Indian summers

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

På midsommardagen startade en ny brittisk dramaserie på SvT1. Av nån anledning missade jag Indian summers, men sent igår kväll var både Fästmön och jag vakna nog att se reprisen. Vi kastades tillbaka till 1932 och till Lilla England vid Himalayas sluttningar…

Några av karaktärerna som sysslar med maktkamp och förbjuden kärlek i Indian summers. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I serien får vi följa två familjer – en indisk och en brittisk. Familjernas öden går både i varandra och utanför. Den unga Alice kommer med sin späde son Percy (!) för att bo hos sin bror Ralph. Familjen bodde en gång i Indien, men Alice skeppades tillbaka till England som åttaåring. Nu anar vi att en otrogen äkta man ligger bakom Alice tripp tillbaka. Alice anländer just som Indian summer, brittsommaren, infaller. Det är då den brittiska överklassen lämnar de stekheta storstäderna och flyttar till svalare ställen i norra Indien. Här lever de livets glada dagar. Men allt är inte frid och fröjd. Missnöjet jäser bland indierna, som vill göra sig fria från sina kolonisatörer.

Det blev en riktigt kanonbra start av den här serien. Jag tycker emellertid att tio delar låter lite långt, men det är ju inte särskilt mycket att se på TV under sommaren. Kärlek, sex, spänning, intriger med mera utgör en till synes lättsam blandning. Men jag anar ett djup.

Toffelomdömet efter första delen blir det högsta. Att det hela är snyggt filmat gör inte omdömet lägre, dessutom.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Viljar

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Viljar överlevde en massaker. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Äntligen var det säsongspremiär för När livet vänder i kväll! I den här tredje säsongen får vi möta åtta människor vars liv har vänt. Jag slog ner rumpan i bästefåtöljen, min trygghet här i världen, för att lyssna till Anja Kontors samtal med Viljar om det han var med om 2011 på Utøya.

Nästan 70 unga människor fick sätta livet till den där dan på Utøya. Plötsligt dök en galning upp. En galning som bara sköt. Viljar, då 17 år, träffades av fem skott, ett av skotten lämnade hela högra sidan av hans skalle öppen. I kväll berättade han för första gången offentligt om händelserna (förutom vid rättegången).

Jag är beredd på att det ska bli en tuff halvtimme. Men Viljar är så ljus och livsbejakande, trots att han berättar att det kändes som om han var med i en skräckfilm. Det som höll honom vid liv var viljan att skydda sin lillebror. Hur lyckas man med det på en ö som är så liten att det inte finns nånstans att gömma sig?

Man blir så rädd att man inte längre är rädd

säger Viljar nånstans i början av programmet. Sen, när han är skjuten och till sist faller, känner han efter på sina skador. Högra sidan av hans skalle är bortskjuten och han tar på sin hjärna. När han så småningom hittas får han en lapp på sig med ordet

DÖD

på. Det är nämligen vad alla tror att han är. Men Viljar lever och tas till sjukhus. Den sjätte dagen slåss han mot döden. Och på sin 18-årsdag vaknar han.

Det är den bästa födelsedagen jag har haft!

säger han.

Det var en mycket stark inledning av säsongens När livet vänder. Otroligt gripande samtal, snyggt filmat och så underbara Sarah Dawn Finer* med Kärleksvisan i slutet. Det kan inte bli bättre TV än så här.

*Förra våren sa jag att det fanns tre drömintervjuer jag ville göra: Sarah Dawn Finer, Annika Östberg och Anja Kontor. Den sistnämnda hade jag förmånen att få intervjua då, de andra två står kvar på min drömlista! 

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)

Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Sandhamn: I natt är du död

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Morden i Sandhamn drog igång sin fjärde säsong i kväll. De tre avsnitten är baserade på Viveca Stens bok I natt är du död. Jag sjönk ner i bästefåtöljen och försökte stå ut med TV4:s reklampauser. Det gick rätt bra – det var ju spännande däremellan.

Nora Linde spelas av Alexandra Rapaport. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)

Det är sommar och sol på Sandhamn. Nora har separerat från sin man och bor med sina två barn på ön. Hon hyr ut huset hon fick ärva. En annan mamma kommer dit för att hälsa på sin pluggande son. I stället för kaffe och bullar hittar hon sonen hängande från en krok i taket. Självmord. Eller? Polisen Thomas Andreasson blir misstänksam eftersom den unge killen bland annat hade planerat en resa. Dessutom hittar Thomas ett öppet fönster. Och nedanför, i gräset, syns tydliga skoavtryck… Vad var det egentligen som Marcus gjorde sitt projektarbete om? De personer han skulle ha träffat råkar nämligen också illa ut.

Egentligen är det rätt hemskt att det sker så många fruktansvärda saker på Sandhamn. För de vackra bilderna därifrån gör att jag påminns om det där besöket jag vill göra hos Ulla som bor på ön. Men förutom att det är snyggt filmat tycker jag att det är spännande – trots de romantiska inslagen.

Toffelomdömet om den första delen blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Secrets and lies

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Ben hittar sin grannpojke mördad och blir misstänkt för mordet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Tänk dig att vara ute på en tidig jogging-runda och hitta din lille grannpojke mördad. Detta händer Ben. Dessutom blir han misstänkt för mordet. I kväll gick första delen av sex av den australiensiska serien Secrets and lies.

Fyraårige Thom och hans mamma bor granne med Ben och hans familj. Utan att polisen egentligen hittar några spår eller bevis blir Ben ganska snart misstänkt för mordet på pojken. Detta utsätter hans familj för stora slitningar. Äldsta dottern får hotfulla meddelande på Fejan (?), nån målar ordet

Barnamördare

i rött på familjens vita staket, Ben själv blir av med kunder i sin målerifirma och grannarna börjar undvika honom. Frun då? Tja, det är underförstått att Ben och Christy ska fira en sista jul tillsammans med döttrarna innan de skiljs åt.

Nu vet vi ju inte vad som händer i fortsättningen, men enligt texten på SvT:s webbplats försöker Ben rentvå sig. Samtidigt kastas tittarna mellan att tro att han är skyldig och att han inte är det. Även om det händer en del i det här första avsnittet tycker jag att denna thrillerserie startade lite som ett sömnpiller. Visst ska jag se nästa avsnitt, men blir det inte bättre då så vete tusan om jag fortsätter. Snyggt filmat är det i alla fall och karaktärerna känns trovärdiga.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mumien

Ett inlägg om en film.

En gång när jag var ganska liten, typ tio bast eller så, såg jag Boris Karloff i filmen Mumien vaknar. Efter den filmen kunde jag inte sova på flera månader. I kväll visade TV6 Mumien fast från 1999. Jag hade fullt sjå att hålla mig vaken.

Den sentida filmen klassas som action i TV-tidningen, men är i själva verket mest komedi. Som sin föregångare handlar det dock om en förbannelse och en mumie som väcks till liv. Mumien som blir levande är en överstepräst som strulat med Faraos kvinna. Prästen mumifierades och begravdes levande – tillsammans med en massa otäcka kryp. Genom att ta sig in i gravkammaren väcks prästen/mumien till liv. Förbannelsen släpps lös sen en bibliotekarie (!) öppnat De dödas bok. (Dessa klåfingriga litteraturmöss!)

Vad tycker jag om 1990-talets mumie då? Tja, två och en halv timme (inklusive reklampauser) är lite väl långt. Det hjälpte inte heller med ostbågar och öl. Nej, visserligen är det häftiga effekter och snyggt filmat, men spännande är det inte, bara tramsigt.

Toffelomdömet blir lågt. De två tofflorna får filmen för effekterna och filmningen, ingenting annat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Brottsplats Edinburgh: Del 1

Jorå! Jag är svag för brittiska deckare. Under mellandagarna har en serie om tre avsnitt visats på SvT1. Det är lagom längd på en serie, tycker jag! Men att varje avsnitt är två timmar långt kan bli tungt. Igår bänkade Fästmön och jag oss för att se den första delen av Brottsplats Edinburgh.

Privatdeckaren Jackson Brodie  har ett förflutet som polis.

Jackson Brodie är före detta polis, men driver nu en detektivbyrå. Han är frånskild och har den liten dotter. En del av fallen han får ger ingen inkomst – som att leta efter Binkys försvunna katter. I detta första avsnitt får Jackson emellertid nästan för många fall på sitt bord: en försvunnen liten syster, en försvunnen dotter, en mördad dotter med mera. Samtidigt plågas han av minnen av sin systers död. Ja, det är ganska tufft för Jackson.

Två timmar utan reklam borde jag gilla! Men det här är i längsta laget. Det blir till och med väldigt drygt… Det blir också väldigt rörigt med alla fall och så privatlivets strul. För som vanligt är det en slitsam skilsmässa, otrohet och sånt med i spelet. Och som vanligt pratar nästan ingen eller väldigt få den dialekt som talas i Edinburgh. Jackson har lämnat jobbet som polis sedan han troligen har satt dit två före detta kollegor. Men en sak är ovanlig: han har inga alkoholproblem!

Jag tänker titta på de två andra avsnitten som jag också har spelat in på min DVD-spelares hårddisk. Men det här första avsnittet får lågt betyg. Det som inte ger det bottenbetyg är att det är snyggt filmat.

Read Full Post »

Försvunna

Jag satt kvar en halvtimma framför TV:n efter Morden i Midsomer och kollade på en ny serie på SvT 1: Försvunna. Det var nåt så ovanligt som en finsk dokumentärserie i fem delar om människor som försvunnit.

Programledaren Markku Hyvönen var lik en kompis till mig!

                                                                                                                                                            Förutom att programledaren Markku Hyvönen var lik en kompis till mig tyckte jag att programmet i sig var intressant. Jag menar tänk dig själv att du har en anhörig som bara försvinner spårlöst, i princip. Gissningsvis finns personen inte i livet längre, men vad har hänt? Tänk att aldrig få lösningen på gåtan och få göra ett riktigt avslut?

Först ut i denna serie om fem avsnitt var fallet Aulis Käkelä. Han försvann i augusti för snart fem år sen från sin gård i Rovaniemi i norra Finland. Några år före försvinnandet hade han haft en tuff period i sitt liv när hans firma gått i konkurs med en massa skulder till följd. Då hade han gjort som alla typiska finländare, sa programledaren:

Han blev deprimerad och sen söp han. Men sen tog han sig i kragen!

Det är därför inte troligt att Aulis Käkelä efter att ha kommit igenom dessa svåra år plötsligt långt senare skulle ta livet av sig. Möjligen kan hans försvinnande ha att göra med ett rån han råkade ut för en kväll när han hade festat. Men ingen vet nåt.

Detta var kanske inte nåt riktigt actionprogram. Bitvis var det snyggt filmat och dramatiserat, men det kändes trist att alla samtal mellan programledaren och polisen var svartvita. Dessutom blev det väldigt flåsigt när ett av dessa samtal hölls under tiden de båda männen gick uppför trapporna… Men annars tycker jag att programmet var intressant! Jag känner verkligen med de anhöriga som inte vet vad som hänt!

Tycker du att finska låter konstigt? Äh, du är inte van! Ta chansen och lyssna på detta vackra språk! Och om du vill förstå vad folk säger kan du alltid läsa textningen…

Högt betyg för ett angeläget program!

Read Full Post »

The Killing

I inledningsscenerna: en ung kvinna jagas genom en mörk skog. Hon halkar och förföljaren hinner upp henne. Detta är upptakten till The Killing, en amerikansk spännande serie som hade premiär i kväll på TV4.

Två oroliga föräldrar.

                                                                                                                                                                 Stan och Mitch Larsen får veta att deras tonårsdotter Rosie INTE har tillbringat helgen med sin bästis som de trott. Och när Rosie inte kommer till skolan på måndagen förvärras läget. Polisen hittar pappans kreditkort och en blodig tröja och jakten på den försvunna flickan börjar. Samtidigt flätas två andra historier in: den ena om polisen Sarah Linden, som råkar få fallet samma dag hon ska flytta från stan, den andra om kommunfullmäktigeledamot Darren Richmond.

Detta är en riktigt läskig deckare! Jag sitter och fryser och ryser under hela detta första avsnittet, för det är kallt, regnigt och mörkt. Samtidigt är det ”snyggt” filmat och skådespelarprestationerna, främst föräldrarna och den kvinnliga polisen, ganska bra. Det enda som stör mig lite är att det hela påminner om en dansk eller norsk polisserie där det också förekom politik och försvunna flickor… Hjälp mig den som kan att komma på vad den hette!

Jag ger i alla fall detta första avsnitt högt betyg. Men mycket kan hända än – såväl i serien som betygsmässigt. Det är nämligen tolv avsnitt kvar…

Read Full Post »