Lars gav Cecil i bonus hos Sven-Harry

Ett utställt inlägg där rubriken med all säkerhet klarnar allt eftersom du läser vidare i texten.

---

 

Foto är ett av mina stora intressen, kanske näst efter litteratur. Men när Fästmön berättade att Lars Lerin hade en utställning på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm just de dagar vi skulle vara i Stan, var jag inte sen att nappa. Lars Lerin är framför allt konstnär. Han vann det litterära Augustpriset för bästa fackbok förra året för sin Naturlära. Dessutom har jag har hört honom sommarprata och jag har sett en dokumentärfilm på TV om honom, hans konst och hans kärlek. Så mitt sikte var inställt på Lars. Men jag fick också foto och Cecil Beaton på köpet, samt Kakan Hermansson och Nino Ramsby i lördags!

Audrey Hepburn fotad av Cecil Beaton 1963. (Bilden är lånad med tillstånd av Sven-Harrys konstmuseum)

Den där bilden av Audrey Hepburn från 1963… Jag gissar att jag inte är den enda som har fascinerats av den… Faktum är att jag skulle kunna ha blivit stående framför den i timmar. Den har sannerligen en rent hypnotisk effekt. Men där fanns så många fler verk av Cecil Beaton att beskåda, samtliga i svartvitt, förstås.

Vid första anblicken kan bilderna se väldigt… enkla ut. Inget märkvärdiga. Tittar en lite längre ser en så mycket mer – trots att porträttfigurerna inte alltid möter betraktarens blick.

Cecil Beaton föddes samma år som min morfar, 1904, och dog 1980. Han fotade stjärnor från filmen, kungligheter med flera från 1930-talet och cirka 40 år framåt. Jag hörde två äldre damer ampert konstatera i utställningssalen att Cecil Beatons bilder är alltför arrangerade. Ja, kanske det. Men är inte det ett av de allra bästa sätten att lyckas med just porträtt? Sen är det väl hur man arrangerar bilden som speglar objektet på ett speciellt sätt, tycker jag. I just detta arrangerande ligger Cecil Beatons styrka som porträttfotograf, enligt min mening.

Idag förvaltar Sotheby’s Cecil Beatons fantastiska samling, en samling som också består av verk från andra världskriget. Den som är i Stockholm kan se en bråkdel av dem på Sven-Harrys konstmuseum vid Vasaparken augusti månad ut. Gör det!

Men Lars Lerin-utställningen, dårå? Lugn, den missade jag inte. I samband med EuroGames, ett HBTQ-evenemang med inslag av idrott, kultur och politik, visar Sven-Harrys konstmuseum en liten utställning med Lars Lerin samt även Kakan Hermansson och Nino Ramsby. EuroGames avslutades igår, söndag, men även denna utställning finns kvar månaden ut.

Detalj ur Tillsammans I till XXII av Lars Lerin (Lånat via Creative commons)

 

Transboy III av Nino Ramsby. (Lånat via Creative Commons)

Med vidlyftiga penseldrag (!) kan jag säga att Lars Lerins bilder av gaypar är mycket intima och nakna, Kakan Hermanssons verk ser ut som nåt ett dagisbarn framställt och Nino Ramsbys verk överraskade mig positivt, trots sin svärta. Eftersom den sistnämnde även är både sångare och musiker har han tänkt berätta om resan som transsexuell kille i bild, sång och dikt. Oerhört smärtsamt, oerhört nära, oerhört skört.

 

Låt nu inte mina åsikter om verken styra! Gå dit och gör din egen bedömning.

 

 

Här hittar du Sven-Harrys:

Sven-Harrys konstmuseum finns på Eastmanvägen 10 – 12, nära Vasaparken, i Stockholm.

Museet har öppet onsdag – fredag kl. 11 – 19 samt lördag – söndag kl. 11 – 17. Tisdagar är reserverade för förbokade grupper!

Entré konsthallen: 100 kronor. Pensionär och studerande: 80 kronor. Barn och unga under 18 år: gratis

Sven-Harrys hem och konstsamling: 150 kronor (inkl. konsthallen). Pensionär och studerande: 130 kronor. Barn och unga under 18 år: gratis

Museet finns också på Fejan, Instagram och Vimeo.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 48: Putsat och smutsat

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Meh! Redan torsdag… Det är inte klokt så tiden genar iväg när man har roligt. Dags att presentera den Tofflianska gångna veckans toppar (putsat) och dalar (smutsat). Det är inte svårare än så här:

Putsat 

• Nu skipas rättvisa. (I alla fall för en del.)
• Bra julklappstips på nätet (För en sån som jag, som har lite svårt…)
• Solen! (Den tittade fram i tisdags.)
• Lokalt litterärt (Spännande böcker på gång.)
• En finfin fortune cookie (Som stämde så bra.)
• Augustpriset 2014 (Jag såg galan via datorn och OJ så många bra böcker jag vill läsa nu!)
• Världens bästa bilverkstad (Bil 3:an i Uppsala, förstås!)
• En god bomb slog ner (Mycket god…)
• En miljon besökare (Tack ALLA!)
• Tele 2 avskaffar bindningstiderna (BRA gjort!)

Smutsat

• Klaga och gnälla när man egentligen har det rätt bra (Alla kan inte få kunglig/drottninglik behandling.)
• Två uppladdningsbara tandborstar – och ingen funkar (Jag behöver en ny fungerande, tack!)
• Spydiga kommentarer (Nä.)
• Mest ensam (En idiotisk diskussion.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Se Augustgalan live i kväll!

Ett påminnande inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg:

Priset för Årets svenska skönlitterära bok tilldelas Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Priset för Årets svenska barn- och ungdomsbok tilldelas Mördarens apa av Jakob Wegelius

Priset för Årets svenska fackbok tilldelas Naturlära av Lars Lerin

Lilla Augustpriset 2014 tilldelas Orangeriet av Matilde Villegas Bengtsson 

 

Joråsaaatte… Man behöver inte gå på galor för att få veta vem som vinner priser. Du som är litterärt intresserad kan kika på Augustgalan live i kväll via din dator. Klockan 17.30 börjar livesändningen, som sen håller på fram till cirka 18.45.

Jag tänkte belöna mig efter dagens hårda arbete med lite god mat från Chop Chop och Augustgalan i afton eftersom jag inte har möjlighet att delta i Stockholms konserthus. Det är en riktigt bra idé att galan streamas, tycker jag! För naturligtvis är jag jättenyfiken på hur det går för de tre böcker jag fick recensera,

Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista

Popmusik rimmar på politik, Anna Charlotta Gunnarson, Atlas

och

Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid, Tina Thunander, Leopard förlag

Det är totalt fyra priser som delas ut:

1. Årets svenska skönlitterära bok
2. Årets svenska fackbok
3. Årets svenska barn- och ungdomsbok
4. Lilla Augustpriset

De tre vuxenpristagarna får 100 000 kronor och en bronsstayett vardera. Vinnaren av Lilla Augustpriset får 15 000 kronor.

Må bäste man/kvinna vinna!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julklappstips, nån..?

Ett inlägg om hårda klappar och mjuka.

---

 

Nu har jag köpt mina första julklappar! Naturligtvis är det hårda klappar, alltså böcker. Jag har inte lika mycket att handla för i år som tidigare år, men när det gäller böcker strösslar jag gärna med korvörena. Hittills har jag handlat till några i familjen och en vän. Naturligtvis kan jag inte berätta vilka böcker jag har handlat, eftersom det finns en viss risk att jag avslöjar vad tomten kommer med i sin säck. Men okejrå, mamma läser inte min blogg, så hennes hårda paket kan jag avslöja: Pojkvännen (pocket) och Nyårskyssen (inbunden), båda av Nora Roberts. OCH NU FÅR DU INTE BERÄTTA DETTA FÖR HENNE, TACK SÅ MYCKET!!!

Nora Roberts skriver ju främst kärleksromaner och det är inte riktigt min genre. Men jag ska ju inte köpa julklappar till mig själv, utan andra. Jag kan avslöja lite till: jag har köpt vanliga romaner till andra, romaner som jag har läst själv eller skulle kunna tänka mig att läsa. Även en historisk roman har slunkit ned i varukorgen.

Tomtebobarnen är inget att rekommendera för små barn. Lilla Anna blev JÄTTERÄDD för Bergatrollet!

Jag skulle vilja tipsa dig om några hårda klappar/böcker som jag nyligen har läst och skrivit om. Klicka på länkarna som döljer sig under respektive fetmarkerad titel och författare!

• Stjärnklart, Sally! av Anna Ehn och Mia Öström, med illustrationer av Jenny Karlsson. Det här är en riktigt rolig bok för barn i lågstadiåldern!
• Hållplats Sverige: Jag, Almina och Jag, Alma av Anna Nilsson Spets. (En tredje del är på väg ut!) En viktig och tankeväckande trilogi om barn och ungdomar som drabbas av krig.
• Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck. En bok som är nominerad till Augustpriset 2014 i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Boken vänder sig till unga vuxna och har ett HBTQ-tema.
• Ett liv för lite av Kristofer Ahlström. En bok med otroligt vackra ord.
• Ack Sverige, du sköna av Elisabeth Ohlson Wallin. En bok med otroligt vackra bilder.
• Popmusik rimmar på politik av Anna Charlotta Gunnarson. En rolig, intressant och lärorik bok med musikaliska förtecken. Och politiska. Också denna bok nominerad till Augustpriset 2014, men i kategorin Årets svenska fackbok.
• Vägmärken av Dag Hammarskjöld. Det här är en riktigt fin och tänkvärd bok!

Jag vill också ta tillfället i akt och tipsa om några mjuka klappar. Länkarna nedan har Fästmön och jag letat fram tillsammans:

• Hoppets Stjärna/Star of Hope. Ge ett julpaket till familjer i Lettland och romska familjer i Rumänien.
• UNICEF. Du kan köpa julklappar i gåvoshopen, såsom vaccin, vatten- och hygienpaket, näringspaket, vätskeersättning, filtar, malariamedicin med mera.
• Skokartongsappellen. Årets insamling har ännu inte riktigt kommit igång. Webbplatsen är på gång, men det finns lite information på Fejan. Principen är enkel: fyll en skokartong med prylar enligt en lista, slå in kartongen och märk den med målgrupp (man, kvinna, tonåring eller barn.) Här kan du läsa mer om vad du kan fylla skokartongen med!
• SOS Barnbyar. Köp meningsfulla julklappar i webbshopen, såsom skolmaterial till barn i Bolivia, sjukvård och mediciner i Centralafrikanska republiken, hem för spädbarn i Kosovo, matkasse till familjer i Senegal, familjestöd till Filippinerna med mera.
• Frälsningsarmén. Var med och hjälp till med en säker flytt av kongolesiska flyktingar och bidra till läkemedel, kläder och mat samt ett julfirande för barn och deras familjer från nio förskolor.
• Läkarmissionen. I Aktion Julklappen 2014 kan du ge bort en julklapp med en personlig hälsning till ett barn som inte har så mycket. Paketen går till barn i Georgien, Rumänien, Ukraina och Moldavien.
• Svenska kyrkan. Årets julkampanj har temat Låt fler fylla fem. Stöd familjer och barn genom att bli månadsgivare, handla i gåvoshopen med mera.

Och nu när jag har tipsat DIG, hoppas jag att du tipsar MIG! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 45: Fackmedlem och Fuckidiot

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Ibland har jag lust att skriva precis allt jag tänker. Men hur skulle det se ut? Och vad skulle jag då får för skit för det? Nä, det är torsdag och du serveras en gammal hederlig hiss- (fackmedlem) och diss- (fuckidiot)lista från den gångna, tofflianska veckan.

Fackmedlem

• Oomkullrunkelig (Ett underbart ord!)
• Toffeltorsk i ugn (Ser oaptitlig ut, men blev rätt OK.)
• Philomena (En underbar film!)
• Tre Augustnominerade böcker (Det var en ÄRA att få recensera dem!)
• Kokad soppa i solen (En skön promenad som gav kraft och energi.)
• Blommande pelargon (Lucilles gröna fingrar har gjort det!)

Fuckidiot

• Ingen service på Pensionsmyndighetens servicekontor (Varför lurar ni människor med falsk marknadsföring att man ska få prata med en människa?)
• Självmord (Nej, det sker alldeles för många!)
• Ny rättegång om eventuellt sekretessbrott i dokusåpa (Jag tycker ansvarig organisation – inte produktionsbolag – ska erkänna sin skuld och betala det futtiga skadeståndet.)
• Hånfullt twittrande och hätska blogginlägg (En mening tagen ur sitt sammanhang kan uppenbarligen ältas hur – och hur länge – som helst.)
• Dämpad skrivglädje (Elakheter kan döda även den ordika.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Augustpodden har landat!

Ett ljudligt inlägg.

---

 

Läser gör jag hellre än lyssnar. Men lite intresserad blev jag ändå att lyssna på Augustpodden vars första avsnitt nu har kommit. De nominerade till Augustpriset 2014 har läst varandras böcker. Sen träffas de och pratar om böckerna.

Först ut är Anders Rydell, nominerad till Årets svenska fackbok med Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter och Kristina Sandberg, nominerad till Årets svenska skönlitterära bok med Liv till varje pris.

Klicka här för att lyssna på avsnittet med Anders Rydell och Kristina Sandberg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nominerad till Augustpriset 2014: Doktor Nasser har ingen bil

Ett inlägg om en bok.

---

 

Min drömresa gick länge till Egypten. Jag drömde om pyramider och folkmyller på marknader, precis så där som man ser i filmer baserade på Agatha Christie-deckare och liknande. Kanske var det därför jag sparade Tina Thunanders bok Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid till sist av de de tre Augustnominerade böcker jag fick för recension. Doktor Nasser är nominerad i klassen Årets svenska fackbok.

Några pyramider ser jag inte tillstymmelse av i den här boken. Journalisten Tina Thunander har skrivit en bok om revolutionernas och krigens Kairo. Doktor Nasser blir hennes lärare i arabiska, ett extraknäck han har för att klara ekonomin. För trots att han har läkarpraktik har doktor Nasser inte de rätta kontakterna, nåt som bland annat gör att han inte äger en bil. Eftersom lärarens resor till språkstudenten tog två timmar enkel väg, beslutade Tina Thunander att de skulle träffas på andra ställen och ha lektion i stället. Just därför får hon följa med och se ställen hon annars inte skulle ha besökt. Boken börjar i december 2011 och epilogen är skriven i juni i år.

Eftersom jag inte har möjlighet att resa utanför Sveriges gränser är det alltid spännande att läsa böcker om andras resor. Men jag hade nog inte själv valt just den här boken. Det är ju inte nån turistguide, precis. I stället tas jag med på en resa in i en kultur som är väldigt främmande och annorlunda jämfört med den jag lever i här. Mot slutet av boken skriver författaren bland annat detta, som jag tycker visar på den största skillnaden mellan där och här:

[…] Även den som aldrig hört en bomb tidigare, känner igen ljudet när den detonerar. En kort hård knall, fönsterrutor som skallrar. Ända ner under täcket kände jag hur hela världen för ett kort ögonblick skakade, rusade sedan upp, drog undan gardinen och såg ett svampformat gråsvart mol som växte på himlen, bortom Tahrirtorget. […]

Hela boken handlar om krig, revolution och politik. Som en röd tråd är också bilen som doktor Nasser inte har. Bilen, som är en symbol för framgång och goda inkomster. På ett ställe i boken beskrivs en grupp unga män som på eget initiativ kontrollerar folks väskor så att de inte för in vapen på torget. Och så frågorna om vad den främmande besökaren tycker om revolutionen och islam. Det är verkligen inga trevliga och tillrättalagda turistbeskrivningar.

En del roligare passager finns emellertid också i boken, dess huvudteman till trots. Jag blir till exempel mycket förtjust i beskrivningen av hur städningen går till hos doktor Nassers moster och morbror och vad som händer om man en sån dag kommer oanmäld på besök. Intressanta är också kontrasterna mellan yttersta fattigdom och smartphonesurfade och Facebookande.

Boken är välskriven och ger initierade beskrivningar av ett Kairo som inte är turisternas. Den innehåller lite för många korrekturfel. Formgivningen är enkel, men snygg: det är mjuka pärmar med flikar för bokmärkning. Fast jag hade, som sagt, inte valt att läsa den själv.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgglimtar

Ett bildrikt inlägg.

---

 

Jag har inte roligt med orden. De vill inte alls komma ut som jag vill. De tolkas fel, vänds emot mig, medvetet. Jag gissar att syftet är att få mig att lägga ner skrivdonen. Det kommer inte att lyckas förrän den dan jag slutar andas. Knappt då ens heller, för orden finns kvar, här och var. Bara för att det är möjligt.

Mina stolar gick på kalas igår. Själv gick jag till kyrkan med Fästmön, tände ljus, lyssnade på orgelmusik och satt ner en stund. Prästen såg mina tårar, Anna höll min hand. Du som fortsätter och fortsätter och fortsätter att slå har säkert ingen kärlek i ditt liv.

Men nu är jag väldigt trött. I stället för ord får du se min helg i bilder. Några glimtar, inte allt, eftersom jag ju vet att det vänds emot mig om det så än handlar om självmord.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nominerad till Augustpriset 2014: Popmusik rimmar på politik

Ett inlägg om en musikalisk och politisk bok.

---

 

Visst har jag väl uppfattat att musik ofta hängerihop med politik på nåt sätt. Jag föddes ju liksom under 1960-talet. Även om den musik vi lyssnade på hemma inte var proggmusik, precis, har den genren ju alltid funnits där. Därför öppnades dörren till politiska budskap i musiken betydligt mer under läsningen av Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik. Boken är nominerad till Augustpriset 2014 inom kategorin Årets svenska fackbok.

Enligt baksidestexten förklarar författaren i 37 korta kapitel hur det kommer sig att popmusiken är en sorts barometer över det politiska klimatet. Det stämmer. Men jag hade väntat mig att de flesta kapitlen skulle handla om proggband och protestsångare. I stället inleder Anna Charlotta Gunnarson med Lill-Babs. Lill-Babs, som hade en hel del spännande att berätta i ett TV-program, i vilket författaren var inblandad, om sin karriär i Östtyskland. Hon skriver:

[…] Lill-Babs hade aldrig tidigare berättat om detta offentligt. Helt enkelt därför att ingen hade frågat henne. Kamerorna hade haft siktet inställt på Klas-Göran, Järvsö och släkten. […]

Och sen rullar det igång. Personligen tycker jag att det är roligast att läsa om svenska artister. Visst kan jag så här i efterhand inse att Anna-Lena Löfgren faktiskt framförde ett politiskt budskap när hon sjöng Lyckliga gatan, men jag hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad och Lasse Berghagen sjöng en duett 1971 om kriget i Vietnam, världsproblem, knark och byråkrati. Inte heller visste jag att Owe Thörnqvists Varm korv boogie var en protestsång. Däremot kände jag till den sorgliga historien om Ulla Billquist, hon som sjöng om Min soldat samtidigt som hon brakade ihop. Det gick nämligen inte att leva särskilt öppet som lesbisk då, och detta drev Ulla Billquist till självmord.

Men när det kommer till lite mer moderna artister tappar jag en del av mitt intresse, tyvärr. Det handlar inte om att boken är dåligt skriven, utan det är jag som helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper. Alltså, det är till och med flera artister som jag aldrig har hört talas om. Författaren, å andra sidan, är inte bara författare utan också journalist (bland annat är Pop och politik i P4 hennes program) och låtskrivare.

Rörande enig är jag emellertid med författaren om att Katy Perrys låt I kissed a girl är provocerande eftersom den ger en ganska porrtidningsaktig bild av den omsjungna kyssen.

Det här är en rolig, intressant och annorlunda fackbok som jag mycket väl kan tänka mig som Årets svenska fackbok. Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu blommar det…

Ett förundrat inlägg.

---

 

Nu blommar det! En av de tre pelargonerna jag fick av Lucille är i farten.

Just som en av pelargonerna jag fick av Lucille, hon som egentligen heter nånting heeelt annat, har börjat blomma slog det om och blev kallt där ute. Termometern visade under nollan i morse. En fördel med det är i alla fall att jag anar lite, lite värme i mina element. Med betoning på lite, visserligen, men ändå. Och ute lyser solen, så idag har jag INGET alls att skylla på: jag ska UT och promenera. Efter gårdagens tur kändes det nästan ingenting i mina fötter. Jag vill tro att den senaste hälsporren håller på att läka ut. EN fördel med att gå hemma och inte springa till nåt jobb varje dag…

Om jag finge välja mellan att klättra på väggarna gå hemma eller jobba, vore förstås mitt val att jobba. Men blir det inget av de här senaste, är min intention att påbörja del två i min trilogi den 1 december. Blir det däremot jobb, får tvåan vänta en stund till. Man får hanka sig fram, liksom. Precis som de flesta andra har jag fixat alla mina jobb själv (maj gadd, det är väl ingen annan som fixar jobb åt en, hur kan man tro det???), via kontakter de tre senaste gångerna. Det är så man skaffar sig jobb idag, verkar det som. Jag undrar vad som hände med att efterfråga kompetens… Är det lättare och snabbare för arbetsgivare att plocka in en kompis än att göra en seriös rekrytering? Ibland kan man undra. Det finns förstås undantag. Arbetsgivare som tittar noga på ens kompetenser och bakgrund. Och även om det återigen blir nej inte bara en gång utan flera för min del, känner jag mig trygg i förvissningen att jag har bedömts seriöst de senaste gångerna.

För att få tiden att gå lite fortare – eftermiddagarna är klart värst! – flyttade jag om lite i köket igår. Det vill säga, jag frigjorde yta på en av köksbänkarna. Hur många gånger har jag inte blivit galen av att det inte ens finns nån lämplig plats att fixa sallad eller ens skiva bröd på?! Men NU finns det det! Och ändå kunde jag flytta dit saker, som den lilla elektroniska vågen. (Inte för att vi väger mat så ofta här, men…)

Frigjord yta på en av bänkarna i köket. Nu kan man både hacka och blanda till sallad samt skiva bröd här.

 

Det är minusgrader idag.

Vad ska jag hitta på idag då, förutom att ta en promenad när det har blivit lite varmare? Jo jag behöver fiffa till mig lite och duscha och tvätta håret, för Fästmön påminde mig just per sms om att jag ju ska till Förorten på middag i kväll. Innan dess hoppas jag att jag har kommit en bra bit in i recensionsex nummer två. Det är en väldigt rolig och intressant bok i en helt annan genre än den jag läste ut igår. Därför är det tur att de två böckerna inte tävlar i samma klass för Augustpriset 2014! Som det känns just nu vill jag att båda ska vinna sina respektive klasser. Men sen har jag ju en tredje bok att läsa och skriva om också…

Mamma borde få ett samtal och tvätten borde tvättas… Vilken tur att det finns en dag i morgon för vissa av oss… Eh ja… så jag får nog ringa mamma idag. Igår fram på förkvällen fick jag äntligen telefonkontakt med en vän som tycks ha bott på sjukhus de senaste dagarna. Inte för egen räkning utan för andras. Sånt är väldigt jobbigt också. Att sitta bredvid och inget kunna göra är en tung del när man är närstående. Hoppas att vårt samtal gav ett uns av kraft så att vännen kan blomma lika kraftfullt som en av mina pelargoner…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »