Utbölingar i Byhålan

Ett vänligt inlägg.

---

 

Folkets hus, ett av de fulare husen i Metropolen. Det gamla Folkets hus är mycket vackert!

Så märkligt livet kan vara. Jag lämnade Metropolen Byhålan 1980 och min västkustliga vän kom att hamna nånstans mellan Metropolen och Stöllestan för ett par år sen. (Ännu märkligare är det att äldste sonen Bröstkorg blev hennes granne i våras!) Fredagen som var igår strålade vi samman, två utbölingar, i Metropolen. Jag hade tänkte ge vännen I en lektion i Byhålekunskap. Det stannade vid att peka ut… Folkets hus…

Det är inte särskilt ofta vi har träffats eller kan ses. Avstånd och annat gör sitt till. Men med vissa människor klickar man. Vi parkerade oss på Motormuseets kafé (även restaurang) ett par timmar. Mamma betalade vårt fika. Själv fick hon sitt hår fixat, modern.

En fin restaurang med en oäkta orkidé i fönstret – som till och med hade en plastplupp kvar där prislappen förmodligen hade suttit. Kitsch!

Begränsat med tid gör att man koncentrerar sitt samtal. Vi delade med oss av glädje och sorg och sånt som är viktigt i livet – och i döden. Jag bekände ett fel. Jag skulle ha bekänt flera fel, men det blev bara ett idag, en får portionera ut dem. Skuldbördan lättade ett gram eller två. Många kilon finns kvar.

Innan vi skildes åt tog vi ett varv på stan. Det gick rätt snabbt. Jag noterade affärsdöden även här. Massor av lokaler stod tomma. Ändå var stan befolkad. Kanske mest av turister och utbölingar, som vi? Jag hade i alla fall lyckats inspirera I till att göra ett besök i Skafferiet. Ett par egna ärenden gjorde jag. Bland annat hann jag med en kort titt inne hos Bok-Anna i hamnen och tänk, en liten bok följde med hem, förvånande nog.

Bussen till Stöllstan hade samma nummer som för 35 år sen. Vi stod en stund i kuren innan fordonet kom för att frakta min vän hem till sitt. Själv gick jag hem till mamma med lättare steg. Senare blev de tyngre igen – av pizza. Resten av kvällen ägnade mor och jag åt att glo på TV, bland annat Tyst vittne. Det var lite svårt att förmedla till mamma att en inte behöver prata precis hela tiden en ser på ett TV-program utan bara under reklamen. Men till sist tror jag att även hon fångades av kvällens intriger.

Nu har det blivit lördag och idag fyller min lilla mamma 80 år. Det är knappt så att jag fattar det. Dan inleds med presentöppning, men sen tuffar vi iväg på utflykt söderut.

Här är några bilder från min fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack för vänskap och för blomman till mamma, I!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Man har inte mer spännande än man gör sig

Ett vänskapligt inlägg.

---

 

Inte alla vill dinera på linnedukar. Men det här vinet skulle passa mig, jag känner mig lite arrogant idag.

Nä, man har verkligen inte mer spännande än man gör sig. Eller vad det nu heter. Tänk bara det faktum att två av tre korvkiosker i Metropolen Byhålan var stängda denna julisöndag. Två av tre! Det är ju för höge Farao turister i stan. Var äter alla dessa? Inte 17 vill alla dinera på linnedukar…

Hur som helst vi fick mat, mamma och jag, men det var med nöd och näppe. Och jag blev ju lite orolig att FEM och jag inte skulle hitta nånstans där vi kunde fika. Vi hade fått 100 spänn av mamma att fika för och denna peng ville vi ju sätta sprätt på.

Nere i hamnen hade vi tur och hittade en restaurang vid Motormuseet där man, förutom mat, också serverade kaffe. EN chokladboll med kokos fanns det kvar. Den delade vi systerligt på och det räckte faktiskt alldeles utmärkt. Men håll med om att det är märkligt att det knappt finns snabbmat och nästan inte ens fikabröd i denna Östergötlands sjöstad där det ska vara högsäsong för turismen just nu?!

Delad chokladboll är dubbelt med kokos? Eller nej. Men det räckte bra med var sin halva.

FEM!

Vi var fräcka nog att sätta oss på den fina restaurangen med linnedukar. Där var det livat. Två sällskap med barn ”underhöll” (nåja…) resten av gästerna. Jag fattar fortfarande inte varför barn skriker när de pratar. Och hur föräldrarna står ut. Men de senare ignorerar de förra genom att bara prata med andra vuxna eller i mobilen.

Jag hade väldigt svårt att höra vad FEM sa eftersom det var ett sånt hallå i restaurangen. Synd det, för vi pratade om så intressanta saker. Men när vi hade fikat klart tog vi en liten promenad i environgerna och då kunde vi höra varandra.

Nära parkeringen såg jag en björnstaty som jag bara blev tvungen att fotografera. Maj gadd, vilken liten snorrkas den björnen hade! Inget alls för Gunilla i Dalarna!!!

Den snorrkasen var mikroskopisk!

 

Motala kyrka – tornet.

Vi gick upp mot kyrkan och hon stod där som hon gjort i hela mitt liv och långt före det. Motala har en väldigt fin liten kyrka. Alldeles vit utanpå och med ett häftigt torn. Jag har fotat den hundra gånger, men inte kunde jag passera den idag utan att ta en bild! Vi studerade gravstenar och förundrades över att de fortfarande finns kvar. Och undrade samtidigt vilka personerna bakom namnen och datumen på stenarna och korsen egentligen hade varit… Fascinerande! Nån präst såg vi förresten inte och det var vi glada över (insatta förstår vad jag menar).

Vi kunde ju inte skiljas åt utan att ta en selfie. Eller två. Vi tog faktiskt två! På den ena är ju somligas dubbelhaka förfärlig, men bilden visar ju sanningen. Inte mycket att göra nåt åt… Fast jag kan ju banta. Den som är ful kan ju… plastikoperera sig. Det är lite mer kostsamt, dock än att banta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen skildes vi åt, för FEM hade en dejt med ett visst sportevenemang. Själv tänker jag kanske läsa eller nåt. En surfrunda hos mina kickor och pluttar blir det också. Men avslutningsvis vill jag visa att Metropolen faktiskt har ett Rumphus! Det var som tusan…

I morgon far jag norröver igen, hem till mitt. Jag saknar min älskade och mitt hem, där jag gör som jag vill. Nästan. Man har ju inte mer spännande än man gör sig i alla fall. Fast särskilt spännande är jag förstås inte…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 27: Sommarregn och Vintersnö

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.

Redan torsdag i första juliveckan. Dags att kolla in de senaste sju dagarnas höjdpunkter (sommarregn) respektive dalar (vintersnö). Enligt mig är det så här:

Sommarergn

• Ubbes bageri och konditori (Fortfarande ett russin i byhålekakan!)
• Motala Motormuseum (Du kan inte missa det nästa gång du är här!)
• Utflykt till Stöllestan (Ett vackert ställe.)
• Sarah Dawn Finers sommarprat (Hon höll mig sällskap i en och en halv timmes bilresa.)
• Älskade, omtänksamma Fästmön (Som ser till att jag äter nåt annat än bara skräp.)

Vintersnö

• Svensk äldrevård (Inblickarna via Gabriels blogg ger mardrömmar! Vem vågar bli gammal och hjälplös?)
• Obegripliga platsannonser (Vill vissa företag egentligen rekrytera?)
• Nya färdtjänstregler i Metropolen Byhålan (Och även här obegriplig och dålig kommunikation med användarna.)
• Sportevenemang som stänger in (Vätterntriathlon stängde av stan från trafik och vi blev instängda. Att sport är så jävla viktigt tycke jag är fånigt!)
• Ibland gör det bara så ont (Och det enda som kan hjälpa är praktisk hjälp – som inte finns att få.)
• Oönskade säljarsamtal på mobilen (Från och med nu anmäls ALLA!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Hotell Nostalgi – ett restaurangbesök

Ett inlägg om en för tidig födelsedagsmiddag.

Mamma skulle bjudas på en för tidig födelsedagsmiddag i afton. Vi rollade iväg till Hotell Nostalgi-restaurangen som ligger i anslutning till motormuseet för att äta firre. Vi hade ganska höga förväntningar, men frågan är om restaurangen levde upp till dessa.

Inledningsvis valde vi att dela på en förrätt, Toast Skagen. Servispersonalen lovade att vi skulle få den delad. Fel! En tjej från köket kom utspringande med en hel rätt och placerade den framför mamma. När jag påtalade att vi skulle få den delad på två, tog hon tallriken och gick. En stund senare kom hon tillbaka med samma tallrik med Toast Skagen – samt två assietter. Vi fick alltså dela upp förrätten själva, med våra bestick som enda redskap. Minuspoäng! Pluspoäng dock för Stockholm-Motala-ölen jag tog till förrätten samt för räkorna som smakade ljuvligt!

Till huvudrätt valde vi halstrad röding. Maten serverades innan vi fått bestick och innan jag hade fått mitt vita vin. Vinet serverades alldeles för kallt. Portionerna var pyttesmå. Hade vi vetat det hade vi nog tagit var sin förrätt. Såsen skulle smaka pepparrot. Man kunde nästan ana det. Nästan. Detta påtalades för kocken. Minuspoäng!

Vi hade inte salt och peppar på vårt bord, så det fick jag knycka från ett annat bord. Vi hade en ljuslykta som aldrig tändes – till skillnad från lyktorna vid andra bord, även de tomma. Minuspoäng!

Mamma erbjöds en kudde bakom sin onda rygg. Pluspoäng!

En i servisen som serverade oss snorade och sniffade nåt förfärligt. Sånt tycker jag är äckligt. En i servispersonalen var sävlig, medan en annan var ruschig och sprang. Inte trevligt. Dessutom skällde en i servisen på en annan för att hon hade serverat gästerna fel. Pinsamt inför andra gäster. En i servisen, hon Springeling, sjöng av och till. Jag satt och undrade om vi hade hamnat på Wallmans salonger. Minuspoäng! 

Behållningen av måltiden var nog desserten! Vi valde passionsfruktpannacotta, nåt man hade lyckats stava rätt till i menyn, till skillnad från

chockladmousse.

Pannacottan var både söt och syrlig, en perfekt brytning även om det smaksatta och färgade florsockret gjorde rätten alltför syntetisk. Skippa detta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Snyggaste inredningsdetaljen var taklamporna och det gigantiska gamla fotot över stan vid Vätterpromenaden där mamma och jag kunde hitta vår gamla skola.

Roligaste kommentaren kom från en bordsgranne, som hade fått en inkorrekt nota. På sjungande och underbar finlandssvenska undrade han:

Va? Har jag köpt hela restaurangen?

Notan var onekligen i högsta laget, även vår, som dock var korrekt.

Vårt sammanlagda omdöme är att maten var god men lite smaklös och portionerna små. Servisen… kan klart förbättras, men potentialen finns (tjejerna är måna om gästerna, men det blir lite fel ibland). Prisvärt? Nja, inte riktigt.

Toffelmammans och mitt totala betyg blir medel. Det var lite för många minuspoäng, trots ganska OK mat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Om du har vägarna förbi Motala…

Ett inlägg i vilket Tofflan puffar för sin senaste artikel hos Uppsalanyheter!

Just nu befinner jag mig vid Vätterns strand i vackra Östergyllen. Men jag kan inte låta bli att rapportera från ett fantastiskt spännande ställe som jag just har besökt: Motala Motormuseum! Ett museum med 240 fordon – och alla är körbara! Häng med på en tur! Läs min artikel på Uppsalanyheter.se om Motala Motormuseum!

Verner von Heidenstams sista bil finns till beskådan!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdagsturer

Ett inlägg om en tisdag i juni i Metropolen Byhålan.

Tisdagen har nu passerat och gått över i onsdag. Tänk, jag har redan varit här i fem dagar! Och på söndag bär det av hemåt igen. Men först ska jag förstås göra lite fler saker här.

Mamma hade extra ont idag efter måndagens promenader, så hon ville inte följa med ut mitt på dan. Jag traskade därför iväg i duggregnet ner till hamnen för att kolla vart Bok-Anna har tagit vägen. Det var inte så varmt idag och det blåste ganska kalla vindar från sjön.

Blåsten orsakade vågor.

Det är så märkligt, för det slog mig att så många åker till Stockholm för att söka sin anonymitet. Själv tar jag mig till Metropolen – inte en kotte känner igen mig här, nästan. Jo, ett par gamla klassisar, men det är bara FEM jag umgås med och hon är utomlands. Det är en ganska skön känsla, men samtidigt lite vemodigt. Ingen känner igen mig i min födelsestad. Jag kan komma på mig själv med att kolla in unga människor, för det var ju när jag var ung som jag bodde här. Bara det att alla vi som var unga då har blivit gamla nu. Jag ser inte längre mina gamla kompisar eller ens deras barn – utan deras barnbarn…

Mycket har förändrats här sen jag lämnade stan som 18-åring för att bosätta mig i södra England. En sak jag tyckte var jobbig förr i tiden är den så kallade

Motalablängen.

Den innebär att folk glor på dig – utan hämning men ilsket och/eller skvallrigt. Idag insåg jag att de unga inte har den blicken längre. Eller också är en tant som jag inte så intressant…

Brobygget tycks stå stilla, men jag fotar bron nästan varje dag i alla fall. Den har blivit en symbol för det nya i Metropolen, det som är så annorlunda – både positivt och negativt – mot när jag bodde här. Knark och våld har ökat, vilket står för det negativa. Nya människor från andra kulturer har flyttat hit, vilket för mig är det positiva.

Bron är en symbol för nya Metropolen.

Bok-Anna lyste med sin frånvaro i hamnen. Vart har hon tagit vägen? Finns hon inte alls här i bodarna med sina böcker och tidningar i sommar? Saknar!!!

I stället blev det ett besök på Motala Motormuseum. Det var en fantastisk upplevelse som du kan läsa om här! Jag tog många bilder också, men så klart att museet gör sig bäst IRL! Det blir även en kortare artikel till Uppsalanyheter.se. Jag vet inte när den publiceras.

Entusiastisk och glad gick jag tillbaka hem till mamma. Solen började nu bryta igenom molnen. Strålarna glittrade så härligt i vattnet.

Solglitter.

Jag fick med mig mamma och rollatorn ut i bilen. Första stoppet blev Lilla ICA där jag handlade lite åt mamma. Sen for vi till Ubbes bageri och konditori för att köpa kakor, men också för att fika, förstås! Den upplevelsen kommer i ett särskilt inlägg!

Klockan var bara 16 och vi hade ingen lust att åka hem. Tog därför en tur runt stan – såväl utanför som inne i själva centrum. Vi passerade Sluskarna, Motala Verkstad, Berggrens källare, hamnen, Stora torget, Varamon, Råssnäsbadet… Nostalgi…

Sen åkte vi hem och jag satte mig för att fixa lite med mina bilder samt började skriva ett inlägg och en artikel. Vid 18-tiden åt vi middag, som idag bestod av en liter jordgubbar och mjölk.

Underbar sommarmiddag, jordgubbar med mjölk.

Medan mamma tittade på Vrålet från Apberget, eller nånting ditåt, på TV skrev jag klart artikeln och la in din för publicering. Tänk att jag alltid får dåligt samvete för att jag skriver! Jag får det ofta gentemot Fästmön och jag får det nu gentemot mamma. Då blir jag nästan så där att jag försöker kompensera med nånting för att blidka. I kväll blev det därför jag som gjorde en ost- och vinfest medan mamma fick sitta och titta på sitt program. Det var inget stort besvär, men det dåliga samvetet gnaver så! Jag kan knappt föreställa mig hur kvinnliga författare som Moa Martinson och Virginia Woolf kände sig… De hade ju ändå barn och hem att ta hand om. Jag har inga barn och mitt hem försummar jag periodvis. Med detta vill jag dock inte påskina att jag är i närheten av dessa skrivande damers klass, verkligen inte!!!

Mamma tog tre droppar av rödvinet som pappa fick, men aldrig hann dricka innan han dog, i ett glas vatten; jag tog ett och ett halvt glas.

Mamma på ost- och vinfest.

Ostarna var en gräddig vitlök, en cambozola och en rom-russinost. Den senare kändes först väldigt söt i smaken och jag blev inte omedelbart förtjust. Det gick över, kan jag meddela!

Rom- och russinosten hade en tillvänjningstid.

Vi tittade på Morden i Midsomer och mamma tyckte att det var rörigt och komplicerat, jag njöt och försökte hänga med i replikerna och samtidigt försöka svara på mammas frågor. Efteråt stannade jag kvar framför TV:n för att se Bates Motel. Mamma pratade förstås när det var som mest spännande, men jag tror att jag kunde hänga med i vad som hände. Otäck och bra serie, det där!

När jag vaknar om några timmar ska vi leka mammas födelsedag. Egentligen fyller hon inte år förrän på torsdag i nästa vecka, men då är jag ju inte här och kan fira. Jag har med en stor kasse med paket och hoppas att nåt av innehållet blir godkänt. Ett paket fick mamma ju redan igår, det med den nya plånboken. Och den blev hon jätteglad för! I morgon kväll blir det sen middag på Motormuseet, ett samarrangemang med Hotell Nostalgi. Vi ska äta fisk, har vi bestämt oss för.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det får du inte missa i Metropolen Byhålan: Motala Motormuseum

Det första inlägget i serien Det får du inte missa i Metropolen Byhålan!

Idag gjorde jag en liten utflykt på egen hand till ett riktigt spännande ställe i Metropolen, Motala Motormuseum. Även om jag passerar det ganska ofta när jag är i stan var det säkert hundra år sen (nåja…) sen jag faktiskt var inne i museet. I alla fall runt tio år.

Eftersom jag ska skriva en artikel om museet till Uppsalanyheter.se gick jag in på presskortet. Entréavgiften känns lite i högsta laget, 100 kronor för en vuxen. Men faktum är att jag gärna betalar nästa gång jag går dit, för det här var ett riktigt höjdarmuseum.

Enligt ett pressmeddelande som jag fick av dagens ansvarig, en Johan, öppnade museet 1995. På en auktion i Stockholm köpte museiägaren Jan-Ove Boll samma år Kar de Mummas gamla Rolls Royce och det gav naturligtvis det nyöppnade museet en rejäl skjuts (!).

Idag finns det hur många bilar som helst på museet. Förutom Kar de Mummas gamla bil kan man beskåda Karl Gerhards pärla och Verner von Heidenstams sista bil. Vår egen kungs första moped finns där också samt en samling tävlingsbilar. I samlingen ingår Europas snabbaste bil.  Sen i våras kamperar också en Ferrari Testarossa ihop med en Lamborghini Countach.

Museet har en unik samling Rolls Royce-bilar liksom en  fin motorcykelsamling som tillhört Einar ”Linkan” Lindqivst. För den som inte känner till ”Linkan” kan jag berätta att han körde speedway  bland annat för klubben Vargarna i Norrköping.

Lustigt nog var en av besökarna som jag mötte på museet idag gammal speedwayfantast. En djupt imponerad farbror gick där och tittade på bilarna, myste och sa:

– Jag brukar åka hit till Motala på speedway,  sen åker jag hem meddetsamma igen. Men det här var verkligen ett fint ställe! Hit kommer jag fler gånger!

På museet hittar man inte bara bilar och motorcyklar.

– Det är ju motorer i allt, även kameror och gamla radioapparater!

som Johan sa.

Det första som  möter besökaren innanför grindarna är en bilverkstad från tidernas begynnelse. Där inne tronar stans första lastbil och vi får höra två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska*. Flera såna scener är uppbyggda i museet med hjälp av skyltdockor och ljudupptagningar.

I år har museet också en cykelutställning fram till och med september månad. Där kan man bland annat vila ögonen på min gamla mattelärares hoj, en tvåväxlad sak magister Bergvall rundade Vättern med 39 gånger.

För den som vill se annat än fordon finns på museet en stor samling radioapparater, TV-apparater, grammofoner etc, varav de flesta är från Motalafabriken Luxor. Vidare finns ett fotomuseum där man inte kan se foton, men väl kamerans utveckling.

Den som har vägarna förbi Motala ska inte tveka utan stanna till i hamnen och besöka Motormuseet. En riktigt spännande stund väntar!!! Detta blir högsta Toffelbetyg!

Här kan du se ett bildspel över några av bilderna jag tog inne på museet idag. Men det är självklart mycket bättre att uppleva föremålen på plats!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

* två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska = två rediga gubbar som pratar rejäl östgötska

Livet är kort.

Read Full Post »

Saker som folk har i sina bilar: Monchhichi

Ett inlägg i serien Saker som folk har i sina bilar.

Idag har jag varit på ett par riktigt trevliga utflykter som jag ska skriva om senare i separata inlägg. Men dagens första utflykt gjorde jag till Motala Motormuseum i hamnen. Det var länge sen jag var inne på museet och det kommer som sagt ett speciellt inlägg med text och massor av bilder senare. Ett litet smakprov kan du dock få, eftersom det ingår i serien Saker som folk har i sina bilar. Utanför museet står denna pärla parkerad.

En pärla utanför museet.

Men vad i himlens namn är det som hänger i backspegeln om inte… en Monchhichi!! FASA!

En Monchichi i den här pärlan.

Ja jag säger då det…

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt i spenaten…

Häromdan kunde vi läsa i media om att man faktiskt blir stark av spenat. Inget påhitt för att få små barn att äta grönt eller för seriefiguren Karl-Alfred utan sant. Men vad har hänt utöver detta ute i spenaten? Här ett urval som jag har gjort.

• Proteinrik kost ökar risken för hjärtsjukdom och stroke. Så. Nu är det jag redan visste bevisat i en stor svensk-amerikansk undersökning (på bland annat 44 000 kvinnor i Sverige): Den som vill gå ner i vikt bör inte okritiskt kasta sig över vissa mode­dieter (vars anhängare ibland uppför sig som om de är med i en sekt) och stirra sig blind på kortsiktiga resultat av viktnedgång. Studien visar bland annat att kvinnornas risk att få hjärtsjukdom och stroke ökade i takt med att de höll nere på kolhydrater och åt mer protein. Det handlar om fyra till fem fler fall av hjärtsjukdomar och stroke bland 10 000 kvinnor och år. Det är framför allt det röda köttet som inte är bra. Studien publiceras idag i tidskriften British Medical Journal.  Personligen anser jag att lagom är bäst! 
• Snattare kan kanske bli portade från butiker. I morgon tillsätter justitieminister Beatrice Ask en utredning. Den kanske föreslår hur butiker ska kunna porta snattare. Troligen skärps också straffen för snatteri. Utredningen ska vara klar nästa år. Och Beatrice Ask medger i Aftonbladet att det handlar om att de vill ha en skarpare syn på snatteri.Det här tycker jag känns helt rätt – om det nu stämmer som Svensk Handel har räknat ut, att svinnet på grund av snatteri är tre miljarder om året. Tre miljarder. Tänk på det…
• Big Ben blir Elizabeth tower. Fast det är ju fortfarande så att det inte är själva tornet som kallas Big Ben idag utan klockan på toppen av det 96 meter höga tornet…
• Ny bok sägs avslöja mansvriden kultur inne Fejan. Ja ja… Det är förstås en kvinna och före detta anställd som har skrivit den. Det handlar om posering i t-shirt, tävlingar om likes och om att bo nära jobbet. Blir man sugen på att gå med?
• Världens första bil finns i… Metropolen Byhålan!  Jepp, det är sant. Det är en trehjulig Benz av årsmodell 1886 som finns att beskåda på Motormuseet, förstås! Fast bara till mitten av augusti, sen vill ägarna ha tillbaka sin bil.

Read Full Post »