Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Överkörd

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Mitt i skiten, ungefär

Ett inlägg om skit. Skräp, alltså. Och homofobi.

---

Uppdaterat inlägg: Och nu har det kommit ytterligare en tumme ner för att Anna och jag förlovade oss. Varför läser homofober min blogg?

Så klart att det gjorde mig ledsen när jag noterade att nån läst mitt inlägg om den 8 november 2013 och gjort tummen ner. Jag tror nämligen inte att det var de fakta jag la fram i inlägget som gjorde nån negativt inställd utan att jag skrev att Fästmön och jag firade femårig förlovningsdag. Den tummen ner sved, kan jag meddela. Och det var väl kanske syftet med den också, eller? Själv skulle jag aldrig ha mage att trampa på nåns kärlek – så länge det är kärlek och inte besatthet, sjuklig svartsjuka eller liknande. Så länge ingen far illa av kärleken, vill säga.

Tummen ner för vår femte förlovningsdag.

 

Morgonstund på golvet, med den obarmhärtiga vårsolen i ögonen.

Annars ligger jag mest här  och tittar på skit. Skräp, vill säga. I morse när jag vårdade ryggen på köksgolvet hittade jag en stor lerkocka. Antagligen nåt som vattumännen drog in i förra veckan, för jag går då inte in med leriga dojor i mitt kök.

Kanske en jordkocka från den här högen? (Bilden är från Gamla Uppsala och tagen i höstas.)

Jag ligger här och glor och noterar hur obarmhärtigt vårsolen visar hur skitigt här är. Kanske kan jag promenera runt lite med dammvippan, i alla fall. Bara så jag står ut. Och jag ska ju företa mig lätta promenader, enligt doktorn. Fast idag behöver jag ta en lätt promenad över till Tokerian. Nyponsoppan och filen är slut och det är det jag lever på just nu.

Till påsken ska jag försöka få upp aptiten för då bådas det annan mat. Ägg, lax, sill och Janssons frestelse, har Anna och jag talat om. En liten klar vill jag förstås ha på påskafton och kanske kan jag skippa en tablett just den dan, bara för att få njuta av Östgöta sädes..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ny dag, ny sträckning..?

Ett  inlägg om vattumän, ryggeländet, ren smuts och fel mejl.

---

 

Det har nu gått över 24 timmar sen jag var hos naprapat för första gången.  Det har också gått mer än ett dygn sen jag började medicinera. Jag kan inte påstå att jag skuttade ur sängen i morse, men jag kunde röra mig hyfsat. Ryggen gjorde sig påmind först efter en kvart. Och nej, det är ingen ny sträckning utan samma gamla idiotställe som gör ont. Det får mig att fundera över om jag rör mig fel. Går konstigt. Nåja, medicinen borde göra susen snart och nytt naprapatbesök är inbokat nästa vecka. Jag är på g, helt enkelt. På måndag ska jag dessutom jobba.

Igår fick jag tre såna här mätare installerade.

Men jag var trött igår efter all action jag var med om. Hade plockat fram pläden och skulle till att lägga mig ovanpå gästsängen igår eftermiddag när det plingade på dörren. Som den tant jag är – och med tanke på alla kulor som flyger här i environgerna – kikade jag försiktigt i dörrögat och såg… ingen. Fast jag är nyfiken av naturen, så jag öppnade ändå. Utanför stod en ung VVS-kille, bara barnet, och undrade om de fick komma och sätta in vattenmätare i lägenheten.

Att det skulle sättas in mätare visste jag, det var jag själv med om att bestämma vid en extra års-stämma, men jag visste inte när. Jag trodde att det skulle gå ut information i förväg. Men det här med att kommunicera med kunder (VVS-firman) alt. boende (bostadsrättsföreningens styrelse) är tydligen svårt. En liten lapp i postboxen hade räckt nån dag eller två i förväg. Nu visade det sig att det var VVS-firman som hade tagit en rövare och vattumännen hade blivit färdiga snabbare än de trott. Därför chansade killarna och plingade på i nästkommande hus på tur att få mätare. Men ändå. Ett litet papper kunde ha gått ut redan när arbetet påbörjades så hade alla varit nöjda och glada.

Tvättmaskinsslangen fick ny tejp idag. Lite knölig, som synes, för att jag inte kan böja mig framåt som en normal människa.

Nu ska jag inte säga att jag inte blev nöjd och glad ändå. När jag förstod att killarna hade jobbat fortare än tänkt fick de naturligtvis komma in. Så i stället för att vila hade jag tre vattumän i mitt hem igår eftermiddag. De var så snälla och flyttade bort mina grejor och badkaret, för en ryggsjuk Toffla kan inte böja sig framåt på det sätt som hade varit nödvändigt. Men jag kunde naturligtvis inte lägga mig ovanpå gästsängen, med en pläd, och vila när andra i min närhet arbetade…

Problemet var bara att de skitade ner så förbannat och jag orkade inte släpa fram nån dammsugare för att suga upp jordkockor från vattumännens skor eller dammråttor från längst in under mitt badkar. Dasslockets utsida har jag torkat av hjälpligt. Och tvättmaskinsslangen har fått ny tejp idag, för den gamla slet vattumännen bort.

Tre vattenmätare har jag fått: en i badrummet, en i duschrummet/toan och en under diskbänken. Mätningen sätts igång direkt, men jag vet inte när vi går över från att betala varmvatten och el var för sig per lägenhet OCH samtidigt får månadsavgifterna sänkta. Kommunikation är ju, som jag skrev ovan, svårt…

Det senare instämmer nog min bredbandsleverantör i. Att kommunikation är svårt. Företaget har nämligen gjort motsatt till vad VVS-firman och min bostadsrättsförening har gjort: de har informerat för mycket! Jag fick ett konstigt mejl från dem som jag var tvungen att ringa om och tro det eller ej – en människa svarade i telefonen! Mejlet var felaktigt och enligt den som svarade berodde det på att

vårt system har fått spel.

Eh… ja… det känns ju… trovärdigt..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »