Husets Vackraste Rum är mitt!

Ett inlägg om gamla, nya och nyare kontor, avslutat med lite god mat.

---

 

I morse fick jag Husets Vackraste Rum på jobbet. Det blev mitt nya kontor. Tack vare arbetskamraterna blev det fart på lokalvårdarna och jag kunde börja rulla in grejor redan vid niotiden. Jag har fått ett hörnrum på första våningen med fönster åt två håll. Genom det ena fönstret kommer eftermiddagssol, genom det andra ingen sol alls. Det blir alldeles perfekt, tror jag, som inte vill ha för ljust och varmt på kontoret. Fyra krukväxter hemifrån följer med mig till jobbet i morgon. Det blir inte samma växter som på min förra arbetsplats, eftersom två av dem trivs så bra hemma att de blommar eller är på väg att blomma. Den tredje, gröna växten, kardemummablomman, är emellertid nerstoppad i en papperskasse tillsammans med en garderobsblomma (som inte behöver så mycket ljus), ett paradisträd och en pelargon. (Nu tror jag att Belgiska Anna blir lite stolt över sin gamle kömpis för att den senare kom ihåg alla namnen på växterna!) Men idag förblev fönstren tomma. I stället piffade jag min lilla besöksplats. Eh… ja…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Datorn med skärm, docka och tangentbord rullades in först. De urdragna kablarna stoppades i dockan respektive uttag och väggen. Sen startade jag datorn – och BAM! Den fungerade! Fast jag hade ju förstås inte nån kontakt med nåt nätverk. Suck… Jag som

kan själv

fick till min stora irritation kontakta expertis analogt – jag kunde ju inte mejla servicedesken… Strax kom en ung gosse, sonderade, grejade lite… och bytte uttag i väggen. Datorn fungerade – och jag hade nätverkskontakt utan att behöva SLÅ PÅ DATAMASKINEN, som en skulle göra om en hade följt den gamla norska manualen jag hittade i en låda. Jag är emot allt våld!

”Slå på datamaskinen” behövde jeg ikke!

Vid elvatiden hade allt flyttande gjort mig lite hungrig, så jag åkte upp till matsalen på översta våningen och tog ett päron. Flämtade till vid åsynen av den vackra utsikten, Uppsalasilhuetten med slottet och domkyrkan, från ett av fönstren… Och tänk! Om ett år ska vi flytta till ett alldeles nytt hus, relativt kontorslöst, bakom slottet, nära Botaniska trädgården…

Utsikt…

Nu kan jag bara hoppas att jag får följa med. Eftersom jag är i statens tjänst är det sex månaders provanställning som gäller innan det kan tänkas bli en tillsvidareanställning. Jag vet inte om jag håller måttet, vissa stunder känner jag mig så osäker att jag börjar undra om jag inte är den där bluffen trots allt. De sju svåra åren har onekligen satt vissa spår. Men andra stunder känner jag mig trygg att jag är på rätt bana tack vare att jag har chefer som är väldigt tydliga.

Under eftermiddagen har jag varit på min första avdelningskonferens. Där fick vi den senaste informationen om huset som ska bli allas vår nya arbetsplats om ett år, ungefär. Och så fick vi grupparbeta i team. Eftersom mitt team består av mig och två – tre än så länge vakanta tjänster fick jag hänga på min numera före detta rumskompis R:s team. Det var intressant och lärorikt. Efter redovisningar, diskussion och avslutning kunde vi rensa våra hjärnor med att titta på vackra bilder från en helt fantastisk seglats som en av medarbetarna gjorde i april. Konferensen rundades sen av med en härlig vårbuffé. Jag fick en vegetarisk tallrik som kanske var mer vacker än god. Eftersom jag inte kunde äta allt på den (gurka och råa rödbetor tycker gallan att jag ska vara försiktig med) fick jag komplettera med några munsbitar från den övriga buffén.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu… Nu ska jag ta en surfrunda bland de bloggar jag följer. Det var länge sen jag hade tid att läsa varje dag, men ett par gånger i veckan försöker jag hinna med. Men sen ska jag hasa ner i bästefåtöljen och läsa min spännande bok på gång – jag fick ju uppföljaren häromdan av författaren!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Full dag, tom skalle, påfyllning på väg

Ett inlägg om inre påfyllningar och tömd skalle – utanpå.

---

 

Den här dan började inte så bra. När jag kom till jobbet var min skärm alldeles svart. Hur jag än klämde och kände på kablar etc ville den inte vara med. Så jag sprang ner till ADB-sektionen IT och fångade upp en av stjärnorna där. Efter en stunds micklande och en omstart av datorn fick skärmen liv igen. Vilken tur att somliga har magiska händer!

Vi har stjärnor på vår ADB-sektion.

 

Jag försöker hinna med hösten en stund varje dag.

Jag var sen i morse, men tack vare att grannen visat mig snabbaste bilvägen till jobbet var jag där på tolv minuter blankt. Därför fick jag vänta i friska luften i fem minuter. Idag var det fem grader varmt och ljuvligt skönt, om än inte soligt. Hösten fortskrider utanför och jag försöker få en stunds utevistelse varje dag även om det blir korta visiter.

Det har varit en hektisk dag på jobbet. Det fullkomligt trillar in arbetsuppgifter. Jag är inte världens snabbaste – än! – så det går inte alltid fort. Idag fick jag i alla fall iväg ett granskat dokument till dess författare samt påbörjade en ny granskning. Och kämpade med allt runt omkring, administration av diverse slag. Det är verkligen inte lätt att ta in all. Men jag lär mig och det går framåt och nu har jag provat på många saker – och märker till min förvåning hur mycket jag faktiskt tar in. Känslan att en inte är varken obildbar eller outvecklingsbar är rätt skön. Det ska bli väldigt roligt att få visa en före detta kollega min nya arbetsplats på måndag när hon dyker upp för en lunch!

Det var ganska skönt också att läsa i media att trenden att fler äldre får jobb håller i sig. En är inte helt värdelös, alltså. Det är hela tio procent fler tjänstemän över 50 som fick nytt jobb under årets tre första kvartal jämfört med samma period förra året, visar statistik från Trygghetsrådet. Det är till och med många över 60 som får nytt jobb.

Efter arbetsdagens slut tuffade jag vidare till M som tog itu med min kalufs. Det är alltid trevligt att träffas och prata, vare sig det handlar om böcker, nytt jobb eller rökande grannar (inte mitt problem för tillfället). För min del blir det en stunds skön avkoppling också. Jag bara sätter mig och blir fixad i huvet. Eller utanpå, dårå.

På hemvägen stannade jag till vid Tokerian för att handla lite mat och vid apoteket för att hämta ut lite medicin. Jag passade på att kolla om mina mediciner går att köpa utan recept, för jag tycker att det har blivit så krångligt att förnya recept. Två av tre kan jag köpa utan doktorns inblandning, men det blir förstås dyrare. Eftersom jag behöver även den tredje medicinen slipper jag inte från att kontakta mottagningen. Fast jag vägrar att använda Mina vårdkontakter, jag ringer och läser in på en telefonsvarare. Sen tar det fem jävla vardagar innan det finns ett e-recept på apoteket.

Idag fick jag ingen post som gjorde mig arg. Jag fick bara räkningen på min månadsavgift för bostadsrätten. Jag betalade den direkt. El- och vattenförbrukningen var ungefär som förra månaden, men jag gissar att det märks skillnad vid nästa faktura.

Men nästan bäst av allt idag var att jag via e-post fick min första lönespecifikation på över ett år. Nästa vecka trillar det in lön för de fem dar jag arbetade i september. Förhoppningsvis kommer en liten peng från a-kassan då också, men det kan en aldrig så noga veta, förstås. Hur som helst, känslan att få en lönespecifikation var ganska skön. Jag får påfyllning på kontot…

Nu ska jag fylla på kroppen med ett par rostade mackor också. Lunchen bestod av fisk som smakade nästan okokt. Eller också var det de förbannade morötterna som hade hittat in i min lunchlåda från Findus. Det är bara en sak jag gillar med morötter: färgen.

Idag lagade Findus fiskgratäng med dillsås och alldeles för många morötter.

Bäst idag blir det klockan 21. Då åker jag och hämtar Fästmön som kommer på snabbvisit över kvällen och natten.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kablar, också!

Ett inlägg om arbetsmiljö.

---

 

För ett par månader sen skulle det göras skyddsrond på jobbet. HA! De passade på när jag var sjukskriven, vilket irriterar mig något. Det är ju inte världens bästa miljö att jobba i, nämligen, och jag hade ett antal synpunkter att lämna…

Att vara sex personer i ett utrymme dimensionerat för knappt hälften har sina nackdelar. Och fördelar. Personligen tycker jag att nackdelarna överväger.

Ingen som helst luftcirkulation gör att luften tar slut ganska snart. Det dröjer inte länge innan folk sitter och gäspar. Hjärnan känns trög.

Men värst av allt i arbetsmiljön är dessa sabla kablar som ligger överallt! Särskilt trådlöst är det ju inte ute i verkligheten. Här är en bild som jag tog idag på eftermiddagen på några av de kablar som ligger och ”skräpar”:

Några få av alla de kablar och sladdar som ligger på golvet, strax till vänster om min arbetsplats.

Du kanske inte tycker att det där ser så farligt ut. Men betänk då att alla dessa sladdar går mellan uttag och utrustning. På flera ställen… Jag sitter längst in i hörnet och tro mig, det är en hinderbana att ta sig dit!!! Det är inte bara en gång jag har snavat och nästan rivit ner eller haft sönder nånting.

Då och då tittar nån chef från IT in, glor på kablarna och skakar på huvudet. Säger:

Det där måste vi åtgärda!

Men nu har jag jobbat på samma ställe i snart sju månader och inget har hänt. Tänkte tipsa dem om KranEl AB som faktiskt har en hel del bra lösningar, bland annat vad gäller lyftanordningar. Kanske skulle det räcka med en enkel strömskena eller en pelare i vilken kablarna löper. Vi behöver kunna vara rörliga i vårt jobb och det behöver vår utrustning också. Framför allt behöver de hos oss som ska flytta och lyfta saker ha en bra och funktionell radiostyrd lösning. Det borde vara ganska enkelt ordnat med nån av de smarta produkter som företaget erbjuder. Jag ska nog skicka ett mejl… Eller bör jag ta det med snigelpost – ifall nån har råkat riva ur kablarna..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inflammerat och inplastat

I eftermiddag fick jag äntligen sticka iväg till Nål-Janne för lite akupunktur. Det har varit en urhektisk dag där jag knappt har hunnit gå på toa eller ta rast på jobbet. Men jag fick också beröm och positiv feedback av M, som är chef, och det tar jag åt mig och gömmer i hjärtat. Men jag blev jättegenerad och låtsades inte höra.

Lunchen inklusive haltande promenad till Syltan fram och tillbaka stressade jag i mig på 20 minuter. Och då åt jag både fjärtsoppa (utan fjäsk fläsk) och pannkakor. Jaa, du ska veta att jag var rädd att Janne skulle sätta en nål i min mage, då hade ballongen smällt och det hade blivit grym gasutveckling…

Efter lunchen.

Idag gjorde akupunkturen ont. Två av nålarna var värst; den ena satt på framfoten, mellan stortån och pektån; den andra under hälen, just där jag har ont. Janne klämde och kände på mitt ben och nog är bindväven fint inflammerad, alltid. Det kändes som om att det gjorde ont var han än petade på mig. Men det är väl sjukgymnasters roll, att känna till folks ömma punkter och tortera människor därefter…

Trött som fan, på ren svenska, var jag när jag kom hem. Jag har inte ens orkat läsa min post. Och äntligen – ÄNTLIGEN!!! – hade plasten kommit! Fyra smala rullar stod nere i entrén. Jag tog genast upp en och började plasta…

Inplastat skrivbord.

Jag började plasta in i arbetsrummet för där var det svårast med höga bokhyllor, tunga möbler som nu står i vägen samt datorn. Det höll på att sluta med katastrof, för jag tappade en sten (min X-frus fiiina stennyckelpiga som hon fick i 35-årspresent och blev så arg över! 😛 ) Datorn och skrivbordsstolen har jag måttat ut och klippt till plast för, de plastar jag in på söndag kväll.

I gästrummet ska Fästmön och jag vippa upp sängen, annars är det klart där också (förutom krukväxterna – men de får ju stå kvar i alla fönster till söndag kväll).

Inplastade möbler i gästrummet.

I vardagsrummet har jag plastat in en del och måttat och klippt till annat – man måste ju kunna sitta nånstans och glo på TV. När jag plastade steron med tillbehör åkte en högtalare i golvet, vilket var mindre bra. Det var ett lite h-e att få i kablarna och naturligtvis fick sig skyddet över själva membranet en rejäl skada. SKIT! 

Inplastad teknik i vardagsrummet. 

Vitrinskåpet i vardagsrummet har inte täta dörrar så det plastade jag också in, inklusive fotona på de fyra bonusbarnen – de får ju inte bli smutsiga! Sen skaffade jag mig dessutom en Plast-Pappa i och med att jag plastade in fotot av honom och några till.

Inplastat vitrinskåp och min Plast-Pappa.

På ballen* tronar de nya fönstren. Och om jag räknade rätt fick alla fem fönster och nya balledörren** plats! Skönt, för de hade verkligen inte fått plats här inne…

Nya fönster.

Det låg en lapp i min postbox att Dalkarlarna stormar in här klockan sju på måndag morgon. (Mitt under min tandborstningstid.) Jobbigast blir det på tisdag morgon eftersom jag ska förbereda mig för läkarbesöket då. Har ingen lust att ha en massa främmande män i mitt hem just då, men det får jag lov att finna mig i.

Nu är allt inplastat och jag fick skutta ner för trappan och hämta upp ytterligare en rulle – som tog slut. Hoppas verkligen att de andra i trappuppgången har tagit till sig, för vad jag förstår är Dalkarlarna inte här och jobbar i morgon. Jag är ganska irriterad på att de lämnade plasten så här sent, vi skulle ju få den en vecka före fönsterbytet. Och vad gör folk om plasten inte räcker? Dåligt!

Nu har jag tagit reda på en maskin ren tvätt som hängt färdig, nästa maskin är på gång att hängas. Klockan 20 ska jag hämta Anna från jobbet. Hon kände sig inte särskilt pigg idag, stackarn! Mina förkylningssymtom inklusive febern har mirakulöst nog gått tillbaka helt. Kroppen är fantastisk!

*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren

Livet är kort.

Read Full Post »

Hej vad det går mellan… jaa, hem och förråd, typ…

Nu har jag jävligt ont i hälen. Och ont i hela benet, förresten, ända upp i rumpan. (Nej jag pallade inte att skriva ordet röven också, eftersom jag redan hade använt fult språk i och med svordomen…) Men undan går det! Strax efter sju i morse – eller i alla fall före halv åtta – var nätdörren till ballen* nerskruvad. Detta hade jag våndats över, ska jag säga, för jag minns att jag drog åt de nio skruvarna i gångjärnen hårt liksom öglorna till de två hakarna.

Därefter röjde jag lite i lägenhetsförrådet, du vet det som såg ut så här nyss:

Lägenhetsförrådet nyss. Det var då, det…

Gissningsvis skrämde jag slag på några i trapphuset, för de passade på att hämta tidningen i hållaren utanför dörren när jag var i kallförrådet, typ tre hus bort. Ja, folk är ju lite… märkliga här runt omkring. Det kändes liiite skönt att för en gångs skull föra oljud jag också en lördagsmorgon. 😈

Lägenhetsförrådet svalde faktiskt ganska många prylar till när jag hade röjt lite. Nätdörren, pallar, två femstegsstolar, en golvlampa, ett par tavlor, en champagnehink (har inte varje DAM** det???), balkongmattan och en gungstol. Hepp, liksom!

Fast nu sväljer lägenhetsförrådet inget mer.

Jag hann ta ut fyra öl och ställa på kylning innan gungstolen och lite annat bråte hamnade framför plattan – ölen lär behövas i kväll efter utfört arbete!..

Sen tömde jag ballen. Allt som var där ute fick faktiskt plats i lägenhetsförrådet – utom bordet. Bordet gick inte ens att skruva ihop, för jag hittade inget IKEA-verktyg som passade, trots min rejäla verktygslåda…

Matsalsbordet med verktygslådan på. Nej, det är ingen stil och klass på mitt hem just nu.

Ballen såg lika ödslig ut som den alltid brukar göra på hösten.

Ödslig balle.

Till och med de två tvättlinorna tog jag ner. Tvättlinorna, som jag aldrig kan använda eftersom det alltid röks och grillas – I SKRIVANDE STUND, FAKTISKT! – här runt omkring. Ville att ren tvätt stinker rök eller eldad gris, liksom…  Däremot lät jag min lila lobelia sitta kvar ett tag till. Den blir just nu grillskadad, stackaren.

Lobelian får hänga kvar ett tag till.

Ballebordet kånkade jag bort tillsammans med en presenning till kallförrådet. Det var tungt och otympligt, men det gick. Mötte H på vägen som smackade beklagande och sa att h*n vet precis hur jobbigt det här med fönsterbytet och hemmakaoset är. Hos dem är de liksom redan färdiga.

Tog bort en del tavlor och ett gäng småpryttlar från fönstren. Sen gav jag mig på köket. Det är från och med nu jätteomysigt eftersom jag inte kan sitta i kökssoffan vid bordet. Flyttade soffaset (tungt som fan!) till ena kortsidan, så nu får Fästmön och jag sitta på stolar och äta.

Ett omysigt kök för tillfället.

Ovanpå kökssoffan fick jag plats med en del prylar, faktiskt några till än vad bilden nedan visar. Så det går alltså inte att sitta där.

Belamrad kökssoffa. Vid pilen, min första Kitty Lindsten-tavla!

Slutligen grep jag mig an arbetsrummet. Lyckades skjuta morfars otympliga skrivbord framför en bokhylla. Det var som ett 15-spel! Efter detta flyttade jag datormöbeln med datorn och slutligen farfars astunga arkivskåp. Allt detta samtidigt som jag parerade med kablar till telefonen, nummerpresentatören, datorn med mera. Det gick rätt bra tills jag satte mig vid datorn för att blogga. Jag hade visst kommit åt nån inställning på skärmen, så det såg lite lustigt ut. Det har jag fixat så att det i alla fall ser lite mindre lustigt ut just nu.

Omysigt arbetsrum.

Nu sitter jag med ryggen mot fönstret och knattrar på tangentbordet. Det är bra, för då slipper jag se puckona som grillar. Känner bara äckellukten av grillen.

Tänkte nog ta en paus nu och äta frukost innan jag skruvar ner två gardinstänger. Sen  ger jag mig nog för idag med förberedelserna inför Dalkarlarnas ankomst. Anna messade nyss och frågade om jag var oskadd och om jag hade ätit frukost än… Hon känner mig alltför väl, den lilla.

I kväll hade jag planerat att servera Kalle Kon, men se det gick inte för varken Tokerian eller ICA Heidan hade nån Kalle. Tog i stället fram kyckling ur frysen som jag ska steka och krydda på annat sätt än den Tokeriagrillade vi åt igår. Vi inhandlar nog lite lördagsgodis på vägen hem när jag har hämtat Anna från jobbet, det brukar vi göra. Sen äter vi så vi mår illa och svär på att aldrig mer äta Karamellkungens lösgodis… Tills nästa gång…

Vad pysslar du med en lördag som denna???

*ballen = balkongen
** DAM = You see, I’m a laaady…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tiden går fort när man har roligt

Tänk att jag känner mig så privilegierad för jag träffar så många spännande människor varje dag. Tiden går så fort när jag har så här roligt! Idag hade jag dessutom förmånen att få träffa både en kemist och en instrumentmakare för enskilda intervjuer! En instrumentmakare, till exempel, vad gör en sån på mitt jobb? Tillverkar nyckelharpor eller?

Nog för att instrumentmakarna, två till antalet på mitt jobb, gör ett gediget arbete, men jag kan aldrig tänka mig att de befinner sig en nån högre löneklass.

Jag fick titta på en del maskinell utrustning. En maskin trodde jag var en tryckpress, fast i maskinparken på enheten fanns mest svarvar och borrar, så där var jag helt fel ute. 😳

En maskin, men inte nån tryckpress.

De tu instrumentmakarna sysselsätter sig även med en del elektriska arbeten. Kablarna, som jag inte har nån aning om vad de är till för, är i alla fall vackert färggranna.

Färggranna kablar.

Jag var tillbaka lagom till lunch som jag intog med grabbarna S och A. Det blev kycklingwok med ris och currysås, men jag tänker inte lägga upp nån bild på maten för då blir Jontas så äcklad! 😛 På lunchsyltan träffade jag ”Lisbeth” och nu är det hög tid för en öl nån kväll, lovade vi varandra dyrt och heligt. Ska väl bara bli lite sommar och utesittarväder först, tänker jag…

På baksidan av mitt jobb finns en liten damm som är anlagd. Där simmar en del små fiskar och S hittade till och med en näckros som låg och flöt ovanpå vattenytan. Jag har tyvärr nån sorts tvångstankar att jag måste knuffa i den/dem jag går bredvid i dammen när vi passerar den, så jag får alltid förvarna folk i mitt sällskap så att de kan springa förbi. Själv skulle jag inte ha nåt emot ett dopp nån dag när det är riktigt varmt. Vattnet är så klart, nästans som Vättervatten, det vatten jag är döpt i…

Klart som korvspad Vättervatten!

Efter lunch gjorde jag en sida på intranätet som jag också översatte till engelska. Det tar onekligen lite tid, men jag har igen det senare om jag gör översättningarna omedelbums och inte sparar på sånt jobb. Nu funderar jag på att göra ytterligare en sida med en bildartikel – om instrumentmakaren…

Read Full Post »

Svart som natta

Det mesta gick snett igår kväll (eller i kväll, när detta skrivs, jag har förinställt det här inlägget för publicering). Både Fästmön och jag kände oss trötta och yra. Jag inser att jag sover för lite eller egentligen för dåligt just nu. Det är många tankar som snurrar innanför pannan, så hjärncellen får jobba hårt.

För andra gången den här veckan pajade en glödlampa. Svart som natta i ena köksfönstret. Bara upp och riva efter en fungerande. Därefter slängde jag på datorn, precis som jag brukar göra så snart jag kommer hem . Tanken var att inte sitta där nån längre stund eftersom jag var så trött. Dessutom var det vår sista ensamma kväll på ett tag. Bara det att datorn tycktes gå igång, men skärmen var svart. Jaha, fel på bildskärmskortet, datorn eller skärmen??? Jag kliade mig i huvudet och plingade sen på hos husets Snälla Granne (jag är Den Elaka Grannen, resten hälsar inte eller knappt). Jag frågade om jag fick låna en skärm för att prova och snälla F kopplade ur sin dotters. Moahahahaaaa… Klart man ska sno barnens elektronikutrustning! Jag gick tillbaka in och svor några ramsor över vissa kablar som inte passade, andra kablar som inte ville lossna, men till sist lyckades jag koppla in låne-skärmen. Den gick igång så fint, så fint! Frågade därför F om de har nån skärm att sälja och eventuellt får jag köpa denna. F ska bara kolla med familjen först. Dottern önskar sig nämligen en lap top och om en sån inköpes har hon ju ingen nytta av denna skärm, som är ganska ny. Tills vidare får jag låna den. Men jag vet inte hur länge och om jag ska köpa den, till vilket pris?

Fredag morgon klockan sju (vilket torde ha passerat när du läser detta) ska Clark Kent* lämnas till doktorn**. Det handlar om en fullservice, byte till vinterdäck, kontroll av bromsar som inte låter bra samt byte av gummi på torkarbladen. Det är mycket med anledning av detta jag ligger och vänder och vrider på mig om nätterna. Vad ska räkningen landa på? Själva servicen går loss på 4 500 pix… Det är cirka hälften av det jag fick att leva på från Försäkringskassan i tisdags. Gissa om jag ser fram emot att få en lön den 25 dennes…

Han är hos doktorn! 

                                                                                                                                                                I övrigt är det jobb med material till en konferens måndagen den 28:e. Det ska nog till mirakel – och en massa pengar – för att materialet ska vara färdigt till dess. Sånt kan också störa mitt lugn och min nattsömn. Men egentligen är det inte jag som ska våndas, jag blev inkopplad på riktigt på detta först i tisdags.

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bilman
** doktorn = bilverkstan

Read Full Post »

En larmande dag rent allmänt

Jisses anoga – jag FLÖG upp ur sängen i morse! Fastighetsskötaren måste ha fått spel för han var ute tidigt och plogade. Bara det att utanför mitt fönster lät det som om han plogade asfalt. Det gnisslade, tjöt, ven och som sagt, jag FLÖG upp ur sängen av oljudet! Slog näsan i taket, typ.

Var la jag nu mina öronproppar Pro Damp..?

                                                                                                                                                           Efter detta osköna uppvaknande fanns ingen orsak att ligga kvar i varma, goa sängen. Skuttade upp, fixade kaffe, intog pillren som ska kvicka på mitt blod lite och startade datorn. När jag ägnat cirka en timma åt att söka diverse jobb hörde jag plötsligt ett pipande ljud som stegrade sig. Jisses anoga, mosade fastighetsskötaren en pilsk katta vid sitt plogande? Snabbt lokaliserade jag emellertid källan till morgonens oljud nummer två – under diskbänken. Där sitter nämligen en fuktvarnare som går på batteri. Och batterier har ju, som bekant, en förmåga att ta slut. Frågan var bara hur man bytte skiten batteriet, för det hade jag aldrig gjort. Hmm…

Van att klara allting själv skred jag till verket. Det sitter en dosa längst in på ena väggen under diskbänken. Det var därifrån oljudet kom. Dosan är kopplad till två kablar. Jag provade att dra ur kablarna. Fortfarande oljud. Efter en del mindre rumsrena ord fick jag loss dosan från väggen. Den sitter med kardborrfäste, men det visste ju inte jag. Nu vet jag det. Därefter gällde det att få ut batterihelv***t ur dosan. Ett sånt där lite fyrkantigt batteri som sitter fast med två kablar på polerna, du vet. Först lyckades jag peta in det i stället, men med närmaste tillgängliga verktyg (alltså jag höll på att bli GAAALEN av larmet, det blev liksom högre och högre…), som var en brevkniv, lyckades jag få ur det. ÄNTLIGEN TYST! Som tur var hade jag ett nytt batteri i kylen, så jag satte in det i dosan, tryckte fast den under diskbänken igen och kopplade i kablarna. Då började det tjuta igen.

Baskade skit!

var ett av de mildare uttrycken som undslapp mig. Kopplade om kablarna och äntligen…

tyssssssstnad…

(Ett underbart ord!)

Nu får jag hoppas att varnaren är rätt inkoplad och inte tystnade på grund av att jag kopplade den fel. För i grund och botten är det ju en alldeles utmärkt liten grunka som varnar – om nu inte batteriet har tagit slut – för vattenläckage… (För övrigt påminde mig detta morgonens lilla förtretliga jobb om att det är dags att gå ut med sopor. Men DET är en annan historia!)

”Vid larm – drag ur kontakten och kontakta fastighetsägaren.” står det på dosan. Hmmm… En bra Toffla reder sig själv. Eller?..

                                                                                                                                                           Åter vid datorn förfärdigade jag fyra jobbansökningar samt ringde ett jobbsamtal. Förhoppningsvis ger nåt nånting. Personen jag ringde var emellertid ute, så jag passade på att ta en liten paus och blogga.

Ett av företagen jag ansökte om jobb hos är en klar favorit. Jag blev tipsad av kloka CL i lördags och blev så ilsk på mig själv att jag inte har tänkt på denna favorit själv! För det som är slående med just detta företag är dess goda personalpolitik. ALLA som jag har pratat med och som har jobbat eller jobbar inom just detta företag har bara gott att säga om sin arbetsgivare. Och såna arbetsgivare, dear reader, växer inte på träd.

Nu ska jag messa Darling och sen blir det det ett nytt försök med ringandet innan jag sätter mig vid frukostbordet med lokalblaskan. Lite senare idag blir det en tur till… ja se DET kan jag ju inte skriva här eftersom det handlar om julklappsjakt!

Read Full Post »