Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘cerise’

Ett inlägg i vilket Tofflan festar om bland grönsaker och blommor. Och blir glad för ett par böcker.


 

Trappor och brygga

Ingen lust med vattengympa idag.

Ett av dagens uppdrag är avklarat. Det är jag nöjd med, men naturligtvis är jag inte färdig än. Allt ska göras. Domaren står och pekar finger, viftar med piskan i andra handen. Plötsligt har jag fått ont i två från varandra skilda leder. De har varit oonda ganska länge, men idag bestämde de sig för att pocka på min uppmärksamhet. Inget att göra nåt åt, bara att ogilla läget. Nån doktor går jag inte till. Däremot måste jag ringa endera dan, för magmedicinen är på väg att ta slut liksom eksemsalvan. Kan jag komma ihåg detta??? Nu har jag skrivit detta på alla möjliga kom-ihåg-lappar och även här, så det borde inte falla mellan några Toffelstolar.

Vattengympa hade jag inte heller nån större lust med idag, men jag tog en liten promenad ner till bryggan och kollade läget. Här är så fint när solen skiner och det är varmt och en kan bada, simma – helst utan publik, förstås. Så stor lust att visa upp sin blekfeta lekamen fylld av svullna venväggar har en ju inte… Den kröppa skulle nog till och med skrämma bort eventuella fiskar…

Onda leder, regn i luften och ingen vattengympa… Vad göra? Jag hade skördefest – med tillåtelse att partaja. Mitt uppdrag var att vattna diverse växtlighet som inte nåddes av regnet. Som tack fick jag skörda. Och det gjorde jag! Det blev några små, men otroligt söta och goda tomater samt två bamsingar till squash som fick följa med hem till New Village. Kanske nån i Himlen vill ha en squash också.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Min själ är inte i bästa skicket just nu. 
Det behöver jag egentligen inte påminna mig om, det vet jag. Men det jag behöver påminna mig om då och då är sånt jag kan göra för att lindra. En riktig lisa för själen är att titta på blommor – och såna fanns det gott om där jag var. Tack till Annas snälla mamma för att jag fick detta uppdrag och samtidigt kunde glömma det som gör ont en stund!

Detta bildspel kräver JavaScript.


På vägen hem 
stannade jag vid ICA Heidan och köpte en portion varmrökt lax till 30 procents rabatt! Sen köpte jag nåt mer, men det har jag glömt vad det var. Nåja, nån sorts middag får jag nog ihop till kvällen, nåt lite mer normalt än vindruvor och ostar, som jag åt igår.

I postboxen låg en överraskning, delvis, i form av två spännande böcker som jag ska läsa och recensera här och var. Det var två riktiga kontraster när jag la dem bredvid varandra för att fota. Boken om den manliga professorn är blå, boken om flickan Alice är rosaTack till författaren Mohamed Omar samt till Vaktel förlag för böckerna! 

Professor Frans och den siste Sturen samt Alice i Spegellandet

Professor Frans och den siste Sturen av Mohamed Omar samt en nyutgåva av Alice i Spegellandet av Lewis Carroll.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan medger ilska över sin bristande kompetens.


Fästmön var ju på resande fot
för ett tag sen. Då köpte hon med sig ett ting till sin yngste, Prinskorven. Detta ting hade jag hört talas om och fick det nu demonstrerat för mig. Anna snurrade runt tinget som en galning. Först blev den… UFF! turkos

Turkos
Först… turkos


Sen blev den lite…

Röd
röd med gröna ringar.


Därefter började eländet gå åt det rosa hållet…

rosa
Mer åt rosa till…


För att sen åter vända åt turkos

Turkos m lila ring
Turkos med lila ring…


Och så slutligen åt… HJÄLP! cerise

cerise
Väldigt cerise.


När jag snurrade på tingesten
såg den ut ungefär så här. Och det ska kallas leksak! Jag blev förbannad! Det hände inte ett skit. Den där runda grejen i mitten snurrade ju inte ens.

Leksak
Helt död.


Nej, jag har bevisat min inkompetens
när det gäller den här typen av leksak. Så kallad leksak.


Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Finalen

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om aftonens stora begivenhet, finalen i Eurovison Song Contest 2013.


I kväll smäller det!
För den i Uppsala som väljer att inte åka till Parksnäckan och se eländet finalen i Eurovision Song Contest 2013 på storbildsskärm går det att följa det hela från TV-soffan. Och här. Här blir det nämligen liveblogg!!! Häng med och tyck till i afton! 

Jag lägger ut mina omdömen vartefter låtarna har framförts, så glöm inte att uppdatera din webbläsare då och då!

Här har vi laddat med prästostbågar, öl, vatten och jordgubbar. Hur har du laddat? 

Vi är två av över 100 000 tittare som inte bara ser fram emot schlager utan också… Björn och Benny, Sarah Dawn Finer (som gör min favorit-ABBA-låt runt klockan 23.30) med flera… Nu börjar det!!!

Finalister och flaggor tågade respektive bars in till tonerna av Björn, Benny och Aviciis Anthem. Det här blir en häftig kväll!! En del artister såg mer laddade ut än andra. Gäspade italienaren???

Programledaren Petra Mede gjorde entré i nånting råååsa. Eller ceriiiise kanske man säger. Hon var lika välartikulerad som sist. Som svensk-sångerska på engelska får hon helt klart godkänt. Det var för övrigt ganska gayfriande. Och en träffande text om oss svenskar. De historiska tillbakablickarna är underbart roliga!

Lynda Woodruff dök upp i Stockholm och kan fortfarande inte säga namnet där Baku är huvudstad. Men rolig är hon!

Efter alla låtarna hade sjungits var det dags för förra årets vinnare, Loreen, att skutta på scenen. Alltså jag har lite svårt för Loreen och låtarna. Jag var säkert den enda svensk som inte gillade Euphoria. Jag förstår och uppskattar helt enkelt inte Loreen. Hon är säkert jätteduktig, men det hon gör faller inte mig på läppen.

Sen kom Sarah Dawn Finer med min favoritlåt av ABBA – The winner takes it all… Då stannade allt…

Så här ser startfältet ut:

(och jag har INTE hittat på det själv utan hämtat det från säker källa på nätet!)

  1. Frankrike: Amandine Bourgeois: L’Enfer Et Moi
    Janis Joplin inleder på franska. Detta låter precis som nåt jag har hört förut, men låten är helt klart ”tung”. Bara ett problem: den kommer ingen vart. Och är hennes klänning trasig?
  2. Litauen: Andrius Pojavis: Something
    Ögonbrynsgympa och dålig engelska. Låten är slätstruken och artisten stillastående. Nä, jag somnar nästan.
  3. Moldavien: Aliona Moon: O Mie
    Dags för håret som står rakt ut och klänningen som tar bort fokus från låten helt. Jag får Barbie-känslor. Dansarna gör mig lite nervös.
  4. Finland: Krista Siegfrids: Marry Me
    Dags för suomalainen tyttö som har svenska som modersmål och sjunger på engelska. Och konstiga bebisskor. Nej, det här är för ding-dong för mig. Dessutom är det ingen kyss i slutet, det är en PUSS, för helvete!
  5. Spanien: ESDM: Contigo Hasta El Final
    Spaniens sång är svajig. Klänningen är gul och gurt är ju, som bekant, furt. Tempobyte hjälper inte utan förvirrar.
  6. Belgien: Roberto Bellarosa: Love Kills
    Men är det Ögonbrynens år i år? Roberto kan sjunga, men låten kommer liksom aldrig igång. Tänk om den hade släppt på lite fart så man blev danssugen. Nu blir man… ingenting.
  7. Estland: Birgit Õigemeel: Et uus saaks alguse
    Jag är hela tiden rädd att Birgit ska tappa klänningen. Tyvärr är språket inte så vackert i mina öron, det innenhåller för många ä:n. Och låten är bara… tråkig.
  8. Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
    Dansrytmer. Alltså, jag erkänner, jag är svag för detta Nanne Grönwall-plagiat.
  9. Malta: Gianluca Bezzina: Tomorrow
    Gianluca är inte bara doktor, han är lik en av mina TREVLIGA grannar. (Ja, jag har såna också.) Ögonbrynen (Gianlucas) är dock i schlagerklass, inte grannklass. Låten är för trallig för att vara i min smak.
  10. Ryssland: Dina Garipova: What If
    Lite svajig inledning i sången. Sen blev sången vacker. Men det är ju en låt vi har hört förut, den om fred.
  11. Tyskland: Cascada: Glorious
    Falsksång i början. En parafras på Euphoria? Men lite svänga-rumpa-stuk – i alla fall bitvis.
  12. Armenien: Dorians: Lonely Planet
    George Harrison – med Schlagerbryn.  Och falsksång. Nej, det här är bara skrikigt, entonigt och tråkigt för mina öron.
  13. Nederländerna: Anouk: Birds
    Den här låten hade jag i huvudet en morgon. Den är lite gammal-schlagrig. Hon sjungar bra, Anouk, men känns väldigt mycket som en grå mus.  Ganska stillastående, slutna ögonlock. Tja, som godnattvisa passar den helt klart.
  14. Rumänien: Cezar: It’s My Life
    Kontratenor och välutbildad. Det hjälper inte. En snöpt Dracula är vad jag tycker att Cezar låter som. Och är inte dansarna nakna??? 😳
  15. Storbritannien: Bonnie Tyler: Believe In Me
    Det här var min klara favorit inför tävlingen! Jag gillade Bonnie Tyler redan på 1980-talet. Den här låten gillade jag redan första gången jag hörde den. Börjar nervöst. Men jag tror på dig, Bonnie-GAYnor!
  16. Sverige: Robin Stjernberg: You
    Då ska det ylas. Låten är rätt vacker, men jag har svårt för det där höga ylandet. Och vad är det för trasiga sjuksköterskekläder han har satt på sig? Dansarna hade Lilla My-tofsar!
  17. Ungern: ByeAlex: Kedvesem (Zoohacker Remix)
    Nej, idag är det för varmt för mössa! Det här är tråkigt och entonigt, inte många ackord i den här låten, inte. Va? Körar Marie Fredriksson?
  18. Danmark: Emmelie de Forest: Only Teardrops
    Det blåser i håret på barfotaflickan. Trumslagarpojkarna är alerta i kväll.  Men den där löjliga lilla flöjten… Nej, jag förstår inte varför den här låten är så hajpad. Sorry!
  19. Island: Eyþór Ingi Gunnlaugsson: Ég á Líf
    Den här låten hade jag också i huvudet häromdan. Den är rätt trallig, lite sing-along, men ingen vinnare för det. Jävla liv, jävla liv, vakna fin…
  20. Azerbajdzjan: Farid Mammadov: Hold Me
    Schlagerbryn och glasbur. Vi har sett det förut. Men det är en jättefin ballad.
  21. Grekland: Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis: Alcohol Is Free
    Fotbollsdomare i kilt. Och knästrumpor. Framför… manisk cirkusmusik. Nej, jag blir nervös.
  22. Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
    Kamerapersonen gillade Zlatas figur. Låten är rätt… pigg. Men jag fattar fortfarande inte vad jätten har där att göra.
  23. Italien: Marco Mengoni: L’Essenziale
    Smörsång. 1980 kallt. Men snygg kostym, ja. Ett litet sömnpiller, dock.
  24. Norge: Margaret Berger: I Feed You My Love
    Varning för blinkande ljus (kan utlösa EP-anfall)! Nej, jag har svårt att titta på detta blinkande. Och låten är bara tråkig. Kisspaus.
  25. Georgien: Nodi Tatishvili & Sophie Gelovani: Waterfall
    Duettsång. Med fem mil mellan parterna först. Vacker och smäktande sång. Men lite för sömnig låt för mig.
  26. Irland: Ryan Dolan: Only Love Survives
    Läderbyxor – gillas, men jisses så varmt det måste vara! En låt som gör mig lite danssugen, men 17, har jag inte hört den här förut också???

Mina favoriter i kväll är Storbritannien, Vitryssland, Ryssland, Tyskland, Azerbajdzjan, Ukraina och Irland. Men Storbritannien vill jag se som vinnare!

But the winner is… Danmark. Trist, tycker jag.


Livet är kort. Nu gör vi lite annat fram till klockan 21!

Read Full Post »

Den här boken kom i mina farföräldrars ägo efter att Zarah Leander och farfar vistats på sjukhus samtidigt och dessförinnan nyligen gett ut var sin bok. Men det är inte den enda beröringspunkten dem emellan: Zarah Leanders tredje man, Arne Hülphers, kom från en metodistsläkt precis som farfar! Dessutom var både Arne Hülphers far och farfars far pastorer i Finland. Jag har just läst Zarah. Zarah Leanders memoarer, skrivna av henne själv, men troligen med god hjälp av Jan Gabrielsson, som på titelbladet fått titeln handsekreterare.

Farfar och Zarah bytte böcker med varandra. Den här är förstås signerad av Zarah.


Zarah Leander och farfar
bytte böcker med varandra. Zarah fick farfars bok Karl Hurtig – en livsgärning i Guds rikes tjänst och farfar fick Zarahs memoarer. Naturligtvis ett signerat exemplar med en dedikation som lyder

Till Pastor + Fru Mansfield Hurtig. Zarah Leander

När farmor gick bort 1982 hamnade boken i mina föräldrars ägo, men inte förrän nu har jag läst den. Jag hade tittat på den många gånger hemma hos farmor och farfar där den tronade på en sorts coffee table bland konstböcker och andra vackra bilderböcker. Boken om Zarah stack onekligen ut med sitt omslag med bild på primadonnan själv samt en tecknad stjärna i sjutttiotaliga färgerna orange och cerise

Äntligen har jag läst den här boken! Den har lockat så länge, men först nu blir det av! Boken är alltså självbiografisk. Den beskriver mest Zarah Leanders karriär, även om privatlivet, såsom de tre äkta makarna och barnen, nämns. Men privatlivet kommer i skymundan för karriären – i boken, alltså. Jag kan bara gissa att det till viss del gjorde det även i verkliga livet. Däremot ägnas ett kapitel åt att utförligt beskriva Zarah Leanders kontakter med tyska nazister – och att framföra argumentet att hon var

politisk idiot.

Vidare skildras också hur svårt det var för Zarah Leander att återvända till Sverige efter åren som firad filmstjärna och artist i Tyskland. Särskilt svårt var det förstås att inse att hon var persona non grata vid återkomsten hit. Åren i tysthet på det 39 rum stora slottet Lönö nämns, men inte mer.

Jag hade önskat att boken gav mer om privatlivet. Det känns som om vissa delar är överhoppade och det finns luckor på många år som knappt nämns. Nåt litterärt mästerverk är boken inte heller, men den är helt klart läsvärd och intressant. För tycka vad man vill om Zarah Leander, vill man ”se” en stjärna kan man gott och väl läsa den här boken och ha stor behållning av den!


Livet är kort.

Read Full Post »