Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, TV, tagged alkohol, anonymitet, artikel, barn, barnbarn, Bates Motel, Berggrens källare, besvär, bil, blåsa, blidka, Bok-Anna, Borenhults slussar, brobygget, cambozola, dåligt samvete, det nya, födelsedag, födelsestad, förändrats, författare, försumma, fika, fisk, foto, gamla, glittra, glo, gnava, gräddig vitlök, hänga med, hem, Hotell Nostalgi, ICA Nära Livs, ilsket, jätteglad, jordgubbar, kakor, kasse med paket, klass, klassisar, knark, kompensera, komplicerat, kulturer, leka, litteratur, mamma, mest spännande, middag, mjölk, Moa Martinson, Morden i Midsomer, Motala hamn, Motala Motormuseum, Motala verkstad, Motalablängen, negativt, njuta, nostalgi, onsdag, ont, ost. och vinfest, otäck, pappa, plånbok, positivt, prata, promenad, Råssnäsbadet, rödvin, rörigt, repliker, rollator, rom-russinost, södra England, söndag, skön känsla, skriva, skvallrigt, sol, Stockholm, Stora Torget, strålar, svara på frågor, symbol, tant, tisdag, Ubbes bageri och konditori, unga människor, Uppsalanyheter.se, utan hämning, utomlands, vakna, Varamon, vatten, Vättern, vågor, våld, vemodigt, Virginia Woolf on 03 juli 2013|
Ett inlägg om en tisdag i juni i Metropolen Byhålan.
Tisdagen har nu passerat och gått över i onsdag. Tänk, jag har redan varit här i fem dagar! Och på söndag bär det av hemåt igen. Men först ska jag förstås göra lite fler saker här.
Mamma hade extra ont idag efter måndagens promenader, så hon ville inte följa med ut mitt på dan. Jag traskade därför iväg i duggregnet ner till hamnen för att kolla vart Bok-Anna har tagit vägen. Det var inte så varmt idag och det blåste ganska kalla vindar från sjön.
Blåsten orsakade vågor.
Det är så märkligt, för det slog mig att så många åker till Stockholm för att söka sin anonymitet. Själv tar jag mig till Metropolen – inte en kotte känner igen mig här, nästan. Jo, ett par gamla klassisar, men det är bara FEM jag umgås med och hon är utomlands. Det är en ganska skön känsla, men samtidigt lite vemodigt. Ingen känner igen mig i min födelsestad. Jag kan komma på mig själv med att kolla in unga människor, för det var ju när jag var ung som jag bodde här. Bara det att alla vi som var unga då har blivit gamla nu. Jag ser inte längre mina gamla kompisar eller ens deras barn – utan deras barnbarn…
Mycket har förändrats här sen jag lämnade stan som 18-åring för att bosätta mig i södra England. En sak jag tyckte var jobbig förr i tiden är den så kallade
Motalablängen.
Den innebär att folk glor på dig – utan hämning men ilsket och/eller skvallrigt. Idag insåg jag att de unga inte har den blicken längre. Eller också är en tant som jag inte så intressant…
Brobygget tycks stå stilla, men jag fotar bron nästan varje dag i alla fall. Den har blivit en symbol för det nya i Metropolen, det som är så annorlunda – både positivt och negativt – mot när jag bodde här. Knark och våld har ökat, vilket står för det negativa. Nya människor från andra kulturer har flyttat hit, vilket för mig är det positiva.
Bron är en symbol för nya Metropolen.
Bok-Anna lyste med sin frånvaro i hamnen. Vart har hon tagit vägen? Finns hon inte alls här i bodarna med sina böcker och tidningar i sommar? Saknar!!!
I stället blev det ett besök på Motala Motormuseum. Det var en fantastisk upplevelse som du kan läsa om här! Jag tog många bilder också, men så klart att museet gör sig bäst IRL! Det blir även en kortare artikel till Uppsalanyheter.se. Jag vet inte när den publiceras.
Entusiastisk och glad gick jag tillbaka hem till mamma. Solen började nu bryta igenom molnen. Strålarna glittrade så härligt i vattnet.
Solglitter.
Jag fick med mig mamma och rollatorn ut i bilen. Första stoppet blev Lilla ICA där jag handlade lite åt mamma. Sen for vi till Ubbes bageri och konditori för att köpa kakor, men också för att fika, förstås! Den upplevelsen kommer i ett särskilt inlägg!
Klockan var bara 16 och vi hade ingen lust att åka hem. Tog därför en tur runt stan – såväl utanför som inne i själva centrum. Vi passerade Sluskarna, Motala Verkstad, Berggrens källare, hamnen, Stora torget, Varamon, Råssnäsbadet… Nostalgi…
Sen åkte vi hem och jag satte mig för att fixa lite med mina bilder samt började skriva ett inlägg och en artikel. Vid 18-tiden åt vi middag, som idag bestod av en liter jordgubbar och mjölk.
Underbar sommarmiddag, jordgubbar med mjölk.
Medan mamma tittade på Vrålet från Apberget, eller nånting ditåt, på TV skrev jag klart artikeln och la in din för publicering. Tänk att jag alltid får dåligt samvete för att jag skriver! Jag får det ofta gentemot Fästmön och jag får det nu gentemot mamma. Då blir jag nästan så där att jag försöker kompensera med nånting för att blidka. I kväll blev det därför jag som gjorde en ost- och vinfest medan mamma fick sitta och titta på sitt program. Det var inget stort besvär, men det dåliga samvetet gnaver så! Jag kan knappt föreställa mig hur kvinnliga författare som Moa Martinson och Virginia Woolf kände sig… De hade ju ändå barn och hem att ta hand om. Jag har inga barn och mitt hem försummar jag periodvis. Med detta vill jag dock inte påskina att jag är i närheten av dessa skrivande damers klass, verkligen inte!!!
Mamma tog tre droppar av rödvinet som pappa fick, men aldrig hann dricka innan han dog, i ett glas vatten; jag tog ett och ett halvt glas.
Mamma på ost- och vinfest.
Ostarna var en gräddig vitlök, en cambozola och en rom-russinost. Den senare kändes först väldigt söt i smaken och jag blev inte omedelbart förtjust. Det gick över, kan jag meddela!
Rom- och russinosten hade en tillvänjningstid.
Vi tittade på Morden i Midsomer och mamma tyckte att det var rörigt och komplicerat, jag njöt och försökte hänga med i replikerna och samtidigt försöka svara på mammas frågor. Efteråt stannade jag kvar framför TV:n för att se Bates Motel. Mamma pratade förstås när det var som mest spännande, men jag tror att jag kunde hänga med i vad som hände. Otäck och bra serie, det där!
När jag vaknar om några timmar ska vi leka mammas födelsedag. Egentligen fyller hon inte år förrän på torsdag i nästa vecka, men då är jag ju inte här och kan fira. Jag har med en stor kasse med paket och hoppas att nåt av innehållet blir godkänt. Ett paket fick mamma ju redan igår, det med den nya plånboken. Och den blev hon jätteglad för! I morgon kväll blir det sen middag på Motormuseet, ett samarrangemang med Hotell Nostalgi. Vi ska äta fisk, har vi bestämt oss för.
Livet är kort.
Read Full Post »
Mitt i vintern har jag suttit och läst en bok som utspelar sig i juli. En av julklappsböckerna från mamma var Viveca Stens senaste bok, I maktens skugga. Under helgen har jag teleporterats till Sandhamn i Stockholms skärgård.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 