Klarare?

Ett klara-färdiga-gå-inlägg? Knappast.

---

 

Min jobbväska håller på att falla sönder och samman, men den innehåller fortfarande ”allt”.

Att det här dagen blev klarare kan en inte direkt säga. Morgonen inleddes med minusgrader och snöfall, eftermiddagen avslutades med regn och slask. Och däremellan har jag jobbat. Eller försökt. Jag har försökt hantera och bemöta olika människor som har stått i mitt dörrhål och velat saker. Jag har försökt förhålla mig till det faktum att timglasets sand rinner ut. Jobbat på, suttit i avstämningsmöte och, avslutningsvis, varit en kollega behjälplig med medicin. (Min jobbväska, som håller på att falla sönder och samman, är som Muminmammans handväska – den innehåller ”allt”!)

Prioriteringar är klara, jag vet vad jag ska göra i morgon. Jag vet också att det kommer ett viktigt akutjobb nästa vecka. Ovanpå det är jag kallad till ett samtal som jag bävar för. Det blev en del funderingar som vädrades under dagens go-lunch i restaurangen när NK* och jag fick sällskap av kollegan H. I övrigt en trevlig lunch. Dessutom gladde det mig att min sjuka kollega hade återvänt från de döende idag. Själv känner jag mig lite halvrisig, men undrar om det inte mest är psykiskt.

Jag tänker inte bli sjuk till helgen. I kväll botar jag mig med Antikrundan och Gåsmamman, i morgon med Fästmön och på söndag med en födelsedag i familjen.

En reflektion, bara, med tanke på födelsedagar… Idag skulle min farfar ha fyllt 116 år och Ted Gärdestad 60. Jag tror att Lars Lerin hade kunnat velat bli vän med båda. Lars Lerin är just… oskyldigt blå…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.