Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ICA Nära Livs’

Ett inlägg i vilket Tofflan fortsätter på temat sommar.


 

Kvällssol

Kvällssol.

Det är kväll. En sval vind leker genom mina öppna fönster. Jaa, i skrivande stund har jag åtminstone ett öppet fönster i alla mina rum. (Utom i morn, där är det stängt…) Det har varit två dagar med sol och värme. Jag har suttit i skuggan, men ändå har jag fått lite färg, noterar jag. Rosa färg, vill säga… Nåja, jag är i vart fall inte likblek längre.

De har dagarna har jag nog fått mer frisk luft än under hela våren. Våren 2015 ska jag inte minnas på annat sätt än den tiden när jag isolerade mig. Inget händer, livet står stilla. Men mitt i det har jag fått nya vänner och gamla vänner har blivit mer betydelsefulla. Annars lever jag mest när Fästmön är nära. Och så kan jag inte ha det. Man kan inte hänga sig på folk. Kragtagning! 

Jag telefonerade med mamma i eftermiddags – 47 minuter. Men det var ett bra samtal idag och dessa samtal sparar jag i mitt hjärta. Det är inte lätt för henne heller. Hon får bara frisk luft när hon går och hämtar sin matlåda eller rollar över till Lilla ICA. Men en bit in i juli kommer jag ner och då har jag lovat utflykter, inte bara på själva födelsedagen! Lucille plingade på i kväll och det blir perfekt att vi ser till varandras hem. De åker i morgon och kommer hem när jag åker. Vissa grannar är bara toppen! Andra… har visat… vänlighet och hyfs och det är gott nog för mig.

Basilika olivträd och dragon

Basilika, olivträdet och dragonen fick flytta ut idag.

Tre krukor med grönt – basilikan, olivträdet och dragonen –  ställde jag ut på ballen*. Det ser… rätt trist ut. Kanske åker jag och inhandlar nån liten blomma i morgon för att få lite färg. Jag vill ju inte sitta där ensam och vara rosa… Pelargonerna jag fick av Lucille i höstas blommar visserligen, men de trivs så bra i köket att jag inte har hjärta att ställa ut dem på balkongbordet.

Det är kväll. Det blåser frisk luft genom mitt hem och jag sitter och funderar över växtlighet… Dessutom har jag just sett sista avsnittet av Frikänd på SvT Play och nu vet jag vem mördaren är. Det är fiktion. Verkligheten är… annat. Så många människor som fick sätta livet till i helgen. Och här sitter jag och njuter av svalkan och tänker på blommor…

 

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om färdtjänsten i Metropolen Byhålan och en rädd mamma.


Uppdatering 2: 
Ytterligare ett svar från handläggaren har nu inkommit på mitt förra svar. Jag blir lyssnad på och mina synpunkter förs vidare till ansvariga. Men man återkommer till det här med semester…

Hej!
Vi håller på att se över informationen på hemsidan och jag ska ta upp med Östgötatrafiken inför eventuell kommande information angående anpassning till målgrupper.
Dina synpunkter ska jag även föra vidare till sektionschef för Stöd Vuxna och Äldre på Socialkontoret, Hans Liljedahl. Han kommer åter efter semester 2013-08-12.
Tack igen för dina synpunkter.
Hälsningar Ingela Fridell, handläggare färdtjänst
[kontaktuppgifter]

Uppdaterat inlägg: Idag, över en månad efter att jag hade lämnat en synpunkt på Motala kommuns webbplats, kom ett mejlsvar från handläggaren Ingela Fridell. Hon skriver så här:

Hej!
2013-07-31 tog jag emot dina synpunkter som gjordes 2013-06-29 på Motala kommuns hemsida. Fördröjningen beror på att den som har ansvar för synpunkter på hemsidan hade semester.
Tack för synpunkter. Kommunen har skrivit informationen på hemsidan medan Östgötatrafiken är ansvarig för den information som de har skickat ut till dem som har färdtjänst (som finns i högerkolumnen). Om du vill så vidarebefordrar jag gärna synpunkterna till Östgötatrafiken.
Till din fråga vad gäller enligt de nya reglerna: Östgötatrafiken har tagit över ansvaret för utförandet av färdtjänsten i Motala kommun och har beslutat att färdtjänstresor ska beställas minst två timmar i förväg. I tätorten finns inte någon tidtabell. Utanför tätorten utgår beställningscentralen från en tidtabell när resan bokas. Beställningscentralen kan förskjuta önskad avresetid + / – 30 minuter.
Hoppas att det var svar på din fråga och kontakta gärna mig om du har flera frågor. Jag väntar på svar från dig om jag ska vidarebefordra dina synpunkter till Östgötatrafiken.
Hälsningar
Ingela Fridell, handläggare färdtjänst 
[kontaktuppgifter]

Det första jag reagerar på är att Ingela Fridell skyller på semester. Om man inför en, för vissa medborgare, stor förändring mitt i sommaren, bör man ändå se till att ha resurser som kan möta och bemöta de frågor som inkommer i samband med detta. Detta är liksom grundläggande i kommunikationsarbete! Men, i mitt svar skriver jag inte nåt direkt om detta, utan bemöter i stället det hon skriver om informationen och att jag inte tycker att den är målgruppsanpassad.

Tack för svar på mina frågor som jag skrev för över en månad sen när jag var nere hos min mamma på besök.
Jag har lyckats klura ut reglerna du skriver om nedan, men jag tycker att det inte finns tillräcklig eller tydlig information på er webbplats – senast häromdan var jag inne och tittade och den var inte ändrad sen den 25 juni. Att lägga över informationsansvaret på den upphandlade utföraren känns väldigt märkligt i mina ögon.
Eftersom jag bor 30 mil från min mamma och hon inte har tillgång till dator och internetuppkoppling är det inte mycket att göra åt saken nu. Hon kan inte surfa in på nån webbplats och kolla. Men jag kan ju inte hjälpa att fundera över om ni överhuvudtaget tänkte på dem som inte har tillgång till dator och internet… Hur ska de få informationen? Jag kan nämligen tänka mig att det är ganska många äldre äldre som inte har datorer. Till exempel.
Och, som sagt, det som stod i brevet och på webbplatsen kändes inte som samstämmig information.
Du gör naturligtvis som du vill. Min främsta synpunkt på det hela är att informationen inte är ett dugg målgruppsanpassad.
Mamma då? Jo, hon har fortfarande inte vågat prova den ”nya” färdtjänsten, men hon har hört att den faktiskt är bättre. Så hon vågar säkert snart. Och att den är bättre är ju också någonting i det hela som ni kan ta till er. På vilket sätt den är bättre sa hon inte, men kanske handlar det om att passa tider och att chaufförerna hittar sina kunder (det var si och så med det när det gäller den förra utföraren). Det är ju svårt för de äldre och personer med funktionshinder att stå på standby hur länge som helst. […]


För ganska precis en månad sen
skrev jag här på bloggen om färdtjänsten i Metropolen Byhålan. Jag lyfte fram flera idiotier kring färdtjänsten, som jag tycker är mer eller mindre makalösa. Nu är dessa naturligtvis inte enbart förekommande i Metropolen Byhålan, men det är där min mamma bor. Och mamma har färdtjänst. Mamma har också en kronisk sjukdom, en degenerativ sjukdom och är rörelsehindrad. Hon kan gå korta sträckor med rollator. En fungerande färdtjänst är nödvändigt för henne om hon ska nån annanstans än till serviceboendets restaurang (mitt emot mammas lägenhet) och hämta sin mat, handla på lilla ICA eller gå till frissan (salongen i serviceboendet hus). Därför är den första och främsta idiotin att mamma, med jämna mellanrum, måste ansöka om förlängd färdtjänst. Hon blir nämligen aldrig frisk!

Mitt i sommaren har Motala kommun bestämt att färdtjänstreglerna ska ändras. Nya regler från den 1 juli. Jag tycker att det är bra att man då och då gör upphandlingar, MEN… det får ju liksom inte bara vara pengarna som styr! Det måste ju vara tillgänglighet (antal bilar och chaufförer), kompetens hos chaufförerna (att möta personer med funktionshinder av olika slag, äldre, kanske förvirrade människor etc) och serviceinriktning (att hjälpa till så att kunden kommer i och ur bilen, att bära matkasse etc) också!!! Men den andra idiotin i det hela är att det enbart är pengarna som styr. Den som lägger den lägsta offerten får jobbet.

Mamma får i god tid ett brev – som hon inte förstår därför att man har skrivit det på byråkratiska. Mamma blir orolig och tror att hon måste försöka ta sig i och ur en buss. Var finns tidtabellerna i såna fall? Vad är reskassa? Och vad 17 är

kompletteringstrafiksresenärer???

I brevet finns också basfakta, som telefonnummer till nya färdtjänsten och till kontaktpersoner. Det är bra, men idioti nummer tre är ändå ett faktum: man begriper inte vad det står i brevet! Har Motala kommun ens hört tals om begreppet klarspråk? Om inte, kanske en och annan borde vidareutbilda sig i detta…

När jag åker ner till mamma några dagar innan de nya färdtjänstreglerna införs har jag med mig dator och router så att jag kan surfa trådlöst. Jag går in på Motala kommuns webbplats för att hämta mer information och för att försöka klara ut saker och ting för mamma. Det står ingenting om bussar på webbplatsen. Men tidtabeller nämns – fast de finns inte på webbplatsen… Den nya, försämrade regeln som säger att en kund kan få vänta +/- en halvtimme på bil (det blir ju kul i vinter…) och att kunden måste beställa resa två (2) timmar i förväg nämns emellertid (alltid något). Sämre service och inga tidtabeller på Motala kommuns webbplats – varken då (några dagar innan reglerna ska börja gälla) eller idag när jag går in och tittar! Idioti nummer fyra – sämre service och obefintlig information. Webbplatsen är inte ändrad sen den 25 juni.

Och så pricken över i: färdtjänsthandläggaren är tillgänglig för frågor en timme varje vardag under telefontid. Annars hänvisas till webbplatsen- till den upphandlade utföraren (vems är informationsansvaret, egentligen???)! Idioti nummer fem är tydlig: dålig tillgänglighet om man har frågor (och det lär man ha…). Kanske man borde haft lite utökade telefontider den första tiden efter att reglerna infördes? Eller var alla på semester då? Varför införa nya regler mitt i semestertid? Och hur många av de äldre färdtjänstberättigade har dator med internetuppkoppling? Jorå, mamma fick ju tillgång till min, men hon kan ju inte hantera den själv och jag måste ju åka 2 x 30 mil…

Jag lämnar några rader, några synpunkter på kommunens webbplats samma dag som jag är inne och tittar och samma dag jag skriver blogginlägget jag refererar till ovan, tror jag (den 30 juni). Om inte dan innan… Hur som helst… Idag får jag svar via e-post. En månad har det tagit för ansvarig att svara. Faktum är att jag skiter i att det är semestertider. Har man infört nya regler mitt i semestertider måste det finnas bra information och tillgänglig personal som kan svara på frågor. Dessutom finns det finns regler för hur lång tid som anses rimlig för att få ett svar från en myndighet/motsvarande. Och den tiden är inte en månad (30 dagar)…

Svaret då? Ja, så här skriver Annika Nordström på Motala kommun till mig:

Hej!
Tack för din synpunkt gällande informationsbrevet till personer som har färdtjänst. Jag vidarebefordrar dina åsikter till färdtjänsthandläggarna och ber om ett förtydligande.

Därunder finns sedan hennes namn, e-post-adress och två telefonnummer. Inget mer. Jag är… nästan mållös. Sen skriver jag det här inlägget i ett rasande (!) tempo.

Mamma då? Tja, efter en månad med de nya färdtjänstreglerna har hon fortfarande inte åkt färdtjänst. Hon vågar inte. Hon är rädd att färdtjänsten inte ska fungera. Syftet med det hela är tydligt: färdtjänsten ska avvecklas eftersom folk slutar använda den av skäl som stora försämringar och ren rädsla för att kanske inte bli hämtad, bli bortglömd. Sverige, 2013.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tisdag i juni i Metropolen Byhålan.


Tisdagen har nu passerat och gått över i onsdag.
Tänk, jag har redan varit här i fem dagar! Och på söndag bär det av hemåt igen. Men först ska jag förstås göra lite fler saker här.

Mamma hade extra ont idag efter måndagens promenader, så hon ville inte följa med ut mitt på dan. Jag traskade därför iväg i duggregnet ner till hamnen för att kolla vart Bok-Anna har tagit vägen. Det var inte så varmt idag och det blåste ganska kalla vindar från sjön.

Vågor
Blåsten orsakade vågor.


Det är så märkligt,
för det slog mig att så många åker till Stockholm för att söka sin anonymitet. Själv tar jag mig till Metropolen – inte en kotte känner igen mig här, nästan. Jo, ett par gamla klassisar, men det är bara FEM jag umgås med och hon är utomlands. Det är en ganska skön känsla, men samtidigt lite vemodigt. Ingen känner igen mig i min födelsestad. Jag kan komma på mig själv med att kolla in unga människor, för det var ju när jag var ung som jag bodde här. Bara det att alla vi som var unga då har blivit gamla nu. Jag ser inte längre mina gamla kompisar eller ens deras barn – utan deras barnbarn…

Mycket har förändrats här sen jag lämnade stan som 18-åring för att bosätta mig i södra England. En sak jag tyckte var jobbig förr i tiden är den så kallade

Motalablängen.

Den innebär att folk glor på dig – utan hämning men ilsket och/eller skvallrigt. Idag insåg jag att de unga inte har den blicken längre. Eller också är en tant som jag inte så intressant…

Brobygget tycks stå stilla, men jag fotar bron nästan varje dag i alla fall. Den har blivit en symbol för det nya i Metropolen, det som är så annorlunda – både positivt och negativt – mot när jag bodde här. Knark och våld har ökat, vilket står för det negativa. Nya människor från andra kulturer har flyttat hit, vilket för mig är det positiva.

Bron
Bron är en symbol för nya Metropolen.


Bok-Anna lyste med sin frånvaro i hamnen.
Vart har hon tagit vägen? Finns hon inte alls här i bodarna med sina böcker och tidningar i sommar? Saknar!!!

I stället blev det ett besök på Motala Motormuseum. Det var en fantastisk upplevelse som du kan läsa om här! Jag tog många bilder också, men så klart att museet gör sig bäst IRL! Det blir även en kortare artikel till Uppsalanyheter.se. Jag vet inte när den publiceras.

Entusiastisk och glad gick jag tillbaka hem till mamma. Solen började nu bryta igenom molnen. Strålarna glittrade så härligt i vattnet.

Solglitter i vattnet
Solglitter.


Jag fick med mig mamma och rollatorn ut i bilen.
Första stoppet blev Lilla ICA där jag handlade lite åt mamma. Sen for vi till Ubbes bageri och konditori för att köpa kakor, men också för att fika, förstås! Den upplevelsen kommer i ett särskilt inlägg!

Klockan var bara 16 och vi hade ingen lust att åka hem. Tog därför en tur runt stan – såväl utanför som inne i själva centrum. Vi passerade Sluskarna, Motala Verkstad, Berggrens källare, hamnen, Stora torget, Varamon, Råssnäsbadet… Nostalgi…

Sen åkte vi hem och jag satte mig för att fixa lite med mina bilder samt började skriva ett inlägg och en artikel. Vid 18-tiden åt vi middag, som idag bestod av en liter jordgubbar och mjölk.

Jordgubbar med mjölk
Underbar sommarmiddag, jordgubbar med mjölk.


Medan mamma tittade på Vrålet från Apberget,
eller nånting ditåt, på TV skrev jag klart artikeln och la in din för publicering. Tänk att jag alltid får dåligt samvete för att jag skriver! Jag får det ofta gentemot Fästmön och jag får det nu gentemot mamma. Då blir jag nästan så där att jag försöker kompensera med nånting för att blidka. I kväll blev det därför jag som gjorde en ost- och vinfest medan mamma fick sitta och titta på sitt program. Det var inget stort besvär, men det dåliga samvetet gnaver så! Jag kan knappt föreställa mig hur kvinnliga författare som Moa Martinson och Virginia Woolf kände sig… De hade ju ändå barn och hem att ta hand om. Jag har inga barn och mitt hem försummar jag periodvis. Med detta vill jag dock inte påskina att jag är i närheten av dessa skrivande damers klass, verkligen inte!!!

Mamma tog tre droppar av rödvinet som pappa fick, men aldrig hann dricka innan han dog, i ett glas vatten; jag tog ett och ett halvt glas.

Mamma på ost o vinfest
Mamma på ost- och vinfest.


Ostarna var en gräddig vitlök,
en cambozola och en rom-russinost. Den senare kändes först väldigt söt i smaken och jag blev inte omedelbart förtjust. Det gick över, kan jag meddela!

Rom o russinost
Rom- och russinosten hade en tillvänjningstid.


Vi tittade på Morden i Midsomer
och mamma tyckte att det var rörigt och komplicerat, jag njöt och försökte hänga med i replikerna och samtidigt försöka svara på mammas frågor. Efteråt stannade jag kvar framför TV:n för att se Bates Motel. Mamma pratade förstås när det var som mest spännande, men jag tror att jag kunde hänga med i vad som hände. Otäck och bra serie, det där!

När jag vaknar om några timmar ska vi leka mammas födelsedag. Egentligen fyller hon inte år förrän på torsdag i nästa vecka, men då är jag ju inte här och kan fira. Jag har med en stor kasse med paket och hoppas att nåt av innehållet blir godkänt. Ett paket fick mamma ju redan igår, det med den nya plånboken. Och den blev hon jätteglad för! I morgon kväll blir det sen middag på Motormuseet, ett samarrangemang med Hotell Nostalgi. Vi ska äta fisk, har vi bestämt oss för.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över himlen, en otrolig resa som går mot sitt slut och sin ärliga mamma.


Idag är himlen
så där oskyldigt blå som i bröderna Gärdestads låt med samma namn. Passande nog, eller snarare genom en tydlig vink från Fästmön igår, valde jag en lika oskyldigt blå pikétröja idag. Inte för att jag känner mig oskyldig, direkt, men kanske möjligen lite fåfäng. Jag ska ju fotas idag, en bild som ska komplettera en artikel om mig och mitt arbete i personaltidningen. Den tidning som, ironiskt nog, kommer ut i samma veva som jag slutar.

blå lacoste
Min blå Lacoste och jag.


Jag försöker att inte bryta ihop.
I stället försöker jag se artikeln och allting annat som sker runt omkring just nu som vägar till nånting nytt. Och faktum är att jag är bättre rustad den här gången! Jag har nämligen arbetat på tre fantastiska arbetsplatser samt en avdelning på det här universitetet under knappt två år. Arbetsplatser där mina kompetenser har efterfrågats och jag har blivit bedömd därefter, inte efter att jag inte alltid fikar… Det har varit en otrolig resa, som har känts lite som att både vila i en trygg famn och ta in så många intryck att hjärnan nästan har kokat. Jag är tacksam att jag har fått vara med om det här.

Gårdagen var kylig och blåsig, så det passade bra att vi slurpade i oss soppa till kvällen. I afton vet jag inte vad som vankas, för Anna ska iväg på möte på eftermiddagen och sen håller hon på och smusslar med saker och ting.

Ringde mamma igår kväll. Det ramlade nämligen in ytterligare ett kuvert i min postbox igår från henne – hon lämnade ju också ett när hon var och hälsade på i påskas. Vi pratade lite om sista april och hon berättade att hon hade fått med sig en sillburk hem från Lilla ICA, en burk hon inte hade betalt för, igår. Vet du vad lilla mamma gör då? Hon rollar tillbaka till affären och berättar om misstaget! Hur många hade inte i stället behållit sillburken och hållit käft om den??? Hon var lite ledsen över att inte ha fått tag i färskpotatis till sista april, men sa att hon får nöja sig med Janssons frestelse från frysdisken till sillen hon köpte. Ibland är avståndet oss emellan skit. Jag önskar att jag kunde åka dit med några färskpotatisar, men det är ju lite långt. Jag vill inte att nån annan gör det, jag skulle vilja göra det själv. Men nu är det som det är.

Anna och jag hängde över våra böcker och våra Wordfeudpartier största delen av kvällen sen. Slöglodde lite på nån autentisk FBI-historia om ett kidnappningsdrama och sen var det plötsligt läggdags. Vi var jättetrötta båda två! Men som vanligt sprakade det i min klockradio klockan 1.23 i natt. Jag vet inte vad som händer, men det har sprakat tre nätter i rad just nu. Det är inte så att jag får nåt meddelande eller att nåt händer med min Ajfån, det verkar som om nånting stör radiomottagaren. Fruktansvärt irriterande är det, för vi vaknar och kan ingenting göra åt det!

Idag skulle jag per telefon diskutera bevakning av sociala medier med vår mediebevakare, men det blev just avbokat.Får försöka att inte spilla ner mig på lunchen, för fotograferingen är först klockan 13.30. Klockan 15 ska jag sen på ett extra institutionsinfo. Men sen… sen är jag LEDIG ända till torsdag nästa vecka! Och då har jag en lunch med den kloka L att se fram emot.

Hur är himlen hos dig idag???

[…] Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå […]*


*Text: Kenneth Gärdestad


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tror inte att det är sant! Första morgonen på jag vet inte hur länge som jag fick sovmorgon och inte väcktes av ylande ungar eller annat! Underbar start på dan! Fast nu är det ju bara det att från och med i morgon ska jag upp tidigt och studsa igen…

Riksfärdtjänsten från Linköping ringde igår mitt på dagen :

Häääj, dä ä Maräääi-Loäääjs från Riksfärdtjänsten i Linköööping, döh…

Mammas bil kommer klockan 13 i morgon. Skönt att hon får åka från dörr till dörr! Igår började hon packa och det är inte lätt att få med sig allt – hon har ju ändå varit här i över tre veckor. Dessutom, även om hon har lämnat lite julklappar har hon också fått några. Jag erbjöd mig att sätta mig på resväskan för att hon ska kunna stänga den!..

Fler saker händer i morgon. Jag blir inte längre ensam på kontoret utan personen som fick Tjänsten tillträder. Det finns stunder när jag inte begriper hur jag kunde tacka ja till att stanna i januari också, men jag intalar mig att jag gör det för pengarnas skull mest och för att avsluta ett par saker lite grann. Snacka om att jag får träna på att visa upp ett nollställt ansikte de kommande tre veckorna! Jag rundar för resten av månaden med de tre semesterdagar jag har innestående. Och faktum är att jag börjar längta till slutet! Det känns meningslöst att gilla nåt som man inte ”får ha kvar”.


Sanden rinner ner i timglaset…


I morgon eftermiddag
ska jag på ett möte som jag vill tänka positivt omkring. Det gör jag stundtals. Samtidigt som jag känner att sanden rinner ner i timglaset…

Men det är ännu söndag och en ledig dag ligger framför mig! Mamma har lovat att komma med ut på promenad idag – till Tokerian. Men vi ska ta den långa vägen om det inte snöar och är för kallt… Mamma behöver få med sig en liten matkasse hem, så hon slipper traska till Lilla ICA det första hon gör.

Read Full Post »