Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘aktuellt ämne’

Påskekrim och pocketsläpp

Ett litterärt inlägg.


 

På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):

De utstöttaDe utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.

 

SkymningslandetSkymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.

 

Märkta för livetMärkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.

 


Bland vårens inbundna spänningsromaner 
finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:

Alla kan se digAlla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”

 

Brudkistan av Unni LindellBrudkistan. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.

 

Helveteselden av Karin FossumHelveteselden. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oktoberdagsinlägg.


 

Det var alldeles perfekt idag att fördriva tiden på presskonferens! Jag insåg att det finns så många spännande nya författare och böcker att läsa och jag hoppas få förmånen att recensera en och annan av de nominerade till Augustpriset 2014. Därför ligger jag lite lågt en stund med att uttala mig om favoriter. Den enda jag har erkänt att jag gläds över är nomineringen av Lars Lerin. Lars Lerin är ju också konstnär. Då får man glädjas lite extra, tycker jag.

Presskonferens nomineringarna till Augustpriset 2014

Jag följde presskonferensen framför datorn och fördrev på så sätt en stund av en lång dag.

 

Bokpaket

Ett orange paket från Bokus kom idag.

En guldkant blev det att strax före sändningen få ett bokpaket. Ett sånt där orange härligt paket från Bokus, levererat vid min dörr av en pååplingande pigg pojke från Bring. Jag hade skickat efter tre pocketar och en inbunden bok, allt till reapriser. Billigast var faktiskt den inbundna boken, Det man inte vet av Alice LaPlante. Den har visserligen tre år på nacken, men handlar om ett väldigt aktuellt ämne: alzheimer. Vidare köpte jag en psykologisk thriller, Karin Fossums senaste i pocket, Carmen och döden och Busters öron av Maria Ernestam, också i pocket. En julklapp blev det också och det var Nora Roberts Pojkvännen, den andra delen av en trilogi. Den ska mamma få. Den första delen fick hon i somras i födelsedagspresent av mig och uppenbarligen föll den i god jord. Totalsumman för alla fyra böcker blev endast 165 kronor. Och härmed har jag alltså köpt årets första julklapp, för jag har betalat räkningen!

På väg ut till soprummet vittjade jag postboxen. Då hade även PostNord hittat dit och lagt i reklam och ett fönsterkuvert från a-kassan. Reklamen följde med direkt ut i soprummet, medan räkningen betalades – efter en promenad i regnet.

Kala trädgrenar mot grå himmel

Grått…

Det var ganska skönt att promenera i regnet, men också rätt händelselöst och grått. Jag tog bara ett enda foto på grund av vätan (iPhone och regn är ingen bra kombo). Det roligaste som hände var att vännen A och jag gjorde prelplaner om bokåterlämning och fika framöver. Det ovanligaste som hände var en kvinnlig hemtjänstpersonal som flög fram på en cykel och sjöng om Jesus. Om det gjorde henne salig, så… När jag närmade mig skolan avvek jag in mot området, för jag är ju ingen barnmänniska.

Det börjar dra sig mot kväll. Om ett par timmar ska jag käka Phad Thai Chicken, inhandlad för 9:90 på Tokerian i förra veckan. I kväll är det Dicte på TV4, men det spelar jag in eftersom det krockar med andra delen av Happy Valley på SvT1. Nåt mer spännande händer säkert inte denna rätt gråa dock – som dock hade sina orangefärgade inslag!

Har du mer action hos DIG, eller? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett yttrande inlägg.


 

I natt publicerades en synnerligen intressant text på lokalblaskans webb. Det är inte så ofta längre som jag fastnar för nån av tidningens texter, men denna både behandlar ett aktuellt ämne och är välskriven. Den är inte signerad på webben (!), men man förväntas känna igen Maria Ripenberg på fotot. Det är väl egentligen det negativa med texten.

Jag gillar anslaget. Maria Ripenberg skriver om yttrandefrihet och skiljer den från yttranderättighet. Det förvånar mig, men många människor har uppenbarligen inte förstått att det faktiskt är en skillnad. För att beskriva det hela tar hon till en liten allegori, en middagsbjudning för grannarna (detta gör det hela ännu mer bra – och dessutom roligt! – i mina ögon):

Du bjuder de nya grannarna på middag. När maten bärs in utbrister en av dem ”Gud så äckligt!”.
Den andre smakar på maten och intygar att ”ja, det var verkligen äckligt!”. De fortsätter sedan att kritisera din middag. Du ber gästerna att gå. ”Jaså, du vill inskränka vår yttrandefrihet?!”, klagar de. […]

I vårt land kan man säga rätt mycket innan man begår nåt brott. Och det ska mycket till för att man ska bli fälld. Men för den skull springer man kanske inte omkring och säger vad som helst. De flesta av oss har fått vissa saker med oss via det som på stenåldern, när jag växte upp, kallades uppfostran.

Poängen i det hela är att vi också har möjlighet att avstå från yttranden – det är en del av yttrandefriheten. Maria Ripenberg skriver:

[…] Att kunna avstå från yttranden är en del av friheten. Om jag startar en tidning och avstår från att publicera vissa inskickade manus eller kommentarer utnyttjar jag en viktig aspekt av yttrandefriheten: andra kan inte tvinga fram en publicering via min kanal. Precis som jag inte, i yttrandefrihetens namn, kan kräva att ett förlag publicerar mitt manus. […]

Och nu kommer Maria Ripenberg fram till det riktigt väsentliga. Det handlar inte om censur att inte publicera nåns yttrande – eller manus – eller kommentar. Maria Ripenberg sätter fingret på vad det handlar om:

[…] Detta är faktiskt motsatsen till censur. Den som vill yttra sig kan använda andra plattformar. Så går det till i ett fritt land. Om jag vore tvingad att publicera vissa åsikter i min tidning, och samtidigt inte tilläts att publicera vissa andra, ja, då hade vi ju diktatur. Med censur. […]

Precis på samma sätt resonerar jag när det gäller den här bloggen. Det är jag som avgör vilka yttranden – kommentarer – jag vill publicera. Om jag vore tvingad att publicera allt som skickas in skulle det handla om diktaturfasoner.

Att kommentera på den här bloggen är nämligen en rättighet jag ger dig. Och blir din kommentar inte publicerad kan du ju välja en annan kanal. Kanske din egen blogg, om du har nån.

Maria Ripenberg avslutar sin text med dessa ord:

[…] Om grannarna tycker är det ett hot mot yttrandefriheten att du inte vill lyssna på deras gnäll, så är de knappast yttrandefrihetens försvarare.

Just det. Det är skillnad på yttrandefrihet och yttranderättighet. Och åsikter om vad man vill säga och vad man vill höra.

Läs hela Maria Ripenbergs text här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Påsken är gången, men kanske en och annan har knaprat på innehållet i sitt påskägg den gångna veckan. Tofflan undrade i alla fall vad du helst vill ha i ditt påskägg.

Så här fördelade sig de 19 inkomna svaren:

42 procent (åtta personer) svarade: Blandat lösgodis. 

26 procent (fem personer) svarade): Choklad, så klart! 

Fem procent (en person) svarade: Såna där hårda, färggranna ägg som bara smakar socker.

Fem procent (en person) svarade: Sega råttor och sånt.

Fem procent (en person) svarade: Salt godis.

Fem procent (en person) svarade: Sura bitar.

Fem procent (en person) svarade: Ett par nya trosor/kalsonger.

Fem procent (en person) svarade: Other:
Bajs.

Mja, det där sista svaret tror jag ju inte så mycket på, men det får ju stå för den skitälskaren. Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan. Även den handlar om ett aktuellt ämne, nämligen smärta. (<== Här är jag liiite ironisk, dårå) Den nya frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att skämta bort saker och ting.

 

Skrattande tjej

Är allt verkligen roligt jämt?

Det pågår en viss musiktävling i Sverige just nu och i flera länder i Europa. Senare i vår ska representanter från de olika länderna samlas för att tävla. Jag orkar inte med skiten i år. Det främsta skälet är att det alltid ska vara så jävla roligt. Varför? Varför ska program ledas av komiker? Varför, varför? Varför får manusförfattare i uppdrag att skriva skämtsamma manus? Varför? Noterat är ju att ingen skrattar och att många tycker att det är rent av pinsamt…

Ovanstående tävling är emellertid av det lättsammare slaget. Därför tar jag mig för min panna på riktigt när jag läser att yttrandefriheten ska diskuteras på en föreläsning den här veckan i Uppsala. Det är projektet Fredsåret 2014 som arrangerar nåt man kallar öppet samtal, så när jag skriver föreläsning är det ju fel uppfattat av mig. I pressmeddelandet står bland annat

[…] Yttrandefrihet är ett ständigt aktuellt ämne. Det finns många exempel på hur yttrandefriheten begränsas eller till och med stryps runt om i världen. Samtidigt är vi i Sverige extremt frispråkiga, speciellt på webben, vilket inte alltid är till fördel. Men det är självklart att vi ska beakta vår yttrandefrihet. Under seminariet kommer vi fördjupa oss i vad yttrandefrihet innebär men också hur den är kopplat till fred, […]

Hon som säger detta heter Sofie Blomgren och är projektledare för Fredsåret 2014. Riktigt kloka ord, tycker jag. (Notera också att det nu har blivit ett seminarium som ska gå av stapeln, varken föreläsning eller öppet samtal, IJENKLIEN, alltså.) Därför går jag i taket när jag läser vidare att bland de medverkande finns en journalist, en ledamot av ICORN (International Cities of Refuge Network) och så en… stå upp-komiker. Men hallå! Varför ska det skämtas nu igen? Varför ska det vara så jävla roligt jämt? 

Den som kan svara på min fråga får gärna göra det i en kommentar här nedan. Och även om du inte kan svara får du gärna skriva vad du tycker.


Livet är kort. Allt är inte skämt och trams.

Read Full Post »

En film från 1998, över två timmar lång – kan det vara nåt att glo på mitt i natten? Fästmön övertalade mig och jag ångrar inte att jag såg American History X.

American History X

En lång film med ett aktuellt ämne.


En familj mister sin pappa
och make vid ett tillfälle där det är afroamerikaner inblandade. Äldste sonen är förtvivlad och han dras till en nynazistisk rörelse där han snabbt får en hög position. Även yngste sonen följer efter. Men så en natt tar tillvaron en helt ny vändning när några afroamerikaner försöker stjäla äldsta broderns bil. På ett synnerligen grymt sätt dödar han två av biltjuvarna. Polisen är snart på plats och brodern hamnar i fängelse. Under tiden där händer flera saker som får honom att fundera över saker och ting.

Den här filmen känns inte gammal alls. Och skälet är förstås att den behandlar ett ämne som ständigt är aktuellt: rasism. Filmen är grym. Den innehåller många starka scener där jag måste vända bort blicken, jag klarar inte att se vissa saker. Utan att avslöja för mycket är slutet inte helt oväntat, men definitivt inte lyckligt.

Högsta betyg för denna starka film!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En kall och blöt fredagsmorgon blev det. Dalkarlarna har ledigt idag, så den som ville ha sovmorgon hemma på min gård kunde ta det – om h*n inte skulle upp och jobba, förstås. Det skulle jag, dårå, och Fästmön. Jag hämtade hem henne till mig när hon hade slutat jobba. Svängde förbi ett hamburgerställe och tryckte i mig en kycklingburgare medan Anna tog lite glass. Den stackarn känner sig trött och slut och även där är det en förkylning som står och väger. Jag kände mig helt OK igår. Nu på morgonen är det lite sisådär igen.

En näsa röd som en clownnäsa, kan man väl säga gäller.


Idag blir det fullt ös igen på jobbet,
ska ut med ett pressmeddelande på morgonen och har första jobbmötet på mitt kontor klockan nio. För första gången sen jag kom hit ska det göras en trycksak och jag blev tyvärr inkopplad sent i själva handlingen. Val av kanaler för kommunikation är en viktig sak jag ska prata om på onsdag. Det är liksom inte val av kommunikationskanal som är den ände man börjar i… Igår hade jag tur och fick tag i en person som jobbar med formgivning internt. Dessa kan vara ganska svåra att få tag i, trots mejl, telefoner och mobiler, men när man väl får tag i dem är de så professionella och duktiga! Jag fick också ett löfte om att de kan ta över ifall, ifall jag får stanna på Sjukstugan i Backen eller blir ditkommenderad inom en snar framtid. Känns tryggt att veta!

Det är så många saker som händer runt omkring och så mycket jag skulle vilja blogga om, men jag har inte haft tid till det. I kväll kanske det blir nånting, för nu kan jag inte göra mer förarbete inför fönstren hemma. Anna kommer in i morgon och hjälper mig med sängarna, matsalsbordet och lite annat. Det sista, typ köksbordet, får jag väl plasta in måndag morgon. De kanske inte måste börja precis där..?

Om du vill läsa ett blogginlägg som tar upp ett svårt, men aktuellt ämne tycker jag att du ska läsa hos Fatou. Jag blev så beklämd när jag läste om detta i lokalblaskan häromdan, för jag vet ju att det alltid, alltid är barnen som drabbas – hur det än är…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »