Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged a-kassa, alarm, alkohol, arbete, ärende, öl, balkong, bål, behållare, bil, blåsa, bokmal, bra tankar, brev, brist, buss, bygga, cappuccino, clown-rött, crème fraiche, cyberspace, de arbetandes skara, en arbetsplats, ensamstående vuxen, ersättning, ett gäng, existensminimum, exklusive boendekostnad, för dyr, förändra, förändras, företag, förvånad, fiktiva världar, fin i håret, fina och goda erfarenheter, fina ord, fota sig själv, fredag, galen, gök, glas, gråta av glädje, grillad lax, grimas, Halmstad, hus, hyllplan, hyresgäst, hyreslägenhet, i verkliga livet, informationsmöte, ingen skönhet, isvatten, januari 2009, jobb, jobbstart, kafé, kakbak, kakor, kalufs, känslor, klippning, kommunal hyresvärd, Kungsgatan, ladda, ladda mobilbatteriet, laddstation, lån, låtsas, lön, livet är skört, lock, loser, lyxmånader, mage, maj, matställe, mätt och go, måndag, morötter, morotskaka, namn, nummer, ny arbetsgivare, nyanställd, nytt jobb, nyttig, olästa böcker, passera mitt framför näsan, pengar, pilsner, pladdra, plastkort, present, presumtiv arbetsgivare, privatnummer, promenera, räkningar, rätt sida, rödlök, rom, saft, sammanfatta, Sandys, säkerhetsnät, sås, selfie, skyddat, skyddat nummer, skyddsängel, smart, snigelpost, sol, sova, spännande, sprätta, stel, sugrör, svårt att komma till ro, ta för givet, tack, tacksam, tacksamhet, tankarna snurrar, tänk, telefoni, tillhöra, tisdag, tjockis-svart, Tobleronekaffe, torsdagskväll, Troll, Uppsala, utan inkomst, utestängd, vardagsmorgon, vänta, värme, vykort, yngsta bonusdottern on 06 maj 2016|
Ett tacksamt och soligt inlägg.
Jag är så tacksam! Det finns inget annat ord som sammanfattar det jag känner just nu. Solen värmer så där lagom mycket och från och med måndag tillhör jag åter igen de arbetandes skara. Jag ska få göra rätt för mig. Jag ska få tillhöra ett gäng på en arbetsplats igen. Jag ska få lön (en bra sån, dessutom). Varje vardagsmorgon ska jag traska ut till bilen och åka till jobbet. Det jag känner inför allt detta är… så stort… Men ordet TACKSAMHET är nog det som sammanfattar känslorna bäst.
Samtidigt vet jag hur skört livet är och hur snabbt saker och ting kan förändras. Jag säger inte att varje stund av de senaste sju åren har varit svår – jag har fått många fina och goda erfarenheter också. Men det jag var med om i januari 2009 önskar jag ingen. Det har förändrat mig på många sätt. En bestående förändring är att jag aldrig tar nåt eller nån det minsta för givet/n längre. Ändå känner jag mig idag som att jag befinner mig i solen, fast ändå på rätt sida av säkerhetsnätet.
Tacksamhet och sol känner jag på rätt sida om säkerhetsnätet snart. (Nätet sitter på Fästmöns balle*.)
Torsdagskvällen blev lugn. Jag laddar för jobbstarten på måndag, naturligtvis, men nu har jag nog fixat det mesta som jag behöver få klart innan dess. Därför packade jag upp min present från yngsta bonusdottern och gladdes åt att det var ett glas med lock och sugrör matchande det Anna fick. Till våra glas fick vi också en stor behållare/tank där vi kan ha till exempel isvatten, saft eller kanske bål. En burk med lock är inte heller dumt att ha nu när det är balleväder** och en kanske sitter i solen med en pilsner. Men igår kväll, när det började blåsa lite senare, gjorde jag hett Tobleronekaffe och tog med mig ut på ballen. Till det mumsade jag på kakorna som sagda bonusdotter också bakat. Måste säga att jag är imponerad av kakbaket – kakorna var jättegoda! Och presenten till mig och Anna alldeles för dyr… Tacksamhet!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag är i alla fall fin och nyklippt i håret…
I natt sov jag lite bättre, men jag har svårt att komma till ro. Det är så mycket spännande som händer just nu och tankarna vill liksom aldrig sluta snurra. Det är mest bra tankar, dessutom. Det har varit lite brist på såna.
I morse sov jag ända till 7.30. Alarmet var ställt till åtta, för jag hade tid för klippning klockan tio. Kalufsen hade växt bra mycket sen sist och jag var tacksam att det gick att flytta den ursprungliga klipptiden närmare – från tisdag till fredag. Och nä. Nån skönhet är jag INTE, men M gör mig i alla fall fin i håret. Därför bjuckar jag på en selfie där jag faktiskt inte gör nån större grimas utan mest är mig själv. Mest… stel… (Det är skitsvårt att fota sig själv, ju!) Notera också att jag inte är iklädd tjockis-svart utan clown-rött. VAD HAR HÄNT???
Efter att ha pladdrat konstant med M gick jag för att ta bussen hem – bara för att se den passera mitt framför näsan. Då tog jag ett snabbt beslut att traska över Kungsgatan till Sandys för att ladda batterierna med en kaffe och nånting till idag. Det blev deras übergoda cappuccino och en ENORM bit morotskaka – enda sättet för mig att få i mig morötter som är så nyttiga… Givetvis laddade jag mobilbatteriet också i deras smarta laddstation. Önskar att fler kaféer och matställen tog efter detta!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Medan jag mätt och go’ väntade på bussen sammanfattade jag för mig själv hur mycket och var det byggs här i Uppsala. Det senaste året – eller egentligen åreN! – har jag varit ytterst sällan på stan. Inte är det kul att gå på stan om en inte har varken ärenden eller pengar?! Redan på vägen in till stan har det smällts upp flera nya hus. Jag undrar vilka som bor där, för är det hyreslägenheter är hyrorna säkert lika enorma som morotskakan fast i negativ bemärkelse; är det bostadsrätter är insatserna motsvarande höga. Vem har råd, liksom??? När en lever på a-kassa lär en sig att få pengarna att räcka till – UTAN att skaffa lån och plastkort. Sånt är en nämligen utestängd från när en inte har en lön. Nu har jag lärt mig leva på nästan ingenting. De månader jag fick 800 kronor över på ersättningen från a-kassan efter att alla räkningar var betalda var riktiga LYXMÅNADER. Notera att existensminimum, exklusive boendekostnad, var 4 675 kronor förra året för en ensamstående vuxen. En sån som jag hade aldrig heller fått en hyreslägenhet. Ingen hyresvärd, inte ens en kommunal som vi får nu från och med nästa månad (det har vi inte haft på en 20, 30 år, tror jag), vill ha hyresgäster utan inkomster.
Det här huset på Vaksalagatan har funnits i cirka tio år, men känns ändå ganska nytt.
Morotskakan var verkligen enorm så jag tog en annan buss än min vanliga hem bara för att få promenera en bit, cirka tio minuter. Magen blev väldigt förvånad och vet inte riktigt hur den ska förhålla sig. Jag har sagt till den att den får lugna sig och att det inte blir nåt mer att äta förrän senare i kväll. Då tänkte jag grilla lax och göra sås på rödlök, rom och crème fraiche.
Hemma i New Village noterade att nån gök från Halmstad har ringt två gånger på min fasta telefon. Eftersom namnet bakom numret tycks vara skyddat är det inget jag ringer upp. Det är så många företag som låtsas ha privatnummer som ringer. Dessutom är jag inte längre tvungen att svara på ALLA samtal eftersom de kan komma från presumtiva arbetsgivare. I stället sprättade jag ett brev med snigelposten från min nya arbetsgivare med en inbjudan till ett informationsmöte för nyanställda i slutet av maj. Jag nästan grät när jag läste det – av glädje. Och tacksamhet!
Vidare blev jag mycket glad för det fina vykortet från Sister of Pain, du vet hon med skyddsänglarna. Det var ett perfekt kort att skicka till en bokmal som jag, men jag blev också så glad över de fina orden på kortets baksida. Tänk att det finns såna fina människor som en bara har träffat i cyberspace… Alla är uppenbarligen inte troll eller galna… Tacksamhet!
Detta bildspel kräver JavaScript.
I morse när jag vaknade var det första jag såg ett av hyllplanen med olästa böcker. Redan då kände jag en sån där ilning av sol i sinne och tacksamhet. Tänk så mycket spännande jag lär få vara med om framöver – såväl i fiktiva världar som i verkliga livet… TACK ALLA som inte har sett mig som en loser!
Mycket spännande väntar i såväl fiktiva världar som i det verkliga livet.
*balle = balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged a-kassa, alla är välkomna, Anna Nilsson Spets, ägg, äldre, ålderspension, bil, blandning, buss, bygga, bygga den med öl, cyberspace, deckare, dricka, dricka vin, En hemlig plats, få ont, fågel, för dyrt, förstörd, förväg, fet fisk, finlira, fortare, fråga, gammalt, gå fetbort, gnällig, gräsmatta, grillpanna, gurka, hantverkarbilar, Hållplats Sverige, höger sida, hjul, hylla, innehåll, inte tid, intressanta tjänster, jobba statligt, jobbsökeri, kött, klampa in med skorna på och skita ner, klara sig, klucka, konstruktivt, kostråd, krånglig, kycklingkorv med bröd, ladda, lax, länk, läsa, lättare, leva på next to nothing, litteratur, livsmedel, mage, makrill, mål, månader, möblering, mineralvatten, När livet vänder, neverending story, nytt, offentligt rum, ojande efteråt, ost, paprika, parkera, parkering, pensionsbesked, Personligt, port, privat, protein, räksallad, råd, renodla, renovera, reservdel, riktigt akut, rostad macka, rum, sabba, Saknaden efter Josef, salter, sänkas, sötebrödsdagar, sitta löst, skena i trappor, skita ner, skoja, slå i räcket, smör, spännande, svamla, SvT Play, syfte, synpunkter, tack, tandläkarbesök, tapetval, tilltal, trappuppgång, trilogi, tydligare, UL, ung, Uppsala, utflykt, utseende, väggar on 07 april 2016|
Ett uppbyggligt inlägg, en neverending story.
Jisses så det byggs/renoveras i huset! Det är som en neverending story. Jag vet inte hur länge jag har sett hantverkarbilar stå parkerade utanför (med minst två hjul på gräsmattan som nu är rätt förstörd). Varje dag skenas det i trappor, det slås i räcket och det skitas ner – utanför min dörr. Innanför andras dörrar hoppas jag att det blir fint. Fast framför allt hoppas jag att det blir färdigt snart. För att du inte ska tycka att jag är gnällig kan jag meddela att arbetet i min trappuppgång har pågått minst sen årsskiftet. Vi talar alltså om flera månader. Sen tror jag att det för säkerhets skull sker nåt liknande arbete i porten bredvid.
Hantverkarbilarna sabbar gräsmattan, som synes.
Mitt rum blir ingen hemlig plats, men ett rum för att läsa böcker, till exempel. Boken En hemlig plats läste jag ut igår, förresten.
Men faktum är att även jag bygger. Jag bygger ett nytt… rum i cyberspace. Det blir lite gammalt och lite nytt i mitt rum både vad gäller innehåll och utseende. Nånting jag ska bli tydligare med är mål och syfte med mitt rum. Innehållsmässigt ska det finnas vissa… ”hyllor” kvar, även om min första tanke var att renodla mer. I mitt rum ska en kunna läsa böcker, men samtidigt ska en kunna dricka vin och se på TV också. Det är blandningen jag gillar. Mitt rum blir ingen hemlig plats utan troligen offentligt, även om mitt tilltal kan vara väldigt personligt. Och till att börja med är alla välkomna – så länge man inte klampar in med skorna på och skitar ner. Det mest privata får som tidigare fortsätta att vara mest privat. Spännande är det att se nåt nytt växa fram! Det går fortare och lättare än jag trodde. På ett par timmar hade jag ”väggarna” klara. Nu sitter jag och finlirar med ”tapetval” och ”möblering” mest. Mer tänker jag inte avslöja här och nu – annat än att det blir an neverending story…
Idag blir det emellertid inte så mycket byggande. Jag sitter och laddar för ett tandläkarbesök mitt på dan – inklusive en bussresa. Att åka buss med UL är nämligen inget jag estimerar högt, men det blir för krångligt och för dyrt med bilparkering inne i stan.
Min dag har som vanligt inletts med jobbsökeri. För tillfället har jag flyt och hittar intressanta tjänster att söka, även om alla inte finns i Uppsala. Det är viktigt att jag får ett jobb snart. Till och med är det riktigt akut. Igår kom ett pensionsbesked och den månatliga ålderspensionen för de år jag har jobbat statligt har sänkts en krona sen förra året – till 83 kronor… Eh ja… Hur ska en kunna klara sig på det, tro? Det är ju fan mindre än a-kassan… Nä, det lär inte bli några sötebrödsdagar senare i livet heller. Tur att jag är van att leva på next to nothing = a-kassa.
En statlig ålderspension på 83 spänn i månaden utlovar inga sötebrödsdagar senare i livet…
Mitt dagliga bröd igår.
Hur det är med magen idag? Tackar som frågar. Jag byggde den med öl. SKOJAR BARA! Människor tycks ha många synpunkter på vad jag stoppar i mig. Det hade varit mer konstruktivt om jag fått kostråd av nån kunnig. Som det är nu får jag känna mig fram. Magen är bättre – den är inte bra, men den är inte sämre. Jag har levt med en kass mage i 45 år. Vissa perioder kan jag äta vissa livsmedel utan att få ont, för att i nästa perioder få riktiga smärtanfall om jag råkar få i mig en tugga av nåt specifikt. Det jag återkommande ofta får ont av att äta är gurka, paprika och ägg. Gurka kan jag leva utan, men paprika är gott och ägg behöver jag för proteinets skull – jag äter ju inget annat kött än fågel. Fet fisk går fetbort fick jag lära mig den hårda vägen i måndags. Makrill i tomatsås var inte bra. Gissningsvis funkar inte lax tillagad i min grillpanna heller, dårå… Men tack FEM för det hittills ENDA rådet jag har fått i förväg som inte har varit nåt ojande efteråt om vad jag har petat i mig: mineralvatten. Jag behöver dricka mycket och få i mig salter eftersom jag inte får i mig så väldigt mycket. Igår åt jag en rostad macka med smör och ost samt två små kycklingkorvar med bröd och lite räksallad bredvid. Det kunde jag äta utan att få ondare. Nu kluckar det inte längre i magen, det känns mer som om nånting… sitter löst på övre höger sida. Kanske behöver en och annan reservdel…
Nu har inte jag tid att sitta här och svamla med mig själv längre. Det är dags att sätta fart så jag kommer iväg på dagens utflykt. Men… jag ville bara påminna dig som missade gårdagens avsnitt av När livet vänder att det går att se på SvT Play – länk finns i mitt inlägg om Admir. Ett bra komplement är också att läsa Anna Nilssons trilogi Hållplats Sverige (länkar till dem finns i samma inlägg).
Anna Nilsson Spets trilogi Hållplats Sverige vänder sig främst till unga, men även vi äldre får ut nåt av den.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged andra världskriget, artikel, ägare, önska god jul, bli störd, boende, bostadsbrist, bostadsområdet Tuna backar, bygga, cyberspace, dagens citat, dator, dörr, efter skolan, eftermiddag, fakta, förebild, förr i tiden, Fyrisån, gå runt, gård, gungor, Gunnar Leche, hänsyn, historia, hyresgäst, kalla, köpa, kväll, läsa, litteratur, modernt byggprojekt, olika samhällsklasser, olika storlekar, pekpinne, piska mattor, rätt sätt, samla, sol och ljus, springa, stava till, Susanne Limström, Sverige, sydväst, titel, trist, umgås, ungar, Uppsala, Uppsalahem, UppsalaTidningen, Upsala Nya Tidning, vaktmästare, webbplats on 03 september 2015|
Ett citerande inlägg.
Det är inga ungar ute om eftermiddagarna och kvällarna och gungar.
Dagens citat hittar jag i UppsalaTidningen (<== lika trist webbplats som dess ägare lokalblaskan). Det är Susanne Limström, kvartersvärd på Uppsalahem, som säger följande apropå att Uppsalahem, tillsammans med hyresgäster, har samlat bostadsområdet Tuna backars historia i en bok:
[…] Vi fick höra att vaktmästaren gick runt till alla och önskade god jul, men samtidigt kom med pekpinnar om exempelvis hur man skulle piska mattorna på rätt sätt. Och att gungorna låstes fast klockan åtta på kvällen för att ingen skulle bli störd. Alla dörrar var olåsta och ungarna sprang ut och in hur som helst, […]
Det där med hänsyn kunde de uppenbarligen stava till förr i tiden. Fast klockan åtta på kvällen… Samtidigt, idag sitter alla ungar en och en vid sina datorer och umgås i cyberspace efter skolan. Det är ingen unge ute om eftermiddagarna och kvällarna.
Tyvärr är det bara de boende i Tuna backar som har fått boken av Uppsalahem. Andra får köpa boken, vars titel inte nämns i artikeln.
Fakta:
- Efter andra världskriget var det bostadsbrist.
- Tuna backar blev ett modernt byggprojekt och en förebild för resten av Sverige.
- Gunnar Leche var stadsarkitekt här i Uppsala.
- Gårdarna byggdes mot sydväst så att det gick att njuta av eftermiddagens sol och ljus och Fyrisån.
- Det byggdes totalt 628 lägenheter för 2 000 personer i olika storlekar. Tanken var att människor från olika samhällsklasser skulle kunna bo i samma bostadsområde.
Källa: UppsalaTidningen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, tagged beskära, Bodyparts, bygga, dels, kameralins, kroppsdelar, natt, ny serie inlägg, Ormbett, Photoshop, se ut på riktigt, uppfattning, vänster kind on 25 januari 2015|
6 Comments »
Ett inlägg om en ny serie inlägg.
Med anledning av att jag dels bygger lite nytt nån annanstans, dels det här med uppfattning om sig själv, startar jag idag en ny serie inlägg med rubriken Bodyparts. Serien består av bilder på olika kroppsdelar tillhörande mig själv. Jag vill nämligen se hur jag ser ut på riktigt – eller åtminstone genom kameralinsen. Bilderna är inte Photoshoppade på annat sätt än att jag har beskurit dem.
Den första bilden kallar jag Ormbett, för det ser ut som om jag har fått ett sånt på min vänstra kind. Bilden tog jag i natt.
Ormbett.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, Vänner, tagged acceptera, äldre, åldras, öppet, balansera, beröra, blogg, bra dagar, brevsprätt, bygga, döma mig på förhand, det är inte sant, diverse roligheter, egen tolkning, elak, en bra dag, försvara mig, foto, frosta av frysen, gå fetbort, göra jävligt ont, Gilla-knappen, hull, idiot, inte ansvar, inte intressera, inte snäll, klippa ut, klunga, kyl, läsa, människor, må bättre, må dåligt, mer spännande, mer synligt, misstolkningar, påverka, Pucko, rapportör, rensa, respektera ord, rolig, slak lina, spara, spänd, städa ur, stå för mina ord, stolt, ta bort, tack, tycka om, umgås, urval, utmaning, utsida, valda delar, vägra, värdefullt, verktyg, vykort on 23 januari 2015|
2 Comments »
Ett påminnande inlägg.
Jag den 22 januari 2015, en bra dag.
Dagarna går. Om lite mer än tre månader blir jag ett år äldre. Det syns. De senaste sex åren har jag åldrats 60 år, känns det som. Det är inte så mycket att göra åt. Jag måste acceptera, för jag kan inte påverka tiden eller det som har hänt.
Det finns bra dagar och det finns dagar i mitt liv när jag inte vill delta. Jag har verktygen att hantera det senare, men ibland vägrar jag använda dem. Det blir liksom en utmaning att se hur mycket jag tål. Det är onekligen mer spännande, dessutom, att balansera på en slak lina än en spänd… Nej, jag är inte särskilt snäll mot mig själv, dessa dagar. Jag är elak. Jag tar bort allt jag tycker om, säger nej till dem jag gillar att umgås med. Däremot skulle jag aldrig säga ja till dem jag inte gillar att umgås med. De går fetbort alla dagar.
Jag bygger nånting. Jag bygger ett ställe som jag vill ska vara öppet för så många som möjligt som respekterar orden och som inte enbart vill sticka brevsprätten i mitt hull.
Är det roligt att vara elak? Mår man bättre av att vara elak? Nej, det gör i alla fall inte jag. Jag mår i stället väldigt dåligt när jag är elak. Jag är elak ibland. Men ibland är jag det inte. Att bli anklagad för att vara elak när man inte är det – och för ”lite” annat som inte har med den saken att göra – gör jävligt ont. Det spelar ingen roll om jag försvarar mig och säger att
Det är inte sant!
Det är en klunga människor som har dömt mig utan att veta vem jag är. Människor som har klickat på Gilla-knappen eller kallat mig idiot eller pucko utan att en enda gång ha mött mig i verkliga livet. Det är intressant att de vet så mycket om mig. (<== ironi) Jag har inte ens träffat den så kallade rapportören. Det vill säga den person som läser varje ord den kan på min blogg och rapporterar vidare, gärna med egen tolkning. Personligen läser jag inte ord hos människor som inte intresserar mig. Men jag har vänner som gör det. Det får stå för dem.
Jag står för mina ord och jag är stolt över att de berör människor. Men jag tar inte ansvar för misstolkningar. Dessutom är en blogg bara en blogg. Den här bloggen visar valda delar av mitt liv. Och det är jag som har gjort urvalet.
Den här veckan städade jag ur kylen och frostade av frysen. Jag rensade också utsidorna från vykort, foton och diverse roligheter jag har klippt ut och sparat. Men ett kort, som satt på en bukett en gång, sitter kvar. Det är mer synligt nu och jag tittar på det varje dag.
Nu ska du också få titta på det en stund. Jag hoppas att du mår bättre av att läsa dessa ord, så att du är mindre elak idag:
Tack I!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, tagged Android, app, arbeta, arbeta ideellt, ändra attityd, öka välbefinnandet, östgötska, begrepp, betalar inga räkningar, bygga, Dagens Nyheter, dagtid, doktorshatt, doktorsring, extrapris, färggrann, förlösande, Feelyapp, Filip Fors, fokusera, fokusera på det positiva, frisk luft, friskare, fysisk träning, genetik, gnällande folk, grannar i väst, gratis, härma, höstmörker, humor, idrottsskador, iPhone, koll, kyla, leva längre, levande, ljus, lycka, lycklig, lyckligare, lyckoövningar, lyckoforskare, lyckoligan, mål skratta, miljö, mobiltelefoni, neurotiska, Norge, optimist, påverkas negativt, quiz, ratt, säker, sätt, skoj, skratta, skriva tacksamhetsdagbok, socialt nätverk, soliga och ljusa dagar, stabilare, svart, svenskar, tänka negativt, testversion, tillfredsställelse, tips, Toffeltips, träna upp, Umeå universitet, upphovsman, upplevelser, väg till ett lyckligare liv, världen, vetenskap, viktigt on 01 oktober 2014|
4 Comments »
Ett lyckliggörande inlägg.
Bli lyckligare!
Det verkar som om många påverkas negativt av höstmörkret. Själv tycker jag att dagarna är soliga och ljusa – och framför allt färggranna. Men det är kallt. Och kyla gillar jag inte.
Idag läste jag i DN om hur man via sju sätt och en app kan bli lyckligare i höstmörkret. En lyckoforskare (!) vid Umeå universitet menar att det enklaste sättet att bli lycklig är fysisk träning. Det vete tusan om jag tror på! Träning… då kan man ju råka ut för idrottsskador… Men ljus och frisk luft, däremot, det är gratis för den som kan och har möjlighet att ta sig på dagtid. Detta vet jag av egen erfarenhet, trots att jag inte är lyckoforskare.
Enligt artikeln definieras lyckoforskning så här:
[…] Lyckoforskning har blivit ett begrepp inom psykologin på senare år och den har visat att lycka är något vi alla kan uppnå, oavsett miljö eller genetik. Vetenskapen konstaterar att människor som är lyckliga lever längre och har ett friskare liv. […]
Men kan man träna upp lycka verkligen? Vissa människor är ju faktiskt stabilare än andra. De som är mer neurotiska har lättare att tänka negativt, enligt lyckoforskaren Filip Fors. Vi svenskar är ett gnällande folk. Trots det ligger vi på åttonde plats på lyckoligan i världen, enligt Filip Fors. Ett sätt att träna bort gnället är att skriva tacksamhetsdagbok, menar han. Då fokuserar man på det positiva. Annat som är viktigt är att sätta upp mål och, inte helt oväntat, att skratta. (Får jag doktorshatt och -ring nu?)
- Nu till tipsen! Här är sju tips som enligt artikeln ökar ditt välbefinnande – mina kommentarer i direkt anslutning:
- Ändra attityd – lev längre. Bli optimist, helt enkelt!
- Härma optimisterna. Om du inte kan bli optimist, härma dem!
- Arbeta mindre. Eh… ja. Personligen skulle jag bli lyckligare om jag fick arbeta.
- Fokusera på upplevelser, inte på saker. Känn dig mer levande, liksom!
- Bygg upp ditt sociala nätverk. Jorå, men om man ingår i väldigt få sociala sammanhang kan det vara riktigt svårt.
- Arbeta ideellt. Det gör jag och det skänker mig viss tillfredsställelse. Men det betalar inga räkningar.
- Skratta mera. Absolut viktigt och rätt tips! Humor är förlösande!
Feelyapp finns för både iPhone och Android, än så länge bara som testversion. Filip Fors är en av upphovsmännen bakom den. Via appen gör du olika lyckoövningar och så kan du följa din väg till ett lyckligare liv. Läs mer här!
Har du koll på grannarna i väst? Gör Norgequizet genom att klicka här! Jag hade sköj* en liten stund och fick hela åtta rätt av tio!
Norskt kan vara sköj – till och med på extrapris!
*sköj är östgötska och betyder skoj(igt)
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Film, Personligt, TV, tagged angripen, bästefåtöljen, betyg, bibliska varningar, bygga, cochleaimplantat, dövhet, dotter, förväntansfull, fredagskväll, gilla, hund, insekter, katastrof, känsla, kissa i sängen, konstig, läkarhjälp, mardröm, människa, obehaglig, pappa, pricka för, psykisk sjukdom, särdeles hemsk, sömnpiller, skuld, skyddsrum, smittsam, Sveriges Television, Take shelter, thriller, TV-tidning on 22 augusti 2014|
Ett inlägg om en film.
Det brukar inte vara nåt märkvärdigt på TV om fredagskvällar. Men i afton hade jag prickat för filmen Take shelter (2011) som SvT2 visade. Det skulle vara en thriller och den hade fått många insekter i betyg av TV-tidningen. Förväntansfull slog jag ner röven i bästefåtöljen i nästan två timmar.
I filmens fokus står pappan Curtis. Han får hemska mardrömmar i vilka han blir angripen – först av sin hund och därefter av människor han gillar. Efter en särdeles hemsk dröm kissar han i sängen. Det är då han söker läkarhjälp. Och för att psykisk sjukdom finns i familjen. Men samtidigt börjar han bygga på ett skyddsrum. Curtis får nämligen nästan bibliska varningar om en kommande katastrof.
Den här filmen är ett riktigt sömnpiller. Bitvis är den visserligen obehaglig, men jag förstår den inte. Handlar den om skuld, tro? Under filmens gång fick jag den känslan flera gånger, i synnerhet inför den lilla dotterns dövhet och planerade cochleaimplantat. Eller handlar den om psykisk sjukdom? Kan psykisk sjukdom vara smittsam? Nej, jag blir inte klok på den. Den är bara… konstig.
Toffelomdömet blir lågt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, tagged arbetsrum, önska, balkong, bandyfinalen, belöning, blå blomma, blinka, blogginlägg, bygga, centralen i Uppsala, dagsmål, dammsuga sajter, disciplin, evenemangsstad, Expressen, förlust, förluststöd, flygplan, flytta härifrån, fota, glädjas åt, grannar, ha tur, hitta, hortensia, hyfsat skönt, hyra lokaler, illustration, Inget, inget val, inomhus, inte smart och genomtänkt, invigning, jobb, kök, kökstermometer, klibbig, knoppar, kvällshimmel, lägenhet, lära sig av sina misstag, lättare, ledare, lediga och intressanta jobb, lite nöjd, ljuvligt, mamma, marknadsföra, måne, mörker, miljoner, minusgrad, moln, morgontemp, Musikens hus, mycket folk, mycket mer än inget, natt, pinsam historia, pröjsa, Reggaefestivalen, Resecentrum, roterande blad, sällskap, sätta stopp för alla skrytbyggen, söka jobb, semestertid, skattebetalare, skryta, skugga, smårum, snabb dusch, sol, sova, sovrum, sovrumstak, stärka kommunens varumärke, stjärna, stora evenemang, svalare rum, svårt att sova, svettig, takfläkt, tankar, tåg, Tiden, tung dag, tystnad, UKK, UppCon, Uppsala, Uppsala arena, Uppsala kommun, Uppsala Konsert & Kongress, uteservering, utfört arbete, utomhus, vakna, vara ett med sig själv, vardagsmorgon, vardagsrum, varva ner, värme, webbplats on 25 juli 2014|
Ett inlägg om inget.
Tiden just nu kan sammanfattas med ett enda ord:
inget
Kvällshimlen igår den 24 juli 2014.
Igår kväll var det så ljuvligt när mörkret hade lagt sig. Från grannarna hördes… inget. Det är som om alla människor varvar ner till… inget. På himlen såg jag ingen måne, men väl flygplan och faktiskt en enda stjärna som blinkade. Den föll inte, jag fick inte önska nånting. Inget. Men det är OK. Det gör inget. Det var bara så underbart att sitta på ballen* i mörkret och tystnaden och bara vara ett med sig själv och sina tankar. Jag trodde nämligen inte att dan skulle bli så tung som den blev. För mig. För mamma blev den lättare. Bra!
Morgontemp klockan 7.08 den 25 juli 2014. Nästan 33 grader, redan då…
Idag på morgonen vaknade jag till sol och värme. Eller jag hade rentav svårt att sova i natt, så till sist åkte takfläkten på igen, trots att jag inte gillar att sova med dess blad roterande i sovrumstaket. Men jag hade inget val. Redan i morse var det nästan 33 grader och inte ett moln på himlen. Jag fotade min kökstermometer klockan 7.08. Utomhus var det då 32,8 grader och inomhus närmare 26 grader än 25. Här inne i lägenheten är det emellertid hyfsat skönt just nu eftersom jag har skugga på vardagsrums-, balkong- och smårumssidan. Det finns liksom lite svalare rum nånstans i hemmet. I köket går det knappt att vistas!
Varje vardagsmorgon sitter jag i mitt arbetsrum från ungefär klockan sju (och fram tills jag är klar) och söker tre jobb. Som belöning efter utfört arbete skriver jag ett blogginlägg. Men idag har jag inte hittat ett enda att söka! Jag har verkligen dammsugit alla sajter. Nada! Inget! Jag tycker att jag ändå har haft tur som har hittat förvånansvärt många lediga och intressanta jobb att söka den här veckan – värmen och semestertiden till trots. Disciplin har jag också. Så trots att jag inte har nått mitt dagsmål – ÄN! – känner jag mig lite nöjd.
På min agenda idag står först och främst en snabb dusch. Jag känner mig redan svettig och klibbig. Nån gång på eftermiddagen ska jag åka ner till Resecentrum, som centralen i Uppsala numera heter, och hämta Fästmön och Elias från tåget och skjutsa hem dem. Lite oklart när, det beror på när de kommer iväg och om de ska göra nån sista grej innan de sätter sig på tåget.
Noterar, för övrigt, att Resecentrums webbplats inte är särskilt uppdaterad. Det var väl en sajt som byggdes lite för att skryta, precis som Resecentrumet självt… Läste förresten en intressant ledare i Expressen av alla tidningar om att det är dags att sätta stopp för alla skrytbyggen som vi skattebetalare får pröjsa. Illustrationen till ledarartikeln var Musikens hus i Uppsala, eller UKK, Uppsala Konsert & Kongress (så där mycket folk som det är på bilden på startsidan har jag ALDRIG sett på UKK:s uteservering)… Det är en riktigt pinsam historia, det, som har gått med nästan 15 miljoner i förlust varje år sen invigningen år 2007. Detta trots förluststöd från Uppsala kommun. Tro nu inte att kommunen har lärt sig av sina misstag. Nej då, ingen risk! Nu går man in med 150 miljoner för att bygga Uppsala Arena, nåt man tror ska stärka kommunens varumärke, bland annat. Kommunen har lovat att hyra lokaler i byggnaden för 15 miljoner under 25 års tid. Det handlar om att kommunen för ungefär åtta år sen bestämde sig för att marknadsföra sig som en evenemangsstad. Men notera att sen dess har stora evenemang som Reggaefestivalen, Uppcon och bandyfinalen flyttat härifrån. Inte så smart och genomtänkt, Uppsala kommun, enligt mitt tycke!..
Ja ja… Nåt som fortfarande existerar är min hortensia i sovrummet. Den lilla blåa blomman från häromdan har fått sällskap av två små knoppar till. Det får jag glädjas åt, för det är mycket mer än inget. Mycket!
Blomman har fått sällskap av två små knoppar.
*ballen = balkong
PS Temperaturen har nu stigit till 39,5 grader.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, tagged affär, barn, barnbarn, bil, bilbana, billigt, bygga, ensam, favoritleksak, förbundsordförande, förväntas, flicka, garage, grå, ha råd, hus, information, inga syskon, jobba, kända märken, kvalitetsgrejor, laga god mat, LEGO, leka, leksak, mamma, morfar, mormor, nätshopping, nyhetsbrev, nykterhetsförbund, pappa, resväska, sajt, shopping, sjuk, snäll, snickare, städer, tant, tåg, Tranås, vaktmästare, välbärgad on 06 juni 2014|
Ett inlägg om leksaker.
Lego, Lego, Lego!
När jag var barn var jag en ganska ensam liten Toffla. Jag hade inga syskon och lärde mig tidigt att sysselsätta mig själv. Tills jag var stor nog att gå ut på gården hemma i Tranås och leka med barnen där, förstås. Mamma var sjuk och pappa jobbade. Men se morfar, han hade alltid tid att leka med mig – trots att han faktiskt hade tre ”jobb” (snickare, vaktmästare och förbundsordförande i ett nykterhetsförbund)!
Helst skulle vi bygga med Lego, morfar och jag. Vi byggde hus och städer, tåg och bilar. Jag hade allt mitt Lego i en liten resväska. Den där resväskan, grå var den till färgen, följde alltid med när vi åkte till mormor och morfar för att hälsa på. Ja, mormor bodde ju med morfar och hon var också rätt snäll. Även mormor lekte med mig, men hon var bäst på att laga god mat.
Eftersom jag inte bara var enda barnet utan också enda barnbarnet blev jag nog hutlöst bortskämd som liten. Av morfar. Han köpte mycket av mitt Lego, men han struntade också i vilka leksaker små flickor förväntades leka med: jag fick bilar och ett garage och till och med en bilbana!
Inte vet jag hur morfar hade råd att köpa leksaker till mig, för trots sina tre jobb var han ingen välbärgad man. Numera, när jag själv ska köpa leksaker, tittar jag oftast först i affärerna och handlar sen via nätet. Idag träffade jag på en leksaksaffär på nätet som är så ny att den faktiskt inte har öppnat än! Även om jag inte handlar leksaker så ofta, tycker jag att Leksaker.se verkar bli en toppenaffär för leksaksshopping via nätet. Sortimentet ska bestå av kvalitetsgrejor av kända märken. Och bäst av allt, tycker jag, fast jag numera är tant, är att man ska kunna köpa billigt Lego!!!
Den som är intresserad kan redan nu anmäla sig till Leksaker.se:s nyhetsbrev för att få information om vilka leksaker etc som ska säljas när sajten drar igång på riktigt! För än så länge kan man inte handla där. Webbshopen startar sin verksamhet först senare i år.
Och du… Vad hade DU för favoritleksaker när du var barn? Skriv gärna några rader och berätta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 