Frukt(ans)värt?!

Ett inlägg om fruktstunder och fruktansvärda stunder.

---

 

Nej, jag var ståndaktig och tog inte en enda ruta!

Idag har det sannerligen varit en blandad dag! Jag kände att jag hade ett svart moln ovanför huvet i morse, men tack var goda kollegor tunnades molnet ut och jag tog det tunga lite mer lättsamt. Det viktiga för min egen personliga del är att jag hanterade det hela bra, att jag inte försökte slå knut på mig själv, att jag förhöll mig neutral och att jag agerade professionellt och ändå personligt. (När jag skriver dessa rader känner jag mig högst utvecklingsbar!) Vidare upplevde jag att författarna var nöjda med detta – tills vidare.

Själv blev jag ännu nöjdare efteråt när jag inte föll till föga och snodde åt mig en bit choklad som nån händelsevis hade lagt på ett av borden i Café Java. Jag kände mig så ståndaktig! Det är bara på helgerna jag äter godis. I fredags kväll blev det en Japp, men i söndags dessvärre lite för många karameller ur en Twistpåse. Men det spelar ingen roll – jag bantar inte på nåt vis. Fast det är väldigt roligt att den här veckan kunna ha på sig jeans som det var ett par år sen jag kom i. Jag måste nog väga mig igen i morgon bitti…

Jag både skalade den och åt den.

Idag påbörjade jag en textgranskning som kunde ha varit roligare. Mer säger jag inte om den. NK* och jag åt en go-lunch på restaurangen. Den vegetariska ärtsoppan var ljuvlig idag. Jag unnade mig dessutom en apelsin och det hör inte till vanligheterna. Jag avskyr nämligen att skala apelsiner – ryser vid blotta tanken på apelsinsaften under naglarna. Det blev en utmanande fruktstund, men jag överlevde prövningen och klarade därefter av ett arbetsmöte inne på mitt kontor.

På eftermiddagen blev det en high five med kollegan H. Jag sa det H tänkte och när H erkände det skrattade vi så tårarna sprutade och slog ihop våra handflator.

Under eftermiddagsfikat, efter high fivandet, undrade jag när rörmokaren skulle höra av sig eftersom det nu gått över 24 timmar sen jag mejlade. Jag hade visserligen fått tre (3) bekräftelsemejl, men jag ville gärna ha ett telefonsamtal också. Det var knappt så jag hann tillbaka in på kontoret förrän en rörmokare ringde. Nu kommer han hit klockan sju i morgon bitti för att

titta

vad det är jag behöver få åtgärdat. Därefter bokar vi väl en tid när han ska utföra själva jobbet. Jag har fått OK av nya chefen på plats att jobba hemifrån under rörmokarbesöket, men i morgon hinner jag nog i tid till jobbet (jag börjar klockan åtta och det tar en kvart dit med bilen).

Jag tvättar en badrumsmatta just nu och efter det blir det ytterligare en tvätt. Sen ska jag parkera mig framför TV:n och se Antikrundan klockan 20, i kväll från Läckö slott. Då är jag fruktansvärt upptagen med att värdera via appen, förstås, och inte tillgänglig på nåt vis. Så i stället för att ”störa” mig kan du väl ge mig tips för min lilla TBR-lista för bokåret 2016? Tack!
*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Huvudvärk från hell, kyla be gone..?

Ett både gnälligt och varmt inlägg.

---

 

Det blev fruktstund på kontoret i stället för fikarast på Café Java i morse för min del. Tur att jag har en rejäl fruktgömma på kontoret!

Huvudvärken från hell vill inte släppa sitt          (h)järngrepp om skallen min. Nu har jag knaprat Ipren så att jag mår illa. (Huvudvärken i sig gör väl sitt till också vad gäller illamåendet.) Men jobbar gör jag, annars får jag ju ingen lön. Sånt är livet när en är konsult. Idag har jag kämpat med att lay outa en beskrivning. Det var inget större fel på den, det var mitt huvud och mina ögon som inte ville samarbeta så bra. Förmiddagsfikat fick jag skippa, för kaffe gick inte ner. Jag tog Ipren till och en fruktstund på kontoret i stället. Efter nån halvtimme hade trycket runt skallen lättat så jag kunde fortsätta jobba – inte så snabbt, men ändå… jobba. Jag har haft en kort pratstund med NK* om ”läget” och vi är väl inte jätteuppåt nån av oss. Men vi slapp i alla fall ha nåt arbetsmöte framför datorn i morse – trots att jag fått fin hjälp av IT med volymen som försvann. En av mötesdeltagarna har jag skapat kontakt med på annat sätt. En duktig och kompetent person, för övrigt.

Mitt vardagsrum?

Ibland får en så många goda råd att hälften kunde räcka. Jag bloggar inte för att få just råd om jag inte ber om det, det vet de som känner mig. Just nu, och sen ett tag tillbaka, är bloggen ett ställe där jag har en dialog med mig själv, mest. Jag rensar skallen från tankar, fäster ner dem som ord. Sen kan det bli action av detta. Eller i varje fall handling. Igår ringde jag BRF-ordföranden. Jag ringde tills h*n svarade. Därefter presenterade jag mina ärenden, bland annat det om kylan i min lägenhet. Lugnt och metodiskt berättade jag om mina temperaturmätningar och la fram mina ”bevis” för att jag inte har 21 grader utan som högst 19 grader. Och när ordföranden konsulterade sin tekniska utrustning korrigerade h*n bara en liten decimal – 19,5 grader som högst. Jag hade alltså ”rätt”: det är kallt i min lägenhet. I afton får jag besök för att åtgärda en sak som kan vara delaktig i kallraset. Men jag räknar med att inomhustemperaturen steg ganska omgående. Några andra av mina punkter hoppas jag också blir åtgärdade, särskilt den som har med tvätteriverksamhet sena kvällar och nätter att göra.

Men innan jag träffar ordföranden ska jag ut på vift. Bokpaketet och medicin ska hämtas och kräftor, sprit och TV-tidning ska inhandlas. På fredag ska jag pynta köket till kräftskiva. Spriten är en säkerhetsåtgärd ifall mitt hem fortfarande är kallt, men sen dukar jag fram mina kräftljussstakar, kanske en och annan kräfttallrik och en jädra massa servetter… Jag ska bara försöka ta mig genom veckan först, överleva huvudvärken från hell och jobba lite…

Kräftljusstakarna ska dukas fram på fredag!

NK* = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens samhälle det mest byråkratiska

Ett inlägg om byråkrati, öppenhet och stängdhet (och just som jag skrev det smällde balkongdörren igen…) som avslutas med en fruktstund.

---

 

Byråkrati…

Vårt samhälle är det mest byråkratiska som har funnits och konsulten är dagens byråkrat. Det menar antropologen David Graber i en artikel i DN som jag läste idag på nätet. Fast den officiella storyn från samhället självt är förstås den motsatta, nåt samhället tackar modern teknik för, bland annat. Jaa… jag är böjd att hålla med om mycket i David Grabers teorier. Konsulter skrev jag om för ett tag sen bakom lösen. Byråkrater brottas jag med titt som tätt, stelbenta såna till max. Den värsta sorten, som dessutom passar in på David Grabers beskrivning, är nog tanten som gav mig råd och anvisningar om hur jag skulle sköta mitt e-postprogram för att a-kassans mejl inte skulle hamna i min skräpmapp. Som om hon visste vilket e-postprogram jag använder… (Det gjorde hon alltså inte.) Det är inte den enda oförskämdheten jag har fått från det hållet. Och så undrar facket varför antalet medlemmar sjunker…

ICA får inte ha nattöppet för facket.

Nån annan som har drabbats av byråkrater är Fredrik Andersson, som är den första ICA-handlaren som vill ha öppet dygnet runt. Han menar i en artikel i lokalblaskan att det finns underlag i området i form av nattvakna studenter, men också att ett nattöppet Folkes Livs skulle skapa arbetstillfällen. Men se facket, i det här fallet Handels, och Arbetsmiljöverket sätter stopp för detta. (Finns det nåt fack, egentligen, som vill att ens medlemmar ska jobba..?) Skälen som anges är att öppettider regleras i arbetstidslagen. För att få ha öppet mellan midnatt och klockan fem på morgonen krävs speciell dispens och det har inte Fredrik Andersson och hans affär. Lokalblaskan gjorde en liten undersökning kring intresset för nattöppna affärer. Resultaten visade att över 50 procent av de 3 000 som deltog i undersökningen vill ha nattöppna affärer och knappt hälften skulle handla på natten. När det gäller att jobba på natten visade sig 59 procent vara villiga till det. Men inte facket, alltså…

Svalt intresse för Speaker’s Corner i Uppsala.

Kanske är detta nåt att ta upp på Speaker’s [Gäsp] Corner i Uppsala. Nu ska ski… det bärbara prathörnet och scenen flyttas igen. För tre år sen, i april, invigdes Speaker’s Corner från Vaksala torg. Intresset var minst sagt svalt från allmänheten och lagom till valrörelsen flyttades hörnet till centrum och torget utanför S:t Per-gallerian (där ett visst extremparti och en dito religiös rörelse brukar showa?). Fast nu är hörnet tillbaka på Vaksala torg igen. Det senaste förslaget är att det flyttas till Stadsträdgården. Att ha hörnet i en park är att göra som förebilden, Speaker’s Corner i Hyde Park i London, menar centerpartiets kommunalråd i opposition, Stefan Hanna. Totalt har hörnet kostat en halv miljon. (Undrar om alla flyttar är inräknade i kostnaden..?) Om detta säger Stefan Hanna i Radio Uppland (ser citatet konstigt ut språkligt gissar jag att det inte är korrekturläst av journalisten på Radio Uppland, jag har kopierat och klistrat in):

[…] Jag tycker det är väldigt mycket pengar, men nu fick motionen stöd av ett enhälligt kommunfullmäktige, om vi ser till annan offentlig konst som vi satsar mycket pengar på så anser jag att den här är billig till annan offentlig konst och den är dessutom ett landmärke som man kan nyttja för nånting som är väldigt värdefullt och viktigt får vår yttrandefrihet […]

Ärligt talat… jag tror inte att en flytt hjälper och undrar om kommunfullmäktige har hört talas om sociala medier. Att Stefan Hanna själv har det, vet vi ju sen länge, men resten. (Vem minns inte hans bloggerier från Thailand om att överviktiga skulle betala högre skatt, med mera..?)

Äppleuret släpps i Sverige idag.

Och idag kan vi dessutom mediesocialisera oss ännu mer för Apple watch är släppt i Sverige. Jorå, jag fick ett erbjudande via mejlen, men jag hade ingen lust att köa bland ett tiotal nördar killar tidigt i morse. Förste köare i Uppsala var pojken Fredrik Adén, presenterad med bild och i text i lokalblaskan på nätet. Han hade väntat i två år på klockan. Själv tror jag äppleuret är lite för litet för att fungera optimalt för mig och nöjer mig med dator och mobiltelefon än så länge. Vill jag ha en fruktstund kan jag äta ett äpple i stället.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi BÄR med oss en FRUKTstund

Ett fruktvärt inlägg.

---

 

När man är sjuk ska man få lite bonus, tycker jag. Jag ärtade hasade iväg till Tokerian tidigare. Det tog två timmar att förbereda mig för det, en halvtimme att handla och två timmar att vila efteråt, ungefär. Den sista matpengen från mamma la jag på sånt som jag tycker att vi behöver nu när vi hela tiden mår illa och har svårt att få i oss nåt. Till exempel… hallon…

Meh… vänta nu! De här är ju till en viss ANNAN dag! Låt bli!

Ja det fick bli hallonkvarg som passar diabetikern – utan tillsatt socker men med mycket protein och lågt kolhydratinnehåll.

Jorå, jag tog en liten slick också och det smakade… strävt. Men hallon och gott!

När det gäller den vårdande delen är Den Som är Mest Sjuk idag ju familjens utbildade. Blodsockret får hon kolla själv, jag kan möjligen bistå med att hämta apparaten (den ligger alltid i fel rum) och smeka feberhet panna, för jag har nålskräck och svimmar av blod. Sen kan jag i stället skiva ett gigantiskt, saftigt äpple i stavar som är lättare att tugga när käkmusklerna också är drabbade av infektionen.

Äppelstavarna fick plats i min lilla äppleskål.

Detta gav mig tillfälle att inredningsstajla också genom att lägga de tre ytterligare inhandlade äpplena i min STORA äppleskål som jag fyndade för 30 kronor för nån månad sen på Erikshjälpen.

Även min matchande STORA äppelskål kom fram.

Till mig själv då? Ja jag hittade en ask röda vindruvor på extrapris. Nu tänker jag inte vräka i mig alla på en gång, men en och annan blir det.

På extrapris till mig själv.

Fast jag är inte helst säker på att denna FRUKTstund har nån större BÄRighet. En del är ju bara oförbätterligt sjuka…

Sicko.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vill du läsa mitt inlägg ”Fruktansvärt!” ?

Ett inlägg om ett inlägg.

---

 

Dags för fruktstund..?

Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge. En del tycker att väntan kan vara fruktansvärd. Andra gör som jag, tar en fruktstund och försöker hålla mig cool. Och så gör jag roliga och spännande saker där emellan. Den här dan ska sannerligen bära frukt. Då menar jag annan frukt än… clementiner…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Utåt sett kan du fortfarande vara anonym, eftersom din e-postadress inte syns för andra läsare.

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Fruktansvärt!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

En dag i Stan – den Gamla och den lite yngre…

Ett inlägg om en virvlande, omvälvande tisdag.

Om gårdagen var en lugn och gäspig dag, så blev tisdagen desto livligare. Den liksom vivrvade, som den bekanta Simone. Men som tur var blev vi inte så hårt drabbade här i trakterna.

Jag skulle ta tåget in till Stan (= Stockholm). (Mitt huvudärende skriver jag om senare i ett lösenskyddat inlägg.) Uppsala hade gjort höst. På centralen var parasollerna ihopfällda och av uteserveringarnas möbler fanns inte ett spår.

Ihopfällt och höstgjort.

Fick trevligt sällskap av Fästmön, vilket naturligtvis förgyllde dan. Och tog bort en himla massa nervositet. Så till den grad att jag glömde byta skor… (Mer om detta i det kommande lösenskyddade inlägget!)

Anna var med på tåget.

Fast nu för tiden är hon ju så nyttig och ska ha fruktstund jämt och samt…

Anna har fruktstund. Jag bistod med våtservetter som enligt Anna luktade… utedass… Hmpfff…

Vi travade i blåsten och fotade ett och annat.

En häftig lyktstolpe.

Jag tog en bild av mitt favoritförlag! Det är nämligen på Norstedts jag ska ge ut min första bok!

Här ska jag ge ut min första bok.

På ett hus hittade vi de mest hiskeliga figurer. Hade kunnat fota allihopa, men sanden rann på i timglaset…

Hiskelig figur!

Somliga nyttiga hade ju inte ätit så mycket frukost. Därför stegade vi in på Café Kladdkakan och tog kaffe och scones. Sconesen var smuliga, men underbart goda!

Scones och kaffe på Café Kladdkakan.

Efter den lilla (nåja…) munsbiten var det dags för mig att gå iväg en stund. Anna roade sig själv för en stund.

Själva sammanstrålningen senare skulle ske på Chokladkoppen. Chokladkoppen ligger vid Stortorget, inte Järntorget, har jag lärt mig…

Chokladkoppen ligger vid Stortorget.

Chokladkoppen är hur litet som helst. Anna hade väntat på att få gå på toa en bra stund. Jag själv passade på att byta skor och sno senaste QX. Gossarne på Chokladkoppen ville ta upp beställning, men det hoppade jag. Hade svårt att stå ut i detta klaustrofobins näste. När man är en flodhäst, så…

Det var skönt att byta skor. Jag hade nämligen halkat upp och nerför brinkarna på kullerstensbelagda trottoarer… Men Gamla Stan är så häftigt!!!

En gränd i Gamla Stan.

Innan vi lämnade Gamla Stan hann vi med ett besök på Sci-fi-bokhandeln. Där hängde en läskig figur i taket. Ett monster av nåt slag, eller?

Ett monster i taket?

På ett annat ställe hängde en arg snubbe. Han blängde antagligen för att jag snavade på en matta…

En arg snubbe.

Vi vände näsorna mot den yngre delen av Stockholm. Men medan jag köpte ett vykort till mamma passade Anna på att prova en snigg hatt. Eller..?

Anna provar hatt. Visst är hon en riktig BEJB?!

Jag brukar inte vara så förtjust i väggord och sånt, men det här fotade jag och tog på så vis med mig. Det hängde utanför ett kafé. Somliga borde läsa och lära.

Tänkvärda ord som en och annan borde läsa och lära sig.

När vi passerade slottet utbrast Anna:

Här bor KNUUUGEN!

Jag svarade:

Neej, det gör han inte alls, han bara jobbar här.

Strax därpå mötte vi en dam med en hund. Anna skulle just till att säga nåt om var voffsingar brukar gilla att nosa på andra voffsingar när jag stötte till henne, livrädd att hon skulle säga nåt mer om kungen. Det var nämligen en av hans systrar som var på promenad med sin hund…

Vi klarade oss in till mer civiliserade trakter utan fler nästan-incidenter. Vi passerade FLERA godisaffärer, men stannade BARA för att fota!!!

Så mycket gott…

Utanför Buttericks på Drottninggatan hängde ett gigantiskt spöke.

Ett gigantiskt spöke.

Nästa mål var mitt favoritantikvariat Alfa. Jag brukar alltid leta efter en viss bok åt vännen FEM och en annan speciell bok åt min sister. Dessvärre fanns ingen av dem i nån hylla. Men som vanligt fanns där en massa andra böcker…

Det här är bara ett hörn inne på Alfa…

Jag gjorde två fynd åt mig själv. Två böcker, som kommit ut i år för 90 respektive 80 kronor, inbundna förstås. Den ena boken var läst typ en gång, den andra verkade inte vara läst alls…

Dagens bokfynd för 90 respektive 80 kronor.

Det gjorde ont att behöva lämna kvar alla andra böcker, men som snälla kickor vinkade vi adjö till Humpty Dumpty och gick för att äta en mycket försenad lunch.

Vi ses snart igen, Humpty Dumpty!

Vi hamnade på BarbeQue Steakhouse där killen bakom disken verkade en aaaning förvirrad/stressad/förälskad. Men vad gjorde det när vi fick var sin ljuvlig grillad laxfjäril med potatisklyftor och mycket grönsaker?! (Fast själva fjärilen ser ju verkligen ut som nånting annat… 😳 )

Grillad laxfjäril, potatisklyftor under, såser och goda grönsaker bredvid.

Vi kom hem i bra tid, men det kändes konstigt att skiljas åt på centralen i Uppsala. Samtidigt vet vi ju att vi ses på fredag igen om inte förr.

På bussen hem förfasade jag över att vuxna människor inte har bättre vett än att sätta upp sina gympadojor på sätet mitt emot, där andra människor ska parkera sina rena rumpor. Det här är rent puckat!!!

Dålig uppfostran, slöhet eller bara puckat?

Hemma igen har jag suttit och granskat en artikel om mig som kommer i en veckotidning framöver. Nu väntar jag på att det ska sluta regna, för jag måste en tur till Tokerian...

Vad har du gjort idag då??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

Teknik-skrik

Så glad man blir när ens husbygge går bra – ända tills användarna försöker se bilderna och bilderna inte syns… Eller när jag ska försöka öppna en PDF i olika webbläsare och det inte går… Men gladast av allt blir jag när

1. Teknikerna löser bildproblemet utan att ta till den nödlösning jag själv tog till för institution 1 härom sistens
2. När jag själv hittar sätt att komma runt saker och ting och lyckas

Nej, punkt 1 är inte löst än. Själv tänker jag ta en fruktstund, för nu tog all energi slut.

Fruktstund på jobbet.

Tänk om alla teknik-skrik kunde stoppas med lite druvor, en banan, lite vatten och en mugg kaffe…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fruktstund med Tofflan

Ha ha! Nu lurade jag dig allt! För du gick väl inte på att jag äter nåt så nyttigt som frukt? Allra minst som den enda, knappt levande frukten hemma hos mig ser ut så här:

Sugen på frukt?

Det enda man kan säga är att den bruna bananen bryter snyggt mot det silvriga bananfatet. Och fatet tycker jag är skitsnyggt, det har jag köpt för hela 25 pix på en av Uppsalas finare antikaffärer. Nysilver är det i fatet, så det måste putsas ofta, men jag tycker att det är coolt. Ja fatet är coolt, alltså, att putsa är ganska trist.

I eftermiddag träffade jag några av forskarna på min nya arbetsplats för första gången. Jag var inbjuden till ett möte som det här gänget har ungefär en gång i månaden. Det blev en riktigt bra diskussion och jag fick även möjlighet att presentera mig och vad jag har gjort, gör och kan etc. Det lustiga var att jag hade tänkt ut och skrivit ner några stolpar – på engelska. Men mötet hölls på svenska, så det var bara att

spåna fritt, 

så att säga.

På vägen hem passerade jag Systembolaget och inhandlade den dryck jag estimerar mest när det är varmt – starköl. Och så köpte jag TV-tidningen, som jag faktiskt hade glömt bort tills nu. Den ligger fortfarande i min jobbväska. Ja, ja, jag är fortfarande väldigt glömsk, det blir visst inte bättre trots att mina värden stiger rent kroppsligt…

Telefonerade en lång stund FEM som ska komma hit en helg om ett par veckor. Tänkte att hon bland annat skulle få gästblogga hos mig och skriva ett eller ett par inlägg, men det vet hon inte om än…

Hängde sen en maskin tvätt och bredde tre knäckemackor med Bregott havssalt och ost. Sen var det dags för nästa telefonsamtal, med Fästmön. Hon berättade om sin dag, jag om min och sen började vi prata om hur illa folk skriver/stavar. Jag är medveten om att jag OFTA skriver fel här på bloggen, men jag kan f*n inte korrläsa mina egna texter till hundra procent! Det går inte! Jag ser inte felen. Det är betydligt lättare att se andras skriv- och stavfel… 😳

Nu ska jag bläddra lite i TV-tidningen innan jag avnjuter veckans TV-höjdpunkt klockan 21 – Desperate Housewives. Snacka om att jag lär sakna den serien när den tar slut! Och det är inte många avsnitt kvar…

Read Full Post »

Fruktstund – med nötter och nostalgi

Fredagskväll. Jag har faktiskt torkat av i duschrummet/toan. (Badrummet gjorde jag tidigare. Det var då jag… gjorde en piruett. Jag erkänner.) Sen blev det favoritfåtöljen och fruktstund.

Persikan var lite gammal och hade ”mormorsskinn”.

                                                                                                                                                              Sen blev jag saltsugen och törstig.

Pistagenötter och vatten utan bubblor.

                                                                                                                                                 Intaget tillsammans med kommissarie Morse under två timmar på Kanal 9. Nostalgi… Kvällens elaking hette dessutom Bottomly (ung. Stjärtlig). Bara det…

Han var så bra, Morse…

Read Full Post »