Ett inlägg om en TV-film.
Söndagen och helgen rundade jag av som vanligt – med en TV-film. I kväll såg jag Miss Marple: The Pale Horse (2010).
Även den här gången är det en präst inblandad. Det är miss Marples vän, den katolske prästen fader Gorman och han råkar förstås illa ut. Prästen blir ihjälslagen efter att ha besökt en döende kvinna. Innan han blev mördad skrev han ett brev till miss Marple. Hon får det samma dag hon läser i tidningen om mordet. Polisen tror att det är ett rånmord, men brevet från prästen skvallrar om nånting annat. Det består av en lista med namn och en Bibelreferens. Miss Marple kan förstås inte låta bli att ”hjälpa” polisen. Hon besöker den döda kvinnans bostad. I en sko hittar hon samma lista som prästen har skickat till henne, nedskriven på ett brevpapper från värdshuset The Pale Horse. Självklart tar miss Marple in på värdshuset och börja nysta i mordet.
Den här filmen är spännande med sina häxerier. Den man tror är mördaren visare sig inte alls vara det. Miss Marple lurar inte bara gänget på värdshuset utan även tittaren.
Det totala Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Missade ju början på filmen så vi fick ju inte en hel upplevelse tyvärr.
Ja det var ju dumt. Såna här filmer måste man ju hänga med i från början, för annars missa man saker. Början var läskig, dessutom…