Sköna maj är så välkommen!

Ett inlägg om sköna dar.

---

 

Fräscha och citronsmakande bubblor i mitt glas.

Sköna maj… Ja, epitetet skön kan en verkligen ge månaden maj i år. Förra veckan var det kallt, regnigt och blåsigt. Sen några dar är det ljuvlig värme och balkongsittarväder. Än så länge har rökarna/grillarna och jag lyckats undvika varandra, så jag har kunnat sitta mycket och länge på min balle*. Det är jag förstås tacksam för samtidigt som det kan irritera mig att andras… laster och matlagning tvingar mig att sitta inomhus vissa heta sommardar med stängda fönster och dörrar för att kunna andas utan att det gör ont.

Igår eftermiddag och kväll kunde jag i alla fall njuta av att sitta och läsa, med markisen lite nerfälld så att en ljum liten vind kunde passera. Jag hörde hur nån i huset stökade på sin uteplats och det var inte utan att jag blev rätt avundsjuk. Jag skulle också vilja ha en liten plätt, en liten trädgård, där jag kan odla några örter, kanske några rader potatis, och framför allt: ligga under ett träd och läsa böcker. Men ärligt talat var det inte fy skam att bara sitta på ballen och läsa och dricka kolsyrat vatten smaksatt av citron. För vätska behöver en i värmen!

Jag läste ut den översta boken och påbörjade den undre.

 

Eh… saknas det inte nån vokal här, typ ett o..?

Men jag satt faktiskt inte bara och läste. Då och då nöp jag till mina Wordfeudmotståndare med mästerliga ord, fast… jag förlorade en och annan match trots det. Sen skrapade jag en Sverigelott i hopp om att bli miljonär. Jag fick fyra Sverigelotter av vännen Lena och två Trisslotter av mamma i födelsedagspresent. Hoppet om att bli miljonär grusades också. Ändå fick jag skratta, för de där på Sverigelotten verkar inte vara så bra på att stava… En och annan vokal saknas.

Framåt kvällen gick jag in och grillade min lax i en panna på spisen. Till laxen gjorde jag potatis i ugn och en sås av crème fraiche, rom och rödlök. Jag var lite nervös för hur magen skulle ta emot det hela, men när jag väl serverade mig maten på ballen var jag så vrålhungrig att jag struntade i rädslan. Det gick ganska bra att äta, bara jag tog korta pauser då och då. Sen har magen klagat lite under morgonen. Samtidigt behöver jag både proteinet från fisken och fettet från såsen för att systemet ska hållas i balans. Till firren serverade jag mig ett glas Moulin Blanc, ett vitt vin som Fästmön inhandlade för ett tag sen. Notera att jag frågade om lov först innan jag tog nåt vin!!! Vinet är lättdrucket med en touch av citrus och gjort på sauvignon blanc och chardonnay. Rejält kylt smakade det fina fisken till… fisken…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den här veckan, den sista i både livegenskap och frihet, märkligt nog, har jag haft ganska mycket att göra. Därmed inte sagt att det var tråkiga saker jag har gjort. Igår var jag till exempel och fick håret klippt. Mästerfrissan M gjorde sitt bästa och jag la ut en bild – en selfie! – på det här igår. Fast jag måste säga att baksidan är bäst! Tyvärr kan jag inte ta nån vettig bild som visar hur M får till den där virveln jag har bak i huvet, men du får i alla fall se hur härligt och somrigt snaggad jag är i bakhuvet.

Somrigt snaggad i bakhuvet.

 

Kaffe och Helgonet – en bra start på den här lördagen!

Den här lördagen har knappt börjat. Jag har legat i sängen och läst och druckit svart kaffe, så som jag brukar göra på helgmorgnar. Strax ska jag in i duschen och sen blir det frukost. Dan ligger blank och oplanerad framför mig. Kanske besöker jag den äldre kvinnan som ville bjuda mig på kaffe den här veckan. En tur till Tokerian blir det i vart fall, för jag behöver mer bubbelvatten och lite annat, typ middag. Mamma ska få ett samtal idag eller i morgon, men i morgon hämtar jag Anna när hon har slutat jobba och direkt efter det ska vi titta på en lägenhet.

Nu är det emellertid fortfarande lördag och jag laddar och laddar och laddar inför jobbstarten på måndag. Till kvällen idag kan det bli dragning i galgtävlingen. Än finns det chans att klämma till med ett klokt/roligt/elakt/oförskämt svar. Klicka på bilden nedan så kommer du till inlägget med tävlingen!

”Roligt du kom” står det på galgen, men vad står det på galgen bakom???

*min balle = min balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min dag 2015

Ett inlägg om min dag – och gårdag.

---

 

Perfekta accessoarer på min dag.

Idag är det min dag 2015. Jag tog en rejäl sovmorgon, vilket jag troligen behövde. Sen klev jag upp, fixade kaffe och drog ut på ballen*. Min dag 2015 började inte så bra. Det första jag såg i Twitterflödet var att man har hittat en död person i floden. Förhoppningsvis får de närstående nu i alla fall frid så tillvida att de vet att personen inte längre är i livet. Att leva i ovisshet är otroligt tärande. Men jag är fortfarande levande och min dag har bara börjat.

Tystnaden är ännu kung och det är svalt på ballen så här dags. Två små syskon leker ovanligt fridfullt idag och det är en njutning att höra dem ”samarbeta” vid sin lilla pool. Kaffet smakade extra bra tillsammans med körsbär. När jag var barn brukade bigarråerna hemma i trädgården vara mogna till min dag, för att sen, när mammas födelsedag infann sig en vecka senare, vara slut. Därför unnade jag mig ett paket körsbär från Grekland igår i samband med att jag skjutsade hem Fästmön från jobbet. Ja jag vet, 35 kronor är förskräckligt mycket pengar, men jag ville unna mig nåt gott på min dag.

När jag öppnade kuvertet från mamma hittade jag två hundralappar. Sen läste jag vad hon hade skrivit och att hon längtade efter mig. Det gör mig så otroligt ledsen att tillvaron ska vara sån som den är. (Medan jag skriver det här trillar tårarna.) Jag minns i påskas, när min sociala mamma lämnade sitt mobilnummer till en av mina vänner. Det var nåt så rörande i det, det speglade så mycket… ensamhet… Jag tror inte att vännen har ringt min mamma, h*n har inte ringt tillbaka till mig heller (jag ringde när jag hade kommit hem, men då funkade det inte att prata). Snart åker jag till mamma och är sällskapsdam i några dar. Jag hoppas att jag klarar det uppdraget.

Rök, ett exempel från igår.

Det var otroligt varmt igår och jag tillbringade större delen av dan på ballen. Idag är skyarna inte riktigt klara, men jag gissar att det blir en ny, het dag. Framåt kvällen sprättade folk upp sina ölburkar och slet fram sina grillar. Det är inte alltid så roligt att bo på andra våningen i ett tvåvånings flerfamiljshus. Rök – all slags rök, inte bara från grillar – stiger, och en nerfälld markis ger inte mycket skydd mot grislukt och parfymerad rök. Jag tog en bild igår så att du ska se att jag liksom inte gnäller direkt i onödan. Men jag satt kvar, med Bricanylen i högsta hugg, och var så tacksam att vinden blåste bort det mesta av röken. Lukterna, däremot, slapp jag inte undan. Det gick emellertid bra att sitta kvar och det är jag glad för även om jag inte fattar charmen med att sitta och gosa med en tingest som snörvlar som en förkyld unge. Egentligen tycker jag att det är ganska… larvigt. Minst lika larvigt som att stoppa en vit, rykande pinne i käften och dra i sig gifter samtidigt som man förgiftar omgivningen.

Ostbågar, en kall öl och De dödas mässa.

Själv gjorde jag inte en fluga förnär när jag hällde upp en skål prästostbågar och sprättade en öl efter min lilla utflykt. Möjligen störde mitt knaprande andras gemenskap, men även jag råkar finnas. Jag satt och läste min bok på gång tills mina dåliga ögon inte längre såg bokstäverna. Då tände jag ficklampan på mobilen och läste en stund till. Min kväll avslutade jag med att sparka igång DVD-spelaren. I en och en halv timme glodde jag på Tyst vittne, 2015 års version, som jag hade spelat in under kvällen från TV4. Jag saknar verkligen Sam, Leo och Harry! Den enda karaktären som är kvar är Nikki. Nä, inget är sig likt.

Igår var igår. Idag är idag och det är min dag. Jag tänker steka kyckling till middag och göra potatisgratäng till. Kanske får jag äta inomhus. Mina luftrör var väldigt irriterade i morse och det gjorde ont att andas och hosta. Nu ska jag unna mig en stunds läsning, medan det ännu är svalt och relativt tyst och hyfsat rökfritt på min dag. Tack mamma, cdon, Agneta och Lisa för att ni har grattat mig! 😉

 

>>> Snart är det dragning i boklotteriet, men du har fortfarande chansen att vara med och tävla om Dödsdomen! Här går du in och tävlar!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svensken söker kraft och tröst i naturen

Ett inlägg om tröst.

---

 

Även i höstmörkret finns tröst att hämta i naturen, tycker jag. Färgerna är ju underbara då!

Naturen – det är stället där vi svenskar söker kraft och tröst! Det visar en studie gjord vid högskolan i Gävle, enligt en artikel jag läste hos DN på nätet för ett tag sen. Bakom studien står en iransk professor, som, enligt DN, redan när hon kom till Sverige på 1980-talet, förundrades över svenskarnas starka känslor för naturen. Nu har Fereshteh Ahmadi undersökt hur den kulturella bakgrunden påverkar hur människor hanterar allvarliga kriser i livet. Totalt fick fler än  2 400 personer med cancerdiagnos i Sverige svara på en enkät.

Majoriteten av respondenterna, 68 procent, anger att de vänder sig till naturen i första hand för att få tröst. Jämför det med bara 14 procent som vänder sig till kyrkan… Enligt Fereshteh Ahmadi kan man se skillnader mellan olika länder. I USA är det till exempel vanligare att man går till kyrkan vid en kris. Det är också skillnad på var man är uppvuxen – i stan eller på landet.

Uppiggande blommor helt klart!

Intressant läsning var att flera i undersökningen tog upp att vården fokuserar på att bota och rädda liv. Vården hjälper inte patienterna att leva vidare. Människor kan bli fysiskt friska och trots detta kan de må dåligt efter flera år. Att ha trädgårdar runt sjukhusen, fågelsång vid operationer, trädgårdsterapi med mera är förslag som professorn lägger fram i artikeln.

Jag går till mig själv och nickar instämmande. När jag mår skit brukar jag tvinga ut mig. Det finns alltid nån fåglalåt att lyssna till, nåt grönt gräs, nåt vackert träd eller nån väldoftande blomma att fota – och få tröst och hämta kraft ur.

 

 

 

Naturen är verkligen läkande för min del! Är den det för DIG? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bo-dag, student-dag och fredag

Ett inlägg om den här fredagen.

---

 

Idag har Bo namnsdag. En bloggvän till mig påminde mig om det häromdan. Gissa vad han heter? Bo, förstås. Min svärfar (eller blivande, snarare, fast det vet han inte om) heter också Bo. Grattis till alla Bo idag!

Toffel-Student 1980. På översta bilden tränar jag med pappa och mamma har fotat. De två andra bilderna har pappa tagit. Jag tror att den ljusnande framtid är min.

Det är även studentdag idag här i Uppsala. Vilken tur att man inte längre jobbar inne i stan eller måste ta sig dit med bil. Det råder riktigt kaos en sån här dag. Stans gator är ju redan avstängda här och var och enkelriktade. Idag ska där dessutom trängas studentekipage med skrålande ungdomar som måste gå till Arbetsförmedlingen på måndag och skriva in sig. Men idag må de vara lyckliga och få tro att den ljusnande framtid är deras!

Det trodde jag också på min studentdag. Att den ljusnande framtid var min. I morgon är det… vänta nu… måste ta fram räknaren… 35 år sen jag blev student och fick min vita mössa. Eller fick köpa den dyrt – mössor var dyra redan då. Idag har det emellertid kommit till en massa saker som vi slapp köpa då. På den tiden. På äldre stenåldern.

Jag tog inte ens nån porträttbild, finns bara med på gruppfotot. På bilden är jag den enda som inte har klänning eller kjol. I stället hade jag nån sorts overall som inte såg klok ut. Skulle jag måla eller meka med bilar, tro? Klassens enda kille vägrade vara med på bilden. Jag undrar vad som hände med honom sen… Eller lite undrar jag vad som hände med alla sen. Jag själv for till England på sommaren och jobbade där ett år. En av tjejerna flyttade till Uppsala och när jag ett par år senare kom hit tog jag över hennes studentrum i andra hand. Vi tappade kontakten i slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet. Jag minns inte, faktiskt. Orsaken till att vi tappade kontakten är ett sånt minne jag inte gärna plockar fram – om jag inte vill gråta.

Men de andra på bilden nedan… Vad hände med dem? En tjej hade ett tag nån Uppsalaanknytning, vet jag. En annan tjej var kompis med personen jag var dum nog att gifta mig med på 1990-talet. (Är det nåt enda jag ångrar i livet så är det nog det! Och det tror jag är ömsesidigt vad gäller min dåvarande partner.)

H3 från Platenskolan i Metropolen Byhålan 1980. Vad hände med er allihopa???

 

Det är soligt idag också.

Men idag är det ”bara” vanlig fredag för mig. Jag ska ge mig ut på ett par ärenden, men en sån här dag tror jag rätta stället för det är Stormarknaden – inget stadsbilkörningstrassel och dessutom gratis parkering. Helgen ligger framför mig som nästan tre blanka dagar. Vad ska jag fylla dem med? Fästmön jobbar förfärligt mycket i helgen, så kanske tar jag en sväng till Himlen för att kolla vad hostig blivande tonåring gör.

Möjligen blir det en tur också till nyöppnade Blomsterlandet. Butiken ligger på gångavstånd härifrån, men det går inte att gå dit utan man måste åka bil. Dumt, tycker jag. Jag kanske stannar till där på vägen hem senare idag. Eller så tar jag en tur dit i morgon. För att titta, inte för att handla nåt. Större delen av mina presentkort från 50-årsdagen frös ju inne eftersom jag inte utnyttjade dem i tid. Men att titta på blommor är också trevligt. Titta, drömma och fantisera om vad man skulle kunna göra om man hade en trädgård eller åtminstone en plätt. En balkong är ju som den är – ganska trist. Möjligen kan jag ha nån ampel där och kanske flytta ut pelargonerna från köksfönstret till balkongbordet. Jag har ännu inte premiärsuttit där för säsongen.

Solen skiner idag också. Jag tänker läsa ut min bok på gång i alla fall. Försöka laga till nåt ätbart till kvällen. Men innan jag avslutar slänger jag ut två frågor till dig: 

1. Vad händer hos DIG i helgen?
2. Har DU nån kontakt med dina gamla klasspolare från avgångsklassen i gymnasiet???

Svarar du på mina frågor i en kommentar här nedan blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Till mamma på Mors dag

Ett inlägg till min mamma.

---

 

Påbyltad i mammas trygga armar vintern 1962 – 1963. Jag var inte ett år än här. Pappa fotade.

När jag var liten var du min idol, mamma. Du var inte bara gårdens vackraste och modernaste mamma, du var världens snällaste också. Varje stund jag kunde sökte din närhet. Men sen blev du sjuk. Kanske var det därför jag ännu mer ville vara där du var de gånger du var hemma från sjukhuset.

Jag blev arg på din sjukdom, arg på dig. Vi har inte haft nån riktigt bra relation, mamma. Det var ju pappa som blev min trygghet när jag var liten, pappa jag senare också vände mig till när nånting var svårt. Men det var alltid, alltid dig, mamma, som jag längtade efter.

Åren gick och jag lämnade Metropolen Byhålan. Där kändes för trångt och för kvävande. En sån som jag passade inte in. Jag byggde mig ett nytt liv så småningom här i Uppsala, men försökte åka ”hem” varje sommar och varje jul. Du och pappa bodde kvar i huset, trots att det enbart var pappa som skötte såväl hus som trädgård. Din dumma sjukdom satte stopp för så mycket. Dock inte för din matlagning. Den var du nästan lika känd för som ditt modellande i ungdomen.

Mamma och pappa fick knappt 50 år tillsammans varav 47 som gifta.

Så gick pappa bort och du och jag blev de två tredjedelar som finns kvar i min ursprungliga familj. Det du var med om när pappa drunknade skulle jag inte önska nån. Det var ett så hemskt slut på er kärlekshistoria, mamma. Ni var ju tillsammans i 50 år, varav 47 som gifta.

Ändå blev det så att du och jag kom varandra närmare igen. Visst kan jag bli galen ibland på dig när du tjatar om färdtjänst, dina telefoner… för att inte tala om kaffeperkolatorn. Men du är min mamma och du ställer alltid upp för mig även om min stolthet hindrar mig från att jag be dig. Du gör det ändå. Du finns där. Du är min mamma och jag älskar dig.

Jag kunde inte åka ”hem” till Mors dag, men tack vare min vän FEM fick du ett litet paket att öppna idag. I sommar fyller du 80 år. Även om jag är livegen tänker jag åka till dig då för att fira din dag. Jag blev lite ledsen att höra att du skulle äta en Findus frusenrätt idag. På födelsedagen blir det nåt smaskigare, mamma, jag lovar!

Jag och mamma sommaren 2014 på mammas 79-årsdag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Aprilenkät: Vår vår och våra böcker

Ett inlägg om våren och litteratur.

---

 

En av de bloggar jag numera läser regelbundet är Johannas deckarhörna. Igår hittade jag en aprilenkät som hon hade lagt ut. Och jag tänkte inte vara sämre än att jag hakar på den här och nu!

Nya gympaskor – ett säkert vårtecken!

1. Hur långt har våren kommit där du bor, alternativt senaste nya vårtecknet då såg?

Jag har ju nyligen varit bortrest och har inte sett så många vårtecken här i Uppsala helt nyligen. Men det är ju varmt och härligt och inte nån snö så långt ögat kan se. Tidigare har jag sett tussilago och blåsippor och hört vårfåglarna kviddevitta. Fästmön har också sagt att min talgoxe med familj har återvänt till sin vårboning bakom väggen (!) på min balkong. Ett annat säkert vårtecken är att jag köpte nya gympadojor igår!

 

2. Vilken var den senaste boken som flyttade in hos dig?

Det var Light shining in the forest av Paul Torday som min kompis FEM hade lämnat åt mig i min mammas brevlåda. Boken ligger nu i min att läsa-hög.

 

3. Vilka nya böcker ser du fram emot under våren (april och maj)?

Massor! Fast… eftersom jag inte har nån inkomst har jag gett mig själv köpstopp. Jag kan bara hoppas att jag får nån av böckerna på min boklista nu i slutet på april när jag fyller år. I april månad kommer Sarah Waters nya bok Hyresgästerna ut och den ser jag fram emot att införskaffa senare!

 

 

4. Påskliljor eller tulpaner. Vilket är egentligen finast?

Jag älskar blommor, men… tulpaner finns ju i fler färger som man kan välja efter tycke, smak och kanske inredning.

Tulpaner, fångade en gång på en älskad arbetsplats.

 

5. Nämn en debutförfattare, alternativt en författare som du inte läst något av än, som du gärna vill läsa i vår.

Nån debuterande författare kommer jag inte på nån som jag skulle vilja läsa – möjligen mig själv (men det är oklart när debuten infaller). Däremot skulle jag vilja läsa Tom Rob Smith och Kristina Sandberg (trilogin om Maj).

6. Myntet har ju två sidor. Vad är det sämsta med våren?

Hum… Det är att vårsolen är skoningslös och visar allt damm här hemma.

7. Beskriv din favoritplats vid utomhusläsning.

Det var på en filt på gräset i föräldrarnas trädgård. Nu är trädgården, med hus, såld sen några år tillbaka. Men att ligga på en filt på gräset i skuggan under ett träd är aldrig fel. Gamla Uppsala är en favoritplats, så kanske där nånstans mellan högarna…

Favoritplats som passar för läsning.

 

 

8. Finns det någon ny fackbok som lockar lite extra i vår? (Typ kokbok, trädgårdsbok, biografi…)

Njaeee… jag har ingen trädgård och jag gillar inte att laga mat, bara att äta mat. Biografier, däremot, tycker jag om, men jag kommer inte på nån ny sån som jag vill läsa just nu. Däremot har jag en fackbok om polarisering liggande som jag fick för ett år sen och som jag borde ha läst för länge sen…

9. Finns det någon bok ur vårutgivningen du vill läsa men kommer spara till sommaren?

Ja, som sagt, jag har köpstopp. Möjligen kan jag tänka mig att köpa om jag hittar nåt fynd på loppis eller second hand. Det är förvånansvärt många nya böcker som hamnar där. Tidigare har jag bland annat fyndat Birgitta Stenbergs Eldar och is när den var nyutkommen – för en tia!!! För ett tag sen fyndade jag John Ajvide Lindqvists bok Himmelstrand (kom ut i slutet av 2014) för 25 kronor.

10. Slutligen en fråga som knyter an till den förra, när börjar egentligen sommaren? Vad tycker du? Ett visst datum, eller vid ett visst väder eller något annat?

Jag tycker att sommaren börjar i juni och skolavslutning och pågår fram till och med augusti och kräftskivan.

Sommaren slutar med kräftor, tycker jag.

 

Sugen på att göra enkäten? Kopiera frågorna, men skriv dina egna svar på din egen blogg. Länka gärna till mig och till Johannas deckarhörna och tala om att det var här du hittade enkäten. Både Johanna och jag hoppas att många vill svara och att enkäten sprider sig som ogräs, ett annat säkert vårtecken. 😉

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gräva ner sig eller rensa ogräs?

Ett grävsligt inlägg.

---

 

Gräva ner sig eller rensa ogräs? Kanske behöver man inte alltid använda så stora maskiner, oavsett vad man väljer att göra.

Att gräva ner sig är ingen idé. Det sköter andra så bra sen när det är dags. Jag försöker ta till vara på tiden och göra det bästa av den. Fylla dagarna med meningsfull sysselsättning. Jag börjar bli väldigt bra på det, trots att jag mest är hemma. En liten utflykt per dag tvingar jag mig till även om både kropp och själ protesterar – det är väldigt tryggt här i bekvämlighetszonen.

Men ljuset och luften gör, som bekant, underverk på flera sätt än ett. Tänk att ha en liten trädgård att påta i. Det skulle visserligen inte min rygg estimera, men jag brukar hitta arbetsställningar som funkar för den, även för att rensa ogräs. Den sommaren jag var nyskild försvann ogräset från mina föräldrars trädgårdsland. Jag hade rensat bort allt sånt helt maniskt. Grävt upp det som förstörde och hindrade det som skulle få växa fritt och blomma ut. Sen tog det ett tag innan jag hade kommit igenom min kris. Många tårar blandade sig med jorden. Men mamma och pappa hade aldrig så fina land som sommaren 1999.

Detta var de sista blommorna vi tog från trädgården.

När nåt jobbigt inträffar hamnar en del av oss kanske i nån sorts kris. Jag jobbar hårt med att ta mig över kanten varje gång. Sen jag startade den här bloggen har jag ältat rätt mycket här – både öppet och bakom lösen. Genom att skriva av mig har jag fått bort de flesta negativa känslor som vill slå rot som ogräs.

Men sen kommer det alltid nån och liksom slår en i huvet. Dunkar in i ens skalle hur man är – och hur man inte är. Mina tillkortakommanden. Och andras. Är det nåt jag ogillar så är det generaliseringar. Häromdan gick jag igång på nåt skrivet om hur en viss grupp är. Det var flera texter som jag reagerade på. Om nån skriver så att jag reagerar har skribenterna uppnått nåt. Det är bra.

Generaliseringar, däremot, är inte bra. Framför allt när man inte vet vad man pratar om och det man skriver i vissa fall gränsar till skvaller, förutfattade meningar och fördomar. Ungefär som att säga att inga invandrare vill jobba utan alla lever på bidrag. Eller att alla bögar är promiskuösa. Eller den riktigt gamla fördomen att alla bönder är rika som troll och gömmer pengarna i sina madrasser. Vi som tänker lite till vet att detta orimligt kan vara sant. Många invandrare jobbar hårt och många får såna jobb som ratas av svenskar. Och nä. Alla bögar jag känner knullar inte runt och ingen de bönder jag känner är inte särskilt välbärgad, faktiskt.

Vi som tillhör en viss grupp vet hur vi har det. Den som inte tillhör den gruppen kan aldrig veta det. Den kan bara föreställa sig. Jag själv tillhör flera minoritetsgrupper. Kanske det är nåt jag skulle lyfta fram mer i mina jobbansökningar när arbetsgivarna efterlyser mångfald i sina platsannonser? Alltså, det faktum att när det gäller mångfald, då är jag ett riktigt fynd… (<== ironi)

 

Det finns fortfarande chans att vinna ett unikt armband.

==> Jag tycker i alla fall att du som läser här ska kolla in tävlingen om det unika armbandet. Det är en tävling för en god sak. Genom att delta (det kostar ingenting att skriva en motivering varför just du ska vinna armbandet!) stödjer du två grupper som har det svårt: långtidsarbetslösa och cancersjuka. Du kan aldrig förstå hur nån i grupperna känner sig om du inte har varit eller är där. Men du kan göra lite, lite skillnad. Och visa empati i stället för att skoningslöst döma och slå nån i huvet. Rensa lite av ditt eget ogräs, vet jag! 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Smultronställe i Sverige: Adas kaffestuga

Ett njutningsfullt inlägg som kräver att du har lite volym på ifall du klickar på länkarna!

---

 

Idag har jag bland annat rest och sett mig omkring. Bytt lite perspektiv, sett annat än tapeterna här hemma, fått lite input, gett lite output. Kort sagt: gjort en utflykt i verkliga livet. Och det var livat!

Ett skäl till att mina livsandar blev så uppiggade var att jag, mitt i värsta vintern, snubblade på ett fantastiskt smultronställe, Adas kaffestuga i Östhammar. Jag hade parkerat bilen och skulle ta en bensträckare. Traskade några steg och hamnade utanför Adas. Kaffetörstig var jag och när skylten även lockade med Dagnys hörna inklusive jukebox var det ingen tvekan att jag skulle göra ett besök.

Det doftade så där underbart redan i entrén: kaffe och nybakade kakor och bullar. Helst av allt hade jag tagit nåt riktigt sött, men det fick bli kaffe och en macka.

Sen fortsatte upplevelsen! Kaffestugan var nästan som ett litet hem. I ett rum stod en gammal vedspis och knäckebrödskakor hängde över den. Jag bara väntade att Ada själv skulle komma utfarande nånstans ifrån och undra vad jag hade i köksregionerna att göra. I finrummet stod en sammetssoffgrupp och golvuret lika självsäkert som ett kyrktorn.

Bland övriga inredningsdetaljer fastnade jag för dockskåpet, men också för skåpet med leksaksbilar. Jag var ju liksom ingen dockskåpsflicka när jag var liten (fast jag fick ett dockskåp som morfar hade snickrat), utan jag var en biltjej. Den fantastiska samlingen av kaffekoppar som prydde väggarna upp till taket var också urhäftig.

Men då fick man väl betala massor för denna upplevelse? Inte då! Kaffe och macka kostade 48 kronor. Brödet var grovt och färskt, kaffet nybryggt och hett. Jag sneglade på menyn och såg att det finns luncher såsom sallader och pajer för mellan 70 och 80 kronor, endast.

Sommartid finns en trädgård man kan sitta i. Nu var det inte säsong för det alls. Men ett är säkert: tillbaka hit ska jag när det blir varmare. Allt detta, inklusive trevlig och välkomnande personal, gör att Adas kaffestuga i Östhammar rekommenderas varmt!

Här är några bilder som jag tog i all hast (därav den undermåliga kvaliteten på de flesta foton):

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den lille vännen

Ett inlägg om en bok.

---

 

När jag slutade mitt förra jobb fick jag böcker av mina kollegor. En av dem var Steglitsan. Den läste jag med stor behållning och blev sugen på att läsa resten av Donna Tartts böcker också. I början av augusti köpte jag de två andra – ja, hon har bara skrivit tre böcker. Först läste jag Den hemliga historien och nu har jag läst den sista av dem, Den lille vännen.

Som de övriga två böckerna är Den lille vännen en tegelstan. Här landar vi på strax över 600 sidor. Bashistorien handlar om familjen Cleve, en familj som gått sönder. Skälet är att nån hängde lille Robin i trädgården. När systern Harriet, som då var nyfödd, blir tolv år bestämmer hon sig för att hitta mördaren.

Nåja… Det här kunde ha varit en deckare. Eller nåt. Men det är en rejäl… tråktegelsten. Den handlar en hel del om droger – vilket inte är första gången i författarens böcker. Jag kommer på mig med att sitta och fundera över vilken drog författaren gick på när hon skrev boken.

Som litterärt verk är det språkligt sett av hög kvalitet, även om jag tycker att meningarna är i längsta laget. Men jisses, historien kommer ju aldrig framåt!!

Nä, Toffelomdömet blir lågt.

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite nyttigare, men inte yngre

Ett inlägg om nytta och ålder och om att späka sig lite.

---

 

Det som tittar fram över linningen ska bort. Denna hemska bild tog Anna den 30 juli i år.

Det är tufft att försöka hålla igen på onyttigheterna! Jag säger det redan från början. Och ändå är det inte så att vi, Fästmön och jag, späker oss. Det handlar inte om nån fasta eller att banta enligt nån viss metod. Fasta kan nog vara bra, men bantning tror jag inte ett dugg på. Så snart du har gått ner i vikt tänker du att det går att göra/äta som förr. Och ett tu tre är du som förr – lika tjock.

Nä, då tycker jag att det känns bättre – för min personliga del (andra får göra hur fan de vill) – att försöka ändra livsstilen. Det som tyvärr inte funkar för mig är mina promenader. Hälsporren i högerfoten är nu värre än värst och det enda som hjälper är att vila foten och stretcha (jag har haft hälsporre förr, men då i vänsterfoten). Min rygg är mycket bättre, men jag är rädd att den blir sämre om jag inte rör på mig. Det blir lite av Den Onda Cirkeln här. Det var nån som vid nåt tillfälle skrev en syrlig kommentar här och undrade om jag verkligen kunde sitta/ligga i den ställning gör på bilden för ryggens skull. Jorå, jag sitter bäst ihopkrupen, med ryggen krökt. Ibland när jag ligger raklång eller ändrar ställning knakar det i ryggraden så mycket att jag tycker att det ekar – och hörs ända till Hvita Damen i Nya Zealand. Sammanfattningsvis: ryggen är bättre, men alltså inte helt hundra. Ifall nu nån undrar. Eftersom var och en hanterar smärta på olika sätt behöver inte den som undrar över min ställning undra mer: jag hanterar smärtan på mitt sätt.

Vårt nya kvällsgodis.

Hur gör vi då och vad äter vi? Det är slut med godis och fikabröd. Igår blev det macka på grovt bröd till eftermiddagskaffet. På kvällen blev det plommon som kvällsgodis. Plommon! Ja, efter ett tag saluterades det både här och där och det var inte nåt kvällsgodis, jag lovar dig. Gott smakade våra plommon ändå. Men det känns fortfarande konstigt att köpa plommon – vi som hade två plommonträd i trädgården en gång i barndomshemmet…

Idag har jag ett fikasammanträde med Kommunalrådet. Det blir intressant att se hur jag hanterar det. Ber om fruktstund, eller? Jag vet att det är mycket socker i frukt, men frukt är ju ändå nyttigare än kakor och bullar och choklad. Fast är det egentligen godare..?

Ingen av oss blir yngre, men kanske att en känner sig lite fräschare om en går ner lite i vikt..? I morse, när jag satt med mina ansökningar, noterade jag hur många arbetsgivare som faktiskt åldersdiskriminerar redan i annonstexten. Man söker yngre förmågor, man söker en junior si-och-så och man vill ha en jämn (läs: ung) ålderssammansättning på arbetsgruppen. Är detta tillåtet? Nej, det är inte tillåtet att åldersdiskriminera åt nåt håll. Därför brukar jag, på pin kiv (<== ett uttryck som knappast nån junior förmåga skulle använda…) söka tjänster där man specifikt uttrycker att man vill ha yngre förmågor. Jag menar, jag är inte sämre för att jag är liiite äldre än 30…

Dags att sätta fart nu. Jag borde vara värd lite frukost med knäckebröd, åtminstone, efter morgonens jobb. Eller..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »