. Hur BRF-ordföranden kan hävda att jag har 21 grader i min lägenhet säger emot sig självt med tanke på isen. Men är det värt att klaga? Nej. Jag får flytta in i badrummet, hemmets varmaste rum. Hela 19 grader är det där.

Igår fick jag dessutom ta till vin för att bli varm. Jag drack ett och ett halvt glas vitt till maten och ett glas rött framför TV:n. Nej, jag söp inte, Mannen, jag njöt och blev varm. Här är några bilder från min lördagskväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Femina, den 15 april 1962

Ett inlägg om en gammal (?) damtidning.


 

Femina nr 15 15 april 1962

Femina från den 15 april 1962 är faktiskt inte så olik den på nätet 2015 – innehållsmässigt…

Häromdan var på jag på besök i en namnlös, men nyöppnad retro- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Innan jag åkte hem fick jag frågan när jag är född av en av ägarna. Efter att ha besvarat den ärligt blev jag förärad en gåva – ett exemplar av damtidningen Femina från den 15 april 1962. Det var elva dar före min födelse och jag är väldigt säker på att min höggravida mamma läste just den tidningen – när hon inte joggade längs med Vätterpromenaden för att sätta lite fart på mig… (Det är sant – mamma och pappa joggade så sent som kvällen innan jag föddes – i syfte att få igång förlossningen!)

Igår kväll satt jag och bläddrade i den gamla (ja, den är ju elva dagar äldre än jag, då är den gammal!) damtidningen. Det roliga är att tidskriften fortfarande existerar. När jag kikar lite på den på nätet och jämför tidskriften från 1962 med den från 2015 kan jag konstatera, åtminstone vid första anblicken, att inte mycket är förändrat innehållsmässigt. Jo en sak – idag har Femina bloggare!

Annons Cernitin

I en annons för vitaminen Cernitin är bilden av dåtidens familj den typiska – aktiv pappa och son, passiv dotter och mamma. Men en väldigt förståndig och omtänksam hustru och mor!

År 1962 kunde kvinnorna som läste Femina få tips vad gäller hälsa, mode, smink, mat och mannen, förstås. Precis som idag! Men visst skrattar jag lite när jag redan på omslagets insida ser en bild på dåtidens familj – en pappa och en son som kastar boll, medan mamma ligger i gräset och får en blomma av sin dotter. Det handlar om vitaminer. Cernitin. (På nätet 2015 läser jag att det är ett pollenextrakt som används inom urologin!) Och så texten…

[…] En mammas högsta önskan – att ha familjen glad, frisk och verksam omkring sig. En förståndig och omtänksam hustru och mor tänker på alla, även på att en aldrig så rätt kost kan behöva kompletteras. […]

Artikel om framtidens mat

Alltid aktuellt!

Jag bläddrar vidare. Det är då jag noterar att den här damtidningen faktiskt innehåller en del saker som fortfarande är aktuella, till exempel en artikel om framtidens mat. Läsarna får sig alltså till livs (!) inte bara en mängd mat- och bakrecept – för sånt är det rätt mycket av i tidskriften – utan också mera matnyttiga (!) artiklar om vad som händer inom livsmedelsforskningen. Artikeln handlar om frystorkning som gör maten mindre men även tåligare att lagra i flera år. Bo Hanson, som har skrivit artikeln, beskriver inte helt aptitligt hur en frystorkad biff ser ut…

[…] gråbrun till färgen och […] torr, ungefär som en badsvamp ur vilken man kramat allt vatten. Den ser inte ut som en biff, och den känns inte som en biff. Inte som ett stycke kött, helt enkelt. […]

Nån som blir sugen???

 

Läsarna tipsar om idealmannen

Läsarförslag om idealmannen – ett säkert kort att få engagerade läsare är ju, som bekant att be dem interagera. Så gör vi ju än idag med kommentarer, tävlingar etc.

Annat som fortfarande skulle kunna vara artiklar skrivna idag – åtminstone vid första anblicken – är dem om Mannen. Ja då menar jag inte läsarnas inskickade förslag och åsikter om idealmannen. Men det är intressant att notera att viljan – och knepen! – att engagera läsarna för 53 år sen är ganska lika dem vi använder oss av idag: kommentarer, tävlingar etc…

Det är ett par artiklar om Mannen som sticker ut. En av dem är den om fäders utanförskap, det som uppstår utanför äktenskapet. Artikelförfattaren Ingrid Ericson anser att

[…] Pojkarna måste fostras till fäder. […]

När jag läser artikeln känns den trots orden ovan inte helt omodern. Men när faderskapet och dess ansvarsbörda senare i artikeln ska tänjas till att särbopappan (mitt ord – det fanns inte 1962!) ska komma och ta hand om sitt barn åtminstone en dag i veckan, inser jag att texten har ett antal år på nacken. Det en ska komma ihåg i sammanhanget, dock, är att fri abort inte fanns på den tiden!..

Artikel om fäders utanförskap

En artikel om fäders utanförskap.


Förutom Mannen och mat 
innehåller det här numret ganska mycket mode. Jag skrattar åt halvtokiga modeposer, men också åt annonser för promenadskor. Vidare annonseras det på var och varannan sida om underkläder – BH, trosor (som går upp till armhålorna), gördlar och annat som en kvinna ”behövde” 1962.

Annonser för underkläder

Många annonser för underkläder är det i Femina nummer 15 från 1962. För den modemedvetna kvinnan har ju, enligt annonstexten, stora krav på sin intima garderob…

 

Annonser för nylonrockar o brustna ådernät

Annonser för nylonrockar – och brustna ådernät…

Nä, inte ser det särskilt bekvämt ut. Men Femina nummer 15 från 1962 innehåller också annonser för dåtidens mjukixbrax – nylonrockarna! Dessa användbara plagg under vilka en kvinna kunde ha former utan att de syntes. Rockarna kunde användas både i arbetslivet – annonsen föreslår konditori och damfrisering – och hemma, av husmödrar.

Men här är också en del gör-det-själv-beskrivningar. Bland annat får läsarna en beskrivning av hur de själva kan sy en dräkt för alla tillfällen. En sån som väl alla kvinnor alltid har önskat sig, eller?

Det finns förstås massor mer att läsa i den här damtidningen. Dock inte så mycket skvaller. I stället finns notiser om nya filmer, bland annat Birgitta Stenbergs (för övrigt född exakt 30 år på dagen innan jag) film baserad på hennes raggarroman, ett ganska rörande reportage om Monica Nielsen och hennes föräldrar och en underbar krönika om Höstsol, ett hem för äldre skådespelare och…

Kort sagt: jag hittar mycket intressant att läsa från dagarna strax innan jag föddes. Stort TACK till Ilona!

I morse fick jag nytt jobb skrivmaskin fr Facit

”I morse fick jag ett nytt jobb…” – att göra reklam för en Facit skrivmaskin.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att unna sig frisk luft intill en parkeringsplats och en vacker himmel, bland annat.


 

Unna dig själv något gott ibland

Den här lappen låg i min fortune cookie!

Igår var det finväder. Den som läser min blogg vet att jag ägnade en del av dan åt att städa mitt hem. Det behövdes. Men sen unnade jag mig en ballesittning*. Jag slog upp en thriller som jag ska läsa och recensera, en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Mitt eget manus ville det dumma förlaget inte ge ut. Nä, gissningsvis satsar de på kvalitet. Boken jag läser nu är på cirka 430 sidor – och HEPP! så hade jag läst nästan halva boken. Det är litterär kvalitet, det och det unnar jag mig. Recensionsböcker är dessutom gratis, ifall nån snåljåp(a) nånstans i De Mörka Skogarna (det är alltid i det fördolda dessa myckettyckare häckar) skulle råka få för sig att jag lever alltför vidlyftigt över mina tillgångar.

Men jag ska erkänna, jag unnade mig asiatisk middag på Chop Chop på kvällen. Det var ju som sagt finväder och då måste ”alla” grilla. Jag orkar inte med fler bråk, så jag tog bilen och åkte iväg en sväng. Till Chop Chop, alltså. Maten var het och god som vanligt. Jag intog den utomhus, nära en parkering. Ärligt talat var det lättare att andas där för mig än hemma på ballen**. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb att stänga fönster och dörrar hemma. Lukten av tändvätska hängde kvar i några timmar. Det jobbigaste var att det var svårt att andas. Jag får lite panik av den känslan. Idag har jag torrhosta som jag nästan kiknar av. Hoppas er grillmiddag smakade bra!

Under min middag intill parkeringen hamnade jag i en märklig Twitterdiskussion. Tänk att man alltid tycks landa i sandlådan på Twitter! Jag uttryckte min ilska och förvåning i nån sorts kombo över den försvunna ettåringen. Genast blev jag påhoppad av en person som ansåg att jag tyckte mig själv vara

ofelbar.

Skrev jag ingenting om! Jag bara undrade hur man kunde lämna ett sånt litet barn utan tillsyn. Det är ju inte ens alla ettåringar som kan gå och mina tankar (inte tweets!) for iväg alldeles till att nån hade snott ungen. Sen blev utgången mycket tragisk och det är naturligtvis förskräckligt. Men mina tillkortakommanden har inget med detta att göra. Jag har inte skaffat barn – delvis av det skälet att jag är utrustad med viss självinsikt och ansåg mig alltför inkompetent att ta hand om ett barn… Ett annat skäl är den vardagshomofobi som jag har plågats av hela livet, men som jag nog aldrig har skrivit om – jag vill inte hamna i nån plåsterdiskussion, nämligen. Ska jag vara med och prata kränkthet vill jag lyfta nivån. Annars blir det bara löjligt.

Senare under lördagskvällen var det åter fritt fram för mig att sitta på ballen. Jag njöt av luften, tystnaden och boken. När solen gick ner bakom husen såg det ut som om himlen tog eld. Det gick naturligtvis inte att låta bli att fota solnedgången. Men låt mig visa hur man kan luras! Så här blev bilden i original (endast storleksförminskad så att den får plats på bloggraden):

Augusti kvällshimmel original

Kvällshimmel den 14 augusti 2015 i original, fotad med min iPhone 5 från balkongen.


Sen ville jag ha bort träden 
och fördjupa färgerna lite, samtidigt som en silhuett fick vara kvar så att kontrasterna blev än mer slående. Slutresultatet, som jag skickade upp till Instagram, blev detta:

Augusti kvällshimmel bearbetad

Augustihimlen bearbetad. Det är samma bild som ovan, men tillfixad och tilltrixad.


Av bilderna ovan 
kan den som är utvecklingsbar lära sig att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Men att unna sig en stund i tystnad, på balkongen, en kväll i augusti, kan vara helt underbart (om den inte omfattar rök).

 

*ballesittning = sitta på balkongen
**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Lennart och tidningstext om hans styckmördade son

Lennarts son blev styckmördad. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Onsdag klockan 20 betyder När livet vänder för min del. Det programmet har blivit otroligt viktigt för mig, liksom Antikrundan, men på ett väldigt annorlunda sätt. Anja Kontor gör TV-program som får mig att stanna upp och reflektera. Som får mig att se att även de som har gått igenom nåt obegripligt hemskt kan vända sina liv i stället för att avsluta dem. Kvällens livsberättelse handlar om Lennart och Agneta vars son styckmördades. Det är så… svårt att ta in för mig som tittare. Hur svårt var det då för föräldrarna..?

Vi säger ofta att det är extra ledsamt när barn dör före sina föräldrar. Det är inte det naturliga. Det naturliga är att åldern tar ut sin rätt. För andra gången i mitt liv har jag nu fått ta del av en historia om barn som dör före sina föräldrar som är snäppet värre än de andra: den när barnen blir mördade. Och inte bara mördade, barnen blir styckade, vilket i mina ögon är ett ännu större brott mot livet. Hur klarar man som förälder att gå vidare, att få livet att vända?

Flera gånger under den halvtimme programmet varar får jag svårt att andas. Men sorgen är inte min, den är Lennarts. Pappan till Marcus. Marcus, sonen, som inte kom hem efter jobbet en dag i slutet av december 2002. När han så småningom hittas strax före nyår är det först hans huvud som återfinns, fastfruset vid kanten till Nissan. Sen hittas Marcus kropp bit för bit och pusslas ihop.

Pappa Lennart kämpar med gråten när han berättar om händelserna. Han säger att han först hade sån dödslängtan eftersom han ju så gärna ville träffa Marcus igen. Och han hörde inte fåglar på ett år.

Vid bisättningen hade man fått ihop en hel kropp. Familjen hade fått rådet att se Marcus, att ta ett sista farväl.

Jag var med när båda mina söner kom till livet. Nu var jag med vid avskedet.  Födelsen och livet, förgängligheten och döden.

Så småningom kom luckor när Lennart inte tänkte på det som hade hänt. Men så blev han sjuk. Åter kom tankarna på döden, för han hade ju en son i himlen och en på jorden. Det var efter operationen som livet vände för Lennart. Han säger i slutet av programmet:

Idag finns framtiden. Jag ska ta hand om min familj på jorden först. Men jag är fortfarande och alltid Marcus pappa.

Jag trodde inte det var möjligt att tänka framåt när man är med om nåt sånt här. Marcus pappa bevisar motsatsen. Jag hoppas vännen som berättade för mig en gång om sitt barn, som hittades under liknande omständigheter som Marcus, också kan se framåt. H*n kunde inte ta samma farväl som Marcus föräldrar, det fanns bara en axel med en tatuering kvar. Livet är inte rättvist. Dessutom är det kort, kortare för somliga.


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)


Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll gick säsongens fjärde och sista del av Unge kommissarie Morse. Avsnittet hade titeln Neverland. Fästmön och jag kollade eftersom det följde direkt på Stjärnorna på Slottet. Det blev ett helt annorlunda program än det om Harriet Andersson trots att även Morse handlade om övergrepp på barn (vilket Harriet Anderssons program också gjorde).

Den unge Morse

Den unge Morse har nu avslutat sitt sista fall den här säsongen.


Den här gången 
hittas en journalist mördad, en liten pojke försvinner och ett gäng unga män beter sig konstigt. Som vanligt hänger allt ihop. Den gemensamma nämnaren är en före detta uppfostringsanstalt. En del pojkar skickades dit för att de var bråkiga, andra för att de bara var barn och inte hade nån som kunde ta hand om dem. Morse funderar samtidigt över sitt liv och om han ska överge polisbanan och ge sig ut på resa med sin flickvän. Ett skäl till detta är den pågående översynen av polisorganisationen, nåt som kan innebära att Morses chef Thursday får sluta. Självklart löser de båda emellertid fallet, men slutet blir en riktig cliffhanger – en av dem åker iväg i ambulans, en av dem i polisbil, som gripen…

Det var lite halvsegt igår kväll, men självklart väldigt spännande när slutet blev som det blev. En fortsättning är ju därför given!

Toffelomdömet blir lite högre än medel och det handlar mest om slutet…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Det goda inom digHäromdan skrev jag att det finns nåt gott i oss alla. Och det gör det säkert – även om det är svårt att se ibland. Nu har jag läst ut Det goda inom dig av Linda Olsson. Det var en helt fantastisk upplevelse, kan jag avslöja bums! Boken var väl värd den ”Selma” den kostade.

Vänskap och kärlek är svåra saker. Det är också två teman som återkommer i Linda Olssons böcker, enligt förlaget. Den här gången får vi läsare träffa Marion. Marion, som egentligen heter Marianne och kommer från Sverige, bor för sig själv i ett hus vid havet på New Zealand. En dag träffar hon på en liten pojke. Och hur omaka det här paret än verkar, så är de som gjorda för varandra. Marion tar hand om Ika och Ika hjälper Marion att läka genom att väcka upp gamla – och nyare – minnen.

Detta är en helt underbar bok, med flera bottnar. Till och med en idiot som jag lät tårarna trilla helt fritt.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Eller ja. Environger och environger, jag menar naturligtvis i omvärlden. Häng med – men bara om du har lust, förstås!

  • Idag för 27 år sen vaknade många svenskar till verkligheten att vår statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Vårt land kändes plötsligt otryggt, tillvaron gungade för många och för familjen Palme var det förstås en tragedi som ingen av oss som är förskonade från mord på närstående kan förstå. Jag vill inleda med att påminna om att det mordet fortfarande inte är löst.
  • Bränn inte böckerna! Ett bibliotek i Backe har visat sig bränna upp utrensade böcker. Skälet är att biblioteket ska spara pengar och får en mindre yta för sina böcker. En viss försäljning av böcker har gjorts, men några av böckerna hamnade direkt på lågorna, i princip. En aaaning märkligt är detta bokbål, eftersom flera privatpersoner hörde av sig till kommunen och erbjöd sig att ta hand om de överblivna böckerna eller skänka dem till välgörenhet, utländska universitet där man studerar svenska etc. Men kommunen sa nej – med ungefär motiveringen att ”vi har valt den här lösningen” och ”vi har våra rutiner”. DUMMA motiveringar, DUM lösning, tycker jag!
  • Ny sms-teknik drabbar välgörenhet. Det kommer in mindre pengar till välgörenhet. Och skälet är att det krävs registrering för sms-betalning. Betaltjänsten WyWallet startades av de stora mobiloperatörerna för betal-sms. Men sms-insamlingar sker ofta akut och då funkar inte registreringskravet, som sägs ha sin grund i införandet av betaltjänstlagen. Röda Korsets intäkter har minskat med 92 procent i februari jämfört med samma period förra året – och nu har man ändå ingen hög chef som snor åt sig pengagåvorna längre. Unicefs minskning för samma period är 74 procent, men de har gissningsvis kvar sina väldigt påflugna gatuförsäljareLäkare utan gränser ser också en minskning. Så det här var väl inte särskilt bra, eller?
  • Surrogatmödraskap– handel med kroppar eller en hjälp? Surrogatmödraskap är på tapeten igen. En del tycker att det ger en syn på kvinnors kroppar som behållare, andra tycker att det är människohandel och några tycker att det är en ren mansfråga. Jag tycker att vi ska ta hand om de barn som redan finns i första hand. En del föräldrar är ju inte så bra det… (En Som Hört och Sett Ett och Annat)
  • Skorna gör mannen. Äntligen har lokalblaskans partnerletande Frida Norén, siktad med pälskrage (!) i somras på en av stans second hand-affärer, skrivit en bra krönika! Jag skrattade. Elakt.
  • Hästköttdebatten. Orka, känner jag. Men samtidigt… Vi konsumenter ska inte bli lurade. Vi ska kunna lita på att det som står i innehållsförteckningarna på matförpackningarna är sant. I övrigt är det det här vi ska oroa oss för, inget annat. Hästkött är till exempel faktiskt bättre rent miljömässigt sett, annars. Men, som sagt, jag äter ju varken ko eller häst och inte heller gris, så…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »