Ett inlägg i vilket Fästmön och Tofflan är på ett rätt grisigt färgäventyr.
Anna och jag. Man kan ju inte påstå att vi ser så seriösa ut. Notera min irriterande hårfjöpp som sticker upp ur solbrillorna.
Fästmön hade aviserat att hon behövde köpa färg idag och jag lovade skjutsa. Alltså åkte vi… till en zooaffär. Ja, det är en lång historia och den får faktiskt Anna berätta sin del av själv. Jag tjatar på henne nästan varje dag att hon ska blogga, bara så du vet. Hur som helst, att köpa färg med Anna är en typisk sån där grej som utmynnar i ett litet äventyr där vi skrattar gott tillsammans.
Anna och jag bor inte tillsammans. Och på zooaffären gick vi skilda vägar. Medan Anna tittade på kattgrejor, strosade jag runt bland hundsakerna. Till skillnad från Anna shoppade jag emellertid inget. Anna handlade desto mer. Hon handlade faktiskt så mycket att hon behövde bärhjälp med lavendeldoftande (maj gadd!) grus. Det var där jag kom in i bilden – och senare även äldsta bonusdottern.
Man kan väl säga att Anna är en kattmänniska medan jag är en hundmänniska. Om jag kunde, skulle jag ha hund. OM det nu blir så att jag får ha en liten hundkille hos mig tre dar i veckan så behöver han ju ha matskålar, leksaker, godis, en egen filt… eh ja, du fattar. Katter däremot, är inte min grej. De är rovdjur och jag är lite rädd för dem, en rädsla jag har ärvt från min mamma. Fast nu heter det att hon är allergisk mot katter. Anna har inget emot hundar, men eftersom hon jobbar som hon gör passar katter bättre. Det var därför vi valde olika delar av affären.
Katter är ju, som ovan nämnt rovdjur. Därför ska de uppenbarligen skrämmas med monsterleksaker. Hundar, däremot, ska leka med… gummiråttor?! Nja, detta stämmer inte riktigt i mitt fördomsfulla huvud…
Det fanns ganska många roliga och knäppa saker, allt från katthalsband med bling-bling till kattleksaker som såg ut som sexleksaker för människor. Jag skrattade så att bilderna blev oskarpa. Sen undrar jag också vem som köper leksaker av märket RIP (Rest In Peace) till sin hundälsking…
När Anna betalat för det hon skulle handla släpade packåsnan ut varorna i bilen. Det var lite sol och vi strosade över en livlig parkeringsplats till nästa affär. Där fanns det också konstiga saker. Nedanstående pryl är en barnlampa med blå mössa. Jag tycker att den ser ut som nåt helt annat, nåt mer åt… vuxenhållet till igen. Vad tycker DU???
Barnlampa med blå mössa. Fast jag tycker ju att det ser ut som nåt heeelt annat, jag…
Det fanns emellertid också ganska snygga lampor i affären. Denna, till exempel, hade jag kunnat tänka mig hemma i salen:
Denna skulle passa hemma i salen.
En sista affär besöktes och då ringde mamma på mobilen. Hon skulle kolla sitt saldo, men hamnade hos mig. Ja, ja, det är inte lätt. Hon försöker i alla fall.
Tanken var att vi skulle avsluta med en fika. Där vi hade tänkt att fika serverades mest mat och några små kakor som inte så lockande ut. Vi for ut till Gamlis i stället och tog glass och kaffe. Två slick på glassen gjorde jag utomhus, sen fick vi gå in för att regnet kom. Där tvingades vi lyssna på skrikande barn och övertydlig personal, men vi överlevde.
Två slick på denna, sen fick vi gå in.
Om vi köpte nån färg? Ja det gjorde Anna. Hon köpte vit färg. Själv passade jag på att spela in en grisigt bra smalfilm. Det är Anna som provar grisar medan jag regisserar och filmar.
Det blev ett grisigt äventyr idag. Och vi som bara skulle köpa färg… Om DU påstår att DIN dag har varit mer händelserik än min, skriv några rader i en kommentar här nedan och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Preciiiiis såna där grisar har min labbe Elis, han är galen i dom. Nu när jag spelade upp klippet så for han upp från golvet och stirrade mot datorn.
Ha ha ha, men Elliot är jätteliten och eftersom grisarna nästan är större än han är och dessutom låter högre, tror jag INTE att han skulle estimera dem. 😆
Jag är katt- OCH hundmänniska. Katt har vi valt att ha för att det är väldigt bekvämt. Han är frigående, kommer hem när han vill ha mat och när han vill sova några timmar. Sen är det ut på nästa äventyr. Är han inne på kvällen när jag går och lägger mig hoppar han upp och lägger sig intill och spinner och vill gosa en stund. Jag älskar katter för att de är så självständiga. Man kan inte tvinga en katt till något. Vill han inte, så vill han inte. Inget att diskutera, liksom.
Grannen har en hund, någon slag fågelhund. Jättefin, så klart. Han springer längs med staketet om jag är ute i trädgården och kollar vad jag har för mig. Sen morrar han och tror han är farlig. Jag går fram till staketet och pratar med honom och då blir han snopen. ”Men…jag morrar ju. Jag är ju farlig nu.” Sen börjar svansen vifta och han kommer fram och ska hälsa istället. Sticker ut huvudet genom staketet och är riktigt mysig.
En hund tar alldeles för mycket tid för oss. Vi jobbar mycket och kan inte riktigt ägna oss åt den så mycket som den skulle behöva. Annars skulle jag kunna tänka mig att ha hund också.
🙂
OK… Jag skulle verkligen vilja ha hund, men det funkar absolut inte med min osäkra tillvaro. 😥
Jag kan säga att jag är djurmänniska. Fast måste jag välja mellan hund och katt blir det hund. I mitt liv har jag haft: hundar, katter, fiskar, hyrhästar, råttor, orm,hamstrar, kaniner, fåglar, höns och ankor. Just nu är djurbeståndet väldigt litet, vi har boxern Ester och labben Elis, katten Freja och minigrisarna Orvar och Cecilia och deras 7 kultingar, Jag kan nog säga att jag älskar alla djur, vilda som tama utom hajar, jag är fullständigt livrädd för dem.
OK… Jag hade fiskar och hund som barn, men som vuxen vill jag bara ha hund. Tyvärr funkar det inte. 😥