Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jätteglad’

Ett höstigt inlägg med inslag av oro, hopp, bus och selfies.


 

Gatlykta och höstträd

Hösten är mörk, men dess färger är fantastiska. Och så är årstiden så underbart kravlös!

Idag var det första gången sen jag började jobba som jag fick tända lampor när jag kom hem. Fast i och för sig jobbade jag över en liten stund. Inte för att jag blev tvingad, utan på grund av mötet jag ska på på onsdag. Då måste jag ta lite ledigt och vi har kommit överens om att jag kan jobba in den tid det handlar om.

Dagarna mörkna… står det i rubriken och det är ett citat ur Tove Janssons och Erna Tauros Höstvisa. Jag gillar mörkret och jag älskar hösten. Hösten har så fantastiska färger, men den är också så underbart kravlös. I alla fall tills en blir påmind om vinterns storhelger… Då kommer lilla mamma hit i ett par veckor om inget oförutsett inträffar. Jag måste jobba alla mellandagar, för nån betald semester har jag inte tjänat ihop till ännu. Men det är OK, jag gillar fortfarande att jobba.

Det var en ganska orolig förmiddag, så jag var glad att jag fick nya arbetsuppgifter – översätta webbtexter från svenska till engelska – att sätta tänderna i i stället för att oroa mig för mycket. Efter lunch fick jag besked om att allt hade gått bra, men att det förstås var smärtsamt. För det förra är jag förstås jätteglad, för det andra hoppas jag att det finns åtgärder att sätta in.

Till lunch fick jag besök av en före detta kollega och äntligen fick jag bjuda på lunch nere i restaurangen. Tiden gick snabbt, men vi avhandlade såväl jobb som privatsaker innan vi skildes åt. Min före detta kollega är en sån person som jag verkligen vill hålla kontakten med – och har lyckats göra det hittills, trots att det är över två år sen vi jobbade på samma arbetsplats.

Augustpriset

Vilka får August 2015?

Medan min verklighet pågick utsågs årets nominerade till Augustpriset. Jag noterar med glädje flera författare med Uppsalaanknytning och författare som Maja Hagerman, Karin Johannisson, Carola Hansson och John Ajvide Lindqvist (alla är inte nominerade i samma klass, tack och lov!). Det blir nog minst lika värdiga vinnare i år som förra året.

Även det litterära har en egen värld i mitt liv. Just nu läser jag två böcker parallellt. Den ena är skönlitterär och handlar om August Strindbergs första hustru Siri von Essen. Hon fick väl Augustpriset om nån, kan en säga. Fast jag tror inte att det blev så… bra. Den andra boken handlar om Addisons sjukdom och får mig att förstå och acceptera saker och ting och människors sätt att vara. Det är bra.

Det är min pappas födelsedag idag. Därför tänder jag ett ljus vid min kvällsmacka och funderar på om pappa tittar in här ibland och busar lite. Det handlar om allt ifrån krukväxter som fladdrar i ett osynligt luftdrag till en radio som plötsligt sätter igång att spela. Inte gör det mig rädd alls, jag tar det för vad det troligen är – tillfälligheter. Eller också är det pappa som är i farten. Vi närmar oss ju både Allhelgona och halloween och då kan en ju få vissa besök. Som synes tränar jag för det senare. Eller… jag satte bara på mig luvan på min tröja… Inte ens när jag försöker se normal ut lyckas jag – blicken är stirrig (jag vet inte riktigt var jag ska fästa den när jag tar selfies).

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min onsdagskväll och min favoritdag.


Tänk! Det är redan torsdag.
Min nya favoritdag. Skälen till det senare är ju att det verkligen är nerförsbacke nu mot helgen plus att Antikrundan visas på TV i kväll. Ja, som du ser har jag inte stora krav på livet. Helg och ett TV-program…

Nåja, jag tänker sitta med appen framför Antikrundan i kväll och värdera prylar. Försöka få ett nytt och BÄTTRE diplom. Jag skickade för övrigt in länkar till mina två inlägg om appen till Antikrundan via e-post, enligt tips från en inblandad på Twitter. Jag har fått noll återkoppling. Noll! Det i sig är nästan värt en svart bak till Antikrundan, men nu råkar jag gilla programmet ändå. Så en sån värdering blir det inte härifrån. Än. Men det är dåligt att inte svara på mejl!

Diplom Antikintresserad

Nivån ska höjas i kväll!


Onsdagskvällen var en lustig kväll.
Jag hade jobbat av och till med ett inlägg under gårdagen på raster, så jag kastade mig direkt in i badrummet och duschrummet/toan för att städa. Det behövdes. Sen telefonerade jag med mamma. Hon pratade i 30 minuter, jag i två. Det enda jag fick säga var att hon kan köpa Allers idag om hon vill se en rätt fin bild på sin dotter samt att Anna och jag ska träffa några kompisar i helgen. Det senare visste hon om sen tidigare, men hon frågade faktiskt vilka de var. Jag ljög inte, men jag undanhöll sanningen. Och sånt har jag skitsvårt för! Nåja, all shall be revealed på söndag, eller nåt, gissar jag.

Vidare hade jag två sms-dialoger samtidigt. Dessutom försökte jag äta mackor också. Den ena dialogen var med en förälskad vän, den andra med en vän som skrev om rökning. Det gällde att hålla tungan rätt i mun när jag svarade, om jag säger så. Jag är jätteglad för min förälskade väns skull, men rökning är nåt jag avskyr. Ja, du förstår kanske problemet?.. Det hade ju blivit lite lustigt om jag svarade fel…

Det blev en välbehövlig dusch innan jag kunde slå ner röven i favoritfåtöljen och lägga Nyckeln på magen för att läsa. Jag är mer än halvvägs i den över 800 sidor långa boken. Den är ganska snabbläst, kan jag meddela. Däremot har det väl inte hänt så där jättemycket på över 400 sidor, vilket ju är lite förvånansvärt. Eller kanske har jag lite för höga krav, det är ju trots allt en ungdomsbok.

Torsdagen startade i kyla. Temperaturen har sjunkit igen och ligger nu på ungefär elva minusgrader. Jag lyckades sträcka mig i ryggen på ena sidan redan i morse. Det gör djävulusiskt ont, ända upp till nacken, men påminner mig om dem som har ont i sina ryggar jämt. Jag lär ha ont en dag. En viss skillnad.

rygg

Ajsan bajsan, den gör ont idag.


Men dagen startade
med ett riktigt gapflabb. Just när jag skulle rusa ut genom ytterdörren gjorde grannen det också. Vi höll på att skrämma slag på varandra på trappavsatsen i mörkret. Sen asgarvade vi!

Min torsdag ska jag ägna åt att jobba på dagtid. Jag och K har dessutom köksvecka, så jag hänger en del i lunchrummet bland skitiga tallrikar och muggar också.

Men vad gör du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Nyfikenheten är det inget fel på här!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en kommande bok.


Igår kunde man läsa
om att det blir en fjärde Millenniumdel. Du vet, böckerna som skrevs av Stieg Larsson, som avled när han påbörjat del fyra. Jag blev förstås jätteglad när jag läste detta, men sen lite fundersam. För det råder fortfarande en konflikt mellan Stieg Larssons närstående om rätten till den där fjärde, ofärdiga delen. Och det är nu inte så att nån skriver färdigt den fjärde delen.

David Lagercrantz är mannen som får i uppdrag av Norstedts förlag (du vet, förlaget där jag ska ge ut min debutbok!) att skriva en ny fjärde och avslutande millenniumdel. David Lagercrantz ska, enligt förlaget, följa upp personerna och de trådar som är utlagda i böckerna. Men dessutom får han friheten att skapa något eget. Överskottet av intäkterna ska gå till stiftelsen Expo, enligt Aftonbladet.

Ärligt talat blev jag liiite besviken. Jag ville ju läsa Stieg Larssons påbörjade fjärde del. Men, men, självklart blev jag också nyfiken. Kan mannen som skrev om den där bolltrillaren verkligen göra nåt bra av detta? Även Stieg Larssons sambo är tveksam. Ja, Eva Gabrielsson är kritisk. Hon menar att Stieg Larsson inte hade velat detta. I Svenska Dagbladet säger hon bland annat:

Jag tycker att det är både opportunistiskt och girigt av Norstedts. Jag vet att Norstedts ligger dåligt till ekonomiskt, jag tror de behöver något sånt här för att rädda förlaget.

Själv är jag kluven. Jag är nyfiken och liiite besviken eftersom jag hade hoppats på en fortsättning av den påbörjade boken. Men jag tror nog att min nyfikenhet tar över och att jag så småningom köper boken.

Vad tror du om detta??? Vill du läsa den nya delen när den kommer och har du läst de tre föregående???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kundvård.


Här på bloggen
skriver jag rätt ofta om vilka missar företag gör gentemot sina kunder. Att företagen på sätt och vis struntar i om kunderna är missnöjda. Att man från företagens sida inte bemöter eller svarar på kundernas kritik och frågor. Att man inte kommunicerar bra eller överhuvudtaget med kunderna. Det är dumt. Sånt är verkligen dumt!

Så nu ska jag ge ett exempel på god kundvård – ett exempel ur verkliga livet:

I somras beställde jag för första gången en grej från Let’s Deal. Varan jag beställde var en turbo snake, en pryl man gör rent rör i handfat etc med. Ingenting dyrt, bara hundra spänn minus en krona, som skulle betalas i förskott. Sen väntade jag och väntade och väntade. Leveransdatumet flyttades fram tre (3) gånger. Samma dag som jag meddelande Let’s Deal att om jag inte fick grejen just den dan ville jag häva köpet. Varan levererades med posten på eftermiddagen…

Turbo snake

En turboorm för rören.


Att vänta på en vara kan jag göra
– till en viss gräns. Däremot blir jag aningen putt när jag inte får veta varför jag får vänta och att jag själv måste tjata på stället där jag har beställt varan för att få besked om när den kan tänkas levereras.

När mina rörormar till sist kom var jag ganska sur. Att få leveransdatum framflyttat tre gånger är liiite mycket, tycker jag. Att behöva tjata sig till den informationen är också jobbigt. Men ormarna är bra! Köpet är jag helt nöjd med, Let’s Deal är jag mindre nöjd med. Fast jag ska ge dem en chans till, det ska jag.

Så i eftermiddag hittade jag ett litet paket i min postbox. Avsändare var företaget som inte lyckades leverera rörormarna i tid till Let’s Deal, Kvala AB. I kuvertet låg en lapp med en ursäkt och en förklaring till dröjsmålet – samt en liten present. Ingen dyrbar present, men en pryl som är användbar för de flesta.

Paket från Kvala

Ett kuvert med en förklaring, en ursäkt och en liten present från Kvala.


Detta är ett exempel på
hur man kan vårda kunder. Jag var ju jättearg på Kvala! Nu är jag jätteglad! Ilskan har flyttats över lite på Let’s Deal, för det är där man har fallerat, tycker jag. Kvala, däremot, har lyckats galant med sin kundvård.

Tack för kreditkortshållaren, Kvala! Ingen dyrbar grej, men jag blev väldigt glad för den eftersom alla mina två kreditkortshållare är för små.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vad jag har gjort idag.


Det är baske mig inte lätt
att fylla en hel dag! På natten kan man sova och fylla sitt liv med drömmar. Men på dagen…

Jag klev upp vid sjutiden och inledde dan med att skjutsa Fästmön till jobbet. Det är ett kärt besvär, absolut inget besvär. Dessutom är jag morgonmänniska och tycker att det är skönt att komma upp tidigt.

Sen satte jag mig direkt vid datorn för att börja dagens jobbsökeri. Jag hittade två väldigt intressanta jobb som jag sökte och ett av dessa fick jag åter ett personligt mejlsvar på ! Det tycker jag är toppen! En företagsledare som gör så är en bra ledare. Annars tycker jag att många chefer sorterar under kategorin

Mer eller mindre psykopater.

Nu säger jag inte att alla chefer är galna, men… en hel del har till exempel ingen förmåga alls till empati. Och kanske är det därför just de har blivit chefer???

Efter jobbsökeriet skrev jag två blogginlägg och en artikel med boktips som publiceras hos Uppsalanyheter troligen under morgondagen. Vidare har jag skrivit en annan text på uppdrag. En text som jag får betalt för, till skillnad från det jag skriver om här på bloggen och hos Uppsalanyheter. Ja, du läste rätt. Jag jobbar ideellt.

Har gått och plockat lite här hemma. Beundrat Annas söta (!) burk för druvsocker, den hon borde ha med sig…

Annas druvsocker väger 36

Annas druvsocker väger 36 nånting.


Bäddat och diskat,
läst en stund. Vattnat blommorna på ballen*, kanske helt i onödan. Mammakusinen B ringde på eftermiddagen och det var förstås jätteroligt. Under samtalet öppnade sig himlen, så jag fick stänga alla fönster! Nu är himlen ljusblå igen och molnen vita…

Passade på att göra rent mina halskedjor och mina örhängen. Den ena kedjan har varit min pappas och den har en tendens att åstadkomma svarta ränder bak i nacken. Jag misstänker att den ”bara” är i 14 karat, då kan det bli så.

Rengöring av smycken

Rengöring av smycken i en liten burk.


Jag har fått en fin rekommendation
 på LinkedIn av en person som jag jobbade tillsammans med (fick uppdrag av, ska jag säga!) hösten 2011! Det blev jag jätteglad för!

Och nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att åka och hämta hem Anna från jobbet. Jag hinner nog klippa naglarna innan dess…

Har du haft en innehållsrik dag??? Skriv gärna några rader och berätta!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tisdag i juni i Metropolen Byhålan.


Tisdagen har nu passerat och gått över i onsdag.
Tänk, jag har redan varit här i fem dagar! Och på söndag bär det av hemåt igen. Men först ska jag förstås göra lite fler saker här.

Mamma hade extra ont idag efter måndagens promenader, så hon ville inte följa med ut mitt på dan. Jag traskade därför iväg i duggregnet ner till hamnen för att kolla vart Bok-Anna har tagit vägen. Det var inte så varmt idag och det blåste ganska kalla vindar från sjön.

Vågor
Blåsten orsakade vågor.


Det är så märkligt,
för det slog mig att så många åker till Stockholm för att söka sin anonymitet. Själv tar jag mig till Metropolen – inte en kotte känner igen mig här, nästan. Jo, ett par gamla klassisar, men det är bara FEM jag umgås med och hon är utomlands. Det är en ganska skön känsla, men samtidigt lite vemodigt. Ingen känner igen mig i min födelsestad. Jag kan komma på mig själv med att kolla in unga människor, för det var ju när jag var ung som jag bodde här. Bara det att alla vi som var unga då har blivit gamla nu. Jag ser inte längre mina gamla kompisar eller ens deras barn – utan deras barnbarn…

Mycket har förändrats här sen jag lämnade stan som 18-åring för att bosätta mig i södra England. En sak jag tyckte var jobbig förr i tiden är den så kallade

Motalablängen.

Den innebär att folk glor på dig – utan hämning men ilsket och/eller skvallrigt. Idag insåg jag att de unga inte har den blicken längre. Eller också är en tant som jag inte så intressant…

Brobygget tycks stå stilla, men jag fotar bron nästan varje dag i alla fall. Den har blivit en symbol för det nya i Metropolen, det som är så annorlunda – både positivt och negativt – mot när jag bodde här. Knark och våld har ökat, vilket står för det negativa. Nya människor från andra kulturer har flyttat hit, vilket för mig är det positiva.

Bron
Bron är en symbol för nya Metropolen.


Bok-Anna lyste med sin frånvaro i hamnen.
Vart har hon tagit vägen? Finns hon inte alls här i bodarna med sina böcker och tidningar i sommar? Saknar!!!

I stället blev det ett besök på Motala Motormuseum. Det var en fantastisk upplevelse som du kan läsa om här! Jag tog många bilder också, men så klart att museet gör sig bäst IRL! Det blir även en kortare artikel till Uppsalanyheter.se. Jag vet inte när den publiceras.

Entusiastisk och glad gick jag tillbaka hem till mamma. Solen började nu bryta igenom molnen. Strålarna glittrade så härligt i vattnet.

Solglitter i vattnet
Solglitter.


Jag fick med mig mamma och rollatorn ut i bilen.
Första stoppet blev Lilla ICA där jag handlade lite åt mamma. Sen for vi till Ubbes bageri och konditori för att köpa kakor, men också för att fika, förstås! Den upplevelsen kommer i ett särskilt inlägg!

Klockan var bara 16 och vi hade ingen lust att åka hem. Tog därför en tur runt stan – såväl utanför som inne i själva centrum. Vi passerade Sluskarna, Motala Verkstad, Berggrens källare, hamnen, Stora torget, Varamon, Råssnäsbadet… Nostalgi…

Sen åkte vi hem och jag satte mig för att fixa lite med mina bilder samt började skriva ett inlägg och en artikel. Vid 18-tiden åt vi middag, som idag bestod av en liter jordgubbar och mjölk.

Jordgubbar med mjölk
Underbar sommarmiddag, jordgubbar med mjölk.


Medan mamma tittade på Vrålet från Apberget,
eller nånting ditåt, på TV skrev jag klart artikeln och la in din för publicering. Tänk att jag alltid får dåligt samvete för att jag skriver! Jag får det ofta gentemot Fästmön och jag får det nu gentemot mamma. Då blir jag nästan så där att jag försöker kompensera med nånting för att blidka. I kväll blev det därför jag som gjorde en ost- och vinfest medan mamma fick sitta och titta på sitt program. Det var inget stort besvär, men det dåliga samvetet gnaver så! Jag kan knappt föreställa mig hur kvinnliga författare som Moa Martinson och Virginia Woolf kände sig… De hade ju ändå barn och hem att ta hand om. Jag har inga barn och mitt hem försummar jag periodvis. Med detta vill jag dock inte påskina att jag är i närheten av dessa skrivande damers klass, verkligen inte!!!

Mamma tog tre droppar av rödvinet som pappa fick, men aldrig hann dricka innan han dog, i ett glas vatten; jag tog ett och ett halvt glas.

Mamma på ost o vinfest
Mamma på ost- och vinfest.


Ostarna var en gräddig vitlök,
en cambozola och en rom-russinost. Den senare kändes först väldigt söt i smaken och jag blev inte omedelbart förtjust. Det gick över, kan jag meddela!

Rom o russinost
Rom- och russinosten hade en tillvänjningstid.


Vi tittade på Morden i Midsomer
och mamma tyckte att det var rörigt och komplicerat, jag njöt och försökte hänga med i replikerna och samtidigt försöka svara på mammas frågor. Efteråt stannade jag kvar framför TV:n för att se Bates Motel. Mamma pratade förstås när det var som mest spännande, men jag tror att jag kunde hänga med i vad som hände. Otäck och bra serie, det där!

När jag vaknar om några timmar ska vi leka mammas födelsedag. Egentligen fyller hon inte år förrän på torsdag i nästa vecka, men då är jag ju inte här och kan fira. Jag har med en stor kasse med paket och hoppas att nåt av innehållet blir godkänt. Ett paket fick mamma ju redan igår, det med den nya plånboken. Och den blev hon jätteglad för! I morgon kväll blir det sen middag på Motormuseet, ett samarrangemang med Hotell Nostalgi. Vi ska äta fisk, har vi bestämt oss för.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse kunde jag konstatera ännu ett vägarbete. Uppsala är en kommun som tycks vara rondell-fetischist. Och det är väl bra – på sätt och vis –  eftersom rondeller i många fall gör framkomligheten smidigare än trafikljus. Men ibland önskar man att rondellkörning ingick i förarutbildningen eller att rondellerna vore bemannade med nån som viftar för att tala om vem som kör först, hur det bör blinkas etc. (Föregående mening var rätt ironisk, bäst att säga det eftersom en del har svårt för ironi.) Jag förstår inte varför det är så svårt med rondellkörning. Den som kör inne i rondellen har företräde och när h*n svänger ut är det väl ganska smart att blinka? Men det är svårt, så svårt…

Det här är svårt för en del, men smidigt när det funkar!


En del rondellbyggen
känns dessutom ganska onödiga. Där jag bor finns två rondeller som dessutom känns felkonstruerade. Dagligen passerar där ett antal stadsbussar, men eftersom rundeln i mitten är för stor för själva korsningen kör bussarna helt enkelt över den. Man bara undrar när det börjar lossna stora stenar som lägger sig på gatan…

Till mitt jobb finns det två infarter, en sydlig och en nordlig. Vid söderinfarten finns en rondell och där är det aldrig några köer när man vill in på området. Sorgebarnet är den norra infarten, som bara har en svängfil vänster. Där kan man bli stående på grund av mötande trafik som ska rakt fram. Dessutom är det ju samtidigt en utfart, så en del bilar ska ut. Som pricken över i är det också ett övergångsställe med cykelbana direkt efter korsningen när man har svängt in. Jag blev jätteglad när jag hörde att det skulle byggas en rondell. Sen blev jag förbannad. För du ska inte tro att rondellen byggs på stora vägen utanför norra infarten, liknande den vid den södra infarten. Nej, rondellen byggs inne på området. Men hallå! För det första finns här bra cykelbanor som inte korsar vägen. För det andra är hastigheten begränsad till 30 kilometer i timman. För det tredje kör en hel del bussar här.

För mig är den här rondellen inne på området totalt onödig. Bygget av den visar att nån inte har tänkt. Det rimliga vore väl att bygga en rondell på stora vägen utanför, den väg som är betydligt mer trafikerad?!

Nu har man grävt upp en ganska stor bit av vägarna runt rondellbygget. Inte så kul att köra på rena grusvägen med risk för flygande stenar  trots låg hastighet (30 km). När buss och bil möts får en stanna och släppa fram den andra. Och frågan är nu om rondellen blir dimensionerad för bussar. I såna fall blir det en gigantisk rondell i en ganska litne korsning. Totalt onödigt, anser jag, och ger bygget en svart bak!

En svart bak för ett rondellbygge på fel ställe!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »