Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged ansvarig, äktenskap, begrava sig, berättelser, bröllop, döden, deckare, depression, faktum, föra handlingen framåt, försvinna, flytta, grupp, I sanningens namn, isvindar, julklapp, katastrof, kärleksrelation, kärleksrelationer, kisserier, läsa, ledare, litteratur, min smak, mobbad, omdöme, pappa, pedofil, polis, prata, rädsla, rättegång, rättegångsglimt, relationsroman, Sandhamn, seg, seglarläger, skärgården, slutet, snö, spännande, spänning, svajigt äktenskap, sympatier, tack, thriller, vanligt grepp, vina runt knuten, Viveca Sten on 10 januari 2016|
Ett inlägg om en bok.
När snö och isvindar viner runt knuten finns det väl inget bättre än att begrava sig djupt i nån spännande bok? Jag började på allvar läsa min fjärde julklappsbok igår. I morse läste jag ut Viveca Stens I sanningens namn, en klapp från Fästmön. Tack snälla Anna!!!
Som så ofta i Sandhamns-böckerna utspelar sig flera berättelser samtidigt. Här handlar det om Noras förestående bröllop, om en rättegång och om kärleksrelationer och äktenskap. Men huvudhistorien utspelar sig på ett seglarläger i skärgården. Hit kommer Benjamin – för att hans pappa tycker att det vore bra för honom. Benjamin själv vill inte. Ganska snart blir han dessutom mobbad av två äldre killar. En dag försvinner en av tjejerna. Ledaren Isak, som börjar må bättre efter en depression, är ansvarig för hennes grupp och blir förstås lättad när hon kommer tillrätta. Men när sen Benjamin, också i Isaks grupp, försvinner är katastrofen ett faktum. Särskilt som en pedofil har synts prata med pojken… Polisen Thomas, vars äktenskap är aningen svajigt, får i uppdrag att hitta pojken.
Att det är flera berättelser som för handlingen framåt är ett vanligt grepp i dagens deckare. Viveca Stens böcker kan därför inte riktigt klassas som rena deckare eller thrillers – de är också relationsromaner. För egen del är jag mest intresserad av spänning, inte kärleksrelationer. I den här senaste romanen, I sanningens namn, tycker jag att relationsbitarna tar över aningen för mycket för att passa min smak.
Men… trots lite för mycket fokus på kärleksrelationer, de i mitt tycke rätt sega rättegångsglimtarna och alla kisserier (av rädsla eller tankar kring att eventuellt kissa ner sig i döden) är boken spännande. Läsarens sympatier flyttas hela tiden, i alla grupper. Slutet blir inte alls som jag trodde utan bättre. Och det är slutet som gör att Toffelomdömet stiger en toffla över medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Film, Personligt, TV, Vänner, tagged Airwickljus, alkohol, arg, översnöad, besök, bil, billighetsställe, bostadsrätt, braständare, BRF, brinna ner, byta packning, Clas Ohlson, dra åt, droppa, DVD, få nog, fånskrattat, fisk, fixa frukost, flaska, fransk, göra tysta saker, gengångare, glas, granne, Gränby centrum, gräva fram, ha sönder, helgmorgon, I sanningens namn, insnöad, Johan Theorin, julklappsbok, kackla, kast med liten boll, kök, klaga, klä på mig, kort, kran, kranmunstycke, kyla, kylskåpsdörr, larm, lax, läsa, lön, lördag, ledig, litteratur, ljuskrona, magneter, metall, middag, mobiltelefoni, parkering, partaja, påfyllningsbar, påslagen TV, plast, pocketbok, portuppgång, prisvärd, räkor, rödvin, rörmokare, rensa, Sandhamn, så jävla kallt inomhus, sås, shopping, shoppingresa, skärgården, Skumtimmen, släpa, slippa höra eländet, sluta droppa, snö, sommar, sopberg, sovmorgon, spännande, spela in, spola av mig, Stjärnorna på Slottet, styrelse, Sveriges Television, tända levande ljus, tjock, torrt och gott, tung, tvätta, tvätteriverksamhet på nätterna, unna mig rejält, uteslutningsmetod, vakna, vardagar, väska, vinter, vitt vin, Viveca Sten, webbplats, Zensaviner on 09 januari 2016|
Ett inlägg om min lördagsmorgon.
Den fjärde julklappsboken jag läser är Viveca Stens I sanningens namn.
Nej nån sovmorgon går det inte att ta i det här hemmet. Två lediga dar och vad händer? Jag vaknar klockan sju – det vill säga en hel halvtimme innan mitt larm går igång på vardagarna. Inte gick det att somna igår kväll heller. Vid 23-tiden bestämde sig nämligen nån i huset för att tvätta IGEN. Innan dess hade det partajats, kacklats, fånskrattats och kastats med liten boll inomhus. Ungefär. Jag var tvungen att ha TV:n påslagen för att slippa höra eländet och kunna läsa. Igår kväll var jag emellertid så arg att jag så när hade ringt nån i styrelsen för att klaga. Lämpligt nog låg BRF-webbplatsen nere, så jag kunde inte hitta nåt telefonnummer. Eftersom jag inte vet vem det är som tvättar och lever om kan jag inte heller gå och ringa på hos de grannar som finns i min portuppgång – portuppgången bredvid kommer jag inte in i efter klockan 21. Efter att ha kört nån sorts uteslutningsmetod har jag kommit fram till vilka tre lägenheter som har tvätteriverksamhet på nätterna. Kan vara bra att föreslå styrelsen besök där – om jag nu hittar nåt mobilnummer till nån som jag kan ringa. Eller när. För ringa ska jag, nu har jag fått nog.
Jag påbörjade min fjärde julklappsbok igår kväll. Ganska lättläst är den, Viveca Stens senaste I sanningens namn. Men den är tjock och tung – nånstans mellan 400 och 500 sidor. Därför valde jag att läsa den före en pocket nu i helgen när jag inte behöver släpa med mig den i nån väska. Bland julklappsböckerna finns ett par inbundna till samt tre pocketar – och alla verkar mycket bra!
Det blev cirka 100 sidor lästa i sängen i morse, men sen slet rastlösheten tag i mig i stället för skärgården, Sandhamn och sommaren. Då passade jag på att rensa kylskåpsdörren på kort och magneter. För till skillnad från mina grannar tycker jag att en ska göra tysta saker en helgmorgon. Jag spolade sen av mig snabbt, klädde på mig, samlade ihop sopberget och traskade ut – i vintern, kylan (elva minusgrader idag) och snön. Det snöade ymnigt, så jag ville slänga sopor och åka och handla innan jag blev insnöad.
Inte var det nån spännande shoppingresa jag skulle på, men jag behövde komplettera med ett par saker till kvällens middag (lax). Dels behövde jag grejor till sås, dels behövde jag nåt vitt vin att dränka mina sorger i som är torrt och gott. Det tog ganska lång tid, för jag är inte alls bra på vitt vin och köper det endast när jag ska äta fisk eller räkor. Så det slank ner två flaskor vitt för säkerhets skull – och fyra flaskor rött. Ja, jag unnar mig rejält nu när jag har en lön.
Sex flaskor vin varav två vita i mitten. Zensavinerna, flaskorna längst ut till vänster och till höger, är prisvärda och mycket goda!
Kranen slutade droppa med det nya munstycket!
Vidare behöver jag sen länge göra nåt åt mina kranar. En del av dem droppar, andra går knappt att vrida runt. Men se byta packningar vågar jag inte ge mig på. Har frågat en vän som då och då får besök av rörmokare om h*n kan fråga om rörisarna kan tänka sig att göra ett mindre jobb hos mig. Vi får se. Till köket införskaffade jag i vart fall ett nytt kranmunstycke idag. Det jag hade var helt värdelöst, för det visade sig vara av plast just där en ska sätta rörtången och dra åt. Alltså, det gick inte att dra åt utan att ha sönder skiten… Jag hittade ett munstycke i metall hos Clas Ohlson. Kanske inte bästa stället att köpa sånt på, ett billighetsställe, men faktum är att det blev tätt och kranen har slutat droppa! Och när jag ändå var där passade jag på att köpa två påfyllningsbara braständare också. Inte för att jag har nån annan brasa än den där bak att tända, men ska jag tända ljusen i ljuskronan är braständare väldigt användbara liksom till airwickljus som har brunnit ner långt i glaset. Det är nämligen så jävla kallt inomhus att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i för att få upp värmen. Det hjälper inte mycket, men är bättre än inget.
En vit och en svart braständare blev det, det vill säga en till köket och en till vardagsrummet. Här är ju så jävla kallt att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i.
Idag händer inte mycket mer. Jag fick gräva fram bilen på Stormarknadens parkering för den var helt översnöad, men när jag kom hem slutade det att komma vitt från ovan. Jag har tvätt från igår att ta reda på och ska sen sparka igång en ny maskin. Lite mer läsning lär det bli under tiden. Jag väntar med spänning på kvällen när SvT har bra program. I afton väljer jag SvT1 för att se Stjärnorna på Slottet och filmen Skumtimmen, baserad på Johan Theorins spännande och bra bok med samma titel. På SvT2 är det säsongsstart för franska Gengångare, men det spelar jag in på DVD-hårddisken och kikar på efter filmen, tror jag. Eller i morgon. En ska väl göra nåt då också..? Fast NU ska jag fixa frukost!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Film, Personligt, TV, tagged action, åska, återseende, betoning, brinna, dotter, förändrats, flicka, hänga med i svängarna, helg, hus, I maktens skugga, inflyttningsfest, juli, julklapp, löpa på, leva, lik, litteratur, lyxvilla, mamma, medel, Morden i Sandhamn, obehaglig, omdöme, on, pärm, påverkad, pojke, polis, privatliv, Sandhamn, serie, små barn, spännande, Stockholms skärgård, teleportera, tonåring, TV-film, uppretad, väsentlig författare, vinter, Viveca Sten on 25 januari 2015|
Ett inlägg om en bok.
Mitt i vintern har jag suttit och läst en bok som utspelar sig i juli. En av julklappsböckerna från mamma var Viveca Stens senaste bok, I maktens skugga. Under helgen har jag teleporterats till Sandhamn i Stockholms skärgård.
Det har gått några år sen sist och mycket har förändrats. Nora lever med Jonas. De har fått en dotter, Julia. Men i huset på Sandhamn är Nora kvar. Jag hänger inte riktigt med i svängarna, för jag är påverkad av TV-filmerna om Morden i Sandhamn. Där har Nora ganska små barn – en pojke och en flicka. I den här boken har hon två tonårssöner och en liten flicka. Polisen Thomas är kvar och tillsammans med sin förra fru har han fått en dotter. Mycket av historien handlar om Noras och Thomas privatliv.
Ut till Sandhamn kommer Carsten Jonsson med familj. Han har låtit uppföra en riktig lyxvilla där. Folk på ön är uppretade och många vill få bort honom. Det händer en del obehagliga saker. Och efter Carstens stora inflyttningsfest brinner det. I askan hittar man ett lik.
Nja, det här återseendet är inte riktigt lika bra som sist. Boken är inte alls lika spännande som de tidigare böckerna i serien. Först mot slutet blir det lite action – med betoning på lite. Det känns som om historien bara löper på utan att nåt väsentligt sker. En förklaring till detta ger författaren innan jag slår ihop bokens pärmar.
Toffelomdömet blir medel. Boken är välskriven, men inte särskilt spännande.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Film, TV, tagged återförenas, barn, buss, dansk, Den som dräper: Forntidens skugga, fru, gamla mord, Jakob Cedergren, köpa nytt hus, måndag, mord, Morden i Sandhamn, nutid, nysta, omdöme, otäck sort, patient, polis, prata danska, psykiatriker, roll, ruskig, Sandhamn, skådespelare, slutet, soffa, trettondagsafton, TV-serie, TV4, utsatt, vaken on 06 januari 2015|
Ett inlägg om en film.
Trettondagsafton och måndag och inte mycket sevärt på TV. Vi lyckades i alla fall hitta en dansk film på TV 4, Den som dräper: Forntidens skugga (2011). Den som dräper har tidigare gått som TV-serie – en lååång sån. Nu var det dags för en film. Fästmön och jag la oss i var sin soffa och försökte titta de stunder vi var vakna.
Filmens huvudperson är psykiatrikern Thomas Schaeffer vid polisen – han som är polis Thomas i Morden i Sandhamn. Nu har han återförenats med sin fru och sitt barn och de har bestämt sig för att köpa ett nytt hus och börja ett nytt liv. Men de sista dagarna på Thomas gamla jobb vid polisen sker några märkliga mord på en buss och Thomas kan inte låta bli att nysta i det. Hans nystande leder fram till en patient och gamla mord – alla av den otäcka sorten. Så inträffar ytterligare nutida mord. Dessutom blir både Thomas och hans familj utsatta.
En riktigt ruskig film är detta. Vi hade med andra ord tur som hittade nåt som i alla fall jag kunde hålla mig vaken igenom. Slutet var kanske inte det jag hade hoppats på, men gissningsvis har Thomas gått tillbaka till sin roll som enbart polis på Sandhamn. Lite lustigt var det att höra skådespelaren prata danska.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged Alexandra Rapaport, ärva, öppet fönster, barn, bästefåtöljen, besök, deckare, fruktansvärda saker, gräs, hänga, hemskt, hus, I natt är du död, kaffe och bullar, krok, litteratur, mamma, Morden i Sandhamn, påminna, planera, plugga, polis, projektarbete, råka illa ut, reklampaus, resa, romantiska inslag, Sandhamn, separerad, självmord, skoavtryck, snyggt filmat, sol, sommar, son, spännande, tak, träffa, TV4, Vackra bilder, Viveca Sten on 27 november 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Morden i Sandhamn drog igång sin fjärde säsong i kväll. De tre avsnitten är baserade på Viveca Stens bok I natt är du död. Jag sjönk ner i bästefåtöljen och försökte stå ut med TV4:s reklampauser. Det gick rätt bra – det var ju spännande däremellan.
Det är sommar och sol på Sandhamn. Nora har separerat från sin man och bor med sina två barn på ön. Hon hyr ut huset hon fick ärva. En annan mamma kommer dit för att hälsa på sin pluggande son. I stället för kaffe och bullar hittar hon sonen hängande från en krok i taket. Självmord. Eller? Polisen Thomas Andreasson blir misstänksam eftersom den unge killen bland annat hade planerat en resa. Dessutom hittar Thomas ett öppet fönster. Och nedanför, i gräset, syns tydliga skoavtryck… Vad var det egentligen som Marcus gjorde sitt projektarbete om? De personer han skulle ha träffat råkar nämligen också illa ut.
Egentligen är det rätt hemskt att det sker så många fruktansvärda saker på Sandhamn. För de vackra bilderna därifrån gör att jag påminns om det där besöket jag vill göra hos Ulla som bor på ön. Men förutom att det är snyggt filmat tycker jag att det är spännande – trots de romantiska inslagen.
Toffelomdömet om den första delen blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, tagged Alexandra Rapaport, ö, besöka, bjuda in, deckare, försvinna, hänga ihop, I grunden utan skuld, klarsynt, kroppsdelar, lista ut, litteratur, mördad, Sandhamn, Säsong 3: Morden i Sandhamn, tonåring, TV4, varmare, Viveca Sten on 16 december 2013|
Ett inlägg om en TV-serie.
I kväll gick tredje och sista delen av säsong tre av Morden i Sandhamn. Serien baseras på Viveca Stens bok I grunden utan skuld. Jag har läst alla böckerna i Sandhamn-serien och sett alla TV-serier baserade på böckerna. Nog tycker jag fortfarande att böckerna är bättre, men TV-filmatiseringarna är inte så tokiga alls.
Mamma Nora i Morden i Sandhamn spelas även i säsong tre av Alexandra Rapaport. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)
Först hittas kroppsdelar som visar sig tillhöra en försvunnen tonårstjej. Sen försvinner ytterligare en ung flicka. Naturligtvis hänger försvinnandena ihop. Frågan är bara om den andra flickan också är mördad. Det märkliga är att alldeles för många kan vara mördaren. Samtidigt kan den klarsynte *pekar på mig själv* säkert lista ut hur det ligger till.
Som sagt, böckerna är bättre, men de vackra bilderna gör ju att i alla fall jag blir väldigt sugen på att besöka Sandhamn när det blir varmare. Inte för att jag är nån seglare utan bara för att det ser så vackert ut. Och så för att hälsa på vänliga Ulla, som har bjudit in Fästmön och mig till sin ö.
Morden i Sandhamn säsong tre, då? Tja, Toffelbetyget blir inte det högsta, men högt.
Läs vad jag skrev om första avsnittet av Säsong 3: Morden i Sandhamn!
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Böcker, HBTQ, Personligt, tagged annandag, avbryta, avfolkas, ö, besöka, bladvändare, deckare, fastlänningar, fira, Fokus, främlingsfientlig rörelse, gömma sig, Gotland, hotell, I farans riktning, journalist, jul, julbord, läsa, lik, lista, litteratur, mord, mordhistorien, ointressant, polis, privata problem, rädd, saker jag ska göra innan jag dör, Sandhamn, Viveca Sten on 13 augusti 2013|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Jag gillar Viveca Stens Sandhamns-mord. Men samtidigt är jag lite rädd att ön ska bli som Gotland och avfolkas på grund av alla mord. Fast i I farans riktning är det mest fastlänningar som trillar dit.
En ruskig bladvändare.
Det är jul. Alla hoppas väl på en lugn sådan, vanligen med familjen. Men journalisten Jeanette Thiels far ut till Sandhamn för att bo på hotellet där och fira på egen hand. Eller kanske gömma sig? Hon mår inte så bra och när hon försöker ta sig till julbordet kommer hon aldrig fram. Liket hittas på annandagen och polisen Thomas får rycka in. Fallet tycks ha anknytning till en främlingsfientlig rörelse. Vännen Nora är delvis behjälplig, men brottas med egna, privata problem. Ett litet HBTQ-temat finns också inrymt i boken.
Det här är en riktig bladvändare! Jag vill ogärna lägga den ifrån mig och avbryta läsningen. Tack och lov innehåller den inte så mycket annat, trots allt, som jag tycker är ointressant. Sånt som bihistorier om Nora och liknande. En del finns där, men det är mordhistorien som är i fokus. Riktigt bra!
Det blir högsta Toffelbetyg! Och ja! Jag ska besöka Sandhamn! Det kommer på min lista över saker jag ska göra innan jag dör.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, tagged 1 april, arbete, arbetsmiljö, behålla, besökare, blomma, Botaniska trädgården, brinna för att jobba, Concrete IT, Corren, cyberspace, deckare, durkslag, fastighetsägare, flexibilitet, frisk, fruktansvärt för jävligt, galenskap, höra, helg, hemskt, himlahändelse, I farans riktning, id-kort, ilandstigning, jättenäckrosen Victoria, klättra på väggarna, konkurrens, konkurrerande tidningar, lön, ledig hela dagarna, likriktning, litteratur, locka, lyft blicken, Mad House, märkligt, mål, måndag, medarbetare, media, meteorgänget perseiderna, midnatt, missa, Monday, Motala tidning, njutning, NTM-koncernen, ny ägare, pappa, pastafarisk tro, på egen hand, pengar, Perseus, rastlös, samma artiklar, Sandhamn, sjuk, skräp, stjärnbild, stjärnfall, Stormogul, sugen, ta betalt, tillit, trist, Tropiska växthuset, tvingas sitta här, UppsalaTidningen, Upsala Nya Tidning, utför, väggar on 12 augusti 2013|
8 Comments »
Ett inlägg om sånt som händer i världen utanför.
Nu har jag varit mellan jobb i tolv dagar. Det är hemskt. Jag klättrar på väggarna! Tro inte för en sekund att det är en njutning att
vara ledig hela dagarna
– det är det inte alls! Det är fruktansvärt för jävligt! Jag är frisk och rastlös och brinner för att jobba – och så tvingas jag sitta här, i detta Mad House och höra den ena galenskapen efter den andra genom väggarna, dessa väggar som jag klättrar på… Jag utför allt jag sätter som mål att utföra varje dag. Men det räcker inte.
Nåt jag har svårt att göra på egen hand är att ta mig utanför dessa väggar. Men nu blir det en tur i cyberspace för att kolla hur media beskriver denna måndag. Häng med, du som har lust; stå kvar, du som inte har lust! Nu drar vi!
Jättenäckrosen har INTE blommat så jag har sett det.
Magiskt i Botaniska trädgården. Eller rättare sagt i Tropiska växthus. Jättenäckrosen har nämligen blommat i helgen – och jag har som vanligt missat det!!! Hur kunde jag?!
Uppsalatidningen har fått en ny ägare. Jag skrev om det lite slarvigt häromdan. Det är ju faktiskt inte Lokalblaskan som har köpt Uppsalatidningen utan NTM-koncernen – den som liksom OCKSÅ äger lokalblaskan. Det är lite märkligt, det där, att köpa konkurrerande tidningar. Ungefär som Corren och Motala Tidning, som nu också ägs av NTM-koncernen. Man kan till och med hitta samma artiklar i dessa två, som ju var verkliga konkurrenter under min pappas tid på en av dem! Trist, tycker jag, för i lokalblaskevärlden behövs konkurrens, inte likriktning och Stormoguler…
Jag ville besöka Sandhamn, men nu vete 17...
Sandhamnsbor vill ta betalt för ilandstigning. Jo, det står så. Fem spänn vill fastighetsägarna på ön att varje person som stiger iland ska betala. Skälet är att antalet besökare har ökat mycket – och med dessa skräpet… Men asså… Gissningsvis lämnar besökarna inte bara skräp utan till exempel också… pengar. Nej fy te rackarns! Jag som blev så sugen på att besöka Sandhamn i och med att jag läser Viveca Stens senaste deckare därifrån… Nu vete tusan…
Lyft blicken för en himlahändelse! Nu ska stjärnbilden Perseus synas! Eller rättare sagt meteorgänget perseiderna. Du kan få se hundra stjärnfall i timmen. Måndag framåt midnatt sägs vara en bra tidpunkt att få se dem.
Sjuk? Nej, inte mer än vanligt.
Alla får lön – även när de är hemma och sjuka. Hur gör företag för att locka till sig bra medarbetare och behålla bra medarbetare? Concrete IT har testat en förmån i tio år – nämligen att ge anställda full lön även om de är hemma och sjuka. Det handlar om en arbetsmiljö som präglas av tillit och flexibilitet. Och att folk som jobbar där verkligen vill jobba just där. Intressant, tycker jag!
Lukas får bära durkslaget på sitt ID-kort. Lukas bekänner sig till den pastafariska tron. Och nej, det är inte den 1 april idag. Fan tro’t…
Livet är kort.
59.858564
17.638927
Read Full Post »
Posted in Familj, Film, Personligt, TV, tagged alkoholist, anledning, dagbarn, dramatisk, droger, förstöra, höghus, Himlen är oskyldigt blå, kärlek, knark, knarkhandlare, kompis, krog, lägenhet, Lidingö, mamma, pappa, Sandhamn, seglarpolare, smärtsamt, sommar, sommarjobb, spännande, Sveriges Television, uppmärksam on 05 januari 2013|
4 Comments »
Det var Fästmön som gjorde mig uppmärksam på att det skulle visas en troligen bra film på SvT 1 i kväll. Och som vanligt hade hon alldeles rätt. Himlen är oskyldigt blå (2010) är både spännande och dramatisk.
Så oskyldigt var det inte i filmen.
Martin, som bor på Lidingö fast i höghusen, blir utbjuden till Sandhamn av kompisen Micke en sommar. Mickes föräldrar har fixat sommarjobb – fast bara åt Martin. Micke själv struntar i Martin och hänger med sina seglarpolare. Ändå stannar Martin. För det är bättre på Sandhamn än hemma i lägenheten där mamma har en massa dagbarn och pappa är alkoholist. Martin ska sommarjobba på krogen. Krogens ägare, Gösta, tar av nån anledning Martin under sina vingar. Anledningen, förresten, är knark.
Den här filmen innehåller såväl spänning som kärlek. Men framför allt handlar den om droger och alkohol. Det är väldigt smärtsamt att se Martins pappa förstöra för sin familj. Samtidigt är Gösta, knarkhandlaren, nån som ser Martin och som bryr sig om. Men han är ju inte mycket bättre än Martins pappa…
Det här är en av de bästa filmer jag har sett på länge! Det blir högsta betyg!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged babydotter, barn, Camilla Läckberg-känsla, dåtid, deckare, I natt är du död, mord, nutid, polis, privatliv, relation, sambo, Sandhamn, separation, självmord, spänning, student, tack, Viveca Sten on 23 september 2011|
Viveca Sten har gjort det igen! Tvåfalt. Hon har skrivit en ny Sandhamns-deckare och hon har lyckats bra med det. Tack, Nurse Rached, för boken I natt är du död!
Den senaste Sandhamns-deckaren!
Den här gången varvas dåtid och nutid. Men inledningen är en student som hittas hängd. Ett solklart självmord. Fast alla omkring den döde protesterar. När nästa lik dyker upp, en man som nyligen har träffat den döde studenten, börjar polisen Thomas att rota. Ganska snabbt hittar han sambandet med studenten, men inte tillräckligt snabbt… Parallellt med morden får vi glimtar från Thomas privatliv liksom även hans vän Noras. Thomas har flyttat ihop med sin sambo Pernilla igen efter en tids separation sedan deras babydotter avlidit. Nora har nyligen separerat från sin man och försöker klara tillvaron med två pojkar.
Stundtals blir det lite Camilla Läckberg-känsla över Viveca Stens böcker. Men det slår aldrig över och blir för mycket. Som vanligt lyckas Viveca Sten hålla spänningen i först rummet och relationerna i det andra. Och det är spänningen som är viktigast i deckare, tycker jag.
Högt betyg!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 