Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘överraskningar’

När jag landade i New Village efter jobbet fick jag så lösningen på ordgåtan i förra inlägget.

Åker förbi dig på hemvägen och kammar din paj 🙂

betyder

Åker förbi dig på hemvägen och lämnar din sak 🙂

Fast när man skriver sms utan brillor och räknar antal tangenttryck kan man räkna fel och

[…] lämnar din sak […]

blir

[…] kammar din paj […]

Och så här ser ”pajen” ut:

Pajen var ett vackert, blått påskägg!


Jag noterade också
några andra små… detaljer som hade förändrats i mitt hem. Bland annat hade Kiss och Bajs flyttat närmare varandra på sängen.

Kiss och Bajs hade flyttat närmare varandra.


Och på datorskärmen
hade det fastnat en påskpuss!

Påskpussad datorskärm!


Nu undrar jag bara
om jag ska upptäcka fler små överraskningar under kvällens lopp…

Vilken tur, i alla fall, att även jag hade lämnat

en paj

till min älskling på nattduksbordet! Det var ett likadant ägg fast orange… (Tänker vi lika, eller..?)

Read Full Post »

Ibland drabbas man som bekant av överraskningar. Och såna kan ju vara av en eller annan art, i princip positiva och negativa. Allting är relativt och jag ska inte sticka under stol med att jag för det mesta fruktar överraskningar – om jag inte är lite, lite beredd – på de positiva. Negativa överraskningar hanterar jag oftast så att jag gråter i tre dar, planerar sju sätt att ta livet av mig – och sen blir det bra. Eller så gott som bra. Man minskar en bit för varje gång, det medges.

Nu är ju inte alla negativa överraskningar FRUKTANSVÄRDA, men jag tyckte det var snudd på FRUKTANSVÄRT igår, när jag, Fästmön och Elias tittade på den andra semifinalen i Eurovision Song Contest. Varför? Jo…

  1. Sverige gick med nöd och näppe vidare, kändes det som (även om programledaren inte läste upp finalisterna i popularitetsordning – ha, ha, popularitetordning…. Då borde ju Eric-med-efternamnet-som-ett-raap vara… popular…)
  2. Israel, med fantastiska Dana International, en artist i världsklass, gick INTE vidare.

Skamligt! Enda positiva överraskningen igår var väl att det var en tydlig kvalitetshöjning jämfört med tisdagen. Då sjöng ju så gott som alla falskt, igår var det endast ett fåtal som lät illa.

Sen till något lite mer positivt. Jag har ju bestämt mig för att bli lite tuffare. På flera fronter. Och jag är ivrigt påhejad av en expert i detta, vilket för övrigt visar att Anna, mamma och fru Hatt har haft helt rätt när de ett antal gånger har sagt till mig:

Du är för snäll ibland!

Hur som helst, jag övar mig i att säga nej till folk och jag övar mig i att säga ja. Jag måste säga nej till människor i mitt förra liv helt enkelt därför att det gör för ont med vissa kontakter. Sen måste jag säga ja till andra, andra som jag har trott inte velat veta av mig. Det är tufft. Båda agerandena är tuffa, eftersom jag varken vill såra eller bli sårad.

Idag har jag ringt ett par samtal nu på morgonen – och blivit positivt överraskad! Man kommer ihåg mig!  Och man låter inte negativ när man pratar med mig! Det är andra personen på ett dygn! Man minns mig, man tar sig tid att prata med mig och när tiden tar slut ber man att få återkomma. Jag lyckades liksom få tag i en av personerna i ett tandläkarväntrum. Vi hann att prata en stund innan det blev dags. Det kändes bra. Jag blir kontaktad igen. Jag kände mitt värde stiga. Det var… COOOOOOLT!

Nu ska jag fortsätta med lite diverse, bland annat förbereder jag två korta anföranden och det är bajssvårt att dels vara kort, dels prata bra om sig själv…

Read Full Post »

I morse vaknade jag klockan sju. Eller tre minuter över, för att vara exakt. Låg och grubblade i ungefär en timma innan jag steg upp för att möta den här nya dagen, med de nya utmaningarna som säkert inte lyser med sin frånvaro. Överraskningar är inte min grej, men om det inträffar BRA överraskningar är dessa ju lite lättare att ”ta”, så att säga. Men miraklet att jag skulle få ett nytt jobb i födelsedagspresent har jag insett uteblir.


Så här blå är himlen idag! Detta är bilden i min header i obeskuret format. Jag tog den en vårdag förra året, tror jag.

                                                                                                                                                            Efter morgonens grubblerier steg jag upp, tog medicin, hämtade in lokalblaskan och körde igång datorn. Skrev några mejl, svarade på några kommentarer innan jag började skriva det här inlägget.

Idag har jag åter ett antal ärenden på min agenda, men det är jag som styr nästan helt. Det enda jag behöver passa in med andras tider är när jag ska lämna över nyckeln till Annas mamma och när Anna själv kommer hit i kväll, men det är ju kära passningstider!

Har massor av stinky soppåsar som måste ut i soprummet innan jag åker ut på mina ärenden. URRRK! Handla lite ska jag göra, bland annat måste jag ha nånting till min ensamma middag idag (Anna äter med sina pojkar). Clark-darlingen* ska få lite soppa, han blinkar rött snart och då lär jag väl inte ens komma till Skärfälten** innan soppan tar slut. TACK & LOV för plastkort att tanka på, då skjuter man fram det tråkiga***.

Min packning är nästan klar, men jag slänger nog i ett par shorts i väskan också, tror jag. Det är svårt med kläder när det är så här i början av värmesäsongen.

Nu börjar det bli dags att sätta lite fart här, men jag tror att jag börjar med en tredje mugg java och lokalblaskan.

                                                                                                                                                         *Clark-darlingen = min lillle bil
**Skärfälten = extrem håla med ett par hus nån knapp mil utanför Uppsala vid väg 55. Ingen vill liksom få soppatorsk där…
***det tråkiga = fakturan

Read Full Post »