Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘blidka’

Ett fundersamt inlägg. 


Det blev lite för mycket
med tre nej igår. Det blev lite för mycket kvittens på min värdelöshet. Det är svårt att hitta den tappade sugen igen. Därför börjar jag inte min dag med att söka jobb idag. Jag har för övrigt inte hittat några nya, intressanta tjänster att söka sen igår.

När man inte känner sig så bra och så glad en dag är det skönt att ha en blogg att ventilera på/med/hos – vilken preposition ska jag använda här? Visserligen försöker jag då och då ta kontakt med En Levande Människa, men det är svårt. Jag känner mig inte särskilt spirituell och människor som jobbar har inte alltid tid. Dessutom vill inte människor alltid. (Rädda att bli smittade?) Jag pratade med en villig vän häromdan. H*n sa att människor inte vet vad de ska säga ibland. Sant! Men så klart vill väl jag som de flesta andra ha pepp och tröst när jag är ledsen, inte flams när jag är tragikomisk.

Men det är många stunder när det inte finns nån. Dessa stunder blir allt fler och allt längre. Jag säger inte att det är andras ”fel”, det är jag som drar mig undan. Jag känner mig ju inte så jävla spirituell nuförtiden, som sagt… Så nu ska jag peppa mig själv lite!

Sökta jobblistan

En titt i min sökta-jobb-lista! På just den här sidan var bara en tjänst rödmarkerad, det vill säga ett nej.


Det är faktiskt inte så illa pinkat att…

  • ha sökt 46 jobb i augusti
  • ha sökt 41 jobb hittills i september

Tyvärr har jag…

  • fått nej på 20 av dessa

vilket innebär att jag har…

  • chans att få nåt ja på 67 jobb!!!

Av dessa 67 är fyra stycken riktigt, riktigt intressanta, bland annat de två tjänsterna jag sökte igår. Så jag får väl fundera över vad jag ska offra till gudarna för att blidka dem så att de ger mig lite vind i seglen…

En sökta-jobb-lista är för övrigt en väldigt smart lista att ha! Där skriver jag in vilka tjänster jag söker och hos vilka företag, vem på företaget som kan lämna mer information (inte alltid jobbannonser innehåller såna uppgifter…), när jag har ansökt och när ansökningstiden går ut. På listan skriver jag också upp andra aktiviteter, till exempel tvångsaktiviteter hos Arbetsförmedlingen, intervjuer etc.

Nästa vecka blir det ny månad. Då ska jag för första gången inte ringa AF Kundtjänst utan i stället knappa in mina jobbsökaraktiviteter hos AF på nätet. Om jag nu har hittat rätt ställe. Man kan nämligen lägga in uppgifter om sig själv på flera ställen hos AF. Snacka om rörigt och flängt! Jag förstår inte vitsen med detta alls. Gissningsvis blir det kaos nästa vecka när alla arbetssökande som får a-kasseersättning ska skriva in prylar. Hoppas AF har friska servrar som är fulla av utrymme. Det kanske är fler än jag som ska rapportera av runt 50 aktiviteter i september, liksom… Ja, det är lätt att bli negativ när det gäller AF, så allt som är bra med stället genererar ett rejält kryss i innertaket, så att säga…

Ett rejält kryss i innertaket.

Ett rejält kryss i innertaket.


Vad händer idag då?
Jag försöker stänga öron och ögon för alla glada typer som befinner sig på Bokmässan. Nästa är ska även jag vara där, bara så du vet. För att marknadsföra min nyutgivna bok. (Jag är ironisk här.) Till dess stannar jag här hemma och tar mina promenader. Idag blir det kanske till och med två, för jag ska gå över till Tokerian och köpa pulversoppa till helgen. Bra mycket billigare än Keldas soppor och lite större variation.

Igår kom det pengar från inkomstförsäkringen! Detta innebär att det bara fattas 1 700 kronor för oktober månads budget. Det ska nog baske mig gå att få ihop, det här… Tack, Bliwa, min räddare i nöden! Min totala inkomst denna månad hamnar nu på 7 940 kronor.

Till middag idag slår jag på stort och äter fisk. Har en portion lax med dill- och citronsås samt ris kvar sen Elias var här. Matlådan står på tining. Det blir finemang, det, för nån fisk har jag ju inte ätit alls den här veckan.

Dagens promenad ser jag fram emot, för jag ska testa Runkeeper. Eller Walkkeeper blir det ju för min del. Man ska inte springa innan man har lärt sig gå. Mina fötter är verkligen inte 100 procent än, men de blir bättre. Precis som jag. Eller..? (Retorisk fråga med flera stänk ironi.)

Så ska DU söka några jobb idag, köpa pulversoppa eller promenera? Skriv några rader och berätta. Jag blir rätt glad för all uppmärksamhet jag får. Även om det bara är ytligheter.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tisdag i juni i Metropolen Byhålan.


Tisdagen har nu passerat och gått över i onsdag.
Tänk, jag har redan varit här i fem dagar! Och på söndag bär det av hemåt igen. Men först ska jag förstås göra lite fler saker här.

Mamma hade extra ont idag efter måndagens promenader, så hon ville inte följa med ut mitt på dan. Jag traskade därför iväg i duggregnet ner till hamnen för att kolla vart Bok-Anna har tagit vägen. Det var inte så varmt idag och det blåste ganska kalla vindar från sjön.

Vågor
Blåsten orsakade vågor.


Det är så märkligt,
för det slog mig att så många åker till Stockholm för att söka sin anonymitet. Själv tar jag mig till Metropolen – inte en kotte känner igen mig här, nästan. Jo, ett par gamla klassisar, men det är bara FEM jag umgås med och hon är utomlands. Det är en ganska skön känsla, men samtidigt lite vemodigt. Ingen känner igen mig i min födelsestad. Jag kan komma på mig själv med att kolla in unga människor, för det var ju när jag var ung som jag bodde här. Bara det att alla vi som var unga då har blivit gamla nu. Jag ser inte längre mina gamla kompisar eller ens deras barn – utan deras barnbarn…

Mycket har förändrats här sen jag lämnade stan som 18-åring för att bosätta mig i södra England. En sak jag tyckte var jobbig förr i tiden är den så kallade

Motalablängen.

Den innebär att folk glor på dig – utan hämning men ilsket och/eller skvallrigt. Idag insåg jag att de unga inte har den blicken längre. Eller också är en tant som jag inte så intressant…

Brobygget tycks stå stilla, men jag fotar bron nästan varje dag i alla fall. Den har blivit en symbol för det nya i Metropolen, det som är så annorlunda – både positivt och negativt – mot när jag bodde här. Knark och våld har ökat, vilket står för det negativa. Nya människor från andra kulturer har flyttat hit, vilket för mig är det positiva.

Bron
Bron är en symbol för nya Metropolen.


Bok-Anna lyste med sin frånvaro i hamnen.
Vart har hon tagit vägen? Finns hon inte alls här i bodarna med sina böcker och tidningar i sommar? Saknar!!!

I stället blev det ett besök på Motala Motormuseum. Det var en fantastisk upplevelse som du kan läsa om här! Jag tog många bilder också, men så klart att museet gör sig bäst IRL! Det blir även en kortare artikel till Uppsalanyheter.se. Jag vet inte när den publiceras.

Entusiastisk och glad gick jag tillbaka hem till mamma. Solen började nu bryta igenom molnen. Strålarna glittrade så härligt i vattnet.

Solglitter i vattnet
Solglitter.


Jag fick med mig mamma och rollatorn ut i bilen.
Första stoppet blev Lilla ICA där jag handlade lite åt mamma. Sen for vi till Ubbes bageri och konditori för att köpa kakor, men också för att fika, förstås! Den upplevelsen kommer i ett särskilt inlägg!

Klockan var bara 16 och vi hade ingen lust att åka hem. Tog därför en tur runt stan – såväl utanför som inne i själva centrum. Vi passerade Sluskarna, Motala Verkstad, Berggrens källare, hamnen, Stora torget, Varamon, Råssnäsbadet… Nostalgi…

Sen åkte vi hem och jag satte mig för att fixa lite med mina bilder samt började skriva ett inlägg och en artikel. Vid 18-tiden åt vi middag, som idag bestod av en liter jordgubbar och mjölk.

Jordgubbar med mjölk
Underbar sommarmiddag, jordgubbar med mjölk.


Medan mamma tittade på Vrålet från Apberget,
eller nånting ditåt, på TV skrev jag klart artikeln och la in din för publicering. Tänk att jag alltid får dåligt samvete för att jag skriver! Jag får det ofta gentemot Fästmön och jag får det nu gentemot mamma. Då blir jag nästan så där att jag försöker kompensera med nånting för att blidka. I kväll blev det därför jag som gjorde en ost- och vinfest medan mamma fick sitta och titta på sitt program. Det var inget stort besvär, men det dåliga samvetet gnaver så! Jag kan knappt föreställa mig hur kvinnliga författare som Moa Martinson och Virginia Woolf kände sig… De hade ju ändå barn och hem att ta hand om. Jag har inga barn och mitt hem försummar jag periodvis. Med detta vill jag dock inte påskina att jag är i närheten av dessa skrivande damers klass, verkligen inte!!!

Mamma tog tre droppar av rödvinet som pappa fick, men aldrig hann dricka innan han dog, i ett glas vatten; jag tog ett och ett halvt glas.

Mamma på ost o vinfest
Mamma på ost- och vinfest.


Ostarna var en gräddig vitlök,
en cambozola och en rom-russinost. Den senare kändes först väldigt söt i smaken och jag blev inte omedelbart förtjust. Det gick över, kan jag meddela!

Rom o russinost
Rom- och russinosten hade en tillvänjningstid.


Vi tittade på Morden i Midsomer
och mamma tyckte att det var rörigt och komplicerat, jag njöt och försökte hänga med i replikerna och samtidigt försöka svara på mammas frågor. Efteråt stannade jag kvar framför TV:n för att se Bates Motel. Mamma pratade förstås när det var som mest spännande, men jag tror att jag kunde hänga med i vad som hände. Otäck och bra serie, det där!

När jag vaknar om några timmar ska vi leka mammas födelsedag. Egentligen fyller hon inte år förrän på torsdag i nästa vecka, men då är jag ju inte här och kan fira. Jag har med en stor kasse med paket och hoppas att nåt av innehållet blir godkänt. Ett paket fick mamma ju redan igår, det med den nya plånboken. Och den blev hon jätteglad för! I morgon kväll blir det sen middag på Motormuseet, ett samarrangemang med Hotell Nostalgi. Vi ska äta fisk, har vi bestämt oss för.


Livet är kort.

Read Full Post »