Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘våldtäktsman’

Ett inlägg om en film.


 

Seeking justiceTorsdag den här veckan är röd dag och det ville jag också känna av. Därför bestämde jag mig för att kolla in filmen Seeking justice (2011) som gick på TV4  sent på onsdagskvällen.

Filmen handlar om läraren Nick och hans fru Laura. Laura blir en kväll överfallen och våldtagen. På sjukhuset kontaktas Nick av den mystiske Simon. Simon erbjuder sig att döda gärningsmannen. Nick vägrar först, men när han ser hur illa åtgången Laura är ändrar han sig. I gengäld vill Simon att Nick gör en liten tjänst. Det visar sig att den lilla tjänsten går ut på att Nick ska döda nån. Simon tillhör en organisation som tar lagen i egna händer och dödar våldtäktsmän, pedofiler och mördare. Men Simon går längre än så och låter döda den som inte gör som han säger… Nick ligger självklart risigt till…

Det här är en riktigt obehaglig film. Den blir värre och värre ju längre in i den man kommer. Till sist undrar man inte huruvida Laura eller polisen ska tro på att Nick är oskyldig, utan om Nick och Laura överhuvudtaget ska klara sig. För vem som helst, var som helst, kan vara med i organisationen. Lita aldrig på nån som säger

hungriga haren hoppar…

Toffelomdömet blir högt för den här amerikanska actionfilmen, som inte alls är nån brittisk thriller vilket TV-tidningen anger.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Night workDet var ett tag sen jag läste en skönlitterär bok på engelska, men nu är det gjort. I mars fyndade jag Laurie R Kings bok Night workMyrorna för 20 kronor. Det gick oväntat lätt att läsa den och jag kände inte att det tog särskilt mycket längre tid att läsa en bok på engelska än på svenska. Deckare kan ibland vara knepiga, men denna hörde till det lättare slaget att ta sig igenom.

I centrum för just den här serien står lesbiska polisen Kate Martinelli. Jag gillar att HBTQ-temat är så uttalat, men också att det inte är i samband med några problem. Kate lever ihop med Lee och mot slutet av boken diskuterar de att skaffa barn. Men huvudhistorien handlar förstås om hemskheter som mord – detta är ju en deckare. Nån tar livet av män som är kända kvinnomisshandlare och våldtäktsmän. Efter det första mordet ser det ut som om hustrun är den skyldiga, men när fler liknande mord följer måste mördaren var nån annan. Kate och hennes kollega Al söker samband mellan offren. Mitt i detta dyker Kates vän Roz, feministisk präst och även hon lesbisk, upp och slänger ett annat fall i Kates knä. Kan det rentav vara Roz som som är mördaren? Jag kan säga att jag får mina misstankar ganska tiden om vem som är den skyldige. Om jag har rätt? Tja, på sätt och vis.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Kanske för att det märks att boken har några år på nacken och att tekniken med mera (mobiltelefoni, datorer, sociala medier etc) inte är lika långt kommen som idag.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nyheter.


När du läser det här
(om den tidsinställda publiceringen funkar som den ska) är jag ute på uppdrag och intervjuar på teckenspråk. Förhoppningsvis…  Men en sväng bland medierna i cyberspace hann jag med före intervjun. Här är lite diverse att kolla in – för den som vill, förstås!

Twitter

Nu kan du tidsinställa borttagningen av dina tweets.

Så raderar du inlägg på Twitter. Jamen det är ju bara att klicka på den lilla papperskorgen. Jo visst, men… Nu kan du, så att säga tidsinställa dina tweets – i alla fall när de ska tas bort. skaparen av Twitterspirit heter Pierre Legrain och har en gång jobbat på Twitter.


Förnyelsen av Ultuna.
Nåt som inte går direkt att tidsinställa är förnyelsen av Ultuna, det vill säga lokalerna hos min förra arbetsgivare. Det pålades just här när jag jobbade sist… Titta så fint det blir!!!

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan i orange cirkel är väldigt liten mot myndigheter…

Myndighetsfel stod henne dyrt. Maja Sjödahl Algstrand har hamnat mellan stolarna, ungefär. Mellan Arbetsförnedringens och Försäkringskassans stolar. Hon gick till AF för att skriva in sig, men fick inte göra det. Detta straffade sig ett år senare när hon blev sjukskriven. AF har medgett att de har gjort fel och de har skrivit ett intyg om detta – ett intyg som Försäkringskassan inte godtar. Den lilla människan gentemot två byråkratkolosser…


Gallerix i konkurs.
Ytterligare en affärskedja har ansökt om konkurs. Företaget har försökt göra en rekonstruktion, men inte lyckats.

Spotify

Bryter mot upphovsrätten?

Spotify stäms för spellistor. Nu har ett brittiskt skivbolag stämt Spotify. Orsaken till stämningen är att bolagets specialitet är att ge ut samlingsalbum. Upphovsrätten kränks emellertid, hävdar skivbolaget, när Spotify kopierar dessa album i spellistor. Avgörandet i det här fallet kan ha STOR betydelse för upphovsrättsliga frågor i sammanhanget i framtiden!!!


Hur säker är bilen?
Folksam har gjort sin årliga sammanställning av hur säkra olika bilmärken är. OK, Volvo sägs ligga i topp, men när jag kollar in hela listan ser jag att Clark Kent* har fått högsta möjliga betyg – det vill säga fem stjärnor!


Har Motala tidning
redan gått i graven efter Stormogulens uppköp?

MVT not found

MVT not found…


Och att en kidnappare och våldtäktsman
har hittats död i sin isoleringscell, att USA:s president har landat i Sverige, att en svensk artist stäms av sitt X och att en ny iPhone släpps snart har du väl inte heller missat..?


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min sista arbetsdag på femte våningen.


Lika kvavt idag som igår,
men lika lurad blev jag att det inte var kvavt. Synnerligen soldisigt. Jag sitter på toppen idag, den sista gången. Har öppnat ett av de stora, härliga fönstren och störst inte nämnvärt av ljuden utanför. Konstigt! Det är uppenbarligen mest människor som jag är högkänslig för…

Har rensat och plockat en del på detta mitt andra kontor, men det var redan ganska tomt. ML bjöd på biscotti till morgonfikat och vi har pratat om en del praktikaliteter. Bland annat är det osäkert vem som äger min dator på fjärde våningen. Jag hade ju tänkt åka och lämna den till fakulteten i morgon, men nu har det visat sig att institution 1 kanske har köpt loss den. Faktum är att jag skulle föredra att lämna kvar den här i ett skåp. Inte i S:s rum, har vi konstaterat… S är snäll och duktig, men det där med ordning och reda är inte riktigt S:s grej, konstaterade vi…

Jag har för resten noterat vad man ägnar sig åt på institution 1 när jag inte har varit är och haft koll. Läser veckotidningar, minsann…

Sv damtidning

Avancerad litteratur på institution 1…


Vidare har vi pratat lite
om att jag ska intervjua ML för Uppsalanyheter om den stora fritidssysselsättningen, en viss sorts dans. Nu vill h*n tvinga dit mig på ett pass, men se jag har mina gränser… Fota, ja; dansa, nej.

Inte vet jag vad jag ska göra resten av den här dan. Det är ju inte stor idé att börja med nånting och avslutat det mesta har jag gjort. Det är bara ett antal lösa trådar som hänger i luften. ML ska kolla ett par av dem, en under dan, nån nästa vecka.

Jag har fått en massa intresseförfrågningar på skrivuppdrag från Blogvertiser, men nu får man skynda sig att ge mig uppdrag. Efter den 31 juli lär a-kassan gnöla om jag arbetar den minsta timme i månaden…

Blogvertiserdekal på bilen

Fort hit med uppdrag före den sista!


Våra a-kasseregler
är nämligen väldigt stelbenta. Så stelbenta att det är en rejäl ekonomisk förlust för mig att fortsätta jobba 20 procent på institution 1. Så då får jag väl inte skriva blogginlägg mot betalning heller? (Men det fick jag förra gången jag var arbetslös. Med en timmes ekonomiskt avdrag på a-kasseersättningen för ett uppdrag jag utförde på en kvart, tjugo minuter.) Nej, man ska sitta här och inget göra och bli deprimerad. Det blir kontentan av de regler som finns idag.

Om du bara kunde föreställa dig, dessutom, hur jag INTE ser fram emot besöket på Arbetsförnedringen på torsdag… Det är bara idiotiskt att tvingas gå dit och skriva in sig, man får ju ingen hjälp där. Under förra svängen fick jag till sist en handläggare som åtminstone försökte hjälpa mig, som visade intresse för mig och som stöttade mig. Dessutom var hon vänlig och empatisk. Och sen har vi ju Ingmari i Sollefteå, också en pärla. Men övriga som jag har träffat på som jobbar inom Arbetsförnedringen ger jag inte mycket för. Självklart kan jag inte generalisera och säga att

alla som jobbar på Arbetsförnedringen är dåliga.

Lika lite som man kan säga att

alla invandrare är våldtäktsmän för att en invandrare har våldtagit en person i min bekantskapskrets.

Men mina erfarenheter säger att majoriteten som jobbar på Arbetsförnedringen kanske borde jobba nån annanstans. Till skillnad från mina erfarenheter av invandrare, som är så gott som enbart positiva. Svenskar, däremot…

Fast DET är underlag för ett separat blogginlägg… Som jag skriver utan betalning.


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kom månadens nyhetsbrev från Månpocket insusande i min inbox. Och som vanligt gör jag ett urval här av de titlar jag tycker är intressant!

Artighetsreglerna av Amor Towles
Nyårsafton 1937 i New York. På en jazzbar lär Katey och hennes väninna Eve känna den världsvane bankmannen Tinker Grey. Trots sina olika bakgrunder – Katey arbetar som sekreterare och kommer från mycket enkla förhållanden medan både Eve och Tinker tillhör överklassen – blir de snart oskiljaktiga vänner. Men en tragisk olycka förändrar livet och snart är Katey indragen i ett komplicerat triangeldrama med de två människor hon älskar mest av allt.


Metallica av Mick Wall

Mick Wall har skrivit den definitiva biografin över Metallica, både djupgående och utredande, men också kritiskt granskande. Han berättar historien om hur den tennisspelande kassettbandssamlaren Lars Ulrich gjorde sina pojkrumsdrömmar till världsomspännande verklighet tillsammans med värstingen James Hetfield. Hela vägen från den tragiska bussolycka i Sverige 1986 som tog basisten Cliff Burtons liv – en händelse som traumatiserade och formade bandet i lika hög grad – via den prisbelönta dokumentärfilmen Some Kind of Monster från 2004 – som i skrämmande detalj visade hur illa det var på väg att gå – till deras status som rocklegender och svåröverträffade publikdragare i dag.

Den sista goda människan av A J Kazinski
Människor i olika delar av världen dör under mystiska omständigheter. På deras ryggar har ett nummer bränts in. De döda var till exempel nödhjälpsarbetare, barnläkare och människorättskämpar. Ett larm går ut via Interpol och i Danmark får polisen Niels Bentzon i uppdrag att hitta och varna människor som gör goda gärningar.

Sfinx av Christine Falkenland
Hon, den första hustrun, riktar sig i brev till Claire, kvinnan som nu är gift med hennes Felix. Han, som skulle ha varit pappa till den son som aldrig föddes, han som kränkte och förnedrade. Claire och Felix blir den himlakropp som allting kretsar kring, deras välstånd och lycka överskuggar till slut både det egna konstnärskapet och vardagen tillsammans med dottern Ma. Hon iakttar och smyger, tar sig in i familjens sommarhus, fläckar och smutsar ner. Hon kommer nära.

Bränd av P.C. Cast & Kristin Cast
Förra delen, Frestad, slutade med en fruktansvärd cliffhanger. Nu får vi reda på hur det gick för Zoey, Stevie Rae och Afrodite.
Zoey Redbirds hjärta har krossats och hon vill stanna på den Andra sidan för evigt. Stark är den enda människa som kan nå henne, men hur ska han hitta henne? Han måste dö för att göra det, menar Högsta rådet. Och han har bara sju dagar på sig.
Stevie Rae vill hjälpa Zoey, men har stora, egna problem. De röda vampyrerna ställer till problem, och den här gången kan inte ens Stevie Rae skydda dem från konsekvenserna.

Från andra sidan graven av Simon Beckett
Vid första anblicken kunde det ha varit vad som helst – en sten, en trädrot, en växt av något slag. Men ur hedens fuktiga jord stack resterna av en hand upp, benen blänkte vita.
Det har nu gått åtta år sedan kroppen av en ung flicka hittades begravd ute på den ödsliga Dartmoorheden. Polisen var helt säker på att hon var ännu ett av våldtäktsmannen och seriemördaren Jerome Monks tonårsoffer. Monk erkände till slut och sattes bakom lås och bom. Rättsantropologen David Hunter och de andra i teamet ansåg fallet vara löst.

Read Full Post »

Hammarby är inte bara ett fotbollslag i Stockholm. Det är en serie också av Carin Gerhardsen. I morse avslutade jag den fjärde boken i Hammarbyserien, Helgonet. Det var en riktigt rysansvärd läsning!

Rysansvärd läsning.


I den fjärde delen i serien
fortsätter jakten på mördare, våldtäktsmän och pedofiler. Men boken börjar med ett mord på en omtyckt man en sen natt i augusti. Det är semestertider och kommissarie Sjöberg kallar in sitt team. Teamet är för övrigt utökat sen sist med en före detta Idol-deltagare och den konstiga Hedvig Gerdin, som återvänt till Sverige efter 30 år som diplomathustru.

Men vad är det som har hänt? Den mördade mannen var omtyckt. I hans ficka finns en blöt papperslapp med koordinater samt ett antal spelkort – Död mans hand

Som vanligt är denna Hammarbydeckare både spännande och fruktansvärt otäck. Det är återigen barn som kommer i kläm, för att uttrycka det milt. Bitvis är den här boken emellertid lite seg. Därför när den endast medelbetyg.

Read Full Post »

Äntligen avslöjas mördaren, våldtäktsmannen, sadisten som gäckat polisen Malin Fors i Linköping så länge! Men varför känner jag mig inte nöjd? Därför att Mons Kallentofts femte och avslutande del i årstidsserien, Den femte årstiden, är faktiskt inte särskilt spännande. Den är rätt trist, till och med.


Den femte och avslutande delen i Kallentofts årstidsserie är inte så spännande.

                                                                                                                                                                     Ett kvinnolik hittas och polisen Malin Fors ser likheter med fallet Maria Murvall. Maria, som överlevde nånting fruktansvärt, och som nu sitter stum och onåbar på sjukhuset i Vadstena. Tillfälligheter gör att Malin träffar en läkare i Lund som berättar om ett liknande fall. Detta gör inte Malin mindre beslutsam att hitta lösningen! Och den finns i samhällets toppskick…

Ja… vad ska jag säga? Jag är besviken! Jag har hittills njutit av de fyra första böckerna i serien, men den här kändes mest lång och trist. Betänk då att det ändå försiggår en jakt på en mördare i boken. Jag tycker att boken är seg. Två personer tar livet av sig – genom att hänga sig i ett element. Men hallå… Lite fantasilöst att använda samma, för mig ganska ovanliga, självmordssätt…  Handling och miljö hoppar alltför mycket. Jag hittar inte längre den läskiga stämning jag fann i de första böckerna. Det är som om författaren har tvångsskrivit denna sista del för att få en avslutning på det hela. Synd, för som sagt, del ett till fyra var lysande!

Den femte årstiden då? Vad är det?

[…] Tidens gång saknar betydelse för Maria Murvall.
Hon lever i sin egen årstid.
En årstid där allt är möjligt, men samtidigt ingenting. En årstid av inverterade känslor. Döda känslor.
Den årstiden har ett namn, tänker Malin.
Den femte årstiden. […]

Lågt betyg!

Read Full Post »