Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trivsamt’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll gick den sjätte och sista delen av Vänligen Lars LerinDet blev en långresa för både Lars Lerin och hans Junior till New York där de träffade konstnären Bjarne Melgaard. Jag hade aldrig hört talas om honom och var väl bara sisådär nyfiken. Men detta avslutande program blev både roligt och seriöst.

Lars Lerin

Lars Lerin träffade konstnären Bjarne Melgaard, som han var lite rädd för. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Jag skrattade flera högt
flera gånger under programmet. Det gjorde jag inte för att jag är särskilt lättroad, idag är jag ju arg. Men tittar en på Lars Lerin och han bara säger sånt som att han har en lesbisk katt… ja, då garvar jag. Sen var det intressant att delta som observatör i mötet mellan två konstnärer som sinsemellan är väldigt olika – den ena målar landskap, den andra

penisar så att en baxnar.

Lars Lerin erkände att han var lite rädd för sin konstnärskollega. Dels för att han ser så arg ut (!), men också, tror jag, på grund av motiven på hans tavlor.

Kanske uppstod ingen vänskap, utan snarare en bekantskap. För trots olikheterna har de tu en hel del gemensamt: närheten till sina mödrar, missbruket i bagaget – och att de är tillsammans med yngre, sydamerikanska män.

Det avslutande programmet i Vänligen Lars Lerin-serien var lika trivsamt som alla de andra. Den här gången upplevde jag mer ärlighet hos Lars Lerin. Inte är han så oförarglig som alla tycks tro, men å, vad jag gillar honom! Mer Lars åt folket!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

Mikael Persbrandt

Leif GW Persson

Nino Ramsby

Christer Sjögren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vanor och koder… och lite annat också, förstås!


 

Jeansben

Jeans är i alla fall dresscode på jobbet…

Nu när jag för en stund tillhör de arbetandes skara kan jag ibland fascineras av hur denna skara beter sig. Flocken arbetskamrater. För det mesta känner jag tillhörighet i gruppen, men jag är också så pass ny att jag kan ställa mig utanför och se på. Idag vid förmiddagsfikat pratade jag med en ännu nyare kollega om detta att bryta mot jobbkoder. Och då menar jag inte begå brottsliga eller oetiska handlingar utan bara bryta mot små oskrivna regler.

Broccoligratäng

Broccoligratäng, upphittad på Årstahallen igår.

En sån oskriven regel är hur vi sätter oss i lunchrummet. I vårt lilla lunchrum finns fyra små rätter bord. I stället för att fylla upp ett bord i taget sätter vi oss – utspritt. En och en vid borden. Det är alltid lika spännande att se vilket bord den femte luncharen väljer!

Idag hade jag en bok med mig till lunchen. Det har jag nästan aldrig, men eftersom jag var i slutet av boken ville jag passa på att läsa ut den. Detta till trots fick jag sällskap vid mitt bord – ett sällskap som liksom övriga i rummet pratade kors och tvärs med varandra. Ingen optimal läsmiljö, alltså, men jag läste snabbt ut de cirka 20 sidorna ändå. Det var faktiskt riktigt trivsamt att läsa bland människoljud! Och så åt jag min ljuvliga broccoligratäng, upphittad på Årstahallen igår kväll.

Dan har flutit på ganska bra. Jag har jobbat med ett par lay outer och fixat några bilder till en Power point-visning. Och så har jag fått god hjälp av NK* – som vanligt. (Dessutom fick jag veta att NK inte läser min blogg mer än ytterst sällan för att inte… komma för nära. Det är väldigt klokt tänkt, men så har jag ju världens bästa närmaste kollega också!)

Hemma i New Village var det varmt – i köket. Resten av hemmet är ganska mycket den igloo den har varit den senaste tiden. Jag fick ett fönsterkuvert från Akassan Vision – och då får jag alltid magknip. Kuvertet visade sig bara innehålla tre räkningar på kommande a-kasseavgifter! De har haft mage att höja avgiften med 16 kronor per månad – efter alla fackskandaler. Inte konstigt att facken förlorar medlemmar – och då menar jag inte bara Kommunal… Nåja, jag är ju plikttrogen medlem sen 1986 och betalade därför alla tre räkningarna genast. Sen skrev jag lite grann och uppdaterade systemet på min mobil.

För den som vill veta det har ytterligare en procent av bloggutrymmet gått åt. Jag har nu fem procents utrymme kvar på den här bloggen, som ibland känns som en evighetshistoria. Nog trodde jag att utrymmet skulle ta slut i höstas, det räcker ett tag till, uppenbarligen. Men sen tar det slut och då tar den här vanan att blogga slut också.

95 procents utrymme är använt

Nu har jag använt 95 procent av bloggutrymmet. (Många skräpkommentarer har blockerats, som synes.)

 
*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

En orolig gravFör ett par år sen gjorde jag Elly Griffiths bekantskap – i bokform. Författaren, som skriver om arkeologen Ruth Galloway. Det handlade till en början om nyfikenhet i samband med ett ställe där jag har bott (Brighton) och ett ställe där en del av min släkt kommer ifrån (Norfolk). Och naturligtvis om min förkärlek för deckare och intresse för historia. Nu har jag plötsligt läst den femte boken i serien, En orolig grav.

Den här gången får Ruth ett dödsbud – en gammal studiekamrat, Dan, har blivit innebränd. Dagen därpå kommer ett brev från sagde kamrat. Dan skriver att han har gjort en sensationell arkeologisk upptäckt och behöver Ruths hjälp eftersom hon är benexpert. Ruth får en inbjudan från universitetet i Blackpool att undersöka Dans fynd och tar med sig Cathbad och dottern Kate. Fast hon får också anonyma, hotfulla sms. Och Dans död är ingen olycka – hans ytterdörr var låst. Från utsidan…

Spännande och mystiskt är det som vanligt. Den här gången finns även ett par HBTQ-trådar invävda i historien. Stämningen är kuslig, även om man både som Ruth och läsare letar naturliga förklaringar. Men kanske är detta inte den mest kusliga boken i serien. För mest av allt är det trivsamt och historiskt.

Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


 

Nelson och Barnaby

Nelson och Barnaby. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: All3Media/SVT)

Äntligen ordning på torpet! Sommartorpet! Det som jag anser vara TV-sommartorpet: Morden i Midsomer. I afton visades den tredje delen av säsongens fem, Morden i Midsomer: Wild Harvest.

Den här gången hittas en markägare mördad – på ett för Midsomer typiskt märkligt sätt: vildsvinen har gett sig på mannen, bunden vid ett träd och insmord med tryffelolja. Spåren leder till ortens finrestaurang, den med en alldeles egen kändiskock. Nästa mord låter inte vänta på sig. Den som smakar av soppan vrider sig i plågor och faller död ner.

Spåren leder i kringelikrokar, även till det förflutna. Naturligtvis är inte det inte bara naturens örter som är kraftfulla ingredienser i kvällens Midsomer – det är även passion och kärlek. Och så är det ju den underbara hunden Sykes, som uppenbarligen har drabbats av nån sorts depression inför det kommande Barnaby-barnet.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Det är trivsamt och inte särskilt läskigt, nämligen. Lite läskigare hade gett toppoäng.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt gott inlägg.


 

Videung

Till och med videungen mår gott.

Att få vakna en påskdag och nästan inte ha ont i ryggen alls, det var faktiskt sanning i morse. Men jag vågar knappt uttala orden. Jag har hoppats och trott förut och så har smärtan kommit tillbaka. Nu håller jag nästan andan. Och njuter. Får lov att tänka att det kanske bara är för en lite stund, dårå, men då får jag njuta av det lilla medan tid är. Ha det gott en stund.

Vårt påskbord

Vårt påskbord 2014.

Igår hade vi det mycket gott här i Himlen. Fästmön mest och jag bara lite (ägghalvor och potatisskalning) gjorde så härligt påskbord till oss. Det var riktigt mysigt att ha ungdomarna hemma och slippa oroa sig för fylla på stan och sånt. Men i kväll blir vi kanske en decimerad skara. Och så ska det väl vara.

På vårt påskbord fanns tre sorters sill, två sorters lax, köttbullar, prinskorv, ägghalvor, helgskinka, flatbröd, stark ost med mera. Som dryck serverades påskmust, påsköl och Östgöta sädes. De som drack snaps fick välja färg på glasets fot. Jag valde blått, för det är min älsklingsfärg.

Påskservett

Vi hade till och med påskservetter.

Planen var att vi skulle äta påskbord på eftermiddagen och det gjorde vi. Fast det blev närmare ordinarie middagstid eftersom det ju tog lite tid att fixa allt – med en kock justerad. Men gott och fint och trivsamt blev det. Vi hade till och med påskservetter. Det behövs inte så mycket mer ibland för att göra det mysigt.

Elefanter på Annas tischa

Detalj från Annas tischa.

Anna satte på sig en av sina nya födelsedagstisschor som hon fick av min yngsta bonusdotter, hennes yngsta dotter. Själv hasade jag omkring i mjukisbrax, det är enklast när man, som jag, då och då måste ”gymnastisera” på nåt golv.

Påskgodis i min bunke

Påskgodis i min bunke.

Och tro det eller ej, men framåt kvällningen lyckades vi klämma i oss lite påskgodis också. Jag skrev häromdan att godiset på Tokerian var utplockat. Märkligt nog hade vi en hel kasse med godis – efter att de två yngsta hade fått sina påskägg, alltså… Så till aftonen ordnade vi äggletning, den enda påsktraditionen i den här familjekonstellationen som jag har varit med om tidigare. I botten av ”barnens” ägg la vi jag såna där äckliga ägg som ingen tycker om. Ja, jag är den elaka styvmodern. För egen del tilldelade jag mig godis både i en egen bunke och i det stora ägget. Ful får man vara, men inte dum!

Platslås

Ett litet jäkla plastlås.

I min första familj, den med mamma och pappa, skapade vi en Kinderägg-tradition. Den gick ut på att man skulle bygga ihop den eländiga lilla leksaken inuti – EFTER att man hade snapsat till påskmaten. Inte helt enkelt alla gånger. Den här traditionen ville jag föra med mig till nuvarande familj. Bara det att tre av fyra fick färdiga leksaker. Det vara bara storsnapsaren själv, det vill säga jag, som fick sitta och pilla med och montera ihop ett litet jäkla plastlås…

Kinderäggbil

Köp en större bil…

Johan är snäll mot sin elaka styvmor och skänkte henne sin leksak – en bil. Jag tror att jag förstår vinken, det vill säga

Köp en större bil så att jag kan sitta bekvämt!

Vår påskaftonskväll avslutades med TV. Jag ville ju se Mr Selfridge och Anna gillar de blodiga Bibelavsnitten där folk skär halsen av varandra eller petar ut ögonen. Ja, ja, det är tur att nån av oss är fridsam. I kväll ska vi i alla fall se ruskigheter tillsammans i form av Fjällbackamorden.

Vackert väder är det idag och det torde ge oss lust att ta en promenad. Ryggen skulle tacka mig, liksom magen, som har lidit av medicinen. I morse tog jag den allra sista tabletten, den som jag skulle ha tagit igår kväll. Nu får vi se vad som händer…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


För ett tag sen
trillade den sjätte och sista Maria Langfilmen in i postboxen. Söndagen och första advent rundades därför av med att Fästmön och jag hade filmkväll och såg Tragedi på en lantkyrkogård.

Tragedi på en lantkyrkogård

Tragedi på en lantkyrkogård. Och i en lanthandel…


Puck och Ejnar
är hos Pucks farbror Kyrkoherden för att fira jul. Där finns också Pucks pappa och kyrkoherdens lilla dotter Lotta. Nån mamma hör vi inte talas om, men Hjördis, som är ”hembi” finns där – mycket för Lottas skull. Men på självaste julafton kommer den sköna Barbara och undrar om sällskapet sett hennes man, lanthandlaren Arne. I stället för att passa julskinkan har Arne faktiskt gått och blivit mördad…

Jag tycker att Maria Langfilmerna blir mer och mer spännande. Den här är rentav lite kuslig. Det är mycket utomhusspring om nätterna. Det skenas rätt friskt över kyrkogården, faktiskt…

Just Tragedi på en lantkyrkogård är speciell för mig bland Maria Langs böcker. Detta var nämligen den allra första Langboken jag läste som ung tonåring…

Och så klart filmen får högsta Toffelbetyg! Även om det är mord är det rentav trivsamt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »