Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pynta’

Ett både gnälligt och varmt inlägg.


 

 Frukt

Det blev fruktstund på kontoret i stället för fikarast på Café Java i morse för min del. Tur att jag har en rejäl fruktgömma på kontoret!

Huvudvärken från hell vill inte släppa sitt          (h)järngrepp om skallen min. Nu har jag knaprat Ipren så att jag mår illa. (Huvudvärken i sig gör väl sitt till också vad gäller illamåendet.) Men jobbar gör jag, annars får jag ju ingen lön. Sånt är livet när en är konsult. Idag har jag kämpat med att lay outa en beskrivning. Det var inget större fel på den, det var mitt huvud och mina ögon som inte ville samarbeta så bra. Förmiddagsfikat fick jag skippa, för kaffe gick inte ner. Jag tog Ipren till och en fruktstund på kontoret i stället. Efter nån halvtimme hade trycket runt skallen lättat så jag kunde fortsätta jobba – inte så snabbt, men ändå… jobba. Jag har haft en kort pratstund med NK* om ”läget” och vi är väl inte jätteuppåt nån av oss. Men vi slapp i alla fall ha nåt arbetsmöte framför datorn i morse – trots att jag fått fin hjälp av IT med volymen som försvann. En av mötesdeltagarna har jag skapat kontakt med på annat sätt. En duktig och kompetent person, för övrigt.

Utemöbler med snö

Mitt vardagsrum?

Ibland får en så många goda råd att hälften kunde räcka. Jag bloggar inte för att få just råd om jag inte ber om det, det vet de som känner mig. Just nu, och sen ett tag tillbaka, är bloggen ett ställe där jag har en dialog med mig själv, mest. Jag rensar skallen från tankar, fäster ner dem som ord. Sen kan det bli action av detta. Eller i varje fall handling. Igår ringde jag BRF-ordföranden. Jag ringde tills h*n svarade. Därefter presenterade jag mina ärenden, bland annat det om kylan i min lägenhet. Lugnt och metodiskt berättade jag om mina temperaturmätningar och la fram mina ”bevis” för att jag inte har 21 grader utan som högst 19 grader. Och när ordföranden konsulterade sin tekniska utrustning korrigerade h*n bara en liten decimal – 19,5 grader som högst. Jag hade alltså ”rätt”: det är kallt i min lägenhet. I afton får jag besök för att åtgärda en sak som kan vara delaktig i kallraset. Men jag räknar med att inomhustemperaturen steg ganska omgående. Några andra av mina punkter hoppas jag också blir åtgärdade, särskilt den som har med tvätteriverksamhet sena kvällar och nätter att göra.

Men innan jag träffar ordföranden ska jag ut på vift. Bokpaketet och medicin ska hämtas och kräftor, sprit och TV-tidning ska inhandlas. På fredag ska jag pynta köket till kräftskiva. Spriten är en säkerhetsåtgärd ifall mitt hem fortfarande är kallt, men sen dukar jag fram mina kräftljussstakar, kanske en och annan kräfttallrik och en jädra massa servetter… Jag ska bara försöka ta mig genom veckan först, överleva huvudvärken från hell och jobba lite…

Kräftljusstake i plast

Kräftljusstakarna ska dukas fram på fredag!


NK* = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Anne Holt är en av mina favoritförfattare. I kväll var det premiär för Modus på TV4. Det är en svensk thrillerserie baserad på en av Anne Holts litterära karaktärer, Inger Johanne Vik. Totalt blir det åtta delar. Jag trodde att jag var alltför trött för att kunna titta och ta in, men icke!

Modus


Premiäravsnittet börjar med en bröllopsfest.
Inger Johanne Vik och hennes döttrar ska sova på hotell. Mitt i natten håller äldsta dottern Stina på att bli överkörd av en lastbil utanför hotellet. Det mamma inte vet är att den autistiska Stina har sett en man mörda en kvinna. Det är juletid och medan Inger Johanne Vik pyntar sitt hem får tittarna följa med hem till en kvinnlig präst. Ytterligare ett mord sker – av samma mördare. Men varför och vem är han?

Det är inte tu tal om att det här är spännande och riktigt bra! Inte blir serien sämre heller av den fantastiska rollistan. Melinda Kinnaman är lysande som Inger Johanne Vik, men övriga skådisar, som Henrik Norlén, Peter Jöback (!), Krister Henriksson, Cecilia Nilsson med flera gör inte heller bort sig.

Toffelomdömet blir det högsta. Den här serien ska jag definitivt följa!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

För en gångs skull firar jag påsk hemma. Och då går det ju förstås inte att låta bli att pynta lite, eller hur?

Påskkycklingar m ljus
Påskljus till köksbordet.


Ett litet påskarrangemang
med lila ljus och gula kycklingar hamnade på köksbordet. Jag hittade till och med påskservetter i kökssoffan – och de var inte enbart gula. För gult är, som bekant, bara fult.

I köket hamnade också två hönor på ena bänken. Toffelmamman och Tofflan, kanske..?

Påskhönor
Det är nog jag som är den stora, för mamma har blivit väldigt liten.


Eller också är dessa två
bättre porträtt av hur vi ser ut:

Påskkärringar
Två kärringar i fönstret.


Det är annars väldigt mycket kycklingar
så här till påsk. Den här lilla tjockisen hamnade på brickan i vardagsrummet:

Påskkyckling
Tjockis i gula byxor.


Gissningsvis sitter vi mest i vardagsrummet,
så här kunde jag riktigt explodera med skit påskpynt.

En kvartett kycklingar på skivspelaren
En kvartett sjungande (?) kycklingar hamnade ovanpå locket till skivspelaren. 


Nån som jag har tänkt kanske känner sig ensam är Hopptimisten. Därför fick han lite sällskap idag.

Hopptimisten har fått sällskap
Den fine, orange Hopptimisten fick sällskap av tre små gulingar.


Men jag insåg att jag faktiskt äger
fler rosa prylar än det där märket jag tog 2007. Här en påskhare – i rosa byxor!Påskhare m rosa byxor
Påskhare i rosa byxor – min andra rosa ägodel.


Slutligen hittade jag Påsktuppen
och han åkte ute i köket för att hålla Julgrisen sällskap.

Påsktuppen och Julgrisen bland kryddornaPåsktuppen fick trängas med kryddor och Julgrisen.


Och naturligtvis måste jag ju
ställa frågan till dig om du har påskpyntat och vad du har plockat fram ur dina påskgömmor??? Skriv gärna och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag fick jag en julklapp! Egentligen skulle jag ju ha fått den förra året, men då var jag ju sjuk. Och dessutom, ytterligare egentligen, var julklappen inte bara en utan tre! Tre i en. Snurrigt? Vänta ska du få se!

julklappspapper och snöre

God jul fast i januari??? Så kan det bli om man är sjuk!


Det var prefekten
på institution 2 som ropade in mig på rummet framåt förmiddagen när han anlände.

Du har ju inte fått nån julklapp, enligt mina anteckningar!

sa han.

Och det var ju sant. Så jag fick ta emot ett ganska tungt grått paket. Eftersom jag skulle ha ett litet jobbmöte på rummet fick paketet ligga till sig nån halvtimma innan jag slet upp det.

Det första jag såg var en svart, smal ask på vilken det var tejpat en chokladask.

Svart smal ask m choklad på utsidan

Svart ask med påtejpad choklad.


Den svarta asken
slet jag förstås upp och då hittade jag följande information:

Handstöpta ljus text

Handstöpta ljus!


Under informationen om handstöpta ljus
hittade jag sen inte bara fyra dito utan också en lite rolig, vit stake. Fin och användbar julklapp, för det blir ju jul i år igen, sen! Tack, institution 2!

 Rolig stake o handstöpta ljus

En rolig stake och fyra handstöpta ljus.


Klockan drog sig mot lunch
, men jag hann med ett samtal till hjärtegoa L på fakulteten innan jag traskade ut för att möta Rippe. Jag var lite osäker på om jag skulle orka gå till Thaistället, men det gick hur bra som helst! Man märker inte att det är långt att gå när man pratar med nån. Det var jättekul att träffa Rippe, vi ses alltför sällan trots att vi jobbar nästgårds gentemot varandra. Idag blev jag bjuden på lunch, men nästa gång är det min tur att pynta. En liten lunchklapp, kan man säga att det blev! I morgon lunchar jag med Johan, men innan dess hänger jag med till Himlen i kväll.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är den andra advent idag. Jag går på nån sorts reservkraft, det känner jag helt klart, men jag är envis som fan och idag ska jag verkligen försöka få gjort det jag tänkt. Vad har jag tänkt, då?

  • Gårdagens två maskiner tvätt ska vikas och stoppas undan eller läggas/hängas i strykhög. Fixat!
  • En jädra massa soppåsar måste ut i soprummet. Halvfixat! Fixat! (Det ligger en jädra massa soppåsar i hallen.)
  • En låda med julprylar ska tas in från förrådet – IFALL jag får lust att pynta. Fixat! Lådan är inburen och står på golvet i arbetsrummet.
  • Ett matförråd måste inhandlas så att jag har nåt att äta när jag kommer hem från sjukhuset samt över jul. För hem ska jag, fort som fan. Men handla lär jag inte kunna på ett tag sen. Inte fixat ännu! Fixat!
  • Idag är det Anna-Panna-dagen och det ska firas lite eftersom det blir så dåligt med julklappar idag. Fixas i samband med handlingen ovan! Fixat!

Som sagt, jag går på reserven, men än så länge går jag. Sen lär jag bli liggande ett tag även om jag måste försöka strutta omkring lite. Jag ser fram emot att ligga ensam och må dåligt. Då har man bara sig själv att bry sig om. Då kan man fokusera på sig själv och sin läkning. När jag är sjuk brukar jag mest sova. Sömn är en underskattad läkningsprocess!

sovande man

Sömn är underskattat!


Det finns vänner som gärna vill hjälpa och det är jag tacksam för.
Men just nu orkar jag inte med människor, inte ens vänner. Jag orkar inte med besök och jag orkar inte med telefonsamtal. Telefonerna reserveras för familjen och familjen enbart ett tag framöver. Däremot blir jag glad för kommentarer här på bloggen, även om jag kanske inte svarar omedelbums – jag vet ju inte hur jag orkar sitta vid nån dator framöver.

Min blogg är i mångt och mycket ett andningshål. Jag skriver av mig tankar och känslor, om bra saker och dåliga saker i mitt liv. För det mesta är det bara just så. Jag skriver av mig. Jag har svårt att ta råd från människor som inte har hela bilden. Och hela bilden är det INGEN som har som bara läser min blogg! Glöm inte bort att bloggen ger vissa delar av mitt liv, men långt ifrån alla.

Många vänner säger att de vill hjälpa. Av erfarenhet vet jag, att när det kommer ner till hjälpdags är det kanske möjligen en som har tid, kan eller vill. Men låt mig då få be om hjälp när jag behöver! Jag vill inte bli ett vårdpaket än så länge, jag vill klara mig själv så länge jag kan! Och Fästmön finns här vid min sida alltid, även om det inte jämt är rent fysiskt. Hon är emellertid bara ett telefonsamtal bort och hon skulle inte tveka en sekund att rycka ut om jag behöver hjälp.

Jag är inte rädd för att ligga sjuk och vara ensam – jag tycker att det ska bli skönt! Det kan kännas lite läskigt om jag får fruktansvärt ont eller andra besvär, men gissningsvis får jag ett telefonnummer att ringa om jag behöver medicinsk hjälp. I annat fall ringer jag väl 112. Telefonerna lär finnas i min närhet.

Så ta inte illa upp om jag inte känner mig särskilt social just nu. Det är mitt sätt att hantera sjukdomen och mitt sätt att fokusera på läkningen framöver. Jag känner mig själv och vet hur jag fungerar. Men jag uppskattar verkligen allas omtanke, verkligen! Tro inte för ett ögonblick att jag inte gör det! TACK!


Livet är kort.

Read Full Post »

Några landskapsarkitekter ställde ut ett gäng konstnärliga projekt i centrala Uppsala igår. Utanför centralen fanns till exempel ett stort Wordfeud (ett Ajfånspel) som går att spela med. På Smedsgränd fanns ett antal färgglada frigolitfigurer fästa mot en trist tegelvägg. Syftet är inte att pynta, enligt studenterna, utan att skapa kontraster. Idéer, tankar och diskussioner har varit det viktigaste, inte själva resultatet.

När jag såg bilderna i lokablaskan i morse tyckte jag att detta var en kul grej – dessutom kostnadsfritt för kommunen (inte som den där gula saken i Örebro…) Men naturligtvis är det nån surkart som har tyckt att det var fult och att det såg ut som om småbarn hade gjort konstverket. Personligen har jag lite svårt att se att småbarn skulle klara av att göra ett Wordfeud-spel i storformat, men… Sen är det väl självklart så att smaken är som baken. Totalt handlade det om åtta olika konstverk. Kontraster och Wordfeud var bara två av dem.

Jättesynd att jag missade dessa konstnärliga experiment! Var det nån som såg konstverken och kanske fotade dem? Och är det nån som vet om de finns kvar i stan?

Read Full Post »

I min familj har vi TVÅ födelsedagar mitt i sommaren, i juli. Det har inte alltid varit lätt med kalasandet i dessa sammanhang och semestertider, men tack och lov har den ena parten nog vuxit ifrån födelsedagskalas (på nästa tårta står det 76) och den andra parten har inte varit särskilt intresserad (den blivande nioåringen). Det är jag glad för. I ett annat liv, med två andra små barn, skulle det kalasas. Med hela klassen. Hemma. Ja, jag behöver väl inte säga mer än att vi vuxna var som urvridna trasor efteråt???


En sån här tavla kanske vore en fin present? Jag vet inte vad den har med inlägget att göra, men jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag såg den på en marknad.

                                                                                                                                                                   Jag blir varm och glad och skrattar förtjust när jag läser Susanna Lans krönika om födelsedagskalas i dagens lokalblaska (tyvärr finns krönikan inte att läsa på hemsidan!). Här har vi en småbarnsförälder som inte ryggar för sanningen och som skriver med stor (själv)insikt: kalas är jobbiga och barn för ett j***a liv! Hon skriver:

[…] Jag är den första att erkänna att barnkalas är jobbigt! Ett barn kan låta väldigt mycket. Många barn låter inte, dom för ett j-a liv!
Sockerstinna femåringar i flock hemma i en trång lägenhet är inte ett drömscenario för speciellt många föräldrar, det är jag säker på. […]

Det krönikan handlar om är olika sorters kalas och hur man gör det bästa möjliga för barn som fyller år mitt i sommaren. Susanna Lans har full förståelse för de föräldrar som förlägger barnkalasen på bowlinghall, barnlekhus, bondgård och liknande ställen. Man betalar hellre tusenlappar och lever på makaroner en månad –  i stället för att

[…] ta ledigt från kobbet för att hinna baka, handla, pynta, städa och få migrän. Allt för att sedan tillbringa några timmar en ledig lördag i ett kaos som kan vara himlen för en nybliven femåring och som avslutas med sanering av det, för några timmar sedan, nystädade hemmet. […]

Susanna Lans tror inte att det handlar om status när man väljer att ”lägga ut” barnkalaset. Det handlar om bekvämlighet. Men för henne personligen är statusen trots allt högre på ett eget arrangemang hellre än ett köpt. Sen behöver det inte vara

[…] Hawaii-tema hemma i trädgården med paraplysaft och hembakade bullar […]

Det behöver inte ens vara att ta med grillen ut till skridskobanan eller en åktur i pappas brandbil. Det bästa kalaset är

[…] Där barnen får leka – alldeles av sig själva! […]

Och det var väl rätt klokt tänkt??! Jag minns ett fruktansvärt fyraårskalas på en altan nära mig klockan halv tio en söndagsmorgon. Kalaset var regisserat av föräldrarna och det var också födelsedagsbarnets och gästernas föräldrar som hördes  mest och verkade ha roligast. Fyraåringen och dess små kamrater ville inte alls sitt stilla vid barnmöblemanget och ha te-party…


Nästa gång jag fyller år behöver inte jag heller ha nåt kalas, men en tårta vore ju gott…

Read Full Post »