Ett inlägg om en bok.
Mitt i vintern har jag suttit och läst en bok som utspelar sig i juli. En av julklappsböckerna från mamma var Viveca Stens senaste bok, I maktens skugga. Under helgen har jag teleporterats till Sandhamn i Stockholms skärgård.
Det har gått några år sen sist och mycket har förändrats. Nora lever med Jonas. De har fått en dotter, Julia. Men i huset på Sandhamn är Nora kvar. Jag hänger inte riktigt med i svängarna, för jag är påverkad av TV-filmerna om Morden i Sandhamn. Där har Nora ganska små barn – en pojke och en flicka. I den här boken har hon två tonårssöner och en liten flicka. Polisen Thomas är kvar och tillsammans med sin förra fru har han fått en dotter. Mycket av historien handlar om Noras och Thomas privatliv.
Ut till Sandhamn kommer Carsten Jonsson med familj. Han har låtit uppföra en riktig lyxvilla där. Folk på ön är uppretade och många vill få bort honom. Det händer en del obehagliga saker. Och efter Carstens stora inflyttningsfest brinner det. I askan hittar man ett lik.
Nja, det här återseendet är inte riktigt lika bra som sist. Boken är inte alls lika spännande som de tidigare böckerna i serien. Först mot slutet blir det lite action – med betoning på lite. Det känns som om historien bara löper på utan att nåt väsentligt sker. En förklaring till detta ger författaren innan jag slår ihop bokens pärmar.
Toffelomdömet blir medel. Boken är välskriven, men inte särskilt spännande.
Livet är kort.
Söndagen och helgen rundade jag av som vanligt – med en TV-film. I kväll såg jag 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 