Vredens dag

Ett inlägg om en bok.

---

 

En halv tegelsten landade för ett tag sen i min postbox. Det var Magnus Alkarps första thriller Vredens dag (blanda inte ihop den med Tegenfalks Vredens tid eller John Steinbecks Vredens druvor!!!). Boken är så ny att den ännu inte hade kommit ut i handeln när jag läste den. Med första recensionsdag den 5 september var det otroligt svårt att låta bli att publicera en recension för tidigt av boken. Men så fick det bli. Det här inlägget är alltså tidsinställt för publicering nästan tre veckor i förväg. Stort TACK till Historiska Media för recensionsexemplaret!

Boken utspelar sig 1973, men även 1944. Historien bakåt i tiden för handlingen framåt. Sakta men säkert får läsaren svar på de frågor som uppstår. I början av augusti 1973, samma år som Norrmalmstorgsdramat och Gustaf VI Adolfs sista sjukdom och död, kidnappas Simon Krezenzky i Stockholm. Han förs till en stuga där han hålls som gisslan och förhörs. Fast understundom känns det mer som om Simon förhör sina fångvaktare.

Magnus Alkarp har tidigare skrivit skönlitterära verk med historisk touch. Den här thrillern är inget undantag. Det är inte nån snäll historia, emellertid, utan en synnerligen grym. Vredens dag är dagen utan plats i almanackan och boken handlar om det krig som aldrig tog slut.

Det tar ett tag för mig att koppla ihop alla trådar som författaren lägger ut. Tidigt blir jag orolig för att han inte ska ro detta i hamn, den gode Alkarp. Men det gör han! Han överlistar till och med mig. Nästan. En sak klurar jag ut i förväg. En. Slutet blir – tack och lov! – en överraskning. För det är så en riktigt bra deckare/thriller ska vara. Jag, som läsare, ska kämpa med att komma på hur saker och ting hänger ihop, men inte lyckas. Så sedd genom mina läsglasögon är detta ett mästerverk i genren.

Nåt negativt då? Nåt måste jag ju hitta att peta i. Det skulle vara de understundom väldigt långa meningarna. Jag tror att den på sidan 135 är den längsta – 59 ord. Trots detta klarar jag av att läsa meningen och begripa den – skiljetecknen är nämligen helt korrekt utsatta.

Jag gillar den här boken! Jag uppskattar författarens skämtsamma glimt i ögat mitt i allt allvar. Som när han skriver på titelbladet att detta visserligen är en roman, men att berättelsen i sig inte behöver vara fiktiv. Och förtjust fnissar jag åt de gökande arkeologerna på sidan 254. En hel del Uppsalareferenser är det också i boken och det tycker jag som bor här är roligt. Nån bor i studentkorridor, Gamla Uppsala poppar upp, några träffas på Ofvandahls (fast det heter inte kafé Ofvandahls, det heter Ofvandahls Café och Hovkonditori) etc. Men allra roligast är nog de slängar Sjukstugan i Backen får på sidan 346. Där framkommer att en av personerna i boken jobbar som AT-läkare på Sjukstugan, varpå en annan karaktär säger:

Typisk dum brud, […] Hon tjänar det dubbla i USA. […]

Men frågan är om läkare verkligen var så underbetalda 1973, som resten av vårdpersonalen alltid har varit… [Min åsikt!]

Toffelomdömet blir det högsta. Den här boken har det mesta som intresserar mig: en historisk vinkling, spänning och en viss typ av he he he-humor.

OBS! Onsdagen den 9 september klockan 18 på Studentbokhandeln i Uppsala är det release för Magnus Alkarps bok Vredens dag. Alla är välkomna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vem sa att tillvaron var händelselös..?

Ett rätt späckat inlägg.

---

 

Att hitta glädje i skrivandet – läst och recenserad!

Det blev lite sent igår kväll. Men det var väldigt skönt att både ha läst ut boken om glädje i skrivandet OCH att ha recenserat den. Min recension finns att läsa här på bloggen, men även på Goodreads (man måste vara medlem för att kunna läsa), Boktipset och hos Bokus. Bokus behövde natten och morgonen på sig att ”godkänna” recensioner. Det känns ärligt talat… rätt märkligt. Som att man inte får tycka vad man vill, riktigt, om böcker de säljer…

Dödlig åtrå är påbörjad.

I morse, medan jag gjorde annat som man inte ska tala så högt om, läste jag första kapitlet ur nästa bok som ska recenseras. Det är en helt annan genre, erotisk deckare, och jag misstänkte att jag skulle bli generad. Ett par sidor in, sen satt jag i min ensamhet och rodnade. Oavsett min prydhet verkar även denna bok vara välskriven. Jag ser fram emot läsupplevelsen jag är övertygad om att den ger!

I eftermiddag blir det kanske inte så mycket läst, för precis som igår har jag annat för mig. L hade verkligen rätt igår kväll när han ringde och undrade om jag kunde komma och vara lite tekniskt behjälplig idag. Den soliga och heta dan vi hade igår gjorde att jag undrade om de inte skulle vara ute i stugan. Men nej då, det skulle ju bli dåligt väder idag. Och det är det! Molnen är gråa, det är fuktigt regnar och jag misstänker starkt att vi får åska. Att få var efterfrågad och känna sig behövd en stund är nog extra viktigt när man befinner sig i min situation. Dessutom hjälper jag så gärna L och Annas snälla mamma, för de är alltid så hjälpsamma i sin tur. Det är liksom ytterst sällan man får göra/ge nåt tillbaka. Så eftermiddagens IT-konsulteri gör jag med glädje – och förhoppningsvis kompetens…

Titta så gott!

På hemvägen hoppar jag nog in på ICA Heidan och köper nåt till middag. ICA-kortet är påfyllt med tusen matkassekronor och jag är hungrig redan nu. Jag försöker ju sen i söndags undvika vissa godsaker och hålla nere konsumtionen av mat – åtminstone portionerna. Det är svårt, men går faktiskt lättare än vad jag trodde. Förhoppningsvis ger det resultat också. Jag borde egentligen promenera till L och Annas snälla mamma idag, men det känns inte så lockande om det ska åska. Synd det, för då hade jag kanske kunnat promenera bort en chokladkaka ur kroppen. Hum… Inte för att jag äter såna numera, men om jag skulle vilja äta nån, menar jag. Eh… ja… Vi får se hur det går med tanke på karaktären, som uppenbarligen kan svikta ganska bra… Men det finns flera skäl – inte bara vikten – att se upp med sötsaker. I Malmö var det en bussig (?) som bjöd sina kompisar på kladdkaka med cannabis i. De mådde inte så bra efter det. Vilket påhitt!

Typiskt väder den här sommaren – sol OCH regn. Samtidigt.

Med ett halvt öga läser jag tidningar på webben samtidigt som jag skriver. Vad 17 är det som händer i Oslo i skrivande stund egentligen? En vakt är skjuten, det kan finnas en bomb och polisen jagar en misstänkt. Läskigt och väldigt nära trygga Sverige, där vi blott ägnar oss åt att riva ner reklam vi inte gillar, klaga på regnet och förundras över att somliga inte vill förstå vad en puff för en text är och att dialog bäst förs i rätt forum… (Det senaste är det jag som förundras över. Jag har inte rivit ner reklam eller klagat på regnet, jag bara önskar att man tänkte efter före vad gäller reklamens vara eller inte vara. Och vädret kan man inte göra nåt åt – om man bara envist fortsätter att blunda för växthuseffekten…)

Vidare läser jag om en bordtennisspelare, som själv kallar sig

queer,

och vars foton retuscherats av vissa tävlingsarrangörer för att se mer kvinnlig ut. Man tror inte att det är sant, men det är det troligen. Maj gadd… Då var det betydligt roligare att läsa om kvinnan i Skärholmen som för ett par år sen hittade en massa pengar i ett soprum. Kvinnan lämnade in pengarna till polisen, som försökte spåra ägaren utan framgång. Detta innebär att upphitterskan får behålla de 85 000 kronorna… Inte dåligt!

Dryga böter blev det för de tre damerna som klottrade.

I samma webbtidning hittar jag en nyhet som jag inte kan låta bli att skratta gott åt: tre äldre damer har dömts för ha klottrat slagord på ett byggplank vid Slussen. Damerna är i åldrarna 65 – 80 år. Nu får de betala 4 000 kronor var i böter samt ytterligare 3 900, som var det det kostade att måla om väggarna. Nä, de hade väl inte nåt tillstånd från nåt kommunalt resebolag i fickan, precis…

Och från det ena till det andra… Om stora tidningsdrakar sätter gränser för hur många nyheter en får läsa på deras webbplatser utan att betala prenumerationsavgifter förlorar de läsare till gratistidningarna på webben också och inte bara till pappersvarianterna. Så småningom lär även annonsintäkterna försvinna med oss läsare. (Det råder för övrigt fortfarande nyhetstorka, så det är därför vissa udda nyheter når fram. En del är riktigt ”bra”, andra inte.)

Nä, nu ska jag fixa frukost och sätta mig med lokalblaskan i pappersform. Idag är det sista dan jag har tillgång till den, för i kväll kommer min vän med familj hem.I kväll måste jag, by the way, ta tag i strykning och packning av resväska – snart ska Fästmön och jag ut och resa igen…

Vad händer hos DIG, dårå??? Skriv några rader och berätta, för nyfiken lär jag fortsätta vara!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Nu är glada julen slut, slut, slut…”

Ett avjulat inlägg.

---

 

Eh… ja visst ja! Jag har en julgardin att ta ner också… Tänkte inte på den…

 

Jag började igår och gjorde klart idag. Nu är det definitivt så att julen är slut hemma hos mig. Igår åkte tomtar och sånt ner i sin låda. Idag var det dags för stakar, stjärnor och julgranen. Jag måste ta en sak i taget just nu. Hellre lagom mycket på agendan än för mycket.

Igår kväll var det mörkt och då lyste stakarna så mysigt i köksfönstren.

Igår var jag seg. Att plocka ner julpynt och gå ut med lådan i förrådet tog hela dan. Idag har jag varit alertare. Det berodde nog på att jag sov väldigt gott i natt medan Egon och snön yrde utanför. Vi hade ju inte så nära besök av Egon här där jag bor, men nog kunde vi – och kan fortfarande! – känna av hans närvaro.

Granen stod så grön och grann i stugan och jag hade egentligen ingen lust att klä av den naken och slänga den i högen kasserade barrträdd utanför vaktis. Men det är ju bara att inse att julen är slut och över för länge sen, mörker, kyla och snö till trots. För lika mycket som jag avskyr snö och halka, lika vackert och juligt är det utomhus. Men nu var det inomhus som gällde. Jag tog i alla fall en sista bild på skönheten.

En sista bild tagen idag, den 11 januari 2015, av julgranen år 2014.

Det var verkligen sant att granen stod så grön och grann – den barrade nästan inte alls. Först. När jag sen började klä av den glitter, stjärna, kulor, ljus och diverse pryttlar fällde den onekligen en och annan ”nål”. Men hade jag låtit den vara skulle den nog ha stått fin ytterligare några dar.

Jorå, lite barrade den allt.

I år tog jag bort hallmattan. Det var förra årets misstag vid julgransplundringen. Men trots att granen inte barrade alls lika mycket som förra årets föll där ett och annat. Det som tog längst tid var nog att sopa och dammsuga upp barr i lägenheten och i trapphuset…

Eftersom det är rikligt med snö och var oplogat i området kunde jag dra granen efter mig, genom Egon, bort till vaktis. Det underlättade. Men kylan bet i mina feta kinder, trots mitt tjocka lager av underhudsfett.

Ett par telefonsamtal senare (mamma och Fästmön) gjorde jag mitt bästa för att fylla ut den tomma och mörka platsen i vardagsrummet efter gröngölingen. Fast det blev ju inte riktigt lika fint med en golvlampa av modell rislampa, en tom champagnehink och två små lyktor…

Riktigt lika fint som med granen är det inte i hörnet nu. Kanske jag ska ställa en flaska champagne i hinken? Jag har faktiskt två i kylen och de har legat där i flera år…

Och nu måste jag ju fråga DIG om DU har gjort slut med julen än! Har du det, säg???

(Jämrans barr, till och med i mitt barr…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvinnor om natten

Ett inlägg om en bok.

Natt i Oslo och en ensam kvinna hoppar in i en taxi. Men ganska snart upptäcker kvinnan att nåt är fel. Chauffören kör förbi avfarten till hennes hem… Visst låter det som en riktigt spännande bok? Jag slog till i november förra året och inhandlade Tove Nilsens Kvinnor om natten på Återbruket i Uppsala för en hel guldtia. Var den värd pengarna?

Faktum är att jag inte bara föll för baksidestexten: jag fastnade för framsidan också! Men, som du kanske vet brukar man säga att man inte ska döma en bok på grund på dess omslag. Talesättet gäller människor i första hand, fast för mig gäller det även litteratur. Detta omslag plus det faktum att författaren är norsk lockade mig till ett köp. En tia är ju inte en förmögenhet, så…

Kvinnan i boken inser ganska snart att taxichauffören inte tänker köra henne hem. I stället skjutsar han ut henne till sin stuga. Kvinnan utgår från att han ska våldta henne och försöker på alla sätt klara sig undan. Främst med list. Hon försöker nå fram till mannen. Efter ett tag hittar hon bandet dem emellan. Frågan blir inte enbart om hon ska klara sig undan en våldtäkt. Hon kanske inte ens överlever…

Ja, boken ser ju inte bara spännande ut, storyn låter också ruggig. Och visst är det en otäck stämning i boken. Men nånting fattas. Det fattas nåt… rejält. Jag blir inte rädd, jag blir irriterad över att det liksom inte händer nåt. Först i slutet blir det lite action. Nu behöver en bok inte innehålla just action för att vara spännande. Fast den här boken innehåller ingetdera.

Toffelomdömet blir lågt, men inte lägsta. Och då är jag snäll!

Livet är kort.

Read Full Post »

Önskelista

Ett inlägg om min önskelista.

Så här i juletider får man önska. Önska är gratis, kostar ingenting. Drömma är också kostnadsfritt.

Överst på min önskelista står en ny dator. Jag äger en stationär och två bärbara och alla tre är pensionsmässiga.

En ny skrivbordsstol så att jag kan sitta bra vid datorn vore fint. Den jag har nu är väldigt silvertejpad och jag fastnar i tejpen.

Inte behöver jag nån ny bil heller, men det klart att om nån kom och kastade en ny bil efter mig, så…

Till en ny bil skulle jag vilja ha Agnetha Fältskogs senaste album. Det skulle jag köra så fint, så fint till.

A… Agnetha Fältskogs nya album…

En ny morgonrock skulle jag vilja ha! En i riktig frotté, inte nån trams-fleece. Den jag använder mest just nu är mörkblå och trådsliten med hål lite här och var. Jag har en nyare, men den brukar mamma använda när hon är här. Jag vill ha en egen, en som bara är min!..

För ganska länge sen pajade dragkedjan i min necessär. En ny sån finns helt klart på önskelistan. En där saker och ting inte ramlar omkring i.

På tal om dragkedjor… Den i min fodrade fleecejacka är trasig. Skulle behöva en ny. Dragkedja, alltså.

En bokhylla till vore inte dumt! Jag kör på Billys rödbruna, tror jag färgen hette. Vinröd, skulle jag säga. Men tyvärr görs den inte längre.

Alla böcker på min inköpslista vore inte dumma att få lägga i min att-läsa-hög!

Saker, saker, saker… Ärligt talat har jag det bästa som finns just nu: hälsan. Jag är frisk, mår bra, jobbar och får en inkomst. Men så klart, ett fast jobb vore det allra bästa, om jag nu får önska lite till. Och att Arbetsförmedlingen svarar på nåt av de tre mejl jag har skickat, det första för över en vecka sen. Läser de inte sina mejl där, eller?

Kärlek finns i mitt liv. Om jag finge önska nåt mer kring det vore det mer tid. Kanske en jul i en stuga i skogen. Nån gång. Bara vi två… (Ja, jag är självisk.)

Hjärtat mitt. Fast Annas, dårå.

Lång lista… Men att önska kostar ingenting. Inte nåt. Och faktum är att jag just nu har det rätt gott och egentligen inte behöver nånting – mer än ett fast jobb, dårå.

Vad står på din önskelista??? Skriv och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad ska du göra i sommar?

Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar resultaten av den gångna veckans fråga.

Förra söndagen la jag ut en fråga om sommaren. Tofflan undrade helt enkelt vad du ska göra i sommar. Det gick att välja flera svarsalternativ och även kommentera – så väl anonymt som öppet.

Så här fördelade sig de 77 inkomna svaren:

25,97 procent (20 personer) svarade: Lata mig. 

25,97 procent (20 personer) svarade: Vara hemma.

14,29 procent (elva personer) svarade: Jobba. 

11,69 procent (nio personer) svarade: Resa.

9,09 procent (sju personer) svarade: Bada.

7,79 procent (sex personer) svarade: Bo i stuga/campa.

5,19 procent svarade: Other:
Läsa!Och lyssna på Sommar

Inte för att jag har sommar, men jag ska ändå snart ha lite semester 🙂

Njuta!

Läsa en massa böcker!

Tofflan kommenterade:

Jag vet inte riktigt vad jag gör i sommar. Till exempel vet jag inte om jag jobbar eller kan ta semester. Eventuellt försöker jag åka ner till mamma en tur. Till Pride vill jag åka med Fästmön, förstås, men just då vet jag att hon både jobbar och har barnen. Så… jag har inte en aning om hur sommaren blir, trots att den redan har börjat…

Stort TACK till alla som klickade och lämnade anonyma kommenterar (jag kan ju inte tack mig själv för min öppna, men…)! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan som du som vanligt hittar i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

The Strangers

Urk! Jag har sett nåt av det läskigaste på länge, The Strangers (2008). Det var länge sen jag blev så rädd när jag såg en skräckfilm! Filmen gick härom natten på TV4 och jag spelade in den  på DVD-hårddisken.

De tre främlingarna…

Ett ungt par åker till en stuga på landet. Uppenbarligen har killen friat till tjejen, men fått nobben. Båda två är ledsna och uppgivna. När klockan är fyra på morgonen knackar det hårt på dörren. Paret öppnar och utanför står en kvinna som frågar efter Tamara. De avvisar henne, men hon återkommer efter en stund när mannen försvunnit ut för att köpa cigarretter (mitt i natten liksom…) Det visar sig att kvinnan bär en mask – och hon har också två maskförsedda kompisar med sig…

Fy te rackarns så rädd jag blev! Och ändå känns det som om filmen inte har nån djupare mening eller handling. Märkligt nog är det verkliga händelser som har inspirerat till filmen.

Jag ger den högsta Toffelbetyg för jag vågar inte annat. Jag är skitskraj! Och nu ska jag gå och sova. Ensam…

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev en annan sorts dag

Det blev en annan sorts dag än vad vi tänkte i morse. Men det är det som är semester, eller hur?! Att kunna ta dan lite som den kommer.

Mitt busskort klarade tvätten och det var väl som Gunilla skrev i kommentaren en ovanlig aktivitet, att tvätta busskort. Pengatvätt har man ju hört talas om, men se busskort… Hur som helst, kortet funkade i ICA Heidans terminal, så då får jag lita på att jag inte har sumpat typ 150 kronor…

Nåt som inte funkade var emellertid den loppisen vi hade tänkt oss att besöka. Den funkade inte alls, den var semesterstängd. Vilken tur då, att Slottsfrun herself ringde i samma veva och bjöd över oss på kaffe!

Vacker växtlighet vid slottet.

Slottsherren var satt att rensa i häcken. Ja inte sin egen, alltså, utan den gröna växande häcken runt slutet. Vi erbjöd inte vår hjälp, vi har ju semester. Och under tiden han arbetade tog en annan herre över slottsherrskapet.

”I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut…” (När jag gick ner på knä för att fota denne gentleman lyckades jag få gödning på mina rena jeans. Bra va?!)

Vi fick gott kaffe och smaskens till och jag ska ärligt säga att hade jag fast tjänst så hade jag köpt stugan en bit bort som fortfarande är till salu… Tills vidare får jag njuta av blivande svärmors (hoppas jag!) underbara rosa hortensia.

Underbar hortensia.

Solen sken och det var stekhett när vi tuffade till Stormarknaden. Mitt ICA-kort ville inte funka, så det tog ett tag innan vi kom igång med handlingen. Men först stannade vi till på vägen dit för att fota nåt riktigt spektakulärt…

Ett byxben!

Ett byxben? Nja, tanken var att jag skulle foto kameler och elefanter som traskade vid vägkanten där en cirkus hade slagit upp sitt tält. Men bakom mig tutade en ilsken taxichaufför som uppenbarligen inte var nån djurvän, så då blev det ett byxben som fastnade i mobilkameran.

Nu är vi i Himlen, var sin Corona ligger på kylning (ja, vi har köpt lime!) och Fästmön rensar kyckling. Vi väntar på solen, men här i Förorten verkar den helt lysa med sin frånvaro.

Read Full Post »

Ett namn så här på kvällen

Jag kom en halvtimma för tidigt till frissan. Skönt! Kunde ägna den åt att läsa Moderspassion utan att datorn drog. Jaa, jag sitter alldeles för mycket framför datorn! Men jag läser också väldigt mycket nu – jag är inne i en extrem läsperiod.

Fin i håret och skittrött åkte jag hem och bredde tre knäckemackor. Intog dessa med rödmjölk – och Moderspassion. I boken dyker det plötsligt upp ett namn som klingar bekant. Ett namn från min barndom. Ett andranamn på en pojke i min förstaklass. Pojken, som kom från norra Finland, var alldeles vit i håret. Utan att kunna ett ord svenska sattes han i klass 1A. Jag minns att han hade förlorat sin byxknapp. De var så fattiga hemma hos honom att de inte ens hade byxknappar till pojken, sas det. Så snälla fröken Margareta ordnade en ny, svart knapp till pojken.

Min pappa var också ganska snäll mot pojken och hans familj. Pappa såg till att pojkens föräldrar kom till föräldramötena. Pappa tolkade. Det var så häftigt att höra pappa prata ett helt annat språk. Finska. Det språk han talade som barn.

Jag kan inte hjälpa det, men jag går förstås till datorn och googlar namnet. Jag kan ju hela hans namn, två förnamn och ett efternamn. Tänk om jag inte får napp? Men jorå. Strax dyker hans namn upp på skärmen. Han fyller 50 år i december, delar födelsedag med min finskryska farmor. Jag ser att han har en firma, är i samma bransch som vännen FEMs man, till och med. Och visst. Han bor kvar i Metropolen Byhålan. Han flyttade aldrig tillbaka till Rovaniemi. (Månntro FEMs man och pojken, också han numera, känner varandra?)

Han var så liten. Kort i rocken. Otroligt söt. Även vi klasskamrater ville nypa honom i kinderna, men det gjorde vi förstås inte. Han tittade på oss med sina mörka ögon. Hans ögon. Jag skulle gärna vilja skriva ut hans namn här, men så gör man förstås inte. Så du får bara initialerna: TTR.

Det blir heller ingen bild på TTR, för jag har ingen. Så håll tillgodo med en bild på Lilla Tofflan utanför stugan i Tallbacken, ett foto som pappa tog en sommardag innan jag hade börjat skolan.

En bild av min barndom.

Vår röda Bagge syns till vänster på fotot och strax till höger om den syns brevlådan med tidningsnamnet Corren påtryckt i gult (lådan var gråblå). Mitt indiantält var också gult och supercoolt. Det luktade insektsmedel som mamma hade sprutat inuti för att hålla getingarna borta. Säkert inte hälsosamt, men effektivt. Själv är jag inte jättecool i mina rutiga hängselbyxor, men ändå. Stugan står kvar och finns fortfarande att hyra om somrarna…

Read Full Post »

Workshop på jobbet och workshop hemma

Ojeoj! Jag inser att det nog inte kan bli en eller ett par stora workshops för nya institutionen före sommaren. Skälet är att jag inte klarar av att ha handpåläggning på 22 personer ensam eftersom webbansvarig inte har några luckor i sin kalender. Så när en av sektionscheferna ringde idag bestämde vi att jag ska ha en körning med dem nästa vecka. Eftermiddagen ägnade jag därför åt att försöka göra en manual för arbetet som ska genomföras. Utkastet är klart och jag fortsätter på torsdag. För i morgon är jag ju ledig eftersom det är

RÖD DAG!

När jag äntligen kom hem från jobbet efter att ha suttit i kilometerlånga bilköer bytte jag så att säga en workshop mot en annan – städning av hem. Det är varmt här inne och jag har vädringsfönstren och balledörren* öppna. Jag har svagt ljudet från studentfester – för det var naturligtvis studenttjolahopp idag som orsakade alla köer.

Jag har skurat i badrummet och i duschrummet/toan. Satt i en ny toaspolmojäng och plockat fram en ny, väldoftande tvål. En sån som jag får av mamma då och då, till jul, bland annat. Tvålar är bara jättebra presenter, tycker jag! Både användbara och väldoftande!

Soap made in England – and given to me by Mum.

Medan jag gick med dammvippan kollade jag en uteplats i huset mitt emot där en ganska nyinflyttad familj har byggt nytt staket runt omkring. Fästmön kommenterade i förra veckan att det är lite snett och vint och nog ser jag det. Men jag ser också hur härligt det ser ut att ha en uteplats med en hammock… Naturligtvis skulle jag inte vilja ha det HÄR, för då skulle man ju ännu mindre kunna undvika humorbefriade, kedjerökare/-grillare och gaphalsar. Fast en liten stuga, ett litet torp… Var som helst, i skogen eller som koloni… Äsch, sluta dröm nu! De relativt nyinflyttade verkar trevliga, en ung barnfamilj av icke-svensk härkomst – och alla hälsar, till och med morfar/farfar! Tänk om svenskar kunde lära sig ett och annat hyfs…

Det ser ut som om det blir oväder snart. Himlen är svart och det känns kvavt. Kanske är det åska på gång…

Anna och jag ska telefonera senare angående morgondagen, för då kanske det blir en utflykt till Slottet om vädret tillåter. Om inte annat måste vi dit och kolla så att allt är OK.

När jag är klar med städningen – jag sparar dammsugningen till i morgon – blir det middag bestående av två kycklingklubbor och potatissallad. Tror bestämt det kan bli ett halvt glas rött till också. Klockan 21 ska jag se det allra sista avsnittet av Desperate Housewives, en TV-serie som jag har följt ända sen början. DET blir tomt…

Men jag går väl här ett varv till, med min dammvippa, och rensar ut ett och annat gammalt jag hittar i mitt hem. Som detta…

Lika gammalt som jag? Lika rynkigt, i alla fall…

*balledörren = balkongdörren

Read Full Post »