Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Knut Knutson’

Ett antikt inlägg.


 

Antikkunig i JärvsöJärvsö… Då finns det väl inte en käft som inte tänker på en viss Barbro, eller? Men faktum är att det inte fanns ett enda spår av henne i Antikrundan därifrån. Programmet sändes igår kväll och eftersom jag var upptagen då med att fira en 25-åring spelade jag in det på DVD-hårddisken. Jättekul att det trots detta gick att amatörvärdera via appen!

De här prylarna tyckte jag var häftigast i Järvsö:

  • Det stora tennfatet, som en gång funnits på gården varifrån programmet sändes, värderas till nånstans mellan 100 och 1 000 kronor av experten. Det tyckte jag var för lite och värderade det till 1 500 kronor.
  • Bordet grät Knut Knutson över och det var otroligt vackert. Knutte värderade det till 150 000 kronor, jag tyckte 200 000 kronor.
  • Dockskåpsstolen var jättehäftig, men inte var den värd 1 300 kronor som jag ansåg. Expertisen värderade den till endast 150 kronor.
  • Nån vändbänk hade jag aldrig sett förut. Den som var med i Järvsö värderades till mellan 50 000 och 60 000 kronor. Jag la mig för lågt, bara 45 000 kronor.
  • Fickur finns det gott om i min släkt och jag tycker att de är fina. Det i Järvsö värderade både experten och jag till 20 000 kronor.
  • Chaneldräkten med tillbehör värderade Expert-Anette till 40 000 kronor. Jag la mig högre, på 65 000 kronor.
  • Silverskeden var otroligt fin. Den värderades till 75 000 kronor av experten, medan jag tyckte att den var värd 85 000 kronor.
  • Trähinken kom i sällskap med en liten tjej. Jag värderade den till 15 000 kronor, experten till 20 000 kronor.
  • Den renoverade tavlan värderade både experten och jag till cirka 80 000 kronor.

Nästa vecka visar Antikrundan fina saker i Varberg. Kanske är de lättare att värdera än Järvsösakerna. Nåja, jag fick i alla fall diplom som antikkunnig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan i Uppsala: Sex timmar för tre minuter

Ett inlägg om en lördags köande.


 

Att köa i sex timmar och sen få höra att jag själv kan googla på värdet kanske hade gjort nån annan förbannad. För mig var det ändå en häftig upplevelse att ha varit med om detta igår, när Antikrundan besökte Uppsala.

Klockan tolv skulle portarna öppnas till Uppsala Konsert & Kongress och antikintresserade med spännande saker släppas in. Jag åkte ner vid elvatiden – och hittade slutet av kön på husets baksida. Fast då ringlade den sig några varv på framsidan först. Det var en het dag och första timmen hade jag turen att stå under ett skuggande träd. Därefter blev det hett om örona. Eller mest om ansiktet och nacken – jag försökte snurra runt då och då för att inte bränna mig. Det lyckades väl sisådär. Fejan och nacken hettade som eld under lördagskvällen.

Solbränd i nacken

Det hettade bra…


Fästmön anslöt vid 12-tiden
och det var tur. Det finns inte så mycket en kan roa sig med när en bara står och står och står. Men hon stod troget vid min sida, smet bara iväg för att köpa dryck åt oss en gång och när vi kommit runt till framsidan, kaffe åt oss och bulle till mig. Barnen, det vill säga 23-åringen och 13-åringen, fick klara sig utan sin mamma under lördagseftermiddagen. När vi nästan nått målet, det vill säga experten och hans bord, ringde äldsta bonussonen. Anna blev entledigad från matlagningen.

Kölapp nr 25

Vi fick så småningom en kölapp…

En försökte kika lite på vad andra hade med sig och vilka föremål som filmades för TV. En kvinna släpade på en enorm träfigur med ett hål nånstans strax under mitten. Självklart spekulerade jag i vad det hålet var till för. Eller vad som eventuellt saknades där. Annars var det konst, klockor, skrin och en och annan märklig mackapär som paret bakom oss hade med. Jag tror aldrig de fick veta vad det var – jag hörde fragment av ett samtal dem emellan efteråt, på en närbelägen lokal.

På avstånd beundrade vi antikexperter, men träffade också på det härliga gänget C, A och B som fotade hej vilt. En annan gammal bekant steg ur kön för att hälsa och pinsamt nog kände jag inte igen Arne först. Det var väl en sex år sen eller mer sen vi sist sågs. Mindre hår ovanpå huvudet, mer i ansiktet gör viss skillnad, vilket jag tänkte och han själv sa.

Efter ungefär sex timmars köande fick vi en kölapp och tillträde till lokalen. Att gå runt och titta fanns det varken ork eller tid för vid det laget. Vi blev placerade i ytterligare en kö, men denna var kortare och gick direkt till litteraturexperten, som jag ville träffa.

Jag hade med mig…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

I ett av 15 band Sveriges historia, ett uppslagsverk jag fått av pappa efter farfar, hittade jag för länge sen en Stockholms Posten från den 15 mars 1792. Jag tog med mig den del av uppslagsverket i vilken jag förvarar tidningen och halade upp den ur min rygga. Litteraturexperten tog boken, vände på den och deklarerade att det inte var nåt värde i den. Jag bad honom öppna boken på ett visst uppslag där Stockholms Posten låg. Han tog upp tidningen, inte särskilt försiktigt, och sa lojt:

Jag har nog sett en åtta stycken Stockholms Posten idag…

Jag bad honom vända på tidningen och läsa det som var skrivet med bläck.

Ah! Då är det en annan femma. Den här är det värde i!

Fast vad det var för värde tyckte han att jag skulle googla på… Bara det att jag har försökt göra det och inte hittat nåt. Det var liksom för att få svar av en expert som jag gick till Antikrundan. Jag hade inte förväntat mig att få höra att jag skulle googla på det, nåt jag självklart redan har gjort och gör då och då, hittills utan nån framgång. Idag på morgonen fick jag i stället god hjälp och bra tips från Uppsala Auktionskammare, som sett mina bilder på Instagram. Stort TACK!

Miniatyrerna då? Litteraturexperten sa om den ena…

Den är ju inte ens bunden…

Varpå jag svarade:

Nej, det är små kort med bibelord i asken.

Han tittade en gång till på den silvriga asken de låg i och sa att han inte orkade kolla om den är gjord av silver.

Den lilla miniatyrbibeln, Nya testamentet på engelska, tittade han nästan inte på, trots att jag försökte göra honom lite intresserad genom att påpeka att det i dess silverfodral finns ett förstoringsglas.

Värdet för miniatyrerna sattes till 500 kronor styck. Och värdet på Stockholms Posten får jag alltså googla på. Eller nej, jag har fått annat tips från Uppsala Auktionskammare, ju!

Jag är inte missnöjd med min lördag. Det var en häftig upplevelse att få ha varit med, även om det mest innebar att stå i kö. Aningen frustrerande var det dock med de svar och det bemötande jag fick av experten, men jag är inte besviken – jag är van att googla på saker sen tiden vid Sigtuna kommun, om en säger så… Om miniatyrerna hade jag gärna velat veta mer, särskilt tidsbestämma dem. Det jag själv tror är att det lilla Nya testamentet följde med min pappas farmor Mabel från hemlandet England när hon flyttade till Finland som fru Hurtig.

Den som tänker ta sig till en Antikrundeinspelning nån gång rekommenderar jag följande:

  • vatten (om det är varmt)
  • drick lagom (det kanske inte finns tillgång till toa hur som helst…)
  • paraply (skydd mot solen)
  • ha sällskap (du fördriver tiden och du kan gå ifrån en stund, kanske sitta ner)
  • bra skor
  • lätt matsäck och gärna nåt som ger snabb energi
  • saker du orkar bära och hålla reda på. Du ska nämligen göra det ett antal timmar…

Annas och mina vägar skildes snabbt åt efter den så kallade värderingen. Jag traskade över torget och unnade mig en lördagsmiddag och två stora starköl på lokal. Soulfood på Väderkvarnsgatan har bra priser på riktigt bra mat, trots att de tagit bort grillspetten från menyn!

Medan jag åt kollade jag läget med Kommunalrådet, som öppnade sin retro-, antik- och vintagebutik igår. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå dit, men på onsdag är affären öppen kl 15 – 18 och då ska jag ta mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A.

Hemma i New Village värmde jag morgonens överblivna kaffe och la mig på sofflocket. Jag var så trött att jag inte ens orkade sitta i bästefåtöljen…

Kanske ser du skymten av mig på TV i januari, när denna inspelning från Uppsala visas på SvT. Till dess får du nöja dig med de bilder jag tog igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt inlägg.


 

Torsdag och äntligen Antikrundan! Som vanligt placerade jag kroppshyddan i  bästefåtöljen framför TV:n, höjde volymen, startade appen och amatör-värderade. Givetvis för att försöka bättra på såväl poäng som omdöme sen sist.

Knut Knutson värderar en spegel

Knut Knutson värderade en spegel i kvällens program. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I afton var rundan tillbaka i Falun. 
Och där finns inte bara familjen Raffa, där finns finfina grejor också. Som vanligt var en del finare än andra.

De här prylarna gillade jag mest i kvällens program:

  • Tomten (värderad till 20 000 kronor)
  • Grünewaldtavlan (värderad till mellan 60 000 och 80 000 kronor)
  • Skålen (värderad till mellann 5 000 och 6 000 kronor)
  • Spegeln (värderad till mellan 20 000 och 25 000 kronor)
  • Stolen (värderad till mellan 100 000 och 150 000 kronor)

Mina värderingar då? I kväll Hade jag inte så många fullpoängare, men jag knep några poäng per föremål för det mesta. På det blev jag återigen antikkunnig.

Antikkunnig i Falun 26 februari 2015

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikviterat inlägg.


 

Ett program som definitivt höjer kvaliteten på SvT är Antikrundan. Dessutom höjer programmet min livskvalitet. I kväll var det säsongspremiär från Karlskrona. Självklart var både Knut Knutson och Anne Lundberg där. Jag själv deltog – med appen – från bästefåtöljen.

Knut och Anne foto CarlJohan Söder SVT

Knut Knutson och Anne Lundberg var i Karlskrona. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto:Carl-Johan Söder/SVT)


I kväll körde den tjugosjätte säsongen 
av Antikrundan igång. Förutom Karlskrona besöker experterna Jönköping, Norrköping, Mariehamn, Falun och Örnsköldsvik. Det blir totalt tolv avsnitt, det vill säga två avsnitt från varje stad. Några nya ansikten (klockexperterna Mikael Wallhagen och Per Ekelund) bland experterna får vi tittare se, liksom ett återseende (bokexperten Inger Johansson-Thor.)

Premiärkvällens höjdpunkter var, enligt min mening:

  • Tennservisen (ett fat värderat till 100 000 kronor och en terrin värderad till samma)
  • Diamantringen (värderad till 90 000 kronor)
  • Spegeln (värderad till 15 000 kronor)
  • Gulduret (värderat till 18 000 kronor)
  • Vasen (värderad till 300 000 kronor).

Mina egna värderingar tycktes hyfsade i kväll:

Antikkunnig i Karlskrona

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skrytigt inlägg.


Diplom Antikrundan Nybro 20 mars 2014I kväll gick säsongens
tolfte och sista program av Antikrundan. Självklart laddade jag med appen och värderade föremålen från bästefåtöljen. Och det gick riktigt bra, faktiskt! Jag knep ganska omgående ett par fullpoängare, gjorde några missar och ett par halvmissar och rundade av med fullträffar. Landade till sist på nio poäng av 17, vilket gav mig omdömet Antikkunnig.

Nästa säsongs orter är redan bestämda och som vanligt blir det inte Uppsala, tyvärr. Knutte bor ju här, så jag gissar att han i alla fall vill se lite andra prylar på andra håll i landet. Men till de här ställena kommer experterna och värderar och spelar in program:

Inspelning kl. 12.00-18.00:

  • Fredagen den 22 augusti: Karlskrona, Marinmuseum
  • Söndagen den 24 augusti: Jönköping, Munksjömagasinen
  • Tisdagen den 26 augusti: Norrköping, Värmekyrkan
  • Lördagen den 30 augusti: Mariehamn, Alandica
  • Måndagen 1 september: Falun, Dalasalen (Nu har herr Raffa chansen!)
  • Onsdagen den 3 september: Örnsköldsvik, Själevads kyrka

Två experter hoppar av. Det är klockexperten Bertil Svensson, som vill göra annat och bokexperten Harald Hultqvist, av hälsoskäl.

Men den kunniga hemma i bästefåtöljen räknar med att vara på plats med appen! För lite sporrad blir jag när jag noterar att jag är utvecklingsbar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag innebär ibland inte enbart min hiss- och disslista utan också Antikrundan. I säsongens femte program svängde Rundan uppåt igen, till Sollefteå.

skeppsljusstake

Knut Knutson inspekterar en skeppsljustake. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Bland kvällens föremål
 fastnade jag bland annat dessa:

  • En häftig lampa kom tillsammans med en kvinna. Lampan bestod av urnor. Snyggve värderade lampan till 8 000 kronor.
  • En blå glasburk kom med en pigg tjej. Burken var en potpurriburk, gjord vid Norrlands första glasbruk. Burken värderades till mellan 4 000 och 5 000 kronor. Den var inköpt för 600 kronor.
  • En gigantisk målning besökte Rundan med en kvinna som hade haft en färghandel. Erland Cullberg hade målat tavlan som var ett porträtt av kvinnan. Kvinnan hade betalat 15 papp för tavlan. Nu värderades den till cirka 40 papp.
  • En vacker vas var en förlovningspresent till kvinnan den anlände till Rundan med. Vasen var koreansk. Värderingen blev 10 000 till 15 000 kronor.
  • Så kom en Ångermanlandsbrud – kanske – med en Ångermanlandskvinna. I alla fall ett golvur. Uret värderades till mellan 15 000 och 20 000 kronor.
  • Ett grönt skrin med smycken kom med en kvinna i hatt. Ett set värderades till 25 000 kronor, medan annat var mindre värt.
  • Två lustiga stolar kom med en kvinna. Hon hade tagit hand om dem när de skulle kastas. Värdet på dem beräknades till 4 000 – 5 000 kronor styck.
  • En skeppsljusstake – se bilden ovan – kom med en man. Staken var i smide och både rostig och fågelbajsig. 150 000 – 200 000 kronor blev värderingen.
  • En bjässeskulptur av ett hästhuvud hade sällskap med en man. Den var verkligen häftig! Skulpturen hade kostat 4 000 kronor och värderades nu till 20 000 – 25 000 kronor.
  • Ett klappträ medförde en kvinna. Klappträet var väldigt fint och troligen en friargåva från Hälsingland. En samlare skulle tänkas betala mellan 10 000 och 12 000 kronor för föremålet.
  • Ett märkligt och annorlunda skrin besökte Rundan med en kvinna. Skrinet var gjort i ett enda stycke. Skrinet värderades till mellan 6 000 och 10 000 kronor.
  • En rymdvarelse kom med en man i rosarandig tröja. Leksaken värderas till nånstans mellan 8 000 och 12 000 kronor.

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns många tanter i Ångermanland. En av dem var moster Beda.

Nästa vecka går Antikrundan från Eslöv.

Livet är kort.

Read Full Post »

Från söder, förbi mig och vidare norrut. Kvällens Antikrunden gick från Gävle. Och även om Somliga mest glor på Snyggva karlar i programmet och andra gillar att kommentera folk, så har jag känt mig piskad att bli seriös och kolla in prylarna. För annars blir vissa så arga, så de vet inte till sig. Jag är inte arg idag och jag tycker inte att nån annan ska vara det heller. Titta nu på Bosse och gåsen och bli glad i stället!

Bo Knutsson med ölgås

Bo Knutsson med en ölgås som dök upp i kvällens program.


Vad fanns det mer för fint
i kvällens program, förutom Bosse Knutsson och ölgåsen? Här är ett urval prylar som jag gillade:

  • En limegrön kvinna (aj fan, förlåt! Det skulle ju var fint snack idag och jag skulle ju inte vara elak) kom med ett gäng svartvinbärssaftflaskor från 1800-talet. Saften avsmakades och befanns smaka… svarta vinbär. Några hundralappar per flaska, blev värdet.
  • En kandelaber tycktes vara ett hopplock av stakar (ehum…). Hade det varit ett par torde värdet ha legat på 80 000 kronor. En ensam kandelaber värderades till 25 000 kronor. (Han skulle se en mig närstående persons kandelaberpar… Uj, uj, uj…)
  • En kvinna kom med en fin kamin med rosalila blommor på. Kvinnan hade en väldigt färgmatchande blus. (Skärpning, Tofflan, inte kommentera folk!) Värdet sattes till 10 000 – 12 000 kronor.
  • Mest kvinnor idag! Nästa brutta dam kom med ett horn. Hornet var dock inte ett dryckeshorn, enligt Knut Knutson. Hornet var från 1600-talet och användes för att samla ihop byalaget. Värdet uppskattades till cirka 20 000 kronor.
  • Nästa tantalona kvinna kom med en samling broscher. Hela samlingen värderades till mellan 12 000 och 15 000 kronor.
  • Äntligen lite män! (Va? Har jag blivit hetero nu???) En karl kom med en klocka från Paris. Värdet sattes till cirka 50 000 kronor och uppåt – utomlands.
  • En kvinna kom med en spegel. Spegelglaset var utbytt, men i huvudet och foten fanns akvarellmålningar. Värdet beräknades till mellan 10 000 och 12 000 kronor.
  • En kvinna med tendens att vara lite långrandig (TYST – på mig!) kom med ett lustigt hörnskåp, tyvärr lite åt det turkosa hållet. Kvinnan köpte skåpet för 2 500 kronor. Skåpet värderades idag till 60 000 – 80 000 kronor.
  • Och så den där ölgåsen… Den var ju fantastisk med målning och pip och allt.  Troligen är gåsen från 1800-talet. Den värderades till 100 000 kronor.
  • En svårpratad man (men nu får jag ge mig!) kom med ett otroligt vackert glas han hade köpt för 30 kronor. Glaset var svagt blåtonat. Glaset sades vara tyskt och från 1700-talet. Värdet sattes till mellan       2 500 och uppåt.
  • En man kom med en samling teckningar. Teckningarna var akvareller och hade också handskrifter. Kunde det vara Bellman??? Men nej. Dessa var faksimiler och tryckta på 1900-talet.
  • En blekt blondin i randig tröja (jobbig jag är…) kom med ett par urläckra kolonnljusstakar. Värdet sattes till mellan 8 000 och 10 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Södertälje.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »