Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hundar’

Ett inlägg om det levande.


 

Paket är oftast hårda eller mjuka. Jag gillar ju hårda paket och har alltid gjort det, för oftast har de innehållit böcker. Därför grät jag inte det minsta när jag vittjade postboxen och hittade ett hårt, vitt paket. Innehållet var väntat. Ändå är jag väldigt nyfiken, förstås, på det som finns riktigt inuti, mellan omslagspärmarna, det vill säga inlagan. En deckare – eller snarare psykologisk thriller – av ytterligare en Uppsalaförfattare ska nu läsas och recenseras här och där. Den mycket spännande inledningen gör att jag tror att det är en femtofflare. Men en får se. Boken är bara påbörjad än så länge.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter ett intressant mobilsamtal
(som inte har ett dugg med övrigt i det här inlägget att göra) for jag och hämtade Fästmön. Det var dags för ett besök hos bebisarna och deras mamma. Ja, det dök ju upp två små bebisar i förra veckan, två levande små… ” mjuka presenter” som överraskade oss alla. Äldste bonussonen fick agera barnmorska, faktiskt. Jag ska ärligt säga att jag inte är nån kattmänniska, det är hundar som gäller. Fast det hårda toffelhjärtat började nästan smälta idag när jag såg hur de små liven växt sen i förrgår. Det är i vart fall bra att KBT:a sin katträdsla, detta att titta på kattungar – och fota. Jag är fortfarande övertygad om att katter är rovdjur och jag fnyser lite över alla likes på Instagram för att jag la ut en enda kattbild. Men… här kommer ett par till:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Fästmön och Tofflan är på ett rätt grisigt färgäventyr.


 

Fästmön och Tofflan

Anna och jag. Man kan ju inte påstå att vi ser så seriösa ut. Notera min irriterande hårfjöpp som sticker upp ur solbrillorna.

Fästmön hade aviserat att hon behövde köpa färg idag och jag lovade skjutsa. Alltså åkte vi… till en zooaffär. Ja, det är en lång historia och den får faktiskt Anna berätta sin del av själv. Jag tjatar på henne nästan varje dag att hon ska blogga, bara så du vet. Hur som helst, att köpa färg med Anna är en typisk sån där grej som utmynnar i ett litet äventyr där vi skrattar gott tillsammans.

Anna och jag bor inte tillsammans. Och på zooaffären gick vi skilda vägar. Medan Anna tittade på kattgrejor, strosade jag runt bland hundsakerna. Till skillnad från Anna shoppade jag emellertid inget. Anna handlade desto mer. Hon handlade faktiskt så mycket att hon behövde bärhjälp med lavendeldoftande (maj gadd!) grus. Det var där jag kom in i bilden – och senare även äldsta bonusdottern.

Man kan väl säga att Anna är en kattmänniska medan jag är en hundmänniska. Om jag kunde, skulle jag ha hund. OM det nu blir så att jag får ha en liten hundkille hos mig tre dar i veckan så behöver han ju ha matskålar, leksaker, godis, en egen filt… eh ja, du fattar. Katter däremot, är inte min grej. De är rovdjur och jag är lite rädd för dem, en rädsla jag har ärvt från min mamma. Fast nu heter det att hon är allergisk mot katter. Anna har inget emot hundar, men eftersom hon jobbar som hon gör passar katter bättre. Det var därför vi valde olika delar av affären.

Katter är ju, som ovan nämnt rovdjur. Därför ska de uppenbarligen skrämmas med monsterleksaker. Hundar, däremot, ska leka med… gummiråttor?! Nja, detta stämmer inte riktigt i mitt fördomsfulla huvud…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det fanns ganska många
 roliga och knäppa saker, allt från katthalsband med bling-bling till kattleksaker som såg ut som sexleksaker för människor. Jag skrattade så att bilderna blev oskarpa. Sen undrar jag också vem som köper leksaker av märket RIP (Rest In Peace) till sin hundälsking…

Detta bildspel kräver JavaScript.


När Anna betalat
för det hon skulle handla släpade packåsnan ut varorna i bilen. Det var lite sol och vi strosade över en livlig parkeringsplats till nästa affär. Där fanns det också konstiga saker. Nedanstående pryl är en barnlampa med blå mössa. Jag tycker att den ser ut som nåt helt annat, nåt mer åt… vuxenhållet till igen. Vad tycker DU???

Barnlampa

Barnlampa med blå mössa. Fast jag tycker ju att det ser ut som nåt heeelt annat, jag…


Det fanns emellertid också ganska snygga lampor
i affären. Denna, till exempel, hade jag kunnat tänka mig hemma i salen:

Kristallkrona

Denna skulle passa hemma i salen.


En sista affär besöktes
och då ringde mamma på mobilen. Hon skulle kolla sitt saldo, men hamnade hos mig. Ja, ja, det är inte lätt. Hon försöker i alla fall.

Tanken var att vi skulle avsluta med en fika. Där vi hade tänkt att fika serverades mest mat och några små kakor som inte så lockande ut. Vi for ut till Gamlis i stället och tog glass och kaffe. Två slick på glassen gjorde jag utomhus, sen fick vi gå in för att regnet kom. Där tvingades vi lyssna på skrikande barn och övertydlig personal, men vi överlevde.

Storstrutglass

Två slick på denna, sen fick vi gå in.


Om vi köpte nån färg?
Ja det gjorde Anna. Hon köpte vit färg. Själv passade jag på att spela in en grisigt bra smalfilm. Det är Anna som provar grisar medan jag regisserar och filmar.


Det blev ett grisigt äventyr idag.
Och vi som bara skulle köpa färg… Om DU påstår att DIN dag har varit mer händelserik än min, skriv några rader i en kommentar här nedan och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påhälsat inlägg.


 

Det blev en supersoft söndag idag. Kanske det jag behöver för att klara av morgondagens prövningar. Fästmön och jag tog en tur till ICA Solen innan jag… åkte till min nya, manliga vän och hälsade på! Jepp, jag fick ju en sån vän i våras och nu kan jag tala om att det börjar bli allvar oss emellan. Vi hade emellertid ett ”förkläde” i form av hans mormor. Om nån vecka eller så ska både mormor och mamma komma hem till mig för att inspektera på besök. För faktum är att Elliot och jag kanske ska börja träffas tre dar i veckan här hemma hos mig i New Village. Elliots mamma studerar utomlands och Elliots mormor fick alldeles nyligen nytt jobb. Elliot och jag, vi jobbar inte just nu, men Elliot kan inte vara ensam en hel dag medan mormor och morfar jobbar. Därför har jag erbjudit mig att hänga med honom. Elliot är visserligen 42 människoår, men bara sex hundår, ska jag kanske tillägga. (Om jag nu minns och räknar rätt..?)

Elliot i min soffa närbild

Så här nöjd såg Elliot ut när han var hos mig sist.


För mig skulle detta vara en utomordentlig chans
att känna mig behövd och att tvingas ut på promenader varje dag. Dessutom skulle jag få sällskap medan jag sitter och skriver. Så håll nu en tumme för att Elliots mamma godkänner mig som daghundvårdare ett tag i höst! (Det handlar om att hjälpa en vän, för att tala klarspråk.)

Kycklingkorv med mos

Söndagsmiddag.

Det har blivit kväll och det har varit en kvav dag. Lägenheten kändes alldeles instängd när jag kom hem, så jag har öppnat balledörren* och fyra fönster för att få in frisk luft. (Ingen grillar eller röker just nu, HURRA!) Jag har också ätit söndagsmiddag, snabbast tänkbara tillagning – stekt kycklingkorv och pulvermos. Till det serverade jag smörgåsgurka och räksallad, i glaset mjölk. Eftersom jag åt så mycket annat gott på Kreta igår har jag mitt lördagsgodis kvar. Det tänkte jag inta i kväll samtidigt som jag läser en lättsmält deckare. En perfekt avslutning på veckan. Men först ska lilla mamma få ett söndagssamtal.

I morgon tar jag nya tag på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag och Anna åka och köpa färg. Till vad? That’s for me to know and for you to find out!


Ha en fin söndagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en liten stund.


 

Idag är det om möjligt ännu varmare, även om himlen inte är riktigt klarblå. Tråkigt att sitta inomhus, så jag grabbade tag i min bok på gång, satte solbrillan på näsan, klickade igång Runkeeper (stavas med ETT k, Gunilla!) och tog mig ut. Målet var att hitta en bänk i lä där solen kunde värma min bleka nos medan jag läste en stund.

 Marssol

Marssol idag igen.


Jag gick och jag gick. 
Men inte f*n hittade jag nån bänk där det var varmt och skönt och inte blåsigt. I stället såg jag snö, is och grus på ett ställe. Det slog mig att väderappen har ”lovat” snö till helgen. Så typat! Min och Fästmöns enda lediga helg tillsammans på fyra veckor!

Snö is och grus

Snö, is och grus, såg jag och inte nån plats för en skönt stund i solen.


Humöret sjönk,
 foten gjorde ont och jag frös vid halsen och svettades om armarna. Kände mig lika sur som den här klottrade gubben jag mötte i en gångtunnel. Och då hade jag vänt hemåt igen.

Klotter sur gubbe

Den här klottrade gubben ser lika sur ut som jag kände mig.


Men så stod den där,
bara, träbänken gjord av en halv stam och uppvärmd av solen. Efter 40 minuters traskande, med tankar som malde kring morgonens nätverkande och texter, hittade jag den. Jag slog ner min rätt feta röv, halade upp boken ur jackfickan och satt i hela 20 minuter och läste i solen.

Boken 22 i 11 1963 på ben och en träbänk

En stund i solen med min bok blev totalt 20 minuter lång.


På avstånd hörde jag ungar
som lekte och skrek. (Varför skriker barn jämt – även sen de lärt sig prata?) Ett par seniorer klickade förbi med gåstavar i nävarna och fotriktiga dojs på fötterna. Nån hund rastades på avstånd. När lunchrasten var slut i den närliggande skolan tystnade skriken. Jag reste mig efter att ha njutit av tystnaden en stund. Passerade en mattant som kopplade av med en kopp kaffe och en stinkig cigg.

Plötsligt såg jag dem. Fantastiska färger, underbara, livskraftiga små krokusar som växte tämligen vilt. Jag la mig ner i förnan och knäppte en bild på de gula

Gul krokus

Gul krokus.


… och sen fotade jag 
de lila

Lila krokus

Lila krokus.


Jag tänkte att

NU har det vänt, nu är vintern slut och våren här!

För övrigt vänder livet på TV i afton också. Klockan 20 i SvT2 samtalar Anja Kontor med Lennart, vars son hittades styckmördad. Hur i all sin dar hanterar man det???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan flaxar ut i cyberspace för att kolla läget i environgerna.


Efter en varm och loj helg
är det dags att öppna ögonen för annat än schlagers och hockey. Häng med på tur i environgerna!

DoktorVårdcentraler missbrukar ersättningssystem. Ungefär hälften av de organisationer i landet som ansvarar för vår vård och hälsa ger ersättning till sina vårdcentraler efter hur många diagnoser som ställs på patienter där. Tanken är att pengarna ska användas för de mest så kallade vårdtunga patienterna. Men naturligtvis missbrukas systemet. Flera vårdcentral har ställt inte bara väldigt många diagnoser utan också felaktiga. Ja, vem är förvånad? Det klart att felaktiga system kan manipuleras.

hundarHusdjur på modet i Japan. Det ryktas (!) att hundar och katter har blivit japanernas substitut för barn. Allt färre barn föds i Japan, men husdjuren blir fler. Och företagen är inte sena att haka på trenden. Nu finns massor av företag som tillhandahåller både varor och tjänster med fokus på smådjur. Japanerna lägger ut totalt 60 miljarder kronor, ungefär, varje år på sina små älsklingar. Även stora modehus designar kläder för djur. Nog för att det är lite gulligt, men ska inte djuren få vara djur? Kanske veterinäryrket är på frammarsch i Japan också. Hoppas bara att de inte manipulerar några felaktiga ersättningssystem…

Arbetslösa kan varnas. Från september förändras lagen om a-kassan. Bland annat ska det bli tydligare krav på den arbetssökande att redovisa sökta jobb. Dessutom ska den som missköter sig kunna bli varnad. Vad man menar med att ”missköta sig” går ju att spekulera om, men gissningsvis handlar det om att inte skicka in nån aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Som arbetssökande kan avstängd en, fem eller tio dagar, men avstängningen innebär bara avbrott i utbetalningarna. Jag tycker att det är bra att lämna rapporter om vilka jobb man har sökt. Det var nånting jag försökte göra själv när jag var arbetssökande, men på Arbetsförmedlingen var man inte särskilt intresserad. Så frågan är om man är mer intresserad i september.

pengarEl-Sayeds stora korthus. Tillhör du dem som minns Refaat ”Raffe” el-Sayed? Han som blev Årets svensk, Sveriges rikaste man och som sa sig ha doktorsgrad i biokemi? Vad hände med honom egentligen? Tja, så småningom vände alltihop, hans bolag blev värdelöst. Raffe dömdes till fängelse 1989 och fick näringsförbud för bokföringsbrott och brott mot insiderlagen. År 1997 hade han planer på revansch genom att tillverka läkemedel i Egypten med billig arbetskraft. Det nya bolaget gick i konkurs 2011 och sen 2012 är han efterlyst av Interpol på grund av en bedrägeridom. Turbulens…

Kommunal strand marknadsförs med stora tuttar. Badholmarna i Sotenäs marknadsförs på en turistkarta med tuttar. Eller en tecknad bild på en tjej med bara bröst. Nåt nakenbad är där inte. Samtidigt är bröst kvinnliga kroppsdelar. Turistbyrån anklagas för sexism, ordföranden värjer sig och säger att ”det har varit så i urminnes tider”. Personligen har jag inget emot kvinnobröst, men såsom de används i marknadsföringen här är faktiskt sexistiskt. Skäms! 

hammareRivning på Sjukstugan. Idag börjar man riva på Sjukstugan i Backen. De två höghusen ska renoveras. Avdelningarna ska moderniseras och rustas. För miljarder. Frågan är om man har några anställda kvar som jobbar med vården sen, när allt står fint och färdigt. Det är ju tufft nog som det är redan idag. Besparingsåtgärderna har nämligen medfört allvarliga brister i arbetsmiljön, enligt en undersökning som ett av facken har gjort. Och bristerna är så stora att man har svårt att såväl behålla som rekrytera personal. Det hjälper ju inte med moderna lokaler om man inte hinner ta rast eller skadar sig för att det är så stressigt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det vardag igen. Vardag. Var dag. Ja, ibland vill jag ha vardag var dag, men jag ska erkänna att det har varit skönt att vara ledig i fem dagar. Jätteskönt. Jag har nästan inte jobbat nånting, bara svarat på ett tiotal mejl allt som allt. Jag älskar vardagar. Jag vill att det ska vara nånting jag får fortsätta ha i mitt liv. Inte dagar när allting flyter ihop och jag känner mig värdelös. Så orkar man inte leva i längden. Så vill jag inte leva i längden.

Igår på annandagen gjorde vi tabberas på påskmaten. Vi åt upp nästan allt, det var nån ägghalva som gick i sopen tillsammans med en klick Janssons frestelse. Skönt att vi hade köpt lagom mycket mat. Det klart att det finns några sillbitar kvar, men dem får jag väl peta i mig nån dag när jag är sugen.

Tabberas på annandagen
En påsköl till maten och en liten klar blev det också för min del.


Jag tror nästan att mamma åt mer än jag gjorde
och det är bra. Det slarvas nog en hel del med maten i vanliga fall. Själv är jag åtminstone noga med att äta lunch mitt på dan när jag jobbar. När jag inte jobbar kan jag skita i lunch – eller middag. Det är som att jag inte tycker att jag är värd att äta som vanliga människor då. Sån är jag.

Mamma brer macka
Mamma brer macka.


Men nu får det vara bra med fet påskmat på ett tag. Jag ska försöka äta vettigare och framför allt minska på sockret. Men till sista april om fyra veckor är det nog dags för sill och potatis igen. Och kanske ägghalvor, som nog är min favorit bland frossarmaten.

Påskmatsgott
Ägghalvor är min favorit.


Det var stört omöjligt att sova i natt.
Sist jag tittade på klockan var den 3.32. Känn stressen när man ska upp 6.10. Så jag lär väl vara helslut i kväll. I skrivande stund är jag stå trött att jag är yr och mår illa.

Mamma vet hur zombieaktig jag är när jag är trött och hon var uppenbarligen rädd att jag skulle låsa alla lås på ytterdörren så att hon inte kan ta sig ut på sin planerade shoppingtur idag (till Tokerian)… Jag hittade den här lappen vid min jobbväska i morse:

Lås inte in mej
Lilla mamma!


Jorå, jag har som sagt
låst in både mamma och Fästmön, men Anna är ju van och vet hur man ska ta sig ut till skillnad från mamma.

I morse var det minusgrader, sex stycken till och med, åtminstone vid sextiden. Men jag tog min tunna jacka, för nu när det är april är det baske mig vår! Jag kompletterade med min Pongo-scarf som somliga tycker är BARNslig, men det skiter jag i. Jag gillar hundar! I övrigt försöker jag för det mesta agera som den 50+ Toffla jag är. Den som blir 51 den här månaden…

Pongoscarf
BARNslig kanske, men jag gillar hundar.


Idag är jag på institution 1 och jobbar
och nu ska jag plöja igenom alla tusen mejl jag har fått under påsken, mejl som behöver åtgärdas. Vidare blir det lite jobb med institutionens sidor på intranätet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Av en ren händelse lyckades jag för ett tag sen fastna framför TV:n, vid ett program jag normalt sett aldrig skulle titta på. Det var Maria & Mindy – Best Friends Forever. Även Fästmön fastnade. Jag blev stundtals helt… mållös.

I det första avsnittet jag såg skulle de två väninnorna till Jukkasjärvis ishotell. De blev helt förtvivlade när de fick veta att de inte kunde ha smink på sig. (Smink är ju vattenbaserat och det kan ge köldskador.) Mindy är nog lite mer blond än Maria, för hon klarade inte ens av att få upp dragkedjan till sin sovsäck…

Nästa grej jag såg var när de två besökte Lill-Babs, en av Marias idoler. Där fick de nybakat bröd – vars namn Mindy hade svåra problem med att uttala.

Maria Lill-Babs och Mindy
Maria och Mindy hemma hos Lill-Babs. Hundarna har de alltid med sig – utom till Jukkasjärvi. (Bilden är lånad från TV3:s webbplats.)


Och så var det dags igen igår.
Bland annat besökte de Marias stora idol Lasse Åberghans museum utanför Bålsta (där även jag och Anna har varit). Bland annat skulle de spela upp en scen ur filmen Sällskapsresan. Mindy försökte verkligen att lära sig sina få repliker på svenska. Men det var inte Mindy som var roligast/mest korkad utan Maria, den här gången. Eller vad sägs om detta citat:

Tänk att bara få sitta där bredvid Lasse Åberg som satt där.

Eh… ja… Det visar nivån, lite. Jag skrattade så jag tjöt, förstås.

Lite senare i programmet fick jag lära mig vad ett fis-ljus är för nånting. Det är faktiskt en väldigt användbar pryl som jag nog ska ha i fickan nästa gång jag åker buss!

Hundarna har de med sig överallt, dock inte till Jukkasjärvi. Men att de är som familjemedlemmar visade de tårar som trillade i slutet av gårdagens program..

Nej, det är verkligen ingen högre intellektuell nivå på det här programmet, men man får skratta. Toffelbetyget blir därför medel – så pass roligt hade jag!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

När den här dagen har passerat är halva semestern slut. Det är märkligt, det känns som om tiden har gått fort. Men ändå känns det väldigt länge sen jag jobbade. Jag sover dåligt på nätterna, det har antagligen med värmen att göra. Kan inte ha sovrumsdörren öppen nu när mamma är här. På så vis blir sovrummets enda luftintag det lilla vädringsfönstret. Och huset, som är av tegel, är uppvärmt som en bastu.

Eftersom här har blivit liv i luckan igen är det lika bra att inte sova med öppen dörr. De omkringboende skickar ju gärna ut sina barn tidigt, så… Men i morse var det två karlar som väckte mig! De stod, med var sin hund, tror jag, på husets framsida och gafflade i säkert 20 minuter. Tror inte att de insåg hur väl det hörs och att folk har sina vädringsfönster öppna så här års… Joråsaatte… Man kan få höra många (o)intressanta saker utifrån.

Karlar kan låta högt också.


Vissa puckon har nu släpat ut skrikande barn
på framsidan – som om det skulle låta tystare där. Men först har man smällt i dörrar ett par gånger. Å, för några dar sen var det så lugnt här… Det är ta mig fan tystare på hotellet i Stockholm där vi brukar bo. Hotellet med… vad är det… sju, åtta våningar och jag vet inte hur många tusen rum…

När vi gick till bussen igår noterade jag att fönsterarbetet har stannat av. Skönt, då sliper jag oroa mig för det just nu. Samtidigt inser jag att jag troligen måste be nån om hjälp när fönsterbytet blir aktuellt, eftersom jag kanske har lyftförbud. Det irriterar mig, att behöva be andra om hjälp. Nu på morgonen har jag ont igen, men det är ofta så dan börjar och lite senare brukar det försvinna.

I eftermiddag åker vi, en trio, på shoppingutflykt till landet. Det är 25 grader varmt, så det är ju verkligen en bra dag för det. Flämt… Men det ska bli rätt OK ändå. Det är enklare att åka dit med mamma än ner på stan, där det är stekhett, dit vi måste åka buss och där det inte längre finns så många affärer. Nackdelen med Stormarknaden, å andra sidan, är att den har fått allt mer betoning på Stor. Jag höll ju på att tappa bort min lilla mamma där sist och ärligt talat hittar jag där inte längre.

Kanske, kanske hinner jag i tid till centralen för att möta två semesterfirare som kommer från västkusten. Jag hoppas verkligen tågen går som de ska idag och att det inte blir förseningar och alltför hett ombord. När vi mobiltelefonerade igår påminde jag om att se till att det finns ett vattenförråd.

Vatten behövs det mycket av i värmen!


När jag vaknar lite tidigt
en semestermorgon brukar jag ibland ligga och läsa lite. Det har jag gjort även idag. Men boken jag läser är lite tung och sorglig, ändå en märklig bok. Jag läser typ 50 sidor i taget, sen måste jag pausa. Den handlar om en pappa och hans dotter som en dag bara försvinner ute på isen. Alla nära och kära runt omkring de två har sin egen bild av vad som hände.

På natten läser jag också. Men för att sova måste jag ha TV:n på lite svagt. Jag vet inte varför, så är det alltid när jag ska sova ensam. Det är bara ibland som det räcker med att höra det rogivande ljudet från trafiken på E4:an en bit bort eller ett regn som smattrar mot taket…

Nån som inte tycks sova alls är det ruskiga webbtrollet jag skrev om igår morse. Hela 26 gånger var det inne på min blogg igår och det är ju mer än en gång i timman på ett helt dygn. Notera att detta sker till och med nu, när trollet hälsar på en familjemedlem i Långtbortistan. Har man inget liv? Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker att detta beteende inte är riktigt friskt…

Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Få mig själv att skratta zoomar jag nu in… mina strumpor. Och inte vilka strumpor som helst, mina roliga strumpor.

Ett par, dem med hundar på, visade jag ju upp i förra inlägget. Överhuvudtaget tycks jag ha en förkärlek för djur – på mina strumpor. Ja, jag gillar djur i verkligheten också, det vill säga hundar. Katter är rovdjur, hästar är stora och luktar illa, kossor är dumma, getingar är ilskna (och jag är skiträdd för dem!) och kycklingar äter jag. Moahahahahaaa… 😈

Men åter till mina strumpor. Jag har nyss hängt tvätt och på mina strumpor har jag bland annat sett följande från djurvärlden:

  • ugglor
  • möss
  • storkar
  • hundar
  • apor
  • krokodiler
  • tassar, troligen från hund

Bara i den här maskinen tvätt jag nyss har hängt…

Sen vet jag att det finns strumpor med rivjärn som jagar ostar på och morötter som blir jagade också av rivjärn, tror jag i min strumplåda. Det är nog mina sjukaste två par strumpor…

Morotsstrumporna.

Strumporna på vilka rivjärn jagar ostbitar.


När jag tittade efter nyss
noterade jag att jag bara hade ett enda par strumpor med nån människa på. Och det såg ut som Lenin… Kanske inte mina favoritstrumpor. Nä, mina favvisar är nog dessa, som jag gärna har på fredagar:

I love beer-strumporna är mina favvisar.


Och nu måste jag ju fråga dig,
hur det ser ut i din strumplåda och på dina fötter. Vad har DU för figurer på DINA strumpor???

Read Full Post »

Att sitta många år i fängelse och drömma om världen utanför är nåt jag kan förstå, men inte begripa vidden av. Jag har nämligen aldrig varit i den situationen. Två personer, som dessutom har suttit i fängelse i USA, är Rickard Flinga och Annika Östberg. Dessa två, för vilka drömmen om Sverige blev verklighet. Tom Alandh har gjort det igen: hans dokumentär om Rickard Flinga och Annika Östberg heter just Drömmen om Sverige och visades på SvT2 igår kväll. Fästmön och jag kollade på SvT Play i sängen lite senare.

Det går inte att låta bli att bli gripen av dessa två människoöden! Rickard Flinga och Annika Östberg brevväxlade för övrigt med varandra under 15 år när de satt i fängelse i USA och kontakten har fortsatt sen de kom till Sverige. Det hade varit lite intressant att veta HUR de två fick kontakt och hur det kom sig att de började skriva till varandra.

Rickard Flinga sköt en man och satt i fängelse i 20 år i USA. Hans svenska föräldrar hade nämligen utvandrat dit. Därför är han svensk medborgare – utan att ha bott i Sverige. Och när straffet var avtjänat utvisades han till sitt hemland, landet han drömde om, det land där han skulle bygga sin framtid.

Annika Östberg dömdes för dubbelmord. Efter 28 år i fängelse i USA kom hon till Sverige 2009. Den 2 maj i år blev hon fri. Även hon hade en dröm om Sverige.

Rickard Flinga blev frigiven år 2000. Med 350 lånade dollars på fickan anlände han till Sverige med en dröm om att bygga en ny framtid. Han var då 49 år. satsade hårt och snabbt hade han en familj med tre bonusbarn, villa och ett företag. Han höll föredarg och han skrev en bok, Iskallt och stenhårt (pocketutgåvan kom ut 2006, jag läste den 2007). Men det höll inte. Och sakta men säkert gick hans dröm i kras. Man har inte långt till tårarna när man ser filmen och hör hur han kämpar och gång på gång säger att han vill ha ett arbete och göra rätt för sig.

Till skillnad från Rickard Flinga har Annika Östberg fått ordentlig utslussningshjälp här i Sverige. Bland annat kom hon till Basta!, ett arbetskooperativ, förra året och där har hon jobbat med hundar.

Det har inte gått så bra för Rickard Flinga. Vi får bland annat se en stark scen där polis kommer för att vräka honom en skärtorsdag.

Annika Östberg har knappt börjat leva sitt liv i frihet än – fortfarande är hon kvar på Basta! Men hon har fått stor uppmärksamhet, bland annat förra året när hon var sommarvärd, nåt som många människor reagerade negativt på. Dessutom var hon med i en TV-version av detta ack så svenska radioprogram, Sommarpratarna. Men vad händer nu?

Det här är en angelägen film om två människor som hade en dröm om att bli fria och att bygga sin framtid i Sverige, drömlandet. Tom Alandh gör som vanligt en stark film. Ingen kan se den och förbli oberörd.

Missade du den igår? Filmen går i repris

SVT1 måndag 6 jun 2011 kl 02.10
SVT2 torsdag 9 jun 2011 kl 16.20
SVT2 lördag 11 jun 2011 kl 15.25
SVT24 onsdag 15 jun 2011 kl 20.00

Och så finns den förstås på SvT Play till den 5 juli.

Read Full Post »

Older Posts »