Grisigt värre på färgshoppingtur

Ett inlägg i vilket Fästmön och Tofflan är på ett rätt grisigt färgäventyr.

---

 

Anna och jag. Man kan ju inte påstå att vi ser så seriösa ut. Notera min irriterande hårfjöpp som sticker upp ur solbrillorna.

Fästmön hade aviserat att hon behövde köpa färg idag och jag lovade skjutsa. Alltså åkte vi… till en zooaffär. Ja, det är en lång historia och den får faktiskt Anna berätta sin del av själv. Jag tjatar på henne nästan varje dag att hon ska blogga, bara så du vet. Hur som helst, att köpa färg med Anna är en typisk sån där grej som utmynnar i ett litet äventyr där vi skrattar gott tillsammans.

Anna och jag bor inte tillsammans. Och på zooaffären gick vi skilda vägar. Medan Anna tittade på kattgrejor, strosade jag runt bland hundsakerna. Till skillnad från Anna shoppade jag emellertid inget. Anna handlade desto mer. Hon handlade faktiskt så mycket att hon behövde bärhjälp med lavendeldoftande (maj gadd!) grus. Det var där jag kom in i bilden – och senare även äldsta bonusdottern.

Man kan väl säga att Anna är en kattmänniska medan jag är en hundmänniska. Om jag kunde, skulle jag ha hund. OM det nu blir så att jag får ha en liten hundkille hos mig tre dar i veckan så behöver han ju ha matskålar, leksaker, godis, en egen filt… eh ja, du fattar. Katter däremot, är inte min grej. De är rovdjur och jag är lite rädd för dem, en rädsla jag har ärvt från min mamma. Fast nu heter det att hon är allergisk mot katter. Anna har inget emot hundar, men eftersom hon jobbar som hon gör passar katter bättre. Det var därför vi valde olika delar av affären.

Katter är ju, som ovan nämnt rovdjur. Därför ska de uppenbarligen skrämmas med monsterleksaker. Hundar, däremot, ska leka med… gummiråttor?! Nja, detta stämmer inte riktigt i mitt fördomsfulla huvud…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det fanns ganska många roliga och knäppa saker, allt från katthalsband med bling-bling till kattleksaker som såg ut som sexleksaker för människor. Jag skrattade så att bilderna blev oskarpa. Sen undrar jag också vem som köper leksaker av märket RIP (Rest In Peace) till sin hundälsking…

Detta bildspel kräver JavaScript.

När Anna betalat för det hon skulle handla släpade packåsnan ut varorna i bilen. Det var lite sol och vi strosade över en livlig parkeringsplats till nästa affär. Där fanns det också konstiga saker. Nedanstående pryl är en barnlampa med blå mössa. Jag tycker att den ser ut som nåt helt annat, nåt mer åt… vuxenhållet till igen. Vad tycker DU???

Barnlampa med blå mössa. Fast jag tycker ju att det ser ut som nåt heeelt annat, jag…

Det fanns emellertid också ganska snygga lampor i affären. Denna, till exempel, hade jag kunnat tänka mig hemma i salen:

Denna skulle passa hemma i salen.

En sista affär besöktes och då ringde mamma på mobilen. Hon skulle kolla sitt saldo, men hamnade hos mig. Ja, ja, det är inte lätt. Hon försöker i alla fall.

Tanken var att vi skulle avsluta med en fika. Där vi hade tänkt att fika serverades mest mat och några små kakor som inte så lockande ut. Vi for ut till Gamlis i stället och tog glass och kaffe. Två slick på glassen gjorde jag utomhus, sen fick vi gå in för att regnet kom. Där tvingades vi lyssna på skrikande barn och övertydlig personal, men vi överlevde.

Två slick på denna, sen fick vi gå in.

Om vi köpte nån färg? Ja det gjorde Anna. Hon köpte vit färg. Själv passade jag på att spela in en grisigt bra smalfilm. Det är Anna som provar grisar medan jag regisserar och filmar.

Det blev ett grisigt äventyr idag. Och vi som bara skulle köpa färg… Om DU påstår att DIN dag har varit mer händelserik än min, skriv några rader i en kommentar här nedan och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Traditioner – gamla och nya

Ett traditionellt inlägg.

---

 

Jag är av den åsikten att traditioner behövs – såväl gamla som nya traditioner, dock. Och bara för att jag tycker det innebär det inte att jag är förändringsobenägen. Tvärtom. För om du läser och förstår det jag nyss skrev att även nya traditioner behövs, inser du att det innebär att jag även vill ha nytt inflöde.

När man har födelsedag kan man gott få ta en liten stund att filosofera över traditioner. En gammal tradition som jag INTE vill ta bort ur mitt liv eller förändra är födelsedagsuppvaktningen mellan mig och en av mina äldsta vänner M. Det är inte alls nåt storvulet utan den går ut på följande:

1. vi skickar födelsedagskort till varandra med snigelposten
2. vi ringer varandra på respektive födelsedag

M och Gösta, som jag kallades, sommaren 1977. Jag hade fyllt 15 och M 16. Notera M:s snigga utsvängda jeans. Den grinande personen till höger i bild är jag. Min morfar tog bilden.

Nu ligger det till så att M fyller år dan före mig. Jag skickar därför ett födelsedagskort – som alltid i god tid – och sen ringer jag. I år ringde jag på gamm-telefonen. Och tänk! M har numret kvar! Vi pratade som om det var i går vi sågs och i en hel halvtimme. Det var det inte riktigt. Vi sågs ju i påskas. Men ibland brukar det gå flera år mellan gångerna vi träffas. Samtalet på min födelsedag brukar bli lite kortare. Oftast har vi ju avhandlat allt dan innan. Men så skrattar vi gott åt det faktum att M som vanligt är glömsk/stressad och att födelsedagskortet till mig kommer

om ett par dar.

Men du… Två telefonsamtal om året – dagarna efter varandra. Och vänskapen överlever! Vi har känt varandra sen fjärde klass. Sen jag var nio och M tio år – och en dag äldre än jag! Det är fortfarande viktigt att M är så mycket äldre än jag.

Här har Gösta placerat sig till vänster om FEM. Året är 1978 och vi är 16. Nån av FEM:s föräldrar tog den här polaroidbilden.

Min vän FEM och jag har skapat nya traditioner kring födelsedagarna. Vi lärde känna varandra när vi var åtta år, i tredje klass, och följdes åt genom högstadiet. Sen kom annat emellan och vi hade inte nån kontakt på ett antal år. Det var åren när FEM var mamma till tre på heltid i Metropolen Byhålan och jag var här i Uppsala och jobbade. Vår tradition är att se till att ett paket med litterärt innehåll levereras till den andra när det är födelsedag. Roligast är det när vi lyckas hitta en bok som den andra blir väldigt förtjust i. Då har vi lyckats! Jag kan i alla fall säga att FEM har lyckats. FEM är för övrigt alldeles för generös. Det kommer paket till jul också och lite när som, bara för att hon tycker att jag behöver påfyllning eller… bara för att…

När man bor 30 mil från sin ursprungliga familj är det ytterst sällan ens födelsedag har firats med den. Jag har bott i Uppsala sen 1982 och mina föräldrar har varit här för att fira min födelsedag 1992, när jag fyllde 30 och 2002, när jag fyllde 40. Men det har alltid kommit telefonsamtal och ett kuvert med snigelposten. Så även nu, fast endast från mamma, förstås. Pappa sitter en trappa upp och vinkar från nåt moln.

I morse väcktes jag av Fästmön som kraxade fram en födelsedagssång och hällde presenter över mig i sängen. Gott kaffe fick jag också – dock inte över mig utan i mugg. Jag fick Sara Lövestams senaste roman och body butter av Anna. I paketet från FEM låg en bok av en för mig ny författare, vars bekantskap ska bli rolig att göra. Kuvertet från mamma var extra rörande för i kortet låg en hundralapp och instruktioner hur den skulle användas!

Under förmiddagen idag gick såväl mobilen som fasta telefonen varm. Särskilt glad blev jag för samtalet från mammakusinen B. Även om allt vi avhandlade inte var glatt, gjorde samtalet mig glad och varm om hjärtat.

Vi vilade en stund ovanpå gästsängen sjuksängen efter att ha förberett födelsedagsfikat. Båda bonusdöttrarna messade grattis och vi hade lite sms-dialog. Oj så jag saknar dem! Nästan precis på klockslaget 13 plingade det på dörren. Sen plingade det ett par gånger till. Det var så roligt att det var fullt runt köksbordet för en gångs skull – även om en och annan ytterligare givetvis hade fått plats. Och dagen till ära tog jag tillbaka Måsen-servisen. Det var en njutning att dricka kaffe ur de tunna kopparna och äta hallonbakelse på assietterna med rosenskedarna som nästan är lika gamla som jag själv (dopgåva). Jag berättade lite om Måsen-servisen och dess historia. Anna hade tidigare fått ytterligare en historia kring Måsen-porslin och ett par excentriska gamla mostrar till min pappa. Jag har inte använt servisen sen jag gifte mig 1995, men 20 års karantän upphävdes härmed. (Jag har under årens lopp försökt sälja de delar av servisen jag har, men inte lyckats.)

Det har varit en sån fin dag, trots att jag har saknat en och annan i familjen. Jag fick fina presenter av mina gäster också: en underbar gul orkidé av Agneta, ett fint Ripassovin och en Trisslott av Annas snälla mamma och hennes L samt två spännande böcker – Karin Wahlbergs senaste i lasarettsserien och Patrick Modianos Lilla smycket – av Jerry, Elias, Maxi och Felix.

Men jag har inte bara fått presenter, jag har fått nya traditioner kring min födelsedag och jag har behållit några av de gamla. Det tackar jag

• Anna
• FEM
• Jerry
• Elias
• Maxi
• Felix
• Agneta
• Ing-Mari och L
• Mamma
• Inger
• Rippe
• Bibbi
• Barbro
• Mia
• Linn
• Frida
• Tatiana och Ulf
• Lisa
• Den Hjärtegoda L

och alla andra som grattat via olika sociala medier för! Ni är GULD!

För dig som inte kunde vara med på firandet – och för den som är sjukt nyfiken/intresserad – kommer här några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På knäna, i alla fall

Ett tillfrisknande inlägg.

---

 

Kanske inte helt på benen, men på knäna i alla fall. Och jag har för övrigt aldrig i hela mitt liv rakat mina ben. //Avd för Seriös Information.

Man kan inte säga att jag är på benen. Men på knäna, i alla fall. Och det är en framgång. Värst just nu är illamåendet och led- och muskelvärken. Hostan har dämpat sig något och i stället har jag blivit förkyld. Fast när jag hostar är jag på väg att tuppa av. Bäst av allt är att febern känns betydligt lägre idag. Så förhopp-ningsvis går det åt rätt håll.

Jag har administrerat en del nu på förmiddagen och känner att krafterna börjar sina. Igår eftermiddag kom ett telefonsamtal där jag fick order om att vila och strunta i vissa saker. Samtidigt kände jag att min situation togs på allvar och att jag nånstans inte lär hamna på alldeles bar backe i livet. Det är sånt man ligger och oroar sig för när man är sjuk.

Idag blåser det friska vindar. Utanför arbetsrumsfönstret ser jag ett gäng som fikar på en uteplats. Det verkar vara varmt, med andra ord. Jag behöver ta en tur till soprummet, det få bli dagens friska luftintag. Om jag orkar, vill säga. Vidare behöver mina stackars krukväxter få vatten. Bara det känns nästan för mycket. Jag är verkligen helt slut…

Humor på min nivå, tror jag.

Inte har jag lyckats ta till mig några nyheter heller på flera dar, men jag vet i alla fall att det idag, den 23 april, är världsbokdagen. Den dagen tänker jag fira med att försöka läsa Sally-boken jag fick för recension från Opal förlag häromdan. Är det nån som är piggare än jag är det bokpremiär med författarna Anna Ehn och Mia Öström i kväll klockan 18 – 20 på Drottninggatans bokhandel här i Uppsala. Även om det är en barnbok minns jag att jag skrattade gott åt den första Sally-boken. Men jag har ju fått höra att jag har barnslig humor, så vem är förvånad. Jag hoppas att människan som sa det är nöjd med att ha tagit sig rätten att ha så många åsikter om en person som h*n aldrig har träffat i verkliga livet. Människor är rätt makalösa ibland.

Fästmön säger att hon har ärenden nere på stan. Kan inte förstå varför… Sen ska hon en tur till Himlen och vidare på en kulturafton i skolan, ett evenemang som jag missar för andra året i rad. Förra året jobbade jag ju. Ja, jag har jobbat då och då ifall det var nån som inte trodde det.

Nä, jag börjar baske mig bli friskare, för ilskan är tillbaka. Och bättre arg än ledsen. För även mina tårar har ju hånats av Kreti & Pleti. (Varför just jag är så intressant att racka ner på undrar jag ständigt och jämt.) Vilken tur att ni har så fantastiska liv själva. Men frågan är om ni har så goa vänner som jag har som bryr sig om på olika sätt och erbjuder rätt sorts hjälp när det verkligen behövs. DET kan ni gärna få vara avundsjuka på!

Men om nu jag ska fira världsbokdagen med att läsa en barnbok, hur ska DU fira dagen idag??? Skriv gärna några rader och berätta, för idag ska jag försöka orka sitta upp lite längre stunder.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mjölk = Bajs?

Varning för kiss- och bajshumor!

Arla har gjort en (mindre) skitrolig tabbe: företaget har datummärkt mjölkpaket med BAJS. Ja alltså inte med Bajs bajs utan med ordet BAJS i stället för månad. (Eftersom det här står i Prav… Aftonbladet måste du vara sant.)

26 BAJS är roligare än 26 FEB. Det tycker i alla fall familjen Olsson i Borlänge och jag. Men inte Arla.... (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)

Det var en fröken Olsson i Borlänge som hade upptäckte tabben. Mjölkpaketet var inköpt på en vanlig affär. Men uppenbarligen har nån med en viss fäbless för kiss- och bajshumor haft skojigt. Nån har nämligen bytt ut februaristämpeln FEB mot BAJS-stämpeln.

Hos familjen Olsson skrattade man gott åt tilltaget, men på Arla är man mindre road. Katarina Malmström på företagets pressavdelning säger:

[…] Det är inget kul när det står bajs på något du ska äta eller dricka […]

Hur det har blivit så här fel vet ingen. Men för att kunna reda ut det vill Arla att familjen Olsson skickar in mjölkpaketet. Men det vill inte familjen Olsson. Pappa Olsson önskar nämligen inte att nån hamnar i klistret för detta tilltag som han anser vara tämligen oskyldigt.

Själv skrattar jag gott med familjen Olsson! Och fortsätter dricka Christer Lindarw*. För mjölk är skitgott.

Familjen Olsson i Borlänge har för övrigt, mig veterligen, inga band till familjen Olsson i Förorten.

*Christer Lindarw = mjölk

Read Full Post »