Slut på gnissel och blås

Ett tyst och oblåst inlägg.

---

 

Jag passade på att läsa medan jag väntade på bilverkstan.

I morse blev det till att stiga upp före tuppen. Eller nja, jag var ju förstås redan vaken. Det cirkulerar jobbsaker i Tofflans skalle under morgontimmarna. Ibland cirkulerar de så snabbt att jag vaknar extra tidigt. Denna dag bar det av till bilverkstan före jobbet. Jag hade fått en tid klockan sju och jag skulle få sitta och vänta medan mina bromsrör tektylades och fläktremmen byttes. När jag bokade tiden fick jag veta att det skulle ta en halvtimme. När jag kom idag och skrev in Clark Kent* skulle det ta en timme. Det tog i själva verket 45 minuter. Nu tassar Clark fram så tyst som en katt. Han varken gnisslar eller tjuter.

Tiden medan jag väntade ägnade jag åt att läsa (min bok på gång heter Vänaste land och trots typ tio år på nacken har den ett högaktuellt tema) och fundera över hur illa vuxna människor beter sig. Det dök nämligen upp en gammal bekant från ett annat liv. Men jisses så farlig jag måtte vara, för se det gick inte att varken hälsa eller sätta sig ner i vänthörnan. Utan att berätta vem, vad och varför vill jag bara säga att det inte var jag som skämdes utan personen ifråga. Jag hoppas att h*n har ett bra liv. Min kamp att få min osäkra tillvaro att gå ihop pågår fortfarande. Det snackades om personen att h*n var extremt lat. Konstigt då att h*n fortfarande har sitt på det torra medan jag plaskar med tårna i väta, så att säga. Nä, livet är inte rättvist. Men jag har kommit så långt att jag har accepterat att det inte går att ändra på vissa saker – hur fel och orättvisa de än är.

Nio minuter efter arbetsdagens start var jag på jobbet. Så nu ligger jag cirka 35 minuter på plus. Jag hade nämligen jobbat över lite i förväg. Det behövs vissa dar. Det är svårt att bryta mitt i nånting också. Jag trodde inte att jag skulle hinna med ett jobb idag eftersom jag inte fick underlaget förrän 20 timmar försent. Men det gick. Det är jag nöjd och stolt över. Sen var det som vanligt en massa konstigheter här och var, med avbrott för torsdagssoppa och dito pannkakor till lunch i restaurangen med NK**. I eftermiddags hann jag ikapp lite administration och dessutom påbörjade jag en textgranskning. Jag säger som Jesus när han for på arslet nerför Oljeberget:

Här går det undan!

Undan går det dessvärre inte för Telia. Igår skickade jag en fråga till deras support angående mitt starkt minskade antal ringminuter på mobilen. De ska ha 72 timmar på sig att svara, har jag fått veta. Alltså 72… Maj gadd, jag hinner ju åka på radonmöte i Italien under tiden… Vi får se om Telia slår SL som ännu inte har svarat på en fråga jag skickade till kundtjänst i augusti…

Jag hinner!

Två paket var jag och hämtade efter jobbet. Det ena var mina och mammas julklappsböcker, det andra en klapp till en annan familjemedlem. Jag gillar att vara ute i god tid, vis av erfarenheterna från 2012. Passade på att handla lite också på ICA Heidan, så jag åkte en annan väg hem från jobbet.

Jag börjar trivas på mitt nya kontor, men avståndet till NK är för stort med tanke på hur tätt vi jobbar. Dessutom är rummet lika kallt som mitt förra. Idag tog jag emellertid till ett gammalt knep. En har ju jobbat ett antal år inom offentlig verksamhet och vet att internkuvert är bra till mycket. Visst har elektronisk post ersatt mycket annan post, men se e-post kan inte stoppa utblåst kalluft från en ventil. Det kan däremot internkuvert. Nu blåser det inte!

Här är det inte blåst längre.

Ha en fin torsdagskväll!

*Clark Kent = min numera mycket tystgående bilman
**NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grått och orange

Ett oktoberdagsinlägg.

---

 

Det var alldeles perfekt idag att fördriva tiden på presskonferens! Jag insåg att det finns så många spännande nya författare och böcker att läsa och jag hoppas få förmånen att recensera en och annan av de nominerade till Augustpriset 2014. Därför ligger jag lite lågt en stund med att uttala mig om favoriter. Den enda jag har erkänt att jag gläds över är nomineringen av Lars Lerin. Lars Lerin är ju också konstnär. Då får man glädjas lite extra, tycker jag.

Jag följde presskonferensen framför datorn och fördrev på så sätt en stund av en lång dag.

 

Ett orange paket från Bokus kom idag.

En guldkant blev det att strax före sändningen få ett bokpaket. Ett sånt där orange härligt paket från Bokus, levererat vid min dörr av en pååplingande pigg pojke från Bring. Jag hade skickat efter tre pocketar och en inbunden bok, allt till reapriser. Billigast var faktiskt den inbundna boken, Det man inte vet av Alice LaPlante. Den har visserligen tre år på nacken, men handlar om ett väldigt aktuellt ämne: alzheimer. Vidare köpte jag en psykologisk thriller, Karin Fossums senaste i pocket, Carmen och döden och Busters öron av Maria Ernestam, också i pocket. En julklapp blev det också och det var Nora Roberts Pojkvännen, den andra delen av en trilogi. Den ska mamma få. Den första delen fick hon i somras i födelsedagspresent av mig och uppenbarligen föll den i god jord. Totalsumman för alla fyra böcker blev endast 165 kronor. Och härmed har jag alltså köpt årets första julklapp, för jag har betalat räkningen!

På väg ut till soprummet vittjade jag postboxen. Då hade även PostNord hittat dit och lagt i reklam och ett fönsterkuvert från a-kassan. Reklamen följde med direkt ut i soprummet, medan räkningen betalades – efter en promenad i regnet.

Grått…

Det var ganska skönt att promenera i regnet, men också rätt händelselöst och grått. Jag tog bara ett enda foto på grund av vätan (iPhone och regn är ingen bra kombo). Det roligaste som hände var att vännen A och jag gjorde prelplaner om bokåterlämning och fika framöver. Det ovanligaste som hände var en kvinnlig hemtjänstpersonal som flög fram på en cykel och sjöng om Jesus. Om det gjorde henne salig, så… När jag närmade mig skolan avvek jag in mot området, för jag är ju ingen barnmänniska.

Det börjar dra sig mot kväll. Om ett par timmar ska jag käka Phad Thai Chicken, inhandlad för 9:90 på Tokerian i förra veckan. I kväll är det Dicte på TV4, men det spelar jag in eftersom det krockar med andra delen av Happy Valley på SvT1. Nåt mer spännande händer säkert inte denna rätt gråa dock – som dock hade sina orangefärgade inslag!

Har du mer action hos DIG, eller? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gråbrunlördag

Den här lördagen jag vaknade till är verkligen trist. Gråbrun. Blöt. Men jag är glad att det är regn som kommer från himlen och inte snö. Termometrarna visar strax under tre grader plus, så nån sommarvärme är det förstås inte.

Baksidan är gråbrun.

På båda sidor om huset är det gråbrunt, men jag tror baksidan är värst. Där finns det också en rätt stor snöhög kvar. För några år sen tyckte några puckon att det var bra att såga ner träd som stod här. Problemet var bara att dessa träd sög åt sig vätan – från bland annat snön på våren. Men vad vet jag, man kanske gillar att ha blött inomhus och mögellukt. Smaken är ju som bekant som baken.

Jag känner inte alls för att gå ut idag. Skulle vilja förpuppa mig, försvinna, dra mig tillbaka in i ett hörn. Men jag har lovat att åka ut till Himlen och hänga med Elis medan Moder Jord arbetar och man ska hålla vad man lovar. Dessutom vet jag att jag brukar må bättre av att få nån annan än mig själv att bry mig om. Men det jag borde göra, och som jag skulle behöva sitta koncentrerat och göra, är att lägga in mig på Linkedin. Jag fick till och med en kontaktförfrågan därifrån och det kändes dumt att svara tyvärr, jag finns inte där. Där finns minst en person som har samma namn som jag, men personen som skickade kontaktförfrågan är en jobbkontakt till mig så det måste ha varit mig h*n har sökt.

Vad händer för övrigt idag? Tja, jag ska greja lite med laptopen. Eller kanske inte idag utan i morgon, vi får se. Sen hoppas jag få bygga LEGO eller spela spel med Elias. Anna slutar jobba klockan 16 och då tänker jag åka och hämta henne trots att hon sa att hon kan ta sig hem själv. Behöver fundera över mat under dan också, men det är svårt att bestämma eftersom jag inte vet hur många vi är. Vi är i vart fall inte sex personer utan högst fem, för Fritzlan hänger med katterna den här helgen. Om Tofflan får bestämma blir det grillad kyckling, men det är inte så säkert att Tofflan får bestämma…

Nu ska jag sätta fart med lite frukost, tvagning, påklädning och vattning av krukväxter. Noterade att min Mårbackapelargon, den fantastiska, har börjat blomma igen. Tillsammans med de kvittrande småfåglar jag hörde igår kväll tycker jag att det är riktigt fina vårtecken!

Nu blommar det!

Jag har kollat hur operationsärren ser ut idag och noterar att det ser OK ut, om än några hål. Jag hade ju inte tillgång till sutur, så vissa… hål fick jag plåstra på två ställen eftersom jag blödde så förskräckligt. Och nu har jag fått eksem där efter plåstren! Irriterande och fult, annars ser det bra ut.

Livet är kort.

Read Full Post »