Härfört

Ett fixat inlägg. Men nej. Jag har inte fått betalt för några länkar i det här inlägget heller.

---

 

Inget kaos i New Village. Här finns numera både kräftor och sprit.

Media talar om sopkaos. Det är sopkaos i både Stockholm och Storvreta. Och nyss såg jag att det ska är snökaos i Göteborg också. Vad hände med ett varierat språk?

Här i New Village råder inte mer kaos än vanligt. Kvällsaktiviteterna har löpt på som de ska. Nästan. Men en får vara glad för att det mesta är fixat. Huvudtillbehören till fredagens kräftskiva är inhandlade. Gästen är inbjuden sen tidigare. Frågan är bara om det inte blir lite torftigt med endast… kräftor och sprit..?

Jag hade väl inte varit hemma mer än den tid det tog för mig att registrera mina livsmedelsinköp samt betala en räkning när BRF-ordföranden plingade på. Med sig hade h*n en väska med tekniska prylar. Inomhustemperaturen mättes till 19,6. Ett element justerades och brassades på, kallraset registrerades och är anmält till fönsterfirman. Tyvärr, tyvärr blev inget åtgärdat vad gäller tvätteriverksamheten, men händer inget tänker jag minsann påminna. Igen och igen. Tills verksamheten upphör nattetid.

Bokpaketet är hämtat i Tjottaheiti. Närå, på Årsta Travcafé, som ligger rätt off för min del när jag ska hem från jobbet. Två personer var i tjänst där, varav en arbetade och en sprang i vägen för den som arbetade, babblandes i en mobil. Innan jag lämnade Year Town gjorde jag ytterligare ett par ärenden. Bland annat var jag inne på dess apotek. Där var det inga under av effektivitet som arbetade heller. Det fanns inte växel i en kassa, kassa nummer två gick inte att komma in i och kassa nummer tre var upptagen. Vissa svårigheter var det att få ut medicinlistor också. Till sist kunde jag emellertid lämna Year Town-apoteket med inte bara medicin i näven utan växelpengar OCH medicinlista. Jag gjorde ett stort teoretiskt kryss på himlen.

Hemma i köket i New Village stirrade jag förundrad på paketet från Bokus. Inte nog med att det på webbplatsen hade stått, när jag gjort min beställning, att paketet skulle levereras till ICA Heidan. Nu stod det på paketet att det var ett brevlådepaket. Eh… tror Bokus att vanliga människor har brevlådor för elefanter???

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så. Nu har jag svurit ve och förbannelse över Bokus desinformation. Nu ska jag glädja mig åt min nya hög med pocketböcker i stället. Hyfsat bra priser, men med tanke på vad bensinen kostar för den lilla extra utflykten tror jag inte att jag tjänade så mycket. Dessutom släppte jag ut en del extra skit i miljön. I Year Town.

Bokpaketets innehåll.

I varje bok skrev jag mitt namn och datum samt

Till mig själv.

Brukar DU skriva nåt i DINA böcker??? Vad skriver du i såna fall??? Berätta gärna i en kommentar här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Från sur disktrasa till skön pläd

Ett fredagligt inlägg.

---

 

Jag är sur som jobbets disktrasa!

Fredag kväll och jag har blåst OMVÄGEN om Årsta Travcafé efter jobbet. Det var inte nåt självvalt utan Bokus fel. Årsta travkafé är inget ställe jag frivilligt skulle besöka. Jag skulle ha fått hämta mitt paket på en ICA-affär nära mig, men av nån anledning tvingades jag nu göra en extra tur med bilen. Miljövänligt, Bokus? Nä. Fri frakt? Nä – min bensin kostar. JA JAG ÄR FORTFARANDE SKITSUR. Därför passar bilden här intill på disktrasan i vårt lunchrum bra som illustration. En trasa som var riktigt SUR eftersom nån hängt den mellan hoarna och inte på kranen. Vem vill ta i den nu? Inte jag, i alla fall. ISCH!

Det var ju lite synd om mig för att jag fick göra den där omvägen, så jag passade på att köpa en påse OLW:s prästostbågar och en Marabou gräddnougat med mera på ÅrstaBHallen. Sen vet jag hur det blir i kväll – jag vill inte ha nåt. Men nu finns det i alla fall lite smaskens i skåpet och inte bara ströbröd, makrill, Fästmöns läbbiga blandningar och nötter.

Arbetsdagen har flutit på bra idag. Korrektur har flugit som pilar mellan mig och andra och trots en del svårigheter går det bra. Det går framåt. OK, vi kanske inte når hela målet, men vi når mycket av det. Lite skrajsen blev jag trots allt när jag såg den här… buren i ADB-sektionens IT:s korridor. Tänk om den är till för anställda som inte presterar? Jag försökte få kollegan H, som är lite mindre än jag, att krypa in i den. Men hon ville inte. Hon litade inte på att jag skulle hjälpa henne upp igen. Och det var nog rätt tänkt av henne, för se jag kan ju vara rätt elak, har jag hört. (Samtidigt gillar jag H, så jag hade nog bara skojat en stund.)

Bur för anställda som inte presterar?

Det har regnat hela dan här och nu i kväll har det börjat blåsa så förskräckligt. Jag såg på mina push-notiser från media på mobilen att alla tåg söder om Stockholm är inställda på grund av stormen. Anna ringde nyss från flygplatsen uppe i norr där hennes plan hem till civilisationen igen är försenat på grund av snö… Jag undrar hur lilla mamma har det. Hon befinner sig i stormens centrum…

Det regnade mycket här redan i morse… Granen på framsidan svajar nu betänkligt i blåsten. Notera det hemska blå skenet från en balle* mittemot. *ryser*

 

Denna drar jag över mig i bästefåtöljen. Sen kan ju somliga få vara avundsjuka på det.

Min fredagskväll tillbringar jag nog under pläden med min bok på gång. Jag har lärt mig att en numera inte säger

deckare

utan

spänningsroman.

Trams! Det har alltid hetat deckare och det kan det väl få fortsätta att göra även om varken Sherlock Holmes eller Agaton Sax är med?!

Min bok på gång är för övrigt den tredje delen i Camilla Grebes och Åsa Träffs serie om terapeuten Siri Bergman och hennes kollega Aina. Jag har inte läst böckerna i riktigt rätt ordning, vilket egentligen hade varit bäst. Efter denna har jag bara den femte och sista delen kvar att läsa – och den kom ut i alldeles nyligen och står därför på önskelistan. Riktigt spännande böcker ingår i serien och här kan du läsa vad jag tyckte om de andra delarna:

Någon sorts frid (del 1)

Bittrare än döden (del 2)

Mannen utan hjärta (del 4)

Nä, jag ska inte glo på nån broilermusiktävling på TV i afton, jag ska LÄSA, som sagt. En bok som handlar om tofflor är ju alltid bra…

Böcker som handlar om tofflor är ju alltid bra.

Vad händer hos DIG i kväll, dårå??? Vågar du berätta får du gärna göra det i en kommentar här nedan.

*en balle = en balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Resor, världen och kärleken övervinner allt #LoveWins

Ett inlägg om resor och kärlek.

---

 

Regnbågshuvud på bloggens statistiksida.

 

Mitt regnbågskollage på Instagram.

Igår jublades det i familjen! Det stora landet i väst, USA, sa ja till samkönade äktenskap. Eller egentligen sa man ja till att inga delstater får förbjuda samkönade äktenskap. Detta har nämligen varit nåt som staterna själva hittills har kunnat bestämma om. Den första staten som tillät samkönade äktenskap var Massachusetts år 2004. Sen dess har ytterligare 35 stater sagt ja till det och samkönade par har även kunnat gifta sig i huvudstaden Washington DC. Nu får de andra 14 staterna foga sig, alltså. Men det var med minsta möjliga marginal – en röst – som förslaget röstades igenom och naturligtvis finns det kritiker. Hur som helst, de flesta som jag noterade jublade (inte bara inom Familjen Gay). Till och med WordPress, där jag bloggar, la in regnbågsfärger i huvudet på statistiksidan… Själv gjorde jag ett litet regnbågskollage och la ut på Instagram för att visa hur jag gläds åt #LoveWins.

USA var verkligen inte först med att tillåta samkönade äktenskap, men kanske störst i världen. Och det är väl därför gårdagens beslut fick sån uppmärksamhet. Jag tycker att du ska ta dig tid att kika på den här kartan en stund. Den berättar nämligen att homosexualitet fortfarande är olagligt i vissa länder. I vissa länder är homosexualitet ett brott behäftat med dödsstraff. Så ja… vi har en lång resa kvar… Och jag hoppas att du inte stödjer dessa länder genom att resa till dem!

För egen del reser jag ingenstans. Jag skippar till och med eftermiddagens Galenfestival inne i centrala Uppsala, trots att den lockade mig. Jo, jag ska till Himlen en sväng idag och till mamma om ett tag för att fira högtidsdag. Längre än så får man inte resa när man är livegen, nämligen. Utlandssemester har jag slutat drömma om. År 1996 var det sista året jag var utomlands. Eller nej. Jag var ju i Danmark året därpå och nån tur till Åland har det väl blivit också. Jag får fortsätta drömma och titta på andras bilder och läsa om andras minnen från deras resor. Maj gadd, det låter hur grinigt som helst, men faktum är att jag inte känner mig särskilt grinig, snarare konstaterande: att resa är inte för mig.

Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att jag drömmer mig bort. Dagligen… Jag skulle till exempel kunna tänka mig en tripp till Nora för att mordvandra, men bensin är dyrt. I stället njuter jag av att titta på min samling Maria Lang-böcker, ett helt hyllplan. Samlingen är nästintill komplett – jag saknar bara två av de fyra ungdomsdeckare Maria Lang skrev.

Min Maria Lang-samling.

På mammas födelsedag har vi tänkt ge oss iväg på en liten bilresa hela dan. Vi åker söderut och ska luncha på ett ställe som vi både bävar för och längtar till. Därefter gör vi en liten roadtrip tills mamma vill åka hem. Nu är det hon som fyller år och hon som får bestämma. Det känns bara som om det är så förtvivlat lite jag kan göra för att hon ska känna sig firad… Några småpaket får hon, men vi ska också, före själva födelsedagen, införskaffa en mobiltelefon till mamma. En mobil hon klarar av och som jag kan hjälpa henne med på distans om det behövs (tack för manualer på nätet!)

Och DÄR kom dagens första regnskur!

Idag reser jag till Himlen i alla fall. Därifrån reser vi ingenstans utom möjligen till Indien via TV:n i kväll. Indian summers verkar vara en rätt häftig serie, tyckte både Fästmön och jag efter att vi såg första avsnittet förra helgen. Jag tog en rejäl sovmorgon idag så förhoppningsvis klarar jag av att hålla mig vaken klockan 21.45 och en timme framåt.

Vad händer hos DIG i helgen? Reser DU nånstans nu eller senare i sommar? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svag karaktär och andra drag

Ett inlägg om böcker och utflykter.

---

 

För länge sen läste jag ett citat som jag har burit med mig genom åren:

Var är den mänskliga karaktären lika svag som i bokhandeln?

Budskapet i orden på det här bokmärket har jag svårt att se, trots att älskar böcker. Den fula figuren förvirrar ytterligare. Aningen långsökt, är mitt omdöme som kommunikatör…

Orden är Henry Ward Beechers, en amerikansk 1800-tals prälle och bror till Harriet, hon som skrev Onkel Toms stuga. Den som inte har förstått det än bör upplysas om att jag är synnerligen svag för böcker. Det innebär att om jag får en liten förfrågan att skriva om nånting bokligt utan att få ersättning för det – så gör jag det! Med glädje, mitt inlägg igår till trots.

På midsommardagen drog jag vinnaren i min lilla utlottning av en pocketbok. En som har hakat på den trenden (?!) är Uppsalaewa, som själv deltog i min utlottning. Tyvärr kunde bara en person vinna, men Ewa blev inspirerad till att ha en egen utlottning. Det är liiite oklart vilken bok hon lottar ut, men det är en begagnad pocketbok. Om du går in på det här inlägget, läser det och svarar på en fråga (”gissa resmålet”) som kommer mot slutet av texten, är du med i Ewas bokutlottning. Dragningen sker på fredag!

Nån dragning blir det inte här idag eller på ett tag, men vi ska dra ut på utflykt idag i alla fall. Fästmön har jobbat tre tuffa pass och är nu ledig i två dar. När hon har jobbat har jag inte bara förlustat mig. Jag har städat, tvättat, bäddat rent, träffat familjen, telefonerat med mamma och sökt jobb också. Det vill säga gjort både roliga och mindre roliga saker, en del till och med trista. Så att dra på utflykt en måndag som denna känns helt rätt. Då får vi båda lite input och det enda det kostar, egentligen, är bensin i bilen och tiden. Men jag tycker att det är bättre att göra nåt vettigt med tiden än att sitta hemma och deppa.

Igår kväll gjorde vi en annan liten utflykt, en nostalgitripp. Jag trodde vi skulle glo på engelska antikviteter på TV. Inte blev jag besviken när SvT1 i stället visade två avsnitt av Fem myror är fler än fyra elefanter! Det var underbart att se Magnus, Brasse och Eva – nu borta alla tre – sjunga och laja bland bokstäver och siffror och begrepp. Brasses lattjolajbanslåda gör jag då och och då en variant av på Instagram, men mina följare där är alldeles för duktiga och listar genast ut vad som ska bort. Och visst klarar väl du också att se vilken av de fyra bilderna nedan som ska bort??? 

Fyra bilder – och en ska bort! Vilken och varför?

Vår söndagskväll avslutades med reprisen av Indian summers. Maj gadd, vilken bra serie! Läs mer vad jag tycker om den här medan jag gör lite annat än sitter vid datorn.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag som gjord för glass eller bär

Ett inlägg om denna soliga fredag, veckan som kommer, högtidsdagar och synpunkter.

---

 

Jag har fortfarande kvar nån 88:an i frysen från förra året också. Tyvärr är det inte min favoritglass. Det är väl därför den är kvar…

Ytterligare en dag med sol. Och dessutom fredag. Inte för att det spelar mig nån större roll vilken dag det är, men igår blev det bestämt att Fästmön kommer till mig. Yngsta bonussonen ska till sin pappa i två veckor nu och äldsta bonusdottern, som är hemma på sommarlov, torde inte behöva nån barnvaktning. För min del blir det bättre ordning när Anna är här, så man kan säga att Toffelvaktning behövs, utan att gå närmare in på vad det innebär. Jag gillar inte att klänga på nån, att vara beroende, men isolering hjälper inte heller.

Det är en dag som gjord för glass! Eller bär… Jag ska låta Tokerian öppna och packa upp varor, men sen pinnar jag över för att inhandla förnödenheter till helgen. Två paket vaniljglass ligger redan i frysen, inköpta på extrapris för fem kronor styck. Kanske kan några bär få följa med mig hem idag. Och så nånting som vi kan äta till middag.

Anna jobbar administrativt några dar den här veckan. Idag slutar hon ganska tidigt, så jag åker och hämtar henne. Gissningsvis blir det den vanliga väsk- och fraktcirkusen därefter, men jag hoppas också att vi kan göra nån liten utflykt om det fina vädret håller i sig. Jag har varit alldeles för dålig på att gå ut den här veckan och jag behöver både ljus och frisk luft. Vi får se vart det bär hän. Helgen ligger blank framför oss även om idéer finns. Enligt väderappen ska det bli varmt. Nåt regn är inte i sikte förrän söndag.

Nudelmiddagen hann sväljas innan mamma ringde.

Igår ringde mamma just som jag svalt sista tuggan av min nudelmiddag. Jag hade tänkt ringa senare, men hon förekom mig. Det som nu är på tapeten är inte längre perkolatorn utan 80-årsdagen. Det var exakt en månad dit igår. Jag har föreslagit en utflykt till annan ort i Östergötland under själva Högtidsdagen – om jag får lov att åka ner några dar trots att jag är livegen. Mamma vill nämligen inte vara hemma och hon vill inte bli firad annat än av mig. Tyvärr är det inte så lätt eftersom det är väldigt begränsat vad min ekonomi tillåter. Bara bensinen kommer att gå på närmare en tusing. Dessutom är jag inte i toppform för firande. Men självklart vill jag göra nåt fint och bra för min mamma på hennes 80-årsdag! Jag har nån idé om present som jag la fram igår. Inte världens roligaste, men nåt som skulle vara bra för både henne och mig.

Innan det ska firas 80-årsdag ska det firas midsommar – och det redan nästa vecka! Fast nåt större firande blir det inte här. Anna har fått ändrat schema IGEN och nu jobbar hon visst kväll både midsommarafton och midsommardagen. Att käka sill och dricka snaps klockan 21 känns inte så lockande. Nåja, det som är bra är storhelgstillägget som hon torde märka i lönekuvertet.

Nästa vecka händer inte så mycket heller, mer än att det, som sagt, blir midsommar. Anna är kanske här, men jobbar förstås mycket som vanligt. Jag ska klippa mig på tisdag kväll. Det ska bli skönt, för jag blir så varm av håret trots min korta frisyr. Annars är jag rätt nöjd med frisyren just nu, trots att den inte är lika kort som tidigare.

Vännen A har signalerat att hon tänkte titta in nån kväll efter jobbet för en liten inspektion, tror jag. Det är alltid trevligt med vänbesök!

Bär piggar upp! Och snart kanske jag kan plocka blåbären gratis i skogen i stället för att köpa dem dyrt på Tokerian.

Livet känns lite torftigt just nu. Jag städade igår, men det kan jag inte göra varje dag. Inte blev jag mycket piggare heller av att leka rörmokare igen före läggdags. (Jag får fan inte ordning på handfatet i badrummet!) Det torftiga blir mer påtagligt sommartid – av olika skäl, inte bara det att jag inte kan åka på nån semester som alla andra (det är jag van vid att inte kunna). Jag känner mig understimulerad, men började läsa mitt recce-ex av en ny thriller igår och DET är ju alltid roligt. Det gäller att finna på saker som håller såväl modet uppe som intellektet alert, vilket inte är det lättaste alltid. Men glass och bär, har jag hört, är alltid bra och uppiggande, även om det finns människor som tycker att jag lever ett slösigt liv när jag äter sånt. Det får mig att undra vilka liv dessa människor själva lever när de har så många synpunkter på mig och hur jag lever… Det är nämligen inga vänliga och omtänksamma synpunkter, utan ganska elaka och oförskämda. Men det är väl meningen att orden ska göra ont och illa. Det kanske skulle behövas en och annan glass där. Eller nåt bär.

En trevlig helg önskar jag alla trevliga! Glad blir jag för ett avtryck i kommentarsfältet innan du flaxar vidare. Du behöver inte skriva en roman eller självbiografi, det räcker med ett hej och en hälsning.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vredens tid

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det är alltid roligt att göra nya, litterära bekantskaper. I julklapp av Fästmön fick jag de två inledande böckerna i en serie signerad Stefan Tegenfalk. Nu har jag läst den första boken, Vredens tid, en bok som tangerar Uppsala lite grann. Dock inte så lyckat, dessvärre…

Boken inleds med en krock med dödlig utgång på riksväg 72. Sen fortsätter en ny historia fem år senare. Kommissarie Walter Gröhn får en praktikant, Jonna de Brugge. Det udda paret får i uppdrag att snabbt och smidigt lösa ett fall där en hög jurist tycks ha tagit livet av en taxichaufför. Så följer flera mord och alla är de lika konstiga. Men två klipska hjärnor, en mängd poliser och en och annan journalist kommer sanningen på spåret.

Jag tycker att det här är en både spännande och… ska jag säga… fyndig (?) deckardebut. Men jag har några invändningar. Om man ska skriva om platser i Uppsala bör man till exempel veta att vi säger

Stora torget eller busstorget,

inte 

Stortorget.

Vidare är jag fullt medveten om att cancer idag inte alltid är en sjukdom med dödlig utgång, men att en bortopererad hjärntumör inte innebär nån som helst konvalescens känns lite för fantasifullt.

Det som emellertid får mig att undra om boken har lästs igenom av nån förlagsredaktör är det faktum att man på sidan 202 i pocketversionen tömmer en bil på bensin för att på sidan 230 sen åka iväg med sagda bil – utan att ha tankat den. Det känns mer än fantasifullt.

Men nu ska jag inte bara gnälla! Även om jag läser att bokens personer inte har några motsvarigheter i verkligheten tycker jag mig ana att Ulrica Schenström och Anders Pihlblad har fått låna vissa ”drag” till karaktärerna Ulrika Melin och Jörgen Blad. Men, men, det kan vara jag som är fantasifull.

Det totala Toffelomdömet blir högt, trots Uppsala- och bensinmissarna. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien, Nirvanaprojektet. Särskilt som slutet i Vredens tid är som det är…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Status Quo Aquostic Live At The Roundhouse

Ett inlägg om en konsert.

---

 

Nä, jag är inte i London. Jag är livegen, remember? Då får man inte resa utomlands ens om man har råd. Råd har jag inte, men goda vänner. Jag har tillbringat eftermiddagen tillsammans med Status Quo.

Status Quo. (Bilden är lånad från bandets webbplats.)

Hela eftermiddagen blev det förstås inte. Men en och en halv timme, lite drygt, lyssnade jag. Drömde mig bort, mindes ett annat liv… Jeansjackor, lukten av bensin och cigarretter, smaken av pepparmintcerat. (Jag fick ceratet i julklapp samma jul som jag fick vinyl-LP:n Quo.) Och killen med de runda brillorna på sin röda och vita Puch Alabama… Allt till tonerna av Status Quo.

Visst lät de lite äldre. Visst lät vissa av låtarna från konserten på The Roundhouse lite… entoniga… Men när Paper plane flög ut genom högtalarna, tätt följt av Caroline, då var Matchstick Men bättre än de fyra skalbaggarna från Liverpool.

Tack, Kev, för upplevelsen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Administration… eller byråkrati, om du så vill

Ett irriterat, men tacksamt inlägg.

---

 

Beslutet om att jag fick biljetter. Fast det kallas Respenning.

Snart har hela dan passerat och jag har bara gått med dammvippan, resten har jag inte hunnit. Varför? Jo, för att jag bestämde mig för att försöka ta hjälp från Arbetsförmedlingen med biljetter för att kunna resa till min intervju på måndag eftermiddag. Det är fantastiskt att ingen INGEN har kunnat upplysa mig om att jag faktiskt kan få den hjälpen – förrän idag. Jag har ju varit arbetslös av och till sen 2009. Däremellan har jag jobbat och de första åren hade jag avgångsvederlag. Då behöver man ingen ekonomisk hjälp. Men när man går på a-kassa får man räkna varenda spänn.

Det var min handläggare Alexandra Norlén som berättade för mig i ett mejl idag på förmiddagen att jag kan få hjälp med biljetter om jag måste resa till en intervju. Det hade jag ingen som helst aaaning om. Jag har ju hela tiden försökt klara mig själv så gott det går. Vem vill ligga samhället till last? Inte jag, helst. Men det är dyrt att resa. Nu har jag 85 kronor på mitt busskort och det räcker in till stan och tillbaka på måndag. I Stockholm hade jag tänkt gå mellan Centralen och Östermalm, men nu har jag fått T-banebiljetter – också! Det tackar jag och mina hälsporrar varmt för! Det går bra att gå i fem minuter för mig, sen får jag skitont i fötterna, nämligen.

Chokladpengar funkar inte i p-automater.

Jag hittade två guldpengar till p-avgift, så eftersom jag har bensin i bilen tog jag den in till Arbetsförmedlingen i stan för att få biljetthjälp. Med mig hade jag ett mejl från min handläggare samt kallelsen till intervjun. På Arbetsförmedlingen var det dystert som vanligt, men inte mycket folk. Jag fick säga mitt ärende och blev tilldelad en nummerlapp av en man. Väntetiden blev ganska kort, men jag hade bok med mig. När det blev min tur kunde tjejen som skulle hjälpa mig inte göra det – för hon kunde inte. Hon bad då mannen som hade gett mig nummerlappen om de kunde byta plats så att han kunde hjälpa mig medan hon delade ut nummerlappar under tiden (det var ingen särskilt strid ström alls idag…). Mannen ville inte. I stället fick jag vänta tills tjejen blev avlöst av två yngre män.

Per tog emot mig så snart han hade startat sin dator. Jag förklarade mitt ärende, visade mina papper och min legitimation. Men datorn ville inte riktigt vara med och Per verkade osäker på det mesta eftersom han frågade den andra killen om saker hela tiden. Ingen av dem visste om jag kunde få hjälp med bussbiljetter i Uppsala och tunnelbanebiljetter i Stockholm. Efter en stund erbjöd han mig en stol. Jag tackade och satte mig, för är det nåt hälsporrarna inte gillar så är det att jag står rätt upp och ner. Pers dator hade sen uppenbara problem med PDF:er och att skriva ut. Till sist fick jag emellertid beslutet med ärendenummer. Ärendenumret skulle jag uppge när jag ringde, sa Per, för jag fick själv ringa till AF:s reseenhet och fixa biljetter. Telefonnumret till reseenheten fick jag på en handskriven lapp av Per. Några instruktioner kunde jag inte få eftersom utskrifterna och PDF:erna krånglade. Men jag satte mig helt enkelt i bilen utanför (jag hade parkeringstid kvar) och ringde. Jag behövde inte alls uppge ärendenummer, utan det var mitt personnummer som skulle anges. Och det kan jag ju. Efter ett par knapptryckningar kom jag fram och fick snabb hjälp – biljetter till såväl tåg som tunnelbana kom per sms medan vi pratade! SÅ ska det gå till, tycker jag!

Byråkratins kvarnar – och teknikens – malde annars otroligt långsamt idag, tycker jag. Vidare anser jag att det är anmärkningsvärt att Arbetsförmedlingen har personal anställd som inte kan – eller vill? – hantera de egna systemen. Har man plockat personal direkt från gatan, eller? Jag vägrar nämligen att tro att jag är den enda i hela Uppsala som kommer och behöver få biljetter för att kunna resa till en anställningsintervju. Vad gäller PDF- och skrivarkrånglet kunde jag ha erbjudit min hjälp, men jag har slutat jobba gratis och tänkte att de som har lön för väl göra skäl för den.

Jag är glad och tacksam för informationen om den här möjligheten från min handläggare, hjälpen och biljetterna, men mycket undrande inför kompetensen hos personalen på Arbetsförmedlingen. Igen.

NU är klockan snart halv fyra och jag ska äntligen sätta dra fram dammsugaren! Förbereda mig inför intervjun får jag göra i morgon, helt enkelt, för nu fikar folk och sen går de hem.

Stort TACK också till Rexxie som försåg mig med denna matnyttiga länk om flyttningsbidrag och ersättning för intervjuresa! (Det är ju en PDF, så det kanske grabbarna på AF i Uppsala inte klarade av.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svettigt bland dammråttor och sekiner

Ett svettigt inlägg.

---

 

Idag var det utbetalning från a-kassan.

Idag var det utbetalning från a-kassan. Jag har just suttit med mina räkenskaper och det var svettigt, kan jag meddela. Men det gick ihop sig även denna gång. När månadens alla räkningar, inklusive ett linsinköp, var klara stod jag på plus minus noll. Min glädje var tämligen stor när jag loggade in på banken och såg arvode för skrivuppdrag motsvarande det a-kassan dragit av på dagens utbetalning samt en insättning från inkomstförsäkringen. Jag trodde att mina dagar var slut på den senare och jag känner mig stenrik! En del av dessa pengar ska jag leva på den här månaden, resten går till katastroflådan. För nästa månad blir det lika svettigt igen. Om det inte sker några mirakler. September har inte visat upp några mirakler, men jag har goda vänner som har supportat mig och det är jag evigt tacksam för! I framtiden lovar jag att återgälda – på nåt sätt.

När man är arbetslös får man inte skaffa sig nya kreditkort och det är rätt och riktigt. Några korta lån per mobilen vill jag inte heller ta – det är ju inte ens säkert att jag får. Och min id-kortslösa lilla mamma vill jag inte heller be om pengar. Jag har emellertid alldeles nyss telefonerat med henne och om ungefär en vecka får hon åka till polisen igen och kvittera ut sitt nya id-kort. Fråga mig inte hur farbror Blå har ordnat detta, men ordnat det har han! Det har varit rejält svettigt och oroligt kring detta också, så jag är så tacksam för hjälpen. Alternativet hade varit att jag hade åkt 60 mil för att intyga att mamma är mamma. Eftersom jag har lite dåligt med pengar (!) hade det varit ganska svårt. Men jag har ett plastkort för bensin och räkningen kommer i efterskott. Så det hade gått. Men hjälp, så onödigt!

Den fasta telefonen hos Telia ryker nog.

Idag har jag suttit och funderat över hur jag ytterligare ska försöka få ner mina kostnader. Det troliga är att mitt fasta telefonabonnemang ryker. För jag tycker i ärlighetens namn att Telia, där jag är kund, inte har rimliga priser. Detta kvartals räkning från Telia var på 688 kronor. Av dessa är 664 kronor abonnemangsavgifter inklusive nummerpresentation och fakturaavgift (trots att jag har autogiro och kostnaden dras direkt från mitt konto). Jag har alltså använt min fasta telefon för 24 kronor. Nej, abonnemangs-avgifterna står inte i paritet med hur mycket jag använder min fasta telefon, Telia!

Jag har städat också i eftermiddag och det har trillat in ett Officepaket i min postbox med produktnyckel och hej å hå så att man ska ladda ner saker och ting från Microsofts webbplats. Inte vet jag vilket av dessa som har gjort/gör mig mest svettig. Men duscha och tvätta håret behöver jag och sen måste jag få i mig lite mat. Nudlar hade jag tänkt först, nu blir det thaisoppa och bröd i stället.

En liten present ska det bli till den som går i pension.

I morgon ska jag inhandla en liten present av nåt slag till pensionsavtackningen jag ska på tisdag kväll. Frågan är bara vad man köper till nån när man dels har en väldigt begränsad budget, dels vet att den här personen har typ ”allt”… Det är i alla fall fredag i morgon, jag har gått ner några kilon i veckan men fredag = helg och då får man svulla. I morgon festar jag på micropopcorn från köksskåpet och öl från kylskåpet!

 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skit-Sverige!

Ett förbannat inlägg.

---

 

Mamma på kvällspromenad med mig på sin 79-årsdag i juli i somras. Jag intygar på heder och samvete att det är hon!

Jag trodde aldrig att jag skulle häva ur mig det jag gör i rubriken, men i kväll gjorde jag det. Högt och tydligt i min ensamhet skrek jag:

Skit-Sverige!

Nog för att a-kassans regler är knäppa och obegripliga… Jag undrar om inte det jag hörde i telefonen i kväll är snäppet värre. Det var lilla mamma som ringde och hon var gråtfärdig och mycket uppstressad och orolig. Hon har nämligen ingen giltig legitimation och har stora svårigheter att skaffa sig en ny.

Detta är bakgrunden:

I förra veckan skulle mamma hämta ut medicin. Det gör hon regelbundet. Precis som alla andra legitimerar hon sig. Men nu sist blev det nästan stopp: apotekspersonalen upptäckte att mammas legitimation hade gått ut – FÖR ÖVER ETT ÅR SEN. Nu är det en liten kommun mamma bor i. Hon är ganska ”känd” där: hon är född på orten, har bott där större delen av sitt liv och har en stödkrage eftersom hon har en sjukdom som gör henne handikappad.  Detta är säkert skälet till att ingen har upptäckt att mammas legitimation har gått ut – varken på banken eller apoteket har man tittat

så noga,

på hennes framsträckta id-kort, gissar jag. Det är naturligtvis både fördelar och nackdelar med det. Nu visade det sig att det skulle bli en nackdel.

Idag skulle mamma få hjälp av tant och farbror Blå att åka till polisen och ordna en ny legitimation. Men hos polisen blir det tvärstopp. Att mamma verkligen är den hon är syns på det utgångna id-kortet – om man jämför fotot med den verkliga personen. Det räcker inte. Hon kommer dit med två vänner, som hon har känt i 30 år –  varav den ena är en pensionerad polis (!). Båda intygar att hon är hon. Det räcker inte heller.

Det är endast en nära anhörig som räknas om man inte har nån giltig legitimation. Mamma är änka och hon är inte sambo, hon har inga föräldrar, farföräldrar eller morföräldrar i livet, hon har inga syskon, ingen vårdnadshavare, ingen god man, ingen familjemsförälder, ingen arbetsgivare. Hon har bara mig. En dotter. Och jag bor 30 mil bort. Ska jag, hennes enda barn, åka sextio (60) mil för att mamma ska få ett id-kort? Till saken hör att jag är mer eller mindre livegen med tanke på min situation. Eftersom jag knappt har mat för dagen (idag åt jag nudlar för 3:90 kronor) har jag knappast råd med bensin för de 60 milen.

Mamma är 79 år. Hon blir 80 år nästa sommar om hon får leva. Jag vet, jag kan intyga det. Men jag bor inte i Metropolen Byhålan och kan göra det. Mamma är inte kriminell. Hade hon varit det hade en utredande polis kunnat intyga att hon är den hon är!!! Ja, det är sant!

Men farbror Blå är envis och ska försöka hjälpa mamma. Om det inte går vet jag inte hur vi ska lösa det. To be continued, alltså…

Det här är Sverige 2014. Skit-Sverige. Mitt land, när det visar sig från sin allra sämsta sida.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »