Mellan värkarna

Ett inlägg skrivet mellan värkarna.

---

 

Smärtan är som starkt ljus…

En ska inte skjuta upp till morgondagen vad en kan göra idag. Jag förbannar mig själv för att jag är så… mañana ibland. Fästmön har skaffat ett nät till sin balle* med syfte att katterna inte ska trilla ner. Ja alltså nätet ska förhindra detta. Och nätet skulle vi sätta upp igår. Sen tyckte jag att det var lite dåligt väder, en aning kyligt och kunde vi inte bara göra några ärenden och sen åka hem och äta god mat och dricka svindyrt vin? Jodå. Så blev det. Bara det att jag har haft ont i magen igen sen i fredags kväll… Under lördagskvällen och natten blev det värre. Nu på söndagen får jag ta allt jag ska göra i etapper.

Det är INTE gallan den här gången. Det här handlar om min vanliga, krånglande mage som bestämde sig för att sluta fungera. Fettfri kost funkar inte för mig. Följden har blivit att magen är svullen och öm och att tarmen krampar. Av och till går/sitter/ligger jag som en fällkniv. Av detta har jag nu lärt mig att inte lyssna på andras så kallade goda råd utan följa mina egna som jag vet fungerar. (Det enda vettiga rådet var det jag fick av FEM om mineralvatten, för vätska måste jag få i mig.) Min dietist har sagt att jag ska ta tre matskedar olivolja varje dag. Det skulle jag aldrig kunna göra. Men jag måste ha fett annars blir det… proppar. Smärtan är understundom skarp. Ungefär som att få ett starkt ljus i ljuskänsliga ögon.

Smärtan är… skarp.

Jag kan skrika

Jag har inte tid att vara sjuk!!!

och dunka nävarna i kudden, förbanna livets orättvisa. Men jag kommer inte undan. Jag vet bara tusen andra ting jag borde göra och skulle vilja göra. Nu lyckades jag i alla fall skjutsa hem Anna med stege. Jag hoppas äldste bonussonen håller i den när hon klättrar. Anna skaffade medicin åt mig IGEN, denna gång från apoteket. Jag orkade inte gå ur bilen.

Smärtan är som ett skarpt ljussken, men tillvaron i övrigt är svartvit idag.

Mamma har fått sitt söndagssamtal och det blev ju som det blev med det. Hon har lite svårt att förstå om och när nån annan är dålig. Vidare blir det ett stressmoment för mig när hon ena dan säger att hon ska ordna en sak, för att nästa dag undra om jag kan ordna den. Men faktum är att jag just idag bad min lilla mamma ordna en viss del, för jag har så ont.

Idag har tillvaron runt smärtan mest varit suddigt svartvit. Det lättar lite att skriva, det lättar när ingen lägger sig i och tycker saker och undrar och… Fast jag hade gärna haft Anna här hos mig. Hon är inte som ”alla andra”. Men jag vet att hon förbereder sig för en ny jobbvecka som bland annat innebär intensiva kursdagar.

Jag går här, mellan datorn, gästsängen och kökssoffan. Ser på golven som behöver dammsugas, strykhögen som är som ett utropstecken. I morgon hoppas jag att magen är bättre och kroppen inte för svag, så att jag orkar

1. förbereda mig inför tisdag eftermiddag
2. fälla sätena i bilen och få in sommardäcken
3. duscha.

”Det lutar åt ett åk till!” stod det på en mugg jag såg igår. Jag hoppas jag mäktar med morgondagens tre ting.

Tre saker som jag bara måste fixa i morgon. På tisdag klockan nio ska jag och Clark Kent** till bilverkstan. Då ska han få på sig sommartofflorna och så ska det göras två garantiåtgärder. Vidare har jag bett att de ska kolla bromsarna också inför besiktningen i maj.

Nu har jag tagit medicinen. Det kan ta timmar innan den verkar, men jag orkar inte sitta uppe och vänta. Jag har bäddat upp i min vanlig säng och fällt ner persiennen. Kan bara hoppas att folk i huset slutar gräla och misshandla en fiol. Det är förstås alltid bättre än att de misshandlar varandra fysiskt. Som boende i samma hus är det ändå rätt jobbigt att det är så lyhört.

Jag fryser, jag fryser! Får nog leta fram morgonrocken och ta med mig pläden in till sovrummet. Går och lägger mig en stund, väntar på att medicinen ska verka. Mellan värkarna har jag skrivit det här inlägget. Jag hoppas att morgondagen blir bättre.

*balle = balkong
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nåt i kikarn’

Ett kikande inlägg.

---

 

Redan som 2,5-åring hade jag nåt i kikarn’ – och en bästefåtölj. Den senare är den lilla röda som skymtar till vänster i bild.

Jag har nåt i kikarn’, har du? Det gäller att försöka se framåt även om det inte alltid är så lätt. I vart fall är jag glad att ingen märker att jag går i fådda jeans (de är lite för stora) och trasiga strumpor och skor. Jag köper mig hellre en flaska gott Amarone för ett par hundralappar eller böcker och betalar mina räkningar (idag har jag betalat min månadsavgift/hyra), förstås, än köper kläder. Sen håller jag ihop så länge det går. Det är bara att strunta i avundsjuka människor som inte tycker att jag ska sitta, allra minst i min skinnfåtölj. Att den har ett antal år på nacken och är lika lite hel som strumporna och skorna vill man inte se. Det är tur att inte alla i omgivningen har sina kikarsikten inställda på mig, men roligt är det i alla fall att det finns välvilliga tittare som säger att min kompetens intresserar. Jajamens! som Bosse J brukade säga.

Den här veckan förde med sig ett kärt återseende och det gör även nästa! Jag ska luncha med en av mina tidigare chefer. Detta med chefer skulle jag kunna skriva tegelstensböcker om. Många tycks vilja bli chef utan att ha förmågan att vara ledare, till exempel. Men den person jag ska träffa nästa vecka har både chefskompetens och ledarförmåga och är dessutom i besittning av självinsikt. I vart fall var h*n det när h*n var min chef.

Arbetsveckan är slut och denna vecka nådde jag åter igen de mål jag satte upp. Alla beskrivningar är klara utom en och en rapport är redo att lay outas. Det har varit ett pysslande och pusslande, men även NK* har pysslat och pusslat på sin kammare med en annan delikat historia.

Efter jobbet har jag gjort slut med min strykhög, betalat en räkning (se ovan!) samt ringt och gratulerat en 99-åring. Dessvärre var födelsedagsbarnet sjukt, så nåt kalas blir det tyvärr inte i morgon. Jag önskade därför även god bättring och lovade alldeles säkert att komma på kalas NÄSTA år.

Innan jag ska ta helg ska jag skriva ett par drapor som ska mejlas iväg. (Håll vänstertummen för att mejlen funkar som den ska!) Men sen… SEN ska jag hälla upp en skål med la dolce cheeze, sprätta en starköl och läsa ut min bok på gång.

Min helg inleds med dessa!

En riktigt go fredagskväll önskar jag dig!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hösten äntligen här?

Ett inlägg om en efterlängtad tid och om rätten att ha sina egna känslor.

---

 

Himlen är blå igen och de vita molntussarna är få.

Det blev en ofrivillig sovmorgon i morse på hela tolv minuter. Det vill säga, jag vaknade tolv minuter över sju. Det är sent för min del en vardag. Men jag skyller på täta uppvaknanden IGEN i vargtimmen. Täcke av, täcke på… ja, du fattar. När jag sen äntligen kom upp var denna måndag lite mulen. Eller mulen och mulen… Det var molnigt och runt 13 grader. Nånstans på nätet läste jag att Bartolomeusdagen, det vill säga idag, är höstens första dag. Välkommen, Bartolomeus! Som jag har längtat… De vita molnen skingrade sig emellertid ganska snart, men i skrivande stund har termometern ännu inte uppnått trettiogradersstrecket på solsidan – det är ”bara” 29,5 grader. Men ändå. En sån som jag kan ju hoppas ändå på hösten.

Jag med läsglasögon på näsan och bok på bringan. Det är svårt att se smart ut när man samtidigt ska ta en selfie, men ge mig lite cred för att jag åtminstone försökte.

Min söndag gick i slöhetens tecken. Eftersom jag inte kunde sitta på ballen* och läsa fick jag ligga på sofflocket och läsa. Det blev inte så fruktansvärt varmt här inne, för jag kunde i alla fall öppna alla fönster åt framsidan. Alltid något. Och folk måste ju få ha hela släkten på besök och ägna sig åt att röka om de vill – så länge jag kan stänga ute röken från mina luftrör och ljuden från mina öron. Det gick bra igår. Jag tog en selfie för att träna på att se mig med en viss intellektuell look – det vill säga läsglasögon. (Billiga, för 29 spänn på Tokerian, är bäst att tillägga så ingen får för sig att känna sig tvingad att skriva till mig att jag lever över mina tillgångar.)

Söndagsmiddag, billig sådan.

Mamma fick mig att hasa över till Tokerian och köpa grillade kycklinglår och potatissallad till middag. Låren kostade 19 kronor, potatissalladen 10. Jag pantade burkar och flaskor för 21 kronor. Så min middag blev inte så dyr, med andra ord. I kylen grävde jag fram sex dar gammal mjölk (helt drickbar) samt några färska grönsaker. Salladsbladen var sisådär, men efter en liten utrensning blev det en fin sallad. Jag kompletterade den med oliver på burk, en bit fetaost köpt tidigare på extrapris samt pfeferoni på burk. Det blev hur matigt som helst. Och billigt. Jag är glad att jag fick till en sån bra måltid. Bäst av allt är att jag har kvar den där billiga fiskgratängen med dill som jag köpte häromdan. Den gick ju inte att micra utan skulle vara i ugnen en timme och med tanke på hettan och stängda fönster och dörrar igår blev middagsplanerarna ändrade.

Vem har rätt till känslor och åsikter?

Min måndag har inletts med sedvanligt göra – och ska så fortsätta. Men jag ska också ta en snabbrunda i media och se vad som har hänt över natten. Jag noterade på Twitter att en viss lokalpolitiker är i hetluften igen efter att ha jämfört en sjukdom, som somliga menar sig ha nån sorts ensamrätt på, med svensk migrationspolitik. Han har redan fått en sosse på sig och ett antal anonyma, men snart kommer väl mobben. Politikern, en offentlig person, skrev i alla fall ett helt blogginlägg innan han blev påhoppad. En annan, privatperson, skrev en gång en tweet innan hon blev påhoppad. En tweet som inte handlade om migrationspolitik utan allmän frustration.

Oavsett vad vi tycker om vissa människor och deras åsikter ska vi inte försöka ta ifrån dem deras rätt att känna saker och ting – inte heller när de i princip uttalar sig i media om att vissa former av en sjukdom är finare än andra. (Tror jag inte de som har den så kallade finare formen av sjukdomen tycker.) Vi har alla rätt till våra egna känslor – det gäller båda sidor av myntet. Jag läste för övrigt ett väldigt bra blogginlägg hos Fatou igår kväll. Det tycker jag att du ska läsa – oavsett om du har träffat mig eller inte, gillar mig eller avskyr mig. Sen kan du rannsaka dig själv en smula innan du angriper andra personer: är du avundsjuk, missunnsam eller mår du dåligt?

Ett höstträd med en knallblå himmel får illustrera att jag hoppas att hösten är här nu. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.

Min vecka 35 – höstens första vecka? – ska jag bland annat träffa UppsalaEwa för litterärt utbyte på tisdag samt besöka Kommunalrådets nyöppnade retro-, antik- och vintagebutik på  Hjalmar Brantingsgatan 4 A här i Uppsala på onsdag. Då är affären öppen mellan 15 och 18. På torsdag är det åtta år sen Fästmöns och min allra första dejt. DET måste uppmärksammas, på nåt bra sätt.

Men vad händer hos DIG i veckan??? Skriv gärna några rader och berätta medan jag letar jobb och läser ut min deckare!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan i Uppsala: Sex timmar för tre minuter

Ett inlägg om en lördags köande.

---

 

Att köa i sex timmar och sen få höra att jag själv kan googla på värdet kanske hade gjort nån annan förbannad. För mig var det ändå en häftig upplevelse att ha varit med om detta igår, när Antikrundan besökte Uppsala.

Klockan tolv skulle portarna öppnas till Uppsala Konsert & Kongress och antikintresserade med spännande saker släppas in. Jag åkte ner vid elvatiden – och hittade slutet av kön på husets baksida. Fast då ringlade den sig några varv på framsidan först. Det var en het dag och första timmen hade jag turen att stå under ett skuggande träd. Därefter blev det hett om örona. Eller mest om ansiktet och nacken – jag försökte snurra runt då och då för att inte bränna mig. Det lyckades väl sisådär. Fejan och nacken hettade som eld under lördagskvällen.

Det hettade bra…

Fästmön anslöt vid 12-tiden och det var tur. Det finns inte så mycket en kan roa sig med när en bara står och står och står. Men hon stod troget vid min sida, smet bara iväg för att köpa dryck åt oss en gång och när vi kommit runt till framsidan, kaffe åt oss och bulle till mig. Barnen, det vill säga 23-åringen och 13-åringen, fick klara sig utan sin mamma under lördagseftermiddagen. När vi nästan nått målet, det vill säga experten och hans bord, ringde äldsta bonussonen. Anna blev entledigad från matlagningen.

Vi fick så småningom en kölapp…

En försökte kika lite på vad andra hade med sig och vilka föremål som filmades för TV. En kvinna släpade på en enorm träfigur med ett hål nånstans strax under mitten. Självklart spekulerade jag i vad det hålet var till för. Eller vad som eventuellt saknades där. Annars var det konst, klockor, skrin och en och annan märklig mackapär som paret bakom oss hade med. Jag tror aldrig de fick veta vad det var – jag hörde fragment av ett samtal dem emellan efteråt, på en närbelägen lokal.

På avstånd beundrade vi antikexperter, men träffade också på det härliga gänget C, A och B som fotade hej vilt. En annan gammal bekant steg ur kön för att hälsa och pinsamt nog kände jag inte igen Arne först. Det var väl en sex år sen eller mer sen vi sist sågs. Mindre hår ovanpå huvudet, mer i ansiktet gör viss skillnad, vilket jag tänkte och han själv sa.

Efter ungefär sex timmars köande fick vi en kölapp och tillträde till lokalen. Att gå runt och titta fanns det varken ork eller tid för vid det laget. Vi blev placerade i ytterligare en kö, men denna var kortare och gick direkt till litteraturexperten, som jag ville träffa.

Jag hade med mig…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

I ett av 15 band Sveriges historia, ett uppslagsverk jag fått av pappa efter farfar, hittade jag för länge sen en Stockholms Posten från den 15 mars 1792. Jag tog med mig den del av uppslagsverket i vilken jag förvarar tidningen och halade upp den ur min rygga. Litteraturexperten tog boken, vände på den och deklarerade att det inte var nåt värde i den. Jag bad honom öppna boken på ett visst uppslag där Stockholms Posten låg. Han tog upp tidningen, inte särskilt försiktigt, och sa lojt:

Jag har nog sett en åtta stycken Stockholms Posten idag…

Jag bad honom vända på tidningen och läsa det som var skrivet med bläck.

Ah! Då är det en annan femma. Den här är det värde i!

Fast vad det var för värde tyckte han att jag skulle googla på… Bara det att jag har försökt göra det och inte hittat nåt. Det var liksom för att få svar av en expert som jag gick till Antikrundan. Jag hade inte förväntat mig att få höra att jag skulle googla på det, nåt jag självklart redan har gjort och gör då och då, hittills utan nån framgång. Idag på morgonen fick jag i stället god hjälp och bra tips från Uppsala Auktionskammare, som sett mina bilder på Instagram. Stort TACK!

Miniatyrerna då? Litteraturexperten sa om den ena…

Den är ju inte ens bunden…

Varpå jag svarade:

Nej, det är små kort med bibelord i asken.

Han tittade en gång till på den silvriga asken de låg i och sa att han inte orkade kolla om den är gjord av silver.

Den lilla miniatyrbibeln, Nya testamentet på engelska, tittade han nästan inte på, trots att jag försökte göra honom lite intresserad genom att påpeka att det i dess silverfodral finns ett förstoringsglas.

Värdet för miniatyrerna sattes till 500 kronor styck. Och värdet på Stockholms Posten får jag alltså googla på. Eller nej, jag har fått annat tips från Uppsala Auktionskammare, ju!

Jag är inte missnöjd med min lördag. Det var en häftig upplevelse att få ha varit med, även om det mest innebar att stå i kö. Aningen frustrerande var det dock med de svar och det bemötande jag fick av experten, men jag är inte besviken – jag är van att googla på saker sen tiden vid Sigtuna kommun, om en säger så… Om miniatyrerna hade jag gärna velat veta mer, särskilt tidsbestämma dem. Det jag själv tror är att det lilla Nya testamentet följde med min pappas farmor Mabel från hemlandet England när hon flyttade till Finland som fru Hurtig.

Den som tänker ta sig till en Antikrundeinspelning nån gång rekommenderar jag följande:

• vatten (om det är varmt)
• drick lagom (det kanske inte finns tillgång till toa hur som helst…)
• paraply (skydd mot solen)
• ha sällskap (du fördriver tiden och du kan gå ifrån en stund, kanske sitta ner)
• bra skor
• lätt matsäck och gärna nåt som ger snabb energi
• saker du orkar bära och hålla reda på. Du ska nämligen göra det ett antal timmar…

Annas och mina vägar skildes snabbt åt efter den så kallade värderingen. Jag traskade över torget och unnade mig en lördagsmiddag och två stora starköl på lokal. Soulfood på Väderkvarnsgatan har bra priser på riktigt bra mat, trots att de tagit bort grillspetten från menyn!

Medan jag åt kollade jag läget med Kommunalrådet, som öppnade sin retro-, antik- och vintagebutik igår. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå dit, men på onsdag är affären öppen kl 15 – 18 och då ska jag ta mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A.

Hemma i New Village värmde jag morgonens överblivna kaffe och la mig på sofflocket. Jag var så trött att jag inte ens orkade sitta i bästefåtöljen…

Kanske ser du skymten av mig på TV i januari, när denna inspelning från Uppsala visas på SvT. Till dess får du nöja dig med de bilder jag tog igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Somrigt

Ett försök till ett somrigt inlägg.

---

 

Inte vet jag vad som är somrigt för dig, men för mig är det att slippa bylta på sig ytterkläder när man ska ut. Det kan också vara att lyssna till smattret av ett ösregn eller åskan eller att promenera längs med vattnet i Metropolen Byhålan. Att sitta inne i en lägenhet jag alltid sitter i är inte särskilt somrigt, men min verklighet. Så jag tittar ut för att få se nåt annat än väggarna.

Regnbågsflagga på Söder, fotad under paraden sommaren 2014.

Det är visst inte bara jag som inte ska till Pride i år. Det verkar inte vara några partiledare heller och inte statsministern. Den senare är bortrest och nån är ju föräldraledig lite då och då. Vad de andra gör kan jag bara spekulera i. De gör väl nåt som just de tycker är somrigt. Vi har ju olika referensramar och för mig är Pride både somrigt och viktigt, uppenbarligen är det inte det för våra politiker.

Artisten Robban Broberg avled i natt. För mig är han ordlekaren med en stor portion somrigt i sina låtar. Dessutom är han kära minnen från min första tid här i Uppsala. Det är synd. Det är synd att så många artister som det var nåt med går bort för tidigt.

Somrigt är också det faktum att stan blir full av vatten, för att citera Robban Broberg. Fast dessvärre är det kastat vatten och inget färskvatten. På sommaren fylls våra parker av kiss och bajs, nämligen. Här i Uppsala har kommunen fått sanera Mikaelsparken, Vasaparken, Observatorieparken och vid S:t Pers kyrka på Kvarntorget från människobajs. Och så har det ställts ut fler tillfälliga toaletter. Men både sanering och baja-major kostar, förstås. Synd att inte friluftskissare och dito bajsare grips och kan ställas till svars för sina handlingar. Det är olagligt att kissa på allmän plats eftersom det klassas som förargelseväckande beteende. Straffet är böter på mellan en hundring och ett par tusenlappar. Själv anser jag att nöden inte har nån lag ibland, men urin och avföring stinker faktiskt… Sen april får man för övrigt inte längre som båtägare tömma sitt avfall direkt i vattnet utan i stället använda sig av speciella tömningsstationer. Det trodde jag var självklart tidigare, men uppenbarligen inte…

Kasta inte vatten här!

En brukar ofta säga att sommaren är svart trafikmässigt. Med det avses att antalet trafikolyckor ökar. MC-olyckorna ökar sommartid eftersom MC-åkning ju är somrigt och samtidigt ett väldigt oskyddat sätt att färdas. Trots många svåra olyckor hittills i år minskade ändå antalet dödsolyckor i Sverige under det första halvåret. Alltid något, om man ska tänka positivt.

Idag har jag lärt mig nåt nytt som är både somrigt och kärleksfullt. I Metropolen Byhålan fanns förr i tiden nåt som hette Sista kyssen. Det var en sorts gräns i stan mellan affärsmännen och hantverkarna i stan och industriarbetarna vid verkstan. En både sorglig och söt historia, den om Sista kyssen. Framför allt en bild av samhällsutveckling, men även livslång kärlek…

Inte Sista kyssen, men fin ändå. Klicka på länken i textstycket ovan så får du veta vad Sista kyssen är! Eller vad det var, rättare sagt.

Slutligen nåt riktigt positivt i sommar. Det har kommit upp ett staket på ett ställe vid järnvägsspåret där många har tagit och tar livet av sig. Ludmillas dotter var en av dem som tog livet av sig där 2008. Först sju år och ett antal andra självmord senare kom staketet upp. Att sätta upp hinder där det är möjligt är bra sätt att förhindra att fler tar livet av sig. Det känns lite mer… effektivt än att rita eller tatuera ett semikolon på sin handled.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Husdjur, skrivande och verbal belöning

Ett blandat inlägg.

---

 

Felix, kom hem!

Dagarna springer iväg – på ett sätt. I morgon är det juli. Tänk… Här händer inte mycket mer än att jag väntar på en bok för recension. Författaren är från krokarna och jag hoppas kunna läsa och skriva om boken innan jag reser neråt landet. Men det är ju ännu tid kvar. Jag är husdjurs- och blomvakt för tillfället och det ger tillvaron lite stadga och mig själv en känsla av att vara behövd.

På husdjursfronten inom familjen är det annars lite oroligt. En av bröderna Kex har hållit sig hemifrån sen i lördags, tror jag. Även om katter är friare liv än andra husdjur är det lite oroande. Vi får hoppas att han snart står utanför pappas dörr och jamar efter mat.

Det har blivit lite sämre väder igen. Idag känns det som om regnet hänger i luften. Inte mig emot, jag föredrar ju regn framför sol, men jag tänker på dem som har semester just nu och som kanske vill ha det torrt och varmt. Idag var den ursprungliga tanken att jag skulle träffa en kompis när hon har slutat jobba i eftermiddag för en liten hundpromenad i Gamlis. Tyvärr protesterar inte bara högerfoten utan benet, så vi får se hur det blir med det. Men jag kan ju alltid ta bilen bort och att äta en glass kan man göra sittande… Jag har sms:at en förfrågan och väntar nu på svar.

Sent igår kväll blev jag tipsad av en kompis om en ledig tjänst. Denna tjänst – med flera – sökte jag i morse. Man tycker att det borde vara min tur snart, men man vet inte. Det verkar inte vara tur det handlar om utan rätt kontakter, rätt ålder och rätt ”bagage”. Men självklart reagerar jag när jag läser textraderna i nedanstående skärmklipp från en dagstidning och undrar varför ”Nisse”, som har skrivit raderna, har fast jobb och inte jag. När det skrivna ordet ska vara det främsta verktyget känns det märkligt att ”Nisse” får betalt för att skriva så här illa:

Det här fick ”Nisse”betalt för att skriva…

Jag får en del förfrågningar om jag vill skriva saker, men sen tycks frågorna rinna ut i sanden alternativt har frågeställarna annat för sig. Det är lite dåligt, för jag själv svarar snabbt. En tappar sugen, lusten. Så jag harvar på här på bloggen och skriver gratis. Det är i vart fall stor belöning att få läsa dessa rader i en kommentar från en läsare (Tack, asamon!):

Hej Tofflan! Jag brukar inte läsa bloggar så ofta, men jag har fastnat för din. Du skriver jättebra och med humor, skrattar för mig själv medans jag läser en del saker. Jag kände att jag ville skriva några rader för att gratulera dig till en så bra blogg! Tummen upp för bokrecencioner också, det var så jag hittade hit via Bokus. Jag följer dig både på instagram och twitter, men jag är ingen stalker, jag bara fastnat för vad du skriver.  […]

Jag har fått en inbjudan att delta i en dag med skrivinspiration i höst. Inte för att jag vet om jag lever då, men när jag har publicerat det här inlägget tror jag bestämt att jag anmäler mitt intresse att delta. En måste göra saker en tycker om, också, och när det inte kostar nånting heller, så…

Nu är förmiddagspausen slut och jag ska fortsätta mitt sedvanliga arbete. En dag ska det ge frukt, en dag. Så måste jag tänka, annars går jag under.

Vad har DU för dig idag??? Skriv några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Arbetssöndag

Ett försök till göra nytta-inlägg.

---

 

Idag helgar jag inte vilodagen. Jag har försökt göra lite nytta. Fysiskt arbete är sånt som lindrar oro. Fysiskt arbete är sånt jag kan ta ut min ilska över så kallade välmenta råd på också. Att skrubba och slita mig svettig.

Jag har rengjort min soffa och bästefåtöljen. Det estimerade inte ryggen, men själen. Vidare smorde jag in dem med läderfett. Innan nån ”välmenande” person vill sticka nålar i mig kan jag avslöja att soffan köpte jag 1999 i samband med min skilsmässa. Det dröjde några månader innan jag hade råd att köpa den. Till dess att jag hade det satt jag på en balkongstol. Bästefåtöljen sparade jag till och köpte 2006, tror jag, när jag hade så kallat fast jobb.

Soffan och bästefåtöljen är både rengjorda och insmorda.

 
Efter rengöringen fick jag inte sitta i dem på en och en halv timme. Vad skulle jag då hitta på??? Äh, jag grep mig an ballen*. Vännen FEM kommer ju till nästa helg och om det är fint väder och grannarna inte grillar eller röker parfym vattenpipa kan vi kanske sitta där på kvällarna. Där dammsög jag och skrubbade och torkade av mina stolar, inköpta på rea i samband med skilsmässan, och mitt bord, inköpt på IKEA en sommar för åtta år sen när jag uppbar lön. Vaxduken är inköpt på rea samma sommar som bordet.

Balkongmöblerna är på på plats på min skurade balle.

Sen gick solen i moln. Och det var nog lika så gott, det, för jag är så ilsken att jag inte skulle ha kunnat sitta stilla på ballen och njutit. Men jag var inte bara ilsken utan också nöjd och ringde därför min lilla mamma för att skryta lite. Då blev det mer jobb, för mammas kaffeperkolator krånglar och hon klarar inte av sin mobil. En perkolator ska jag eventuellt köpa åt mamma och skicka med FEM när hon åker hem nästa söndag. Mobilen vet jag inte hur jag ska kunna hjälpa mamma med, för hon vet inte vad det är för modell och har ingen manual kvar. Dessvärre har jag inte råd att köpa henne en ny mobil heller. I sommar fyller mamma 80 och om jag hade pengar skulle jag kanske ha köpt en iPhone åt henne, för det tror jag att hon skulle kunna både lära sig och sen klara av. Men tyvärr har jag inte möjlighet att köpa henne en sån – om det inte sker nåt mirakel snart. (Eller jag kanske ska tigga pengar av personen som förstörde mitt liv. H*n hade ju råd att köpa en jacka för många sköna tusenlappar till sin dotter och skulle gott och väl kunna avstå en del av sin lön på runt 80 000 kronor i månaden. Jag är glad att jag inte har barn som jag har varit tvungen att försörja de här senaste åren, men mina bonusbarn och min lilla mamma har jag inte kunnat ge det jag har velat tack vare en viss person. Nä, jag kan inte förlåta, det går inte.)

Nu tror jag att mitt blodsocker är lågt. Bäst att skutta ut i köket och grilla ett par kycklingkorvar, inköpta på extrapris, i min nyligen rengjorda ugn. Även om många saker är otroligt slitna här har jag i alla fall ett rent (helvete). Är det det ni som förser mig med så kallade välmenta råd är avundsjuka på? Ta och skrubba ugnen i stället!

Glänsande ren ugn!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Done is better than perfect: Ugnsrengöring

Ett skrubbat inlägg.

---

 

Jag börjar definitivt bli frisk – även om det inte låter så för den som hör min lilla (?) röst. När jag är riktigt sjuk, som jag var i förra veckan, struntar jag i det mesta i mitt hem. Men jag avskyr när det är skitigt och så snart jag mår lite bättre kan jag ligga/sittligga/sitta och förfasa mig över förfallet. En grej som har varit skitig väldigt länge är min ugn. Och nu började läget bli riktigt akut, med rökutveckling – och därpå följande hostattacker på grund av risiga luftrör – vid användning av ugnen. Alltså stod det

Gör rent ugnen!

på min att göra-lista i köket. Idag tog jag tag i eländet.

Inte tror jag att Marie-Louise och Marlene tar hjälp av min favoritkarl när det gäller rengöring. Men jag backar inte för Mr Muscle. Jag tror att det han innehåller är förskräckliga saker. Fast det innehöll även min ugn och ont ska med ont fördrivas, n’est-se pas?

Jag sprayade på Muskelmannens ugnsrengöring i kall ugn och höll på att kvävas. Snabb igen med luckan efter fotografering! Det blir ingen före-bild utan rengöringsmedel, för ugnen var vidrigt skitig.

Ugnsrengöringen fick verka i en halvtimme i den kalla ugnen.

Medan ugnsrengöringen verkade i ugnen passade jag på att diska ugnsgallret med stålull. Det gick åt tre stora bitar och jag var väldigt glad att jag hittade ett par gummihandskar som skyddade mina frökenhänder… Fy te rackarns så fast fettet satt!

Ugnsgallret vilar ut på diskställsgallret efter att ha tvagats med handskbeklädd Toffelhand och stålull.

Tio minuter kvar… Det innebar att jag hann ta en fika. Sen grep jag mig an det sista och torkade ur ugnen med en fuktig disktrasa. Jag fick ta hällskrapan till hjälp på det värsta och lite diskmedel blev det också på ugnsluckans glas. Och se vilket strålande, glänsande resultat:

Glänsande ren ugn!

Hum ja… Helt perfekt blev ugnen naturligtvis inte, men den duger. Du vet väl att

done is better than perfect?

Nu ska jag åka ut på äventyr och byta in fyra träben. Klarade jag av min äckliga ugn, klarar jag av träbensbyte.

Men vad händer hos DIG idag??? Skriv gärna några rader och berätta så har jag nåt kul/intressant att läsa när jag kommer hem igen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndag, måndag

Ett måndagligt inlägg.

---

 

Kycklingpizza med béarnaisesås och sweet and sour sauce.

Det är måndag och dan efter bästa födelsedagen på mycket, mycket länge. Det blev en sån fin dag med nära och kära runt fikabordet i mitt kök och många, många telefonsamtal. Jag kände mig så uppskattad och uppvaktad att det är nåt jag kommer att leva länge på. Det sparas i mitt hjärta och tas fram de där dagarna när den andra sortens människor vill ta över och förpesta tillvaron.

Sista samtalet igår kom strax före hemkörningspizzorna levererades. Vår ursprungliga tanke var att göra ett restaurangbesök på kvällen, men det var inte att tänka på. Fästmön blev sämre igår kväll och febern kom tillbaka. Men jag blev så mätt och glad och nöjd på pizza som kördes hit från Shima och som Anna bjöd på. Jag orkade faktiskt inte äta upp, så det finns en bit kvar till lunch idag.

Samtalet jag fick strax innan maten var från Den Hjärtegoda. Det har nu gått alldeles för lång tid sen vi hördes och sågs, men livet är ju så där ibland. Det som nu blev bestämt är att vi ska ses om några veckor. Jag har fått en inbjudan att rota bland Den Hjärtegodas och hennes mans böcker. Just nu renoverar de och vad jag förstår pågår samtidigt en bokgallring. Och sånt är jag förstås inte sen att nappa på!

Mitt digra presentbord.

Min måndag har startat som en vanlig vardag för mig med administration. Utanför är himlen blå och alldeles molnfri. Det börjar bli dags att göra iordning på ballen*. Men gissningsvis kan jag sitta där lika lite som förra säsongen. Det har nämligen redan börjat rökas vattenpipa och grillas runt omkring. Nu tycker du att jag låter som en gnällkärring och det har du rätt i. Jag blir gnällig när det liksom röks och grillas inte en timme eller två utan hela kvällar och varje fin sommarkväll. För rök stiger, som bekant, och placerar man vattenpipa och grill precis nedanför min balle blir ballen rökfylld. Det går inte att sitta där. Jag har försökt, men jag bara hostar och får svårt att andas. Får gå in och stänga alla fönster och dörrar åt baksidan till. Häcka inne i en het lägenhet varenda fin sommarkväll är inte särskilt roligt. Därav gnället. Och nej. Jag tänker inte säga till vänligt ytterligare en gång, för vissa människor kan inte ta att andra ber dem visa hänsyn utan att straffas och vara oförskämda.

Anna har hostat och sträckt en muskel. Dagens läkarbesök är inställt eftersom hon är sjuk. Just nu tror jag att hon telefoner med sin chef. Jag ska ta en tur till Stormarknaden och inhandla Ipren och en laddare till min mobil. Nu har jag nämligen haft sönder den andra laddaren till min inte ens två år gamla iPhone 5. Dålig kvalitet, måste jag säga! Och dålig batteritid, framför allt. Jag kan inte fatta att Apple inte gör nåt åt batteritiden när de utvecklar teknologin i övrigt och kommer med nya modeller hela tiden.

Ytterligare på min agenda idag står att tvätta och bädda rent efter sjuklingarnas febernätter. Och så ska jag förstås ta reda på sakerna på mitt presentbord. 😛

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta så blir jag glad! (Jag har tyvärr inte möjlighet att svara på enskilda mejl längre.)

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken TUR att jag läser tjocka böcker…

Ett inlägg om en händelserik dag som jag känner mig nöjd med.

---

 

Gardinstrykning idag igen.

Ryggalainen ÄR inte OK. Så snart jag har suttit en stund bråkar den med mig. Därför blev morgonens administration som den blev. Men vilken tur att nån ändå tyckte att jag administrerade bra, för jag blev raskt inbjuden på en träff på fredag med anledning av det jag författade i morse! DET känner jag mig rätt nöjd med, för det har jag åstadkommit på egen hand. Sen får somliga tycka att det är skryt, för mig är det ett konstaterande. En viss skillnad. Mer om detta kommer i ett lösenskyddat inlägg senare!

Så snart jag visade mig med putsmedel, trasa och skrapa lyste aprilsolen genom sovrumsfönstret. Till sist struntade jag i att man inte ska putsa fönster i solsken och putsade ändå. Det blev helt OK resultat, faktiskt. Mörkläggningsgardinerna och lite annat smått och gott tvättade jag tidigt. Detta förde med sig att jag nu på tidiga kvällen kunde stryka dem (och lite annat) och hänga upp. Det doftar ljuvligt rent och fräscht i sovrummet!

Men resten av dan då? Jo, att bära in sommardäcken i bilen krävde sin kvinna. Eftersom ryggen är som den är förlitade jag mig på armar och ben, det vill säga starka och böjda. Jag bar nära kroppen. Det gick bra.

Efter att ha tvättat händerna deklarerade jag. Det ser mycket lovande ut. Jag bestämde mig för att strunta i att försöka deklarera för resor till och från arbetet 2014, för det skulle troligen inte innebära nåt annat än en senare utbetalning av det överskjutande eftersom sånt tar tid att handlägga.

Jag började läsa en tjock bok igår kväll.

Jag hade tid för däckskiftning vinter till sommar klockan 14.45, men bestämde mig för att ta omvägen ner på stan för att ordna biljetter. Där var världens mest omständliga människor före mig. Samtidigt förstår jag somligas tårar, för i den här världen av byråkrati förutsätts att man inte bara har tekniska kunskaper, man ska ha modern teknisk utrustning också. Byråkraten var dock tålmodig och hjälpte fint. Men sanden i timglaset rann neråt och jag kunde knappt fokusera på min tjocka bok som jag hade med mig att läsa i samt som portfölj för underlag. När det blev min tur saknades ett organisationsnummer på inbjudningskortet. Byråkraten lovade att ombesörja saker och ting samt messa mig när allt var klart för mig att ringa. Nu är det kväll och jag har fortfarande inte fått nåt sms… Huuuuummmmmmm…

Till bilverkstan FLÖG jag efter att ha trasslat mig ut från stan som var en enda stor byggarbetsplats. Med andan i halsen anlände jag fem minuter före utsatt tid. Trodde jag. Det visade sig att jag hade tid först klockan 15.45… Vilken tur att jag hade min tjocka bok med mig, som sagt… Fast ärligt talat hade jag svårt att koncentrera mig. Trött var jag också. Så jag läste bara lite och twittrade om en chipsätande pojke med flera i stället – allt för att hålla mig vaken. Nåja, det är ju bättre att vara tidig till ett möte än försenad.

Clark Kent* glider nu omkring i sina sommartofflor. Vintertofflornas saga är all. Mönsterdjupet är inte tillräckligt för nån mer vinterkörning och dessutom har däcken fått torrsprickor. Sommardäcken, däremot, är i fint skick. Nu hoppas jag kunna skrapa ihop 4 x 800 kronor till servicen i november då jag också brukar skifta till vinterdäck. Det ska nog gå, jag har över ett halvår på mig.

I mitt spännande liv har det varit en synnerligen händelserik dag. Men hur har DIN dag varit? Skriv gärna några rader och berätta!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »