Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘högläge’

Ett rätt slappt inlägg.


 

Fötterna upp bok i knäet

Fötter och ben i högläge på ballen, under markisen, med en bok i knäet = min dag idag.

Man kan inte påstå att jag har gjort många knop idag. Jag har verkligen legat på latsidan. Efter kyrkobesöket stannade jag vid Tokerian för att blanda mig en sallad till middag. Resten av eftermiddagen och kvällen har jag tillbringat på ballen*, av och till. Mest har jag läst. Jag började på en deckare av en ny författarbekantskap, Christoffer Carlsson. Plötsligt upptäckte jag att jag hade läst 100 sidor. Boken utsågs visst till Årets bästa svenska kriminalroman 2013 av Svenska Deckarakademien. Det kan jag inte begripa. Jag har, som sagt, läst 100 sidor. Det skedde ett mord i början. Sen har det inte hänt nånting. Äh, det kanske är jag som är seg i roten, men detta är verkligen ingen actiondeckare…

Av och till har jag gått in i lägenheten för att svalka mig. Den är nämligen ett par grader svalare än ballen på eftermiddagen. Slog en signal till mamma för att höra så hon inte var alltför ledsen. Det var hon inte. Hon hade varit ute och gått idag igen. Nu har hon träffat några tanter på sina promenader ner till sjön och får sig en daglig pratstund med dem. Det tycker jag är kanonbra, för min mamma är verkligen social. Hon behöver kompisar!

För egen del har jag inte pratat med nån mer än mamma. Fast jag har ju haft sms-kontakt med Fästmön. Hon och Elias kommer hem i morgon eftermiddag och jag har lovat att möta dem vid tåget. Prognoserna säger nämligen att det ska bli ännu varmare i morgon. Är det möjligt, det?

Två jobb har jag sökt idag samt gjort en uppdatering av min profil i en kandidatbank. Det får jag vara nöjd med, med tanke på att det är semestertider och också väldigt varmt. Det ena jobbet hittade jag på LinkedIn och sökte nu framåt kvällen efter att först ha hört mig för om tjänsten redan var tillsatt eller inte – ansökningstiden hade gått ut. Jag var välkommen att söka om jag sökte snabbt. Så det gjorde jag! Det jobbet skulle jag verkligen vilja ha!!!

Nu börjar det snart bli riktigt behagligt på ballen. Jag ska sitta där en stund till, men klockan 22 ska jag se andra delen av Mayday på SvT 1. Det första avsnittet, som jag såg på SvTPlay, var mycket spännande!

Paprika röd på ena sidan grön på andra

Man ser verkligen vilken sida som har stått mot solen…

Jag fnissade lite när jag såg min paprikaväxt som står på ballebordet**. Det syns verkligen vilken sida som har stått mot solen… Frukterna har inte växt särskilt mycket, men de börjar nu i alla fall mogna. Kanske kan jag skörda och ha på macka.

Har du några odlingar på gång på ballen, uteplatsen, i trädgården eller på kolonin? Skriv gärna några rader om nåt du är extra stolt över i en kommentar. Jag är nyfiken på vad andra gör, som bekant!


*ballen = balkongen
**ballebordet = balkongbordet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag for vi uppåt landet. Ja, jag har messat De Närmast Sörjande att resan gick bra och att vi kom fram helskinnade, säkert till någras förtret. Andra, däremot, var glada och visade såväl omtänksamhet som empati gentemot oss. Omtänksamhet och empati – för att inte tala om hyfs! – är ju, som bekant, inte alla som klarar av att visa. Eller så vill man helt enkelt såra mig och göra mig illa medvetet. Det är snällhet på en pinne, det!

Mamma vimsade in i det sista och till sist var jag tvungen att säga med lite kärv röst att hon skulle göra en sak i taget i stället för att fnatta runt och göra tusen saker samtidigt. Vi kom iväg ganska precis klockan 13. Mamma låste dörren till hemmet själv och när vi kommit halvvägs ut ur stan började hon leta efter sin nyckel. Som tur var hade jag sett vilket fack i handväskan hon hade stoppat den i, annars hade vi fått vända tillbaka.

Kortet som mamma nog blev gladast för bland alla presenter.


När vi åkt lite mer än halvvägs 
svängde vi av vid vanliga stället, Skoftesta, för toabesök och fika. Då hade mammakusinen B:s Taube-CD gått två varv, så nu kan vi alla låtar. Första gången tjöt mamma, andra gången pratade hon om en knäpp lärare hon hade haft som bara ville att de skulle sjunga Taubelåtar. Lite dubbel inställning, tycks det, till den där Evert… Fast tårarna var inte över honom utan över att det var mammakusinen B som var med i kören och sjöng på CD:n!

Nej, det blir ingen bild på herr trubadur utan en bild på mamma när vi rastade och höll på att blåsa bort.


Vi höll på att blåsa bort när vi fikade,
så det blev en ganska snabb mugg kaffe med tilltugg. När vi klev in i bilen sa mamma att jag ju kunde vända på skivan om jag ville, för nu hade vi ju hört första sidan två gånger. Men det gick ju inte, utan jag tryckte i min 1962-CD och den musiken gillade vi båda två!

Hemma sprang jag in på Tokerian efter lite förnödenheter som yoghurt och Pro Viva. Sen ägnade vi över en timme åt att packa upp. Eller jag packade upp på en halvtimma och slängde sen upp min onda häl i högläge i fåtöljen och läste gårdagens och dagens lokalblaska. Inte mycket att läsa så det gick på tio minuter.

Jag ringde och beställde pizzor som jag var iväg och hämtade och passade på att vila mina öron lite samtidigt. Känner mig trött och har lite ont i nacken, hälen värker också.

pizzerian skrattade jag tyst för mig själv – och elakt, förstås, eftersom jag ju är elak – åt ett diplom från Online-pizza som man mottagit.

Ett diplom för silverpizzera, som är östgötska och betyder silverpizzorna på rikssvenska.


Har man plötsligt börjat prata östgötska här
eller saknas det kanske ett litet i så att det egentligen ska stå

Silverpizzeria?


Jag kanske ska kontakta
Josefin Jerndahl som är diplomansvarig, enligt diplomet, och fråga. Skämt åsido, det var väl ett jämrans dumt korrekturfel, men lite kul också!

Nu har jag parkerat mamma i TV-soffan med en kopp kaffe. Själv sitter jag en stund här vid datorn och inväntar Häxans tid som börjar klockan 21.30. Sista delen i kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »

Så har snart ännu en dag passerat. Är förbi. Över. Vet ibland inte vart timmarna tar vägen, de liksom flyger fram.

Det är skönt att ha tiden med Fästmön. Även om vi inte alltid sitter i samma rum och är engagerade i samma aktivitet, så finns hon där. Hon, den där fina, som ser till att jag inte ger upp.

Har fått en hel del gjort ändå idag – jag har dammat och dammsugit och tagit reda på en stor hög strykning. Ringde mamma och peppade henne inför ett visst möte. Och blev själv uppringd på mobilen av rare doktor Anders. Han började jobba igen i måndags efter semestern, så han har inte hunnit höra av sig förrän nu. Men vi har bestämt träff på fredag eftermiddag. Det ska bli skönt att få hans kloka blick på mitt onda ben!


Så här såg onda benet ut alldeles nyss. Tyvärr får jag inte med hela ”piskrappet” på bild eftersom det börjar högt uppe på framsidan av låret och inte slutar förrän i mitten på vaden.

                                                                                                                                                            I morgon har vi inga bestämda planer för dagen, men till kvällen ska vi ut till Förorten eftersom Anna och Jerry ska på ett viktigt möte. Då får jag äran att ”barnvakta” min goseplupp, det vill säga Elias, och träffa Frida, som jag nu inte har träffat på evigheter, känns det som! Storasyster är fortfarande utomlands, men väntas enligt säker källa hem på fredag.

Av nån anledning har jag ont i kväll igen i vaden, så jag ska slänga mig i favoritfåtöljen med Mons Kallentoft. Fåtöljen är ju så konstruerad att jag kan sitta med benen i högläge. Jag snålade och sparade och gnetade ihop till de       6 000 spänn den kostade för att jag skulle ha nåt skönt att sitta i, nåt att vila benen i, när jag kom hem efter en arbetsdag… Så ironiskt livet kan vara ibland…


Här sitter jag bra med benen i högläge om jag släpper ut fotstödet!

Read Full Post »

Läkarbesöket är över och nog hade han läst på lite den här gången, doktorn. (Doktor Anders är tillbaka först om två veckor.) Orsaken till mitt piskrappslår är okänd. Det har inget med kosten att göra. Ärftlighet spelar stor roll och eftersom min pappa hade åtta proppar i sina ben är jag väl medveten om detta… Det handlar om klaffar i venerna som inte stänger som de ska.


Jag kanske har varit arg för ofta och stampat med min 42:a så att jag fått en piskrappsskada över låret..?

                                                                                                                                                                 Nån remiss till Sjusktugan i Backen kunde han inte skriva för där behandlar man inte den här typen av åkommer. Endast om det är proppvarning kan man få ultraljudsundersökning eller om man får bensår kan man få hjälp, men då är blir det för mig att åka upp till akuten och sätta mig I NÅGRA TIMMAR och sjuk är jag inte. Bara aningen… förhindrad i min sedvanliga framfart, så att säga. Vidare är det vila och högläge som gäller, MYCKET irriterande, tycker jag. 

Och så kan jag ju inte hjälpa att undra varför jag betalar skatt. Varför, när mina åkommor, som är ONDA, inte behandlas? Doktorn sa att alternativet är att söka privat vård och betala själv. Hur mycket råd med det har man när man är arbetslös? Nej, just det, ingen alls. Tydligen ska man ha blivit JÄTTESJUK innan man får nån hjälp. Varför då???

Resulatet blev att jag åter är 140 pix fattigare och att det ligger två recept i cyberspace på mer Hirudoidsalva för jag ska fortsätta smörja tre gånger om dan (och nån annan behandling finns ännu inte, enligt dokorn). Och lukta illa. Och kleta ner kläder och möbler och sängkläder. Fräscht…

Nej, mitt humör är INTE bättre! GAH!!!!!!!!


Jag vill kunna hoppa och skutta, typ…

Read Full Post »