Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lura’

Ett inlägg om en bok.


 

Gälla för dödEn överraskning blev Ruth Rendells bok Gälla för död som var en av böckerna i vännen Agnetas bokkassar. TACK! Boken hade ingen skyddsomslag och jag trodde att även denna var en Wexford-deckare. Så var inte fallet – boken är en av författarens psykologiska thrillrar. Och, som sagt, den blev en riktig överraskning – i positiv bemärkelse!

Flera olika kvinnor och deras liv och leverne beskrivs. Ganska snart kommer läsaren till insikt om att de har en gemensam nämnare, en man. Jeff, Jock, Jerry och allt vad han kallar sig, är en sol-och-vårare. När han har lurat kvinnorna färdigt får han en och annan av dem att tro att han omkommit i en tågolycka. Men så hittas han död på en biograf – och han är mördad. Hans kvinnohistorier rullas upp och de misstänkta är inte direkt få…

Den här boken är riktigt bra! Jag fångas av de olika historierna och författaren gör ett mycket bra jobb när hon flätar ihop trådarna. Framför allt är porträtten av de bedragna kvinnorna lysande. Läsaren vet förstås vem mördaren är. Trots detta är boken väldigt spännande.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den första dagen i mars 2016.


 

Mars i fotokalendern

Min fotokalender visar en spektakulär marshimmel som jag fotade för ett par år sen.

I morse var det dags att vända blad i min fotokalender. Mars månad har en spektakulär orangegul himmel i min kalender. Jag tog bilden nån gång i mars, fast ett annat år, förstås. Mars 2016 började ju idag. Förutom att jag har glädjen att få jobba i mars noterar jag två andra evenemang. Ett av dem är att gå till tandläkaren. Det känns ju… sisådär. Nervöst eftersom det troligen blir dyrt. Men en kontroll med röntgen kan jag ju alltid göra. Sen får vi se.

Det är kyliga morgnar fortfarande, så jag lufsar iväg till garaget i min dunjacka. Clark Kent* skulle behöva en megasuperlyxtvätt, men väderappen i mobilen aviserar förutom kyla även snö framöver. Tvagningen får därför vänta ett tag till. När jag kom hem i kväll låg det en lapp från PutsarKungen. Han vill ha 550 kronor för att putsa fönstren till mitt hem och då påstår han att rutavdraget ger mig 50 procents rabatt. Frågan är om Kungen menar 50 procent av 550 kronor eller om rabatten är avdragen. Kommunikation är svårt och eftersom jag inte finns på Facebook kan jag inte gilla hans Facebooksida, vilket skulle ge mig ytterligare tio procents rabatt – och kanske mer information. Jag är hopplöst stenålders. Eller jag gillar ju Instagram och jag gillar att skriva-blogga. Twitter är jag så less på att jag överväger att gå ur. Det är nästan bara knäppisar där. Eller företag(are) som vill lura på en varor och tjänster. Orka…

Pizza

Pizzaslicerna var tunna och goda. Jag kompletterade med majs och pfeferoni.

Min arbetsdag har jag bland annat ägnat åt en ny textgranskning. Jag har också skrivit på papper som innebär vissa arbetsmässiga förändringar från och med idag. Men spara på gratulationerna, för du vet antagligen inte hälften. Jag glädjer jag mig åt att få vara kvar en stund bland alla dessa fina kollegor. Så sent som i eftermiddags kom vänlige Manne Fågel och knackade på försynt. Manne Fågel, som har människor som målgrupp. Han skakade på huvudet och uttryckte att det finns vissa behov.

Även om skillnaden mellan igår och idag är liten, innebär den förändringar. Det gjorde att NK** och jag lyxade idag. Vi tog en promenad på lunchen och mitt i den stannade vi vid en pizzeria och åt pizzaslicer. Det kändes otroligt lyxigt. Särskilt nyttigt är det däremot inte, men det må så vara. Dagens lunch var ett undantag. I morgon är det back to Findus eller Dafgård igen.

Nu ska jag göra en summering av februari månads bokmål för att se om jag nådde upp till det. Ett inlägg om detta kommer senare!

Anställningsbevis

I statens tjänst igen…


*Clark Kent = min smutsige lille bilman

**NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Brittiskt gillar vi, gärna serier, men också gärna kortare. I kväll visade SvT! 1 den första delen av tre av The Driver. Det var kvällens enda sevärda program, så vi sjönk djupt ner i soffa respektive bästefåtölj, Fästmön och jag.

Vince i The driver

Vince är chauffören i The Driver. (Vince spelas av David Morrissey. Bilden är lånad från SvT:s webb.)


Vince jobbar som taxichaffis.
Det är inget höjdarjobb. Ofta råkar han ut för kunder som klagar, spyr eller lurar honom. Relationerna i familjen knakar sen sonen lämnat hemmet. En dag dyker Vinces gamle kompis Col upp. Han har just avtjänat ett fängelsestraff. Via Col kommer Vince i kontakt med The Horse. Han blir chaufför till denne. Först tycker han att det är spännande. Pengarna är lätta att tjäna. Men mot slutet av första avsnittet hettar det till och jag tror bestämt att Vince undrar vad han har gett sig in på…

Lite halvsegt tyckte jag nog att detta var. Karaktärerna känns inte helt trovärdiga heller, av nån anledning. Vissa av dem är nästan parodiska. Men självklart vill jag se hur det går och lär titta på de två kommande avsnitten.

Toffelomdömet efter första avsnittet når bara upp till medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett stinkande inlägg.


 

Hinke Kräkman

Goddag! Mitt namn är Hinke Kräkman. Det luktar koriander i mitt badrum.

Sent igår kväll noterade jag en vidrig lukt, för mig en stank. Och i morse hänger den kvar, inte svagare än igår kväll: det luktar koriander i mitt badrum! Är det nån krydda jag avskyr så är det koriander. Jag mår direkt illa, snudd på lika illa som jag mår av rövlu… röklukt. Och nu är jag fast med stanken. Det verkar som om lukten kommer från ventilen i badrummet, så gissningsvis har nån granne lagat till vad h*n tycker är en festlig måltid med koriander som huvudingrediens. Själv fick jag flytta ut kläderna ur badrummet (jag hänger alltid upp mina dagkläder i badrummet när jag har hemmakläderna på), men tyvärr är de redan smittade av lukten. Körde igång en maskin tvätt nu på morgonen. Kanske kan tvättmedelsdoften och doften av sköljmedel mildra koriandereländet.

Koriander

Koriander. UFF! Det gillar jag INTE!

Ingen bra start på den här dan, alltså. Det värsta är att jag tänkte städa i badrummet idag. Nu vet jag inte ens om jag kan vara där inne utan att spy. Känner mig ungefär som yngsta bonussonen när jag lurade med mig honom som bärhjälp till soprummet en gång. Han är extremt känslig för lukter och dofter och det stackars barnet mådde så illa att han var grön i ansiktet. Lika grön som färsk koriander… Nån mer bärhjälp till soprummet har jag inte fått sen dess. Och det var väl en… sex år sen, eller nåt…

Städning står det på schemat idag. Men städning light. Lite fräscht i badrummet och i duschrummet/toan nu när Fästmön kommer i morgon kväll. Damma lite, ta ett snabbvarv med snabeldraken. Sen ska jag pinna över till Tokerian för att handla nåt ätbart. Det blir räkor med aioli och tillbehör samt vitt vin på fredagskvällen. En flaska vitt har legat på kylning några veckor, så det är bara skaldjuren och tillbehören jag behöver handla. Funderar starkt på att skicka över räkskalen sen genom ventilationstrumman till nån som har överdoserat med koriander. JAG SKÄMTAR, är bäst att tillägga!

fiskpinnar

Firre till middag i kväll.

I kväll blir det firre till middag – om man nu kan kalla fiskpinnar det. Jag tänker inte köra dem i brödrosten utan steka dem på medelvärme i panna på spisen. Det blir potatis, remouladsås och mjölk till maten. Grönsaker? Tänkte inte på det… Kanske köper nåt. Man blir smart av fisk, sägs det. Eller också är det bara nåt man blev itutad som barn för att man inte skulle dissa firren. Jag har ett rätt bra förhållande till fisk på tallrik, så jag har inte haft några större problem. Och när Tokerian säljer ett paket fiskpinnar för en tia går det ju inte att låta bli att köpa. Det blir ett par, tre middagar för en fattig Toffla, det. (Sen kan jag lyxa med räkor när Anna kommer!)

Efter middagen bänkar jag mig förstås framför TV:n. Det är ju TV-veckans höjdpunkt så här på torsdagen – Antikrundan. Inget får störa mig då, inte ens bzz och blipp från mobilen – eller telefonsamtal. Min mobil och jag är nämligen upptagna med att amatörvärdera via Antikrundans app.

Nu vill jag förstås veta lite om DIG! Är det nån ört eller krydda som DU inte gillar??? Och vad serverar du till middag hemma i kväll??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad, kanske till och med inspirerad!..


PS Tänk om det är arsenik i koriander i dess torkade form? Då hade jag rätt: Den ska inte ätas!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett TV-inriktat inlägg.


 

com hem loggaIdag på eftermiddagen plingade det på min ytterdörr. Jag glodde först i tittögat som den kärring jag är, men öppnade sen trots att jag gissade att det var säljare som stod utanför. Konstig tid för naseri, eftermiddagen, förresten. Fast det finns ju dumma människor som jag som faktiskt är hemma.

Två småpojkar, knappt torra bakom öronen, tittade på mig och undrade om jag hade tid. Jag svarade att jag inte ville prata med dem om de ville försöka sälja nåt till mig. Då svarade pojken som förde talan:

Vi kommer från Com Hem och vill prata med dig om den förändrade prisbilden.

Gå bortDå bad jag dem gå. Jag är tvångskund hos Com Hem via min bostadsrättsförening. Com Hem har försökt lura på oss ett baspaket bestående av åtta kanaler som man har fått välja själv ur ett visst utbud. Detta är än så länge gratis, men det var den prisbilden som nu skulle förändras. Sist jag fick besök av en dörrförsäljare från Com Hem både svor han åt mig och himlade med ögonen för att jag inte var intresserad av detta paket. Skälet till att jag tackade nej var att jag gissade att man ville skapa ett behov – och sen så småningom ta betalt för det. Jag hade uppenbarligen rätt. Det räcker bra med de 17 kanaler jag har ändå som tvångskund. Jag tittar kanske på fyra, fem stycken av dem bara, nämligen.

MordetI kväll ska jag för en gångs skull inte titta på Veckans brott klockan 21 i SvT1. Jag ska i stället se den sista delen av serien Mordet. Det har varit en mycket sorglig serie där vi tittare har fått följa fem autentiska mordfall, berättade ur offrets synvinkel. Naturligtvis har det varit skådespelare som agerat i de dramatiserade scener som har visats upp, men verkliga närstående har också fått prata till oss i rutan. Riktigt bra TV-program har detta varit. Den enda kritik jag har mot serien är att samtliga fem mordoffer som porträtterades var unga människor. Även lite äldre människor mördas, TV3! Det kan tyckas grymt att unga människors liv ändas i förtid – och det är det. Men det är lika grymt när en människa, som har levt lite längre, får sitt liv släckt av nån annan. En variation hade varit bättre, tycker jag.

Samtidigt som Mordet startar en brittisk kriminalserie i tre delar i TV4, Hustrumördaren. Våld och mord inom familjen är vanligt förekommande. Detta på TV4 är dock fiktivt, men jag spelar in för att titta senare.

Värdshuset i Deckarna

Värdshuset i Deckarna där författarna träffas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ytterligare en bra serie avslutas i morgon kväll. Det är SvT:s Deckarna som jag brukar skriva om efter varje avsnitt eftersom sex olika deckarförfattare porträtteras. I morgon är det Katarina Wennstams tur. Det har varit väldigt intressant och underhållande att få en glimt av hur författarna jobbar och lite grann också varför de skriver såsom de gör. Min största kritik mot programmet har varit Krister Henrikssons smygande i buskarna. Bort med Krille och in med sex nya deckarförfattare snarast! Jag föreslår till exempel… Karin Wahlberg, Viveca Sten, Kristina Appelqvist, Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt och Johan Theorin.

För den som vill se ännu mer brittisk kriminalserie visar SvT1 Fortitude klockan 22 på söndag, direkt efter den andra och avslutande delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm. Fortitude är ett arktiskt samhälle där våldsamma brott är okända – tills nu. Totalt blir det tolv delar, vilket jag tycker är liiite för många delar. Tror jag. Innan jag ens har sett den första…

Fortitude

Några av karaktärerna i Fortitude som börjar på söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett prisande – och tvärtom – inlägg.


 

Redan torsdag. Inte så tokigt för den som är ledig i helgen. Men där är vi inte än. Det är dags att redogöra för den Tofflianska veckans höjdpunkter (Japp) och lågvattenmärken (Nix). Och det är inte svårare än så här:

Japp

Nix

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Ibland har jag lust att skriva precis allt jag tänker. Men hur skulle det se ut? Och vad skulle jag då får för skit för det? Nä, det är torsdag och du serveras en gammal hederlig hiss- (fackmedlem) och diss- (fuckidiot)lista från den gångna, tofflianska veckan.

Fackmedlem


Fuckidiot

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matigt inlägg.


 

Bränt rostbröd

Jag kan inte ens rosta bröd.

Ja nåt Under är jag verkligen INTE – särskilt inte i köket. Om jag finge välja skulle Fästmön laga all mat vi äter tillsammans. Men det är ju inte rättvist. Så ibland gör jag små försök. Fast jag lagar aldrig mat från grunden, det kan jag inte. Jag har inte det intresset heller.

Jag kan inte ens rosta bröd utan att göra fel. I morse blev de två första skivorna alldeles för bleka, så de kördes ”lite till”. Då blev de brända. Anna tyckte synd om mig och rostade ett par nya brödbitar, allt medan jag skrek:

Matsvinn! Matsvinn!

(Inte Försvinn! Försvinn!)

Med gemensamma krafter försökte vi sen lura Elias att äta hemgjord pizza med räkor på. Klart han upptäckte det! Det gick inte ens att få honom att prova lite och säga att det är Bröderna Katts favoritmat. Räkorna upptäcktes och lämnades kvar.

Räkor kvar på tallriken

Räkorna upptäcktes och lämnades kvar.


Nu börjar det gå mot kväll 
och jag är hemma i New Village igen och mår skit (kan man göra annat när man bara för höra hur dålig man är och när ens åsikter inte vill förstås?). Nej, jag är inte mycket värd på sina håll, men jag är i alla fall älskad av den enda som räknas.

Och nu ska detta UFO snart göra entré i sitt eget kök och försöka få till nån middag. Jag hittade frysta kycklingburgare på ICA Solen till ett bra pris, så jag tänker vända en sån i stekpannan. Den billiga torsken jag också köpte får gosa i frysen ihop med laxen jag fyndade häromdan. Jag har kanske inte blivit nåt Under i köket, men jag har blivit rätt bra på extrapriser!

Ha en fin kväll och säg nåt snällt till nån i stället för att vara elak eller oförstående och bara hävda din rätt! Det finns alltid en orsak till att människor är som de är.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Postcard killersTvå författare skriver en bok tillsammans, en deckare. Nja, det känns inte som nåt riktigt nytt koncept. Men Liza Marklund och James Patterson gjorde det i alla fall 2010. Det resulterade i Postcard killers. Jag lånade boken av Fästmön.

Ett ungt och charmigt par lurar andra par in i döden. De är seriemördare. Det vill säga, de drogar dem, skär halsarna av dem och tar deras pengar och värdesaker. I varje stad i Europa där de mördar skickar de ett vykort till en journalist – det är så de får sitt öknamn. I Sverige är det Dessie Larsson på Aftonposten som får ett vykort. Och tillsammans med Jacob Kanon, amerikansk mordutredare, dras hon med i jakten på mördarna. Jacob är inte bara mordutredare – han är dessutom far till ett av offren.

Jorå, det här är en läskig historia. Det finns ett visst djup i den och det handlar om konst. Annars vet jag inte om det finns så mycket mellan pärmarna. Jo, ett litet, litet HBTQ-tema. Sen är det rätt mycket Annika Bengtzon i Dez… Dessie Larsson. Kapitlen är korta och det är väldigt tydligt vem som har skrivit vad av författarna.

Jag är snäll och generös idag. Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »