Huvudvärk från hell, kyla be gone..?

Ett både gnälligt och varmt inlägg.

---

 

Det blev fruktstund på kontoret i stället för fikarast på Café Java i morse för min del. Tur att jag har en rejäl fruktgömma på kontoret!

Huvudvärken från hell vill inte släppa sitt          (h)järngrepp om skallen min. Nu har jag knaprat Ipren så att jag mår illa. (Huvudvärken i sig gör väl sitt till också vad gäller illamåendet.) Men jobbar gör jag, annars får jag ju ingen lön. Sånt är livet när en är konsult. Idag har jag kämpat med att lay outa en beskrivning. Det var inget större fel på den, det var mitt huvud och mina ögon som inte ville samarbeta så bra. Förmiddagsfikat fick jag skippa, för kaffe gick inte ner. Jag tog Ipren till och en fruktstund på kontoret i stället. Efter nån halvtimme hade trycket runt skallen lättat så jag kunde fortsätta jobba – inte så snabbt, men ändå… jobba. Jag har haft en kort pratstund med NK* om ”läget” och vi är väl inte jätteuppåt nån av oss. Men vi slapp i alla fall ha nåt arbetsmöte framför datorn i morse – trots att jag fått fin hjälp av IT med volymen som försvann. En av mötesdeltagarna har jag skapat kontakt med på annat sätt. En duktig och kompetent person, för övrigt.

Mitt vardagsrum?

Ibland får en så många goda råd att hälften kunde räcka. Jag bloggar inte för att få just råd om jag inte ber om det, det vet de som känner mig. Just nu, och sen ett tag tillbaka, är bloggen ett ställe där jag har en dialog med mig själv, mest. Jag rensar skallen från tankar, fäster ner dem som ord. Sen kan det bli action av detta. Eller i varje fall handling. Igår ringde jag BRF-ordföranden. Jag ringde tills h*n svarade. Därefter presenterade jag mina ärenden, bland annat det om kylan i min lägenhet. Lugnt och metodiskt berättade jag om mina temperaturmätningar och la fram mina ”bevis” för att jag inte har 21 grader utan som högst 19 grader. Och när ordföranden konsulterade sin tekniska utrustning korrigerade h*n bara en liten decimal – 19,5 grader som högst. Jag hade alltså ”rätt”: det är kallt i min lägenhet. I afton får jag besök för att åtgärda en sak som kan vara delaktig i kallraset. Men jag räknar med att inomhustemperaturen steg ganska omgående. Några andra av mina punkter hoppas jag också blir åtgärdade, särskilt den som har med tvätteriverksamhet sena kvällar och nätter att göra.

Men innan jag träffar ordföranden ska jag ut på vift. Bokpaketet och medicin ska hämtas och kräftor, sprit och TV-tidning ska inhandlas. På fredag ska jag pynta köket till kräftskiva. Spriten är en säkerhetsåtgärd ifall mitt hem fortfarande är kallt, men sen dukar jag fram mina kräftljussstakar, kanske en och annan kräfttallrik och en jädra massa servetter… Jag ska bara försöka ta mig genom veckan först, överleva huvudvärken från hell och jobba lite…

Kräftljusstakarna ska dukas fram på fredag!

NK* = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mat och mammor… och pannor… och får… och lax…

Ett mammigt och laxigt inlägg.

---

 

Detalj från kökshandduk med får, en julklapp från Annas snälla mamma. Förutom det fick jag ett generöst presentkort på Hambergs fisk.

Det går inte att kalla mig matmamma. Jag är inte ens mamma, bara en mammis. Men jag har en mamma och jag är så glad och tacksam att skyddsängeln och färdtjänstchauffören skötte sina uppgifter bra så att mamma kom hem helskinnad. Hon ringde på eftermiddagen, trött men nöjd.

Jag hann knappt lägga på luren trycka bort samtalet så ringde det igen. Nästa på tur i lur var Annas snälla mamma. Snacka om tur, förresten: jag blev bjuden på middag i morgon efter jobbet! Ja jag är ju en riktig fårskalle vid spisen, men jag älskar god mat så självklart tackade jag ja.

Kolla så gott! Hör fräset, känn doften…

Förutom den fina kökshandduken här ovan fick jag ett generöst presentkort på Hambergs fisk av Annas snälla mamma i julklapp. Men det sparar jag till ett tillfälle när det behövs piggas upp eller firas. I stället lagade jag till min egen firre idag. (Nej inte L:s fiskar, dem har jag MATAT idag.) Jag ville ju prova min nya grillpanna, en annan toppenjulklapp fast från jobbet. Alltså, kolla in bilden! Du hör väl hur det fräser, du känner väl doften..? Snabbt att laga till gick det också. Laxfiléer frysta i portionspack är för övrigt verkligen toppen. Jag klippte bara upp två och sparade två filéer i frysen. Filéerna grillade jag i grillpannan med salt, vitpeppar och citronpeppar.

Tofflisk söndaxlax.

Till min söndaxlax kokade jag potatis. Efter att ha konsulterat Fästmön gjorde jag en, enligt mina smaklökar, himmelsk romsås på crème fraiche, röd och svart rom samt rödlök. Pricken över i:et blev ett glas välkylt vitt.

Ingen levande själ höll mig sällskap vid middagsbordet, men min bok på gång var en rysansvärd bordskavaljer. Kaffe och ett par chokladbitar från julgodiskålen blev dessert. Med Leffe på näthinnan är jag redo att möta en arbetsdag i morgon.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen vardag igen! Eller..?

Jag vet inte hur många gånger redan jag har noterat att folk, på olika sätt uttrycker

Äntligen vardag igen!

Och så skuttar de till sina inspirerande jobb och trivs. Sen tar det nån dag och så noterar jag en attitydförändring. Ser/hör/läser

Tillbaka i ekorrhjulet/grottekvarnen igen!..

Hur ska ni ha det egentligen? Är det skönt att det är vardag igen eller inte???

För egen del ser jag i kalendern att det är en vanlig, svart måndag. Inte nån röd dag i sikte förrän till påsken som i år infaller i slutet av mars. Men jag blir hemma några dar till. Först på fredag börjar min vardag – och min första arbetsdag på väldigt länge. Det känns pirrigt, men roligt. Jag är inte så orolig att jag inte ska klara av dan – jag har ju sen helgen på mig att vila. Och det gäller att hämta och samla krafter de här återstående dagarna av min sjukskrivning.

Ett kalenderuppslag från mars förra året var innehållsrikt.

I morse var jag väldigt, väldigt trött, men nu måste jag försöka vänja mig tillbaka till tidiga morgnar. Jag gick upp strax före klockan sju och skjutsade Fästmön till jobbet. Nog hade det varit skönt att krypa ner i sängen igen. Men jag motstod frestelsen! Vi får nog i alla fall sovmorgon i morgon och på onsdag, för i morgon är Anna ledig och på onsdag börjar hon jobba klockan 13 först.

Jag måste försöka få lite vettigt gjort idag. Tänkte börja med att köra en maskin tjockis-svart. Sen borde jag städa av i badrummet och i duschrummet/toan. Borde. Vi får se hur mycket jag orkar. Jag känner mig emellertid mycket pigg och upplyft av gårdagskvällens äventyr – promenaden. Det är härligt att känna att jag vågade, jag kunde, jag klarade av!

Lokalblaskan idag innehöll två intressanta saker: dels en helsidesannons om att Arge Kaj, där vi träffade tjejerna i lördags, ska upphöra, dels ett reportage om tågproblem. (Artikeln finns inte på nätet. Än.) Man listade 19 olika skäl till tågstopp samt vems ansvaret är. Intressant läsning som visar att vi bör nyansera vem vi anklagar och skäller på eftersom

1. Naturen kan ställa till det.
2. SJ inte är enbart ansvarigt.

Två läsvärda saker i en dagstidning räcker emellertid inte för att fortsätta prenumerera. Mitt beslut att efter typ 30 år som prenumerant säga upp tidningen står fast. Invägt i detta finns också det faktum att Ett Pucko knyckte mitt guldkort på tidningen 2009 – eftersom h*n i princip snodde mitt prenumerationsnummer. Och tidningen kunde inte hjälpa mig med detta. Så att vara trogen prenumerant är ingenting värt längre, det är bara att inse. Ja, jag är jävligt långsint! Men å andra sidan är 30 år också jävligt lång tid…

I övrigt sitter jag och funderar på en del två av Som man blir bemött, så bemöter man andra. Den första delen fick en hel del respons och många läsare lämnade kommentarer och skickade sms. För den som är intresserad kan jag berätta att 86 personer hittills har läst det inlägget. Unika läsare, alltså. Sen är det ett antal som har läst inlägget flera gånger än en. Frågan är hur du orkade, med tanke på att inlägget innehöll fler än 1 000 ord…

Ett inlägg på över 1 000 ord – hur orkade du läsa så mycket???

Vidare är det dags att byta fråga under rubriken Tofflan undrar. Jag brukar allt som oftast konsultera Unge herr O i detta spörsmål. Men nu har jag inte träffat honom på länge och får försöka låta min egen fantasi flöda ett tag till.

Nu börjar klockan gå mot nio och jag kan med gott samvete sparka igång tvättmaskinen. Inte för att andra i huset ens kan stava till hänsyn, men man ska inte kasta sten när man sitter i glashus, en devis som många borde läsa både en och två gånger.

Livet är kort.

Read Full Post »