Posted in Diskutabelt, Personligt, Vänner, tagged arbete, ägna sig, balkong, chef, dumpa, energigivare, energislukare, flytta, glädje, grannar, grannland, grilla, hålla kontakten, hem, heminredning, hyresgäst, ingen lust, insiktsfull, inte intresserad, jobbig, klara av, kollega, krig, kropp, lämna, lämna över, lämna chefsuppdrag, ligga risigt till, ljud, mejl, mening, meningslöst, modig, negativ, oöverstiglig, oljud, ord, ordinarie uppgifter, orka med, oroa, pigga upp, porslin, röka, samla, servis, shopping, självinsikt, snäll, sommar, stänga ner butiken, svar, tankar, tappa lust, trall, trivas, utan försörjning, vill on 06 juni 2014|
4 Comments »
Ett inlägg om mening.

Flytta härifrån eller göra fint på balkongen?
Jag är på väg att tappa lusten och glädjen helt. Tro mig, jag gör allt för att pigga upp mig själv. Jag är också snäll mot mig själv och tvingar mig inte att göra saker jag tycker är jobbiga eller svåra eller som känns oöverstigliga. Jag försöker dumpa energislukare och hålla kontakten med energi-givare. Men jag har liksom börjat stänga ner butiken.
Om jag kommer på nåt jag vill göra, för en kort stund, ersätts de tankarna snart med orden
Inte ska väl jag..?
och
Vad är det för mening med det?
Kort sagt: det mesta känns meningslöst just nu. Jag har inte ens lust att köpa och lägga trall till min balkong. Vad är det för mening med det? Inte ska väl jag, jag får väl snart flytta härifrån. Ja, det senare både oroar mig och får mig samtidigt att tänka att det kanske skulle vara bra att flytta. Det var länge sen jag trivdes här där jag bor. Framför allt har jag svårt för alla (o)ljud som grannarna åstadkommer och deras rökande och grillande. Och om man säger nåt negativt om grannarna, då ligger man risigt till, om nåt… Men vart ska jag flytta? Ingen vill väl ha en hyresgäst utan försörjning?
En gång hade jag en vän. Ja, jag vill tro att h*n var min vän trots att vi var kollegor. H*n berättade att h*n ofta brukade åka till ett grannland och köpa porslin. H*n samlade på en viss servis. Men sen kom kriget och min vän med familj fick ge sig av på dan, endast med det de hade på kroppen. Min vän sa till mig:
Det är därför jag inte är intresserad av heminredning och att köpa grejor till hemmet längre. I morgon kanske jag får lämna allt.
Nu är det skillnad på krig och att stå utan försörjning. Men om man måste lämna allt, vad är det för mening då..?
En som vågar lämna är en chef på mitt jobb. I veckan kom ett mejl att h*n lämnar sitt chefsuppdrag i sommar, men arbetar kvar med ordinarie uppgifter. Det tycker jag är modigt och insiktsfullt. Om man känner att man inte klarar av eller orkar med en uppgift – eller ens vill utföra den! – ska man lämna över den till nån som kan, så att man i stället ägnar sig åt sånt man är bra på. Jag önskar att fler hade den självinsikten.
Livet är kort.
Read Full Post »