Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Motala hamn’

Ett vänskapligt inlägg.


 

Arrogant frog

Inte alla vill dinera på linnedukar. Men det här vinet skulle passa mig, jag känner mig lite arrogant idag.

Nä, man har verkligen inte mer spännande än man gör sig. Eller vad det nu heter. Tänk bara det faktum att två av tre korvkiosker i Metropolen Byhålan var stängda denna julisöndag. Två av tre! Det är ju för höge Farao turister i stan. Var äter alla dessa? Inte 17 vill alla dinera på linnedukar…

Hur som helst vi fick mat, mamma och jag, men det var med nöd och näppe. Och jag blev ju lite orolig att FEM och jag inte skulle hitta nånstans där vi kunde fika. Vi hade fått 100 spänn av mamma att fika för och denna peng ville vi ju sätta sprätt på.

Nere i hamnen hade vi tur och hittade en restaurang vid Motormuseet där man, förutom mat, också serverade kaffe. EN chokladboll med kokos fanns det kvar. Den delade vi systerligt på och det räckte faktiskt alldeles utmärkt. Men håll med om att det är märkligt att det knappt finns snabbmat och nästan inte ens fikabröd i denna Östergötlands sjöstad där det ska vara högsäsong för turismen just nu?!

Delad chokladboll med kokos

Delad chokladboll är dubbelt med kokos? Eller nej. Men det räckte bra med var sin halva.

3 FEM

FEM!

Vi var fräcka nog att sätta oss på den fina restaurangen med linnedukar. Där var det livat. Två sällskap med barn ”underhöll” (nåja…) resten av gästerna. Jag fattar fortfarande inte varför barn skriker när de pratar. Och hur föräldrarna står ut. Men de senare ignorerar de förra genom att bara prata med andra vuxna eller i mobilen.

Jag hade väldigt svårt att höra vad FEM sa eftersom det var ett sånt hallå i restaurangen. Synd det, för vi pratade om så intressanta saker. Men när vi hade fikat klart tog vi en liten promenad i environgerna och då kunde vi höra varandra.

Nära parkeringen såg jag en björnstaty som jag bara blev tvungen att fotografera. Maj gadd, vilken liten snorrkas den björnen hade! Inget alls för Gunilla i Dalarna!!!

 Björn med mikroskopisk snorrkas

Den snorrkasen var mikroskopisk!

 

Motala kyrka

Motala kyrka – tornet.

Vi gick upp mot kyrkan och hon stod där som hon gjort i hela mitt liv och långt före det. Motala har en väldigt fin liten kyrka. Alldeles vit utanpå och med ett häftigt torn. Jag har fotat den hundra gånger, men inte kunde jag passera den idag utan att ta en bild! Vi studerade gravstenar och förundrades över att de fortfarande finns kvar. Och undrade samtidigt vilka personerna bakom namnen och datumen på stenarna och korsen egentligen hade varit… Fascinerande! Nån präst såg vi förresten inte och det var vi glada över (insatta förstår vad jag menar).

Vi kunde ju inte skiljas åt utan att ta en selfie. Eller två. Vi tog faktiskt två! På den ena är ju somligas dubbelhaka förfärlig, men bilden visar ju sanningen. Inte mycket att göra nåt åt… Fast jag kan ju banta. Den som är ful kan ju… plastikoperera sig. Det är lite mer kostsamt, dock än att banta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen skildes vi åt, för FEM hade en dejt med ett visst sportevenemang. Själv tänker jag kanske läsa eller nåt. En surfrunda hos mina kickor och pluttar blir det också. Men avslutningsvis vill jag visa att Metropolen faktiskt har ett Rumphus! Det var som tusan…

Rumphus


I morgon far jag norröver igen
, hem till mitt. Jag saknar min älskade och mitt hem, där jag gör som jag vill. Nästan. Man har ju inte mer spännande än man gör sig i alla fall. Fast särskilt spännande är jag förstås inte…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tisdag i juni i Metropolen Byhålan.


Tisdagen har nu passerat och gått över i onsdag.
Tänk, jag har redan varit här i fem dagar! Och på söndag bär det av hemåt igen. Men först ska jag förstås göra lite fler saker här.

Mamma hade extra ont idag efter måndagens promenader, så hon ville inte följa med ut mitt på dan. Jag traskade därför iväg i duggregnet ner till hamnen för att kolla vart Bok-Anna har tagit vägen. Det var inte så varmt idag och det blåste ganska kalla vindar från sjön.

Vågor
Blåsten orsakade vågor.


Det är så märkligt,
för det slog mig att så många åker till Stockholm för att söka sin anonymitet. Själv tar jag mig till Metropolen – inte en kotte känner igen mig här, nästan. Jo, ett par gamla klassisar, men det är bara FEM jag umgås med och hon är utomlands. Det är en ganska skön känsla, men samtidigt lite vemodigt. Ingen känner igen mig i min födelsestad. Jag kan komma på mig själv med att kolla in unga människor, för det var ju när jag var ung som jag bodde här. Bara det att alla vi som var unga då har blivit gamla nu. Jag ser inte längre mina gamla kompisar eller ens deras barn – utan deras barnbarn…

Mycket har förändrats här sen jag lämnade stan som 18-åring för att bosätta mig i södra England. En sak jag tyckte var jobbig förr i tiden är den så kallade

Motalablängen.

Den innebär att folk glor på dig – utan hämning men ilsket och/eller skvallrigt. Idag insåg jag att de unga inte har den blicken längre. Eller också är en tant som jag inte så intressant…

Brobygget tycks stå stilla, men jag fotar bron nästan varje dag i alla fall. Den har blivit en symbol för det nya i Metropolen, det som är så annorlunda – både positivt och negativt – mot när jag bodde här. Knark och våld har ökat, vilket står för det negativa. Nya människor från andra kulturer har flyttat hit, vilket för mig är det positiva.

Bron
Bron är en symbol för nya Metropolen.


Bok-Anna lyste med sin frånvaro i hamnen.
Vart har hon tagit vägen? Finns hon inte alls här i bodarna med sina böcker och tidningar i sommar? Saknar!!!

I stället blev det ett besök på Motala Motormuseum. Det var en fantastisk upplevelse som du kan läsa om här! Jag tog många bilder också, men så klart att museet gör sig bäst IRL! Det blir även en kortare artikel till Uppsalanyheter.se. Jag vet inte när den publiceras.

Entusiastisk och glad gick jag tillbaka hem till mamma. Solen började nu bryta igenom molnen. Strålarna glittrade så härligt i vattnet.

Solglitter i vattnet
Solglitter.


Jag fick med mig mamma och rollatorn ut i bilen.
Första stoppet blev Lilla ICA där jag handlade lite åt mamma. Sen for vi till Ubbes bageri och konditori för att köpa kakor, men också för att fika, förstås! Den upplevelsen kommer i ett särskilt inlägg!

Klockan var bara 16 och vi hade ingen lust att åka hem. Tog därför en tur runt stan – såväl utanför som inne i själva centrum. Vi passerade Sluskarna, Motala Verkstad, Berggrens källare, hamnen, Stora torget, Varamon, Råssnäsbadet… Nostalgi…

Sen åkte vi hem och jag satte mig för att fixa lite med mina bilder samt började skriva ett inlägg och en artikel. Vid 18-tiden åt vi middag, som idag bestod av en liter jordgubbar och mjölk.

Jordgubbar med mjölk
Underbar sommarmiddag, jordgubbar med mjölk.


Medan mamma tittade på Vrålet från Apberget,
eller nånting ditåt, på TV skrev jag klart artikeln och la in din för publicering. Tänk att jag alltid får dåligt samvete för att jag skriver! Jag får det ofta gentemot Fästmön och jag får det nu gentemot mamma. Då blir jag nästan så där att jag försöker kompensera med nånting för att blidka. I kväll blev det därför jag som gjorde en ost- och vinfest medan mamma fick sitta och titta på sitt program. Det var inget stort besvär, men det dåliga samvetet gnaver så! Jag kan knappt föreställa mig hur kvinnliga författare som Moa Martinson och Virginia Woolf kände sig… De hade ju ändå barn och hem att ta hand om. Jag har inga barn och mitt hem försummar jag periodvis. Med detta vill jag dock inte påskina att jag är i närheten av dessa skrivande damers klass, verkligen inte!!!

Mamma tog tre droppar av rödvinet som pappa fick, men aldrig hann dricka innan han dog, i ett glas vatten; jag tog ett och ett halvt glas.

Mamma på ost o vinfest
Mamma på ost- och vinfest.


Ostarna var en gräddig vitlök,
en cambozola och en rom-russinost. Den senare kändes först väldigt söt i smaken och jag blev inte omedelbart förtjust. Det gick över, kan jag meddela!

Rom o russinost
Rom- och russinosten hade en tillvänjningstid.


Vi tittade på Morden i Midsomer
och mamma tyckte att det var rörigt och komplicerat, jag njöt och försökte hänga med i replikerna och samtidigt försöka svara på mammas frågor. Efteråt stannade jag kvar framför TV:n för att se Bates Motel. Mamma pratade förstås när det var som mest spännande, men jag tror att jag kunde hänga med i vad som hände. Otäck och bra serie, det där!

När jag vaknar om några timmar ska vi leka mammas födelsedag. Egentligen fyller hon inte år förrän på torsdag i nästa vecka, men då är jag ju inte här och kan fira. Jag har med en stor kasse med paket och hoppas att nåt av innehållet blir godkänt. Ett paket fick mamma ju redan igår, det med den nya plånboken. Och den blev hon jätteglad för! I morgon kväll blir det sen middag på Motormuseet, ett samarrangemang med Hotell Nostalgi. Vi ska äta fisk, har vi bestämt oss för.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i serien Saker som folk har i sina bilar.


Idag har jag varit på ett par riktigt trevliga utflykter
som jag ska skriva om senare i separata inlägg. Men dagens första utflykt gjorde jag till Motala Motormuseum i hamnen. Det var länge sen jag var inne på museet och det kommer som sagt ett speciellt inlägg med text och massor av bilder senare. Ett litet smakprov kan du dock få, eftersom det ingår i serien Saker som folk har i sina bilar. Utanför museet står denna pärla parkerad.

Motala motormuseum bil
En pärla utanför museet.


Men vad i himlens namn
är det som hänger i backspegeln om inte… en Monchhichi!! FASA!

Monchichi i backspegeln
En Monchichi i den här pärlan.


Ja jag säger då det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen hade nästan blivit kväll när vi anlände till Metropolen Byhålan. Det tog sin lilla tid att bära in mammas väskor och alla påsar. Själv hade jag bara med mig min lilla rygga och leksaks-datorn. Ett par gympadojor ligger kvar i bilen och tröjan tog jag fram först senare i kväll.

Det var ett förfärligt resväder! Från Västerås och nästan ända fram till ett par mil utanför Byhålan öste det ner. Vi stannade en gång för att sträcka på benen, gå på toa och ta en fika. Inget utesittarväder, precis…

Men som sagt, i Byhålan lyste solen. Jag tog en tur upp till graven för att kolla hur tagetesen jag planterade sist såg ut. Blommorna var jättefina, så i morgon åker vi bara upp med några lösa blommor. Jag for sen vidare till ICA Maxi där jag storhandlade till mamma så att hennes förråd ska vara påfyllda. Sist, men inte minst, stannade jag till vid Nattkröken och hämtade mat.

Kom tillbaka hem till mamma strax före klockan 19 och då åt vi förstås. Sen slog det mig att jag lovat höra av mig till vännen FEM, så jag slängde iväg ett sms. Tänkte att hon nog inte hade tid, lust eller ork att ses, men det hade hon! Vi träffades i Hamnen och gick in på ett av ställena som hade en fungerande kaffemaskin… För FEM ville ha cappuccino och kaka, medan jag ville ha en starköl.


Cappuccino och muffins för FEM.

                                                                                                                                                              Ja, den där FEM har alltid varit ett kakmonster. Och inte är det lätt att ta en bild på henne där hon ser normal ut, men jag lyckades rätt bra! 😆


Kakmonstret a k a FEM. (Jag FICK tillåtelse att lägga ut bilden på bloggen!)

                                                                                                                                                              Vi satt och kacklade nån timma eller två medan mobilerna lät. Både Fästmön och fru Hatt var lite med i vår pratstund. Eller nåja, sms:en gick i vissa fall om varandra så det blev lite lustiga missförstånd…

På vägen hem sjönk solen och jag tog fram min tejpade mobil och fotade.


Så här vackert kan det vara när solen går ner vid Vätterpromenaden…

                                                                                                                                                               Vände mig om och insåg att även ett gammalt hus kan vara vackert. Idag kallas det Platenhuset och där finns bland annat Bostadsstiftelsen Platen som hyr ut lägenheter.


Ett vackert gammalt hus. Enligt mamma var det ett grossistlager här förr i tiden.

                                                                                                                                                                        På vägen hem kom passerade en ung kille i ett vrålåk. Ett tyskt par kommenterade sinsemellan att den där bilen nog var sponsrad av pappa och jag kunde ju inte låta bli att briljera med min gymnasietyska:

Ja, ganz sicher!

Tänkte lite på min gamla gymnasiekompis CS som lärde mig en hel del tyska UTANFÖR läroplanen…


På väg hem till mor längs sjön. Men på höger sidan finns också huset där CS bodde…

                                                                                                                                                               En sista kväll med doften av vattnet i min enorma kran. Lär somna ovaggad för jag är trött som 17. I morgon blir det ett nytt besök till graven och lite kompletteringshandling innan jag och Clark Kent* styr kosan hemåt igen. Förhoppningsvis hinner jag hem till Morden i Midsomer, veckans höjdpunkt…


En trappa ner till sjön…

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Efter en jobbig förmiddag, med ilska, förtvivlan, hoppfullhet och glädje för andras skull i en salig blandning träffade jag vännen M. Hon plockade upp mig i bilen och vi for ner till hamnen. Hittade ett bra, men varmt matställe.


Nummer 71 var vi.

                                                                                                                                                                    Jag tog en grekisk sallad, M fisk. Och sen pratade vi om ”allt” i två timmar – jobb, puckon, ex-män, ex-or, barn, dåligt ledarskap, psykopater, bröder, glömska, en gemensam vän, gamla klasskompisar… Med mera. Jag varken kan och vill berätta allt och jag vill inte heller lägga ut en bild på M eftersom jag aldrig bad om tillåtelse. Men jag är så tacksam för jag hämtade kraft ur vår dialog. Det var som om åren vi inte setts eller umgåtts var borta. Hade vi bott i samma stad hade vi nog varit vänner idag.


Jag lämnade löken eftersom den gör allt annat än underverk för såväl mage som andedräkt…

                                                                                                                                                                    Ett stort TACK till M ifall du läser det här (vilket jag inte tror att du gör, men ändå…)! Jag tror att du är jättebra på ditt jobb!!!

Vi skildes åt med en kram och jag traskade upp mot stan för att inhandla jordgubbar. Naturligtvis började det regna och jag hade varken paraply eller jacka. Och jordgubbsförsäljarna stod varken utanför banken eller Gallerian… Fruktansvärt kissnödig var jag också, men jag tog mig i kragen och släpade in mig i en leksaksaffär. Där hittade jag dessa tre paket till min favoritkille som fyller år om några veckor.


Tre paket till min favoritkille.

                                                                                                                                                              Fästmön messade från Berlin att hon längtar hem och jag försökte att inte kissa på mig. Mobilen har för övrigt gått varm idag! Stort TACK till ”ALLA” för det stöd ni visar!!!

Jag har insett att rosa foppatofflor är skornas haute coture här i Metropolen Byhålan. Ungefär som hemma, då. Fy f*n så fult, säger jag bara! Jag messade en kär vän som inte har så mycket till övers för dessa fotbeklädnader och kände sympatin strömma ut genom svars-sms:et. Ännu varmare sympati kände jag när jag gråtfärdig messade att jag var kissnödig, letade födelsedagskort till mamma, det regnade ute, jordgubbarna verkade vara slut i hela Byhålan och så om förmiddagens otur.

Hemma igen och jag hann precis in på toa. Mamma kom just innanför dörren efter att ha varit hos frissan. Det har slutat regna, jag får bara snälla sms hela tiden, jordgubbar köpte jag av en tjej som stod och sålde utanför Systemet. Jag tränar mig att tänka positivt, men idag är det svårt, mycket svårt.

Dessutom var det en närsynt unge med ett katt-namn som höll på att cykla på mig på vägen hem tre gånger och nyss gick en man med gula byxor förbi utanför fönstret. Förskräckligt! När det finns kläder i tjockis-svart!

I morgon åker vi till Uppsala, jag och mamma. På måndag fyller hon år och jag ska försöka fira henne efter bästa förmåga, men jag har blivit lovad ett samtal under den dan, ett samtal vars utgång jag inte är säker på… Jag lever i ett vacuum, jag orkar inte gråta mer, jag bara nickar luttrad och tänker

Jaha! Det var inte min tur den här gången heller.

Jag vet inte var eller ens när den här mardrömsresan slutar.

Read Full Post »

Torsdag och som vanligt dags för veckans höjning (mys – sorry, fru Hatt! ) respektive sänkning (mås). Här kommer det:

Mys

  • Motala Hamn (så härlig sommartid!)
  • Lunchdejt med M idag! (kul och spännande!)
  • Nanne Grönwall (så modig sommarpratare!)
  • Marknadsnougat (helt såld…)
  • Och eh… ja just det… på väg ut i jobb igen (DET känns inte fel!)

Mås

  • Svenskt Näringsliv (som vill göra skillnad på vetande och vetande)
  • Rökare (OK om ni vill göra er själva sjuka, men ni gör faktiskt personer i er omgivna sjuka också… Och det är INTE OK, tycker jag…)
  • Att aldrig få svar på vissa frågor (irriterande!)
  • Att sakna sin Fästmö (it sucks!)
  • Fiskmåsar (håller mig vaken om nätterna!!!)

Read Full Post »

Efter dagens braiga besked – med efterföljande samtal från riksdagen, gubevars! 😛 blev jag nog tämligen omtumlad. I samma veva fick jag sms från en kompis som vill bjuda ut mig på lunch i hamnen i morgon! Kul! Tänk, då har jag två (2) kompisar här i Metropolen Byhålan. Ibland tar livet underliga svängar. Jag är glad, men en viss oro finns förstås kvar. Mer om detta i det låsta inlägget nedan! Var vänlig kommentera INTE beskedet här utan i det låsta inlägget.

Idag hade jag några ärenden på stan att göra i min ensamhet. Det är nämligen så att det i juli månad finns två födelsedagsbarn i familjen. Men shoppingturen för dessa fyllare var ingen framgång – jag hittade ingenting av det jag skulle ha.

I stället blev jag fruktansvärt kissnödig och jag är ju inte så hemma här i stan längre att jag vet var det finns bra och framför allt gratis toaletter. Men… i hamnen, förstås! Kände mig tio liter lättare efter besöket. Satte mig en stund på en pollare på kajen i webkamerans öga – kanske du såg mig? Länk finns i högerspalten, Hamnen i Metropolen Byhålan genom kameralinsen. Kikar du vid 13-tiden i morgon kanske du ser mig och M promenera förbi!


Här satt jag på en pollare och vilade ut efter Niagarafallet.

                                                                                                                                                                  Sen kunde jag  i lugn och ro flanera i gott och väl en timma inne bland Bok-Annas böcker. Kom hem med två riktiga fynd – för totalt 70 kronor.


Endast 30 kronor för Vit oleander och 40 för Darling River. Båda exemplaren inbundna och säkert bara lästa en gång.

                                                                                                                                                             Tog Vätterpromenaden hem till mamma där vi nu har hängt tvätt och bytt en glödlampa som man måste vara handakrobat för att kunna byta. Sitter nu och väntar på kaffe och kanelbulle så att jag får lite styrka inför en shoppingtur till ICA Maxi – vi måste ju ha mat idag också…

Read Full Post »

Older Posts »