Huvudvärk från hell, kyla be gone..?

Ett både gnälligt och varmt inlägg.

---

 

Det blev fruktstund på kontoret i stället för fikarast på Café Java i morse för min del. Tur att jag har en rejäl fruktgömma på kontoret!

Huvudvärken från hell vill inte släppa sitt          (h)järngrepp om skallen min. Nu har jag knaprat Ipren så att jag mår illa. (Huvudvärken i sig gör väl sitt till också vad gäller illamåendet.) Men jobbar gör jag, annars får jag ju ingen lön. Sånt är livet när en är konsult. Idag har jag kämpat med att lay outa en beskrivning. Det var inget större fel på den, det var mitt huvud och mina ögon som inte ville samarbeta så bra. Förmiddagsfikat fick jag skippa, för kaffe gick inte ner. Jag tog Ipren till och en fruktstund på kontoret i stället. Efter nån halvtimme hade trycket runt skallen lättat så jag kunde fortsätta jobba – inte så snabbt, men ändå… jobba. Jag har haft en kort pratstund med NK* om ”läget” och vi är väl inte jätteuppåt nån av oss. Men vi slapp i alla fall ha nåt arbetsmöte framför datorn i morse – trots att jag fått fin hjälp av IT med volymen som försvann. En av mötesdeltagarna har jag skapat kontakt med på annat sätt. En duktig och kompetent person, för övrigt.

Mitt vardagsrum?

Ibland får en så många goda råd att hälften kunde räcka. Jag bloggar inte för att få just råd om jag inte ber om det, det vet de som känner mig. Just nu, och sen ett tag tillbaka, är bloggen ett ställe där jag har en dialog med mig själv, mest. Jag rensar skallen från tankar, fäster ner dem som ord. Sen kan det bli action av detta. Eller i varje fall handling. Igår ringde jag BRF-ordföranden. Jag ringde tills h*n svarade. Därefter presenterade jag mina ärenden, bland annat det om kylan i min lägenhet. Lugnt och metodiskt berättade jag om mina temperaturmätningar och la fram mina ”bevis” för att jag inte har 21 grader utan som högst 19 grader. Och när ordföranden konsulterade sin tekniska utrustning korrigerade h*n bara en liten decimal – 19,5 grader som högst. Jag hade alltså ”rätt”: det är kallt i min lägenhet. I afton får jag besök för att åtgärda en sak som kan vara delaktig i kallraset. Men jag räknar med att inomhustemperaturen steg ganska omgående. Några andra av mina punkter hoppas jag också blir åtgärdade, särskilt den som har med tvätteriverksamhet sena kvällar och nätter att göra.

Men innan jag träffar ordföranden ska jag ut på vift. Bokpaketet och medicin ska hämtas och kräftor, sprit och TV-tidning ska inhandlas. På fredag ska jag pynta köket till kräftskiva. Spriten är en säkerhetsåtgärd ifall mitt hem fortfarande är kallt, men sen dukar jag fram mina kräftljussstakar, kanske en och annan kräfttallrik och en jädra massa servetter… Jag ska bara försöka ta mig genom veckan först, överleva huvudvärken från hell och jobba lite…

Kräftljusstakarna ska dukas fram på fredag!

NK* = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Seeking justice

Ett inlägg om en film.

---

 

Torsdag den här veckan är röd dag och det ville jag också känna av. Därför bestämde jag mig för att kolla in filmen Seeking justice (2011) som gick på TV4  sent på onsdagskvällen.

Filmen handlar om läraren Nick och hans fru Laura. Laura blir en kväll överfallen och våldtagen. På sjukhuset kontaktas Nick av den mystiske Simon. Simon erbjuder sig att döda gärningsmannen. Nick vägrar först, men när han ser hur illa åtgången Laura är ändrar han sig. I gengäld vill Simon att Nick gör en liten tjänst. Det visar sig att den lilla tjänsten går ut på att Nick ska döda nån. Simon tillhör en organisation som tar lagen i egna händer och dödar våldtäktsmän, pedofiler och mördare. Men Simon går längre än så och låter döda den som inte gör som han säger… Nick ligger självklart risigt till…

Det här är en riktigt obehaglig film. Den blir värre och värre ju längre in i den man kommer. Till sist undrar man inte huruvida Laura eller polisen ska tro på att Nick är oskyldig, utan om Nick och Laura överhuvudtaget ska klara sig. För vem som helst, var som helst, kan vara med i organisationen. Lita aldrig på nån som säger

hungriga haren hoppar…

Toffelomdömet blir högt för den här amerikanska actionfilmen, som inte alls är nån brittisk thriller vilket TV-tidningen anger.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I maktens skugga

Ett inlägg om en bok.

---

 

Mitt i vintern har jag suttit och läst en bok som utspelar sig i juli. En av julklappsböckerna från mamma var Viveca Stens senaste bok, I maktens skugga. Under helgen har jag teleporterats till Sandhamn i Stockholms skärgård.

Det har gått några år sen sist och mycket har förändrats. Nora lever med Jonas. De har fått en dotter, Julia. Men i huset på Sandhamn är Nora kvar. Jag hänger inte riktigt med i svängarna, för jag är påverkad av TV-filmerna om Morden i Sandhamn. Där har Nora ganska små barn – en pojke och en flicka. I den här boken har hon två tonårssöner och en liten flicka. Polisen Thomas är kvar och tillsammans med sin förra fru har han fått en dotter. Mycket av historien handlar om Noras och Thomas privatliv.

Ut till Sandhamn kommer Carsten Jonsson med familj. Han har låtit uppföra en riktig lyxvilla där. Folk på ön är uppretade och många vill få bort honom. Det händer en del obehagliga saker. Och efter Carstens stora inflyttningsfest brinner det. I askan hittar man ett lik.

Nja, det här återseendet är inte riktigt lika bra som sist. Boken är inte alls lika spännande som de tidigare böckerna i serien. Först mot slutet blir det lite action – med betoning på lite. Det känns som om historien bara löper på utan att nåt väsentligt sker. En förklaring till detta ger författaren innan jag slår ihop bokens pärmar.

Toffelomdömet blir medel. Boken är välskriven, men inte särskilt spännande.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grått och orange

Ett oktoberdagsinlägg.

---

 

Det var alldeles perfekt idag att fördriva tiden på presskonferens! Jag insåg att det finns så många spännande nya författare och böcker att läsa och jag hoppas få förmånen att recensera en och annan av de nominerade till Augustpriset 2014. Därför ligger jag lite lågt en stund med att uttala mig om favoriter. Den enda jag har erkänt att jag gläds över är nomineringen av Lars Lerin. Lars Lerin är ju också konstnär. Då får man glädjas lite extra, tycker jag.

Jag följde presskonferensen framför datorn och fördrev på så sätt en stund av en lång dag.

 

Ett orange paket från Bokus kom idag.

En guldkant blev det att strax före sändningen få ett bokpaket. Ett sånt där orange härligt paket från Bokus, levererat vid min dörr av en pååplingande pigg pojke från Bring. Jag hade skickat efter tre pocketar och en inbunden bok, allt till reapriser. Billigast var faktiskt den inbundna boken, Det man inte vet av Alice LaPlante. Den har visserligen tre år på nacken, men handlar om ett väldigt aktuellt ämne: alzheimer. Vidare köpte jag en psykologisk thriller, Karin Fossums senaste i pocket, Carmen och döden och Busters öron av Maria Ernestam, också i pocket. En julklapp blev det också och det var Nora Roberts Pojkvännen, den andra delen av en trilogi. Den ska mamma få. Den första delen fick hon i somras i födelsedagspresent av mig och uppenbarligen föll den i god jord. Totalsumman för alla fyra böcker blev endast 165 kronor. Och härmed har jag alltså köpt årets första julklapp, för jag har betalat räkningen!

På väg ut till soprummet vittjade jag postboxen. Då hade även PostNord hittat dit och lagt i reklam och ett fönsterkuvert från a-kassan. Reklamen följde med direkt ut i soprummet, medan räkningen betalades – efter en promenad i regnet.

Grått…

Det var ganska skönt att promenera i regnet, men också rätt händelselöst och grått. Jag tog bara ett enda foto på grund av vätan (iPhone och regn är ingen bra kombo). Det roligaste som hände var att vännen A och jag gjorde prelplaner om bokåterlämning och fika framöver. Det ovanligaste som hände var en kvinnlig hemtjänstpersonal som flög fram på en cykel och sjöng om Jesus. Om det gjorde henne salig, så… När jag närmade mig skolan avvek jag in mot området, för jag är ju ingen barnmänniska.

Det börjar dra sig mot kväll. Om ett par timmar ska jag käka Phad Thai Chicken, inhandlad för 9:90 på Tokerian i förra veckan. I kväll är det Dicte på TV4, men det spelar jag in eftersom det krockar med andra delen av Happy Valley på SvT1. Nåt mer spännande händer säkert inte denna rätt gråa dock – som dock hade sina orangefärgade inslag!

Har du mer action hos DIG, eller? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På latsidan

Ett rätt slappt inlägg.

---

 

Fötter och ben i högläge på ballen, under markisen, med en bok i knäet = min dag idag.

Man kan inte påstå att jag har gjort många knop idag. Jag har verkligen legat på latsidan. Efter kyrkobesöket stannade jag vid Tokerian för att blanda mig en sallad till middag. Resten av eftermiddagen och kvällen har jag tillbringat på ballen*, av och till. Mest har jag läst. Jag började på en deckare av en ny författarbekantskap, Christoffer Carlsson. Plötsligt upptäckte jag att jag hade läst 100 sidor. Boken utsågs visst till Årets bästa svenska kriminalroman 2013 av Svenska Deckarakademien. Det kan jag inte begripa. Jag har, som sagt, läst 100 sidor. Det skedde ett mord i början. Sen har det inte hänt nånting. Äh, det kanske är jag som är seg i roten, men detta är verkligen ingen actiondeckare…

Av och till har jag gått in i lägenheten för att svalka mig. Den är nämligen ett par grader svalare än ballen på eftermiddagen. Slog en signal till mamma för att höra så hon inte var alltför ledsen. Det var hon inte. Hon hade varit ute och gått idag igen. Nu har hon träffat några tanter på sina promenader ner till sjön och får sig en daglig pratstund med dem. Det tycker jag är kanonbra, för min mamma är verkligen social. Hon behöver kompisar!

För egen del har jag inte pratat med nån mer än mamma. Fast jag har ju haft sms-kontakt med Fästmön. Hon och Elias kommer hem i morgon eftermiddag och jag har lovat att möta dem vid tåget. Prognoserna säger nämligen att det ska bli ännu varmare i morgon. Är det möjligt, det?

Två jobb har jag sökt idag samt gjort en uppdatering av min profil i en kandidatbank. Det får jag vara nöjd med, med tanke på att det är semestertider och också väldigt varmt. Det ena jobbet hittade jag på LinkedIn och sökte nu framåt kvällen efter att först ha hört mig för om tjänsten redan var tillsatt eller inte – ansökningstiden hade gått ut. Jag var välkommen att söka om jag sökte snabbt. Så det gjorde jag! Det jobbet skulle jag verkligen vilja ha!!!

Nu börjar det snart bli riktigt behagligt på ballen. Jag ska sitta där en stund till, men klockan 22 ska jag se andra delen av Mayday på SvT 1. Det första avsnittet, som jag såg på SvTPlay, var mycket spännande!

Man ser verkligen vilken sida som har stått mot solen…

Jag fnissade lite när jag såg min paprikaväxt som står på ballebordet**. Det syns verkligen vilken sida som har stått mot solen… Frukterna har inte växt särskilt mycket, men de börjar nu i alla fall mogna. Kanske kan jag skörda och ha på macka.

Har du några odlingar på gång på ballen, uteplatsen, i trädgården eller på kolonin? Skriv gärna några rader om nåt du är extra stolt över i en kommentar. Jag är nyfiken på vad andra gör, som bekant!

*ballen = balkongen
**ballebordet = balkongbordet

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Händelserika eftermiddagar

Ett tisdags-bra inlägg.

---

 

Förvånansvärt, faktiskt, men igår var det en bra tisdag! Det är inte alltför vanligt att tisdagar är just bra, nämligen. Av nån anledning brukar de vara dåliga. I mallen till mina inlägg här har jag som inledande rad

Ett tisdags-hatiskt inlägg

Det ändrar jag sen till det jag vill ska vara en ytterst kort sammanfattning av inlägget. Det var lustigt att få ändra hatiskt till bra… Men nån gång ska vara den första.

Igår var det fullt av action här, så jag hann inte med att ta nån surfrunda bland mina Kickor och Pluttar. Vi får se om det hinns med idag, för även denna dag står en del på agendan. Jag har suttit en bra stund vid datorn redan och sökt jobb och registrerat mig i en ny kandidatbank.

En annan sak som jag ofta känner som arbetslös är att eftermiddagarna kan vara rätt dryga. Jag brukar vara effektiv och göra saker så tidigt som möjligt på dan, till exempel skriva jobbansökningar. Så på eftermiddagen blir det plötsligt stilla och dött. ”Alla andra” jobbar – eller har semester – men jag, då? Som tur är har jag lyckats fylla mina dagar lagom mycket. För även om jag vill ha saker att göra är jag ändå lite trött efter att ha arbetat åtta månader utan mer än strödagar ledigt.

Igår eftermiddag hade jag först en dejt med min frissa. Håret hade växt som ogräs och det var en fröjd när hon satte igång trimmern! Därpå jagade jag rätt på Fästmön och Elias som var nere på stan. Fast medan de var på barn-avdelningen i en klädaffär hade jag förirrat mig till BH-sektionen av samma affär. Nä, jag är inte mycket för klädshopping… Det blev några ärenden innan vi tog fika på Landings på gågatan. Det var nog hundra år sen jag var där! Eller i alla fall några. Sist Anna och jag var där träffade vi Blondie, Birgitta Andersson, som skrev boken med samma namn. Jag minns att hon bjöd oss på var sin gigantisk räkmacka… Tyvärr tappade vi kontakten när Birgitta slutade blogga. Jag undrar vad hon gör idag…

Efter fikat tog vi oss till Uppsala stift där vi mötte flera familjemedlemmar. Elias fick följa med sin pappa hem och jag fick en påse med en leksak av hans pappa.

Anna och jag gick tillbaka till affärerna på gågatan. Nu skulle det provas badkläder och sommarkläder. Ja, jag skulle inte prova utan Anna. Jag satt tålmodigt utanför provhytten och försökte roa mig själv eller hämtade andra storlekar åt Anna. Belöningen blev en kall öl – denna gång med kolsyra och skum i kylt glas – och jordnötter på Villa Romanas uteservering.

Tyvärr innehåller menyn på Villa Romana inte nåt som vi direkt vill eller kan äta. Idag fortsatte vi därför till Tzatziki vid ån intill Upplandsmuseet. En kort stund fick vi köa för bord. Stället var fullt, men ändå var det inga långa väntetider. Mat och dryck var goda, fast

färskA bär

till desserten var ett skämt: Anna fick ett hallon och jag två. Kaffet som serverades var riktigt vidrigt, så det vill jag varna eventuella Tzatziki-gäster för!

Idag är det en lite mer mulen och sval dag. Vår intention är att åka till Himlen i eftermiddag och frakta trasiga saker och diverse till tippen.

I övrigt händer det saker i familjen som uppenbarligen, i dessa nyhetstorketider, fått uppmärksamhet i lokal media. Jag vill inte kommentera det här, även om jag har åsikter, men jag kan säga att det en ung person gör nåt väldigt modigt. Självklart håller jag tummarna för ett bra resultat. Tyvärr kan ju inte det som är gjort förändras. Men det kan ju bli kompensation av ett eller annat slag. Upprättelse.

Här kommer några bilder från gårdagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Action, skare va, inte motion!

Ett fortune cookie-inlägg.

---

 

Äntligen har jag fått en riktigt bra och passande fortune cookie. I alla fall som jag tolkar den.

 

Nä, motion är inte action. Det är bara astråkigt – precis som folk som bara pratar om trääääning. Trääääääligt, säger jag! Kom till soffan nu och sätt dig med chipspåsen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ny dag, ny sträckning..?

Ett  inlägg om vattumän, ryggeländet, ren smuts och fel mejl.

---

 

Det har nu gått över 24 timmar sen jag var hos naprapat för första gången.  Det har också gått mer än ett dygn sen jag började medicinera. Jag kan inte påstå att jag skuttade ur sängen i morse, men jag kunde röra mig hyfsat. Ryggen gjorde sig påmind först efter en kvart. Och nej, det är ingen ny sträckning utan samma gamla idiotställe som gör ont. Det får mig att fundera över om jag rör mig fel. Går konstigt. Nåja, medicinen borde göra susen snart och nytt naprapatbesök är inbokat nästa vecka. Jag är på g, helt enkelt. På måndag ska jag dessutom jobba.

Igår fick jag tre såna här mätare installerade.

Men jag var trött igår efter all action jag var med om. Hade plockat fram pläden och skulle till att lägga mig ovanpå gästsängen igår eftermiddag när det plingade på dörren. Som den tant jag är – och med tanke på alla kulor som flyger här i environgerna – kikade jag försiktigt i dörrögat och såg… ingen. Fast jag är nyfiken av naturen, så jag öppnade ändå. Utanför stod en ung VVS-kille, bara barnet, och undrade om de fick komma och sätta in vattenmätare i lägenheten.

Att det skulle sättas in mätare visste jag, det var jag själv med om att bestämma vid en extra års-stämma, men jag visste inte när. Jag trodde att det skulle gå ut information i förväg. Men det här med att kommunicera med kunder (VVS-firman) alt. boende (bostadsrättsföreningens styrelse) är tydligen svårt. En liten lapp i postboxen hade räckt nån dag eller två i förväg. Nu visade det sig att det var VVS-firman som hade tagit en rövare och vattumännen hade blivit färdiga snabbare än de trott. Därför chansade killarna och plingade på i nästkommande hus på tur att få mätare. Men ändå. Ett litet papper kunde ha gått ut redan när arbetet påbörjades så hade alla varit nöjda och glada.

Tvättmaskinsslangen fick ny tejp idag. Lite knölig, som synes, för att jag inte kan böja mig framåt som en normal människa.

Nu ska jag inte säga att jag inte blev nöjd och glad ändå. När jag förstod att killarna hade jobbat fortare än tänkt fick de naturligtvis komma in. Så i stället för att vila hade jag tre vattumän i mitt hem igår eftermiddag. De var så snälla och flyttade bort mina grejor och badkaret, för en ryggsjuk Toffla kan inte böja sig framåt på det sätt som hade varit nödvändigt. Men jag kunde naturligtvis inte lägga mig ovanpå gästsängen, med en pläd, och vila när andra i min närhet arbetade…

Problemet var bara att de skitade ner så förbannat och jag orkade inte släpa fram nån dammsugare för att suga upp jordkockor från vattumännens skor eller dammråttor från längst in under mitt badkar. Dasslockets utsida har jag torkat av hjälpligt. Och tvättmaskinsslangen har fått ny tejp idag, för den gamla slet vattumännen bort.

Tre vattenmätare har jag fått: en i badrummet, en i duschrummet/toan och en under diskbänken. Mätningen sätts igång direkt, men jag vet inte när vi går över från att betala varmvatten och el var för sig per lägenhet OCH samtidigt får månadsavgifterna sänkta. Kommunikation är ju, som jag skrev ovan, svårt…

Det senare instämmer nog min bredbandsleverantör i. Att kommunikation är svårt. Företaget har nämligen gjort motsatt till vad VVS-firman och min bostadsrättsförening har gjort: de har informerat för mycket! Jag fick ett konstigt mejl från dem som jag var tvungen att ringa om och tro det eller ej – en människa svarade i telefonen! Mejlet var felaktigt och enligt den som svarade berodde det på att

vårt system har fått spel.

Eh… ja… det känns ju… trovärdigt..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mumien

Ett inlägg om en film.

En gång när jag var ganska liten, typ tio bast eller så, såg jag Boris Karloff i filmen Mumien vaknar. Efter den filmen kunde jag inte sova på flera månader. I kväll visade TV6 Mumien fast från 1999. Jag hade fullt sjå att hålla mig vaken.

Den sentida filmen klassas som action i TV-tidningen, men är i själva verket mest komedi. Som sin föregångare handlar det dock om en förbannelse och en mumie som väcks till liv. Mumien som blir levande är en överstepräst som strulat med Faraos kvinna. Prästen mumifierades och begravdes levande – tillsammans med en massa otäcka kryp. Genom att ta sig in i gravkammaren väcks prästen/mumien till liv. Förbannelsen släpps lös sen en bibliotekarie (!) öppnat De dödas bok. (Dessa klåfingriga litteraturmöss!)

Vad tycker jag om 1990-talets mumie då? Tja, två och en halv timme (inklusive reklampauser) är lite väl långt. Det hjälpte inte heller med ostbågar och öl. Nej, visserligen är det häftiga effekter och snyggt filmat, men spännande är det inte, bara tramsigt.

Toffelomdömet blir lågt. De två tofflorna får filmen för effekterna och filmningen, ingenting annat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvinnor om natten

Ett inlägg om en bok.

Natt i Oslo och en ensam kvinna hoppar in i en taxi. Men ganska snart upptäcker kvinnan att nåt är fel. Chauffören kör förbi avfarten till hennes hem… Visst låter det som en riktigt spännande bok? Jag slog till i november förra året och inhandlade Tove Nilsens Kvinnor om natten på Återbruket i Uppsala för en hel guldtia. Var den värd pengarna?

Faktum är att jag inte bara föll för baksidestexten: jag fastnade för framsidan också! Men, som du kanske vet brukar man säga att man inte ska döma en bok på grund på dess omslag. Talesättet gäller människor i första hand, fast för mig gäller det även litteratur. Detta omslag plus det faktum att författaren är norsk lockade mig till ett köp. En tia är ju inte en förmögenhet, så…

Kvinnan i boken inser ganska snart att taxichauffören inte tänker köra henne hem. I stället skjutsar han ut henne till sin stuga. Kvinnan utgår från att han ska våldta henne och försöker på alla sätt klara sig undan. Främst med list. Hon försöker nå fram till mannen. Efter ett tag hittar hon bandet dem emellan. Frågan blir inte enbart om hon ska klara sig undan en våldtäkt. Hon kanske inte ens överlever…

Ja, boken ser ju inte bara spännande ut, storyn låter också ruggig. Och visst är det en otäck stämning i boken. Men nånting fattas. Det fattas nåt… rejält. Jag blir inte rädd, jag blir irriterad över att det liksom inte händer nåt. Först i slutet blir det lite action. Nu behöver en bok inte innehålla just action för att vara spännande. Fast den här boken innehåller ingetdera.

Toffelomdömet blir lågt, men inte lägsta. Och då är jag snäll!

Livet är kort.

Read Full Post »