Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sand’

Ett klara-färdiga-gå-inlägg? Knappast.


 

Jobbväska

Min jobbväska håller på att falla sönder och samman, men den innehåller fortfarande ”allt”.

Att det här dagen blev klarare kan en inte direkt säga. Morgonen inleddes med minusgrader och snöfall, eftermiddagen avslutades med regn och slask. Och däremellan har jag jobbat. Eller försökt. Jag har försökt hantera och bemöta olika människor som har stått i mitt dörrhål och velat saker. Jag har försökt förhålla mig till det faktum att timglasets sand rinner ut. Jobbat på, suttit i avstämningsmöte och, avslutningsvis, varit en kollega behjälplig med medicin. (Min jobbväska, som håller på att falla sönder och samman, är som Muminmammans handväska – den innehåller ”allt”!)

Prioriteringar är klara, jag vet vad jag ska göra i morgon. Jag vet också att det kommer ett viktigt akutjobb nästa vecka. Ovanpå det är jag kallad till ett samtal som jag bävar för. Det blev en del funderingar som vädrades under dagens go-lunch i restaurangen när NK* och jag fick sällskap av kollegan H. I övrigt en trevlig lunch. Dessutom gladde det mig att min sjuka kollega hade återvänt från de döende idag. Själv känner jag mig lite halvrisig, men undrar om det inte mest är psykiskt.

Jag tänker inte bli sjuk till helgen. I kväll botar jag mig med Antikrundan och Gåsmamman, i morgon med Fästmön och på söndag med en födelsedag i familjen.

En reflektion, bara, med tanke på födelsedagar… Idag skulle min farfar ha fyllt 116 år och Ted Gärdestad 60. Jag tror att Lars Lerin hade kunnat velat bli vän med båda. Lars Lerin är just… oskyldigt blå…


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kattungarna.


 

Eftermiddagen har jag och Fästmön ägnat åt sand. Kattsand. Att köpa rätt sort till små kattungar som ska lära sig gå på pottan är inte det lättaste. En ny potta har också införskaffats samt lite kattungemat. Nu hoppas vi att Mamma Katt lär sina små var de ska uträtta sina behov. Och medan Anna och jag är ute på stan och äter grekiskt hoppas vi att kattungarna är läraktiga.


Här är några bilder på di sma från idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Påskekrim och pocketsläpp

Ett litterärt inlägg.


 

På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):

De utstöttaDe utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.

 

SkymningslandetSkymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.

 

Märkta för livetMärkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.

 


Bland vårens inbundna spänningsromaner 
finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:

Alla kan se digAlla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”

 

Brudkistan av Unni LindellBrudkistan. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.

 

Helveteselden av Karin FossumHelveteselden. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Vilken märklig dag det här har varit! Den har varit… innehållsrik.  Inte nödvändigtvis tung. Men jag är skönt trött. Nöjt trött.

Ostkant

En ganska slut ostbit.

Svängde in till Tokerian efter jobbet för att köpa yoghurt åt Fästmön, mjölk åt mig och Bregott havssalt åt oss båda. Idag stank det vitlök i hela affären samtidigt som det i förbutiken snickrades på en postdisk. En post! Vi ska kunna få hämta och skicka paket där. Kalasbra ju eftersom det är fem minuters promenadväg. Vitlöksdoften var inte fullt lika kalasbra. Den satt kvar i näsan när jag kom hem, ända tills jag rostade ett par mackor och försökte hyvla några bitar av en ganska slut ost.

Men innan det skulle ätas rostade mackor och ganska slut ost hade jag bestämt mig för att dammsuga bilen och torka av vinylytorna. Det var lagom väder för det och perfekt att hålla till på min parkeringsplats – bilarna på ömse sidor (ömse! ÖMSE! Jag skrev ÖMSE! Är det nån som begriper det ordet?) var borta. Perfekt utrymme för en Toffelbak som sticker ut ur en bil.

Sen hade jag då en text att skriva. Även detta gjorde jag före kvällsmaten, de tre rostade mackorna med ostkant. Texten är nu skickad för fakta- och citatkoll till min första drömintervjuperson. På söndag klockan 18 kan du läsa en artikel här på bloggen om en riktigt spännande person! Och just som jag hade klickat på sänd ringde mamma. Och pratade, pratade, pratade. Om hantverkarna. De kommer visst i morgon och ska glo.

Ostkant

Definitivt slut ost.

Ostbit, ja… Jag var så trött att jag inte orkade öppna en ny ost. Men efter den tredje mackan var osten definitivt slut.

I morgon är det fredag. Jag har en lunchdejt med en bokperson. Till kvällen anländer Anna och då ska vi tugga på räkor och hälla i oss vitt vin. På lördag har jag en liten tanke om att jag kanske hinner fixa till lite på ballen* innan vi sticker in till stan för att gå på teaaaaaater. Jag menar se ljuvliga Sarah Dawn Finer & co i Cabaret. Som jag längtar…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en vårlig marssöndag.


Idag frågade jag ju dig
som läser här om du har noterat några vårtecken. Kände att jag själv behövde ge mig ut på en klinisk undersökning för att kolla våren i Förorten. Vid min sida, min älskade följeslagare Fästmön. Nån pojke av modell mindre fick vi inte med oss, ej heller nån ung vuxen. Vi fick helt enkelt göra egna observationer. Förutom fåglalåt var detta vad vi upptäckte:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

En dag i Stan – den Gamla och den lite yngre…

Ett inlägg om en virvlande, omvälvande tisdag.


Om gårdagen var en lugn och gäspig dag,
så blev tisdagen desto livligare. Den liksom vivrvade, som den bekanta Simone. Men som tur var blev vi inte så hårt drabbade här i trakterna.

Jag skulle ta tåget in till Stan (= Stockholm). (Mitt huvudärende skriver jag om senare i ett lösenskyddat inlägg.) Uppsala hade gjort höst. På centralen var parasollerna ihopfällda och av uteserveringarnas möbler fanns inte ett spår.

Parasoll vid Uppsala central

Ihopfällt och höstgjort.


Fick trevligt sällskap av Fästmön
, vilket naturligtvis förgyllde dan. Och tog bort en himla massa nervositet. Så till den grad att jag glömde byta skor… (Mer om detta i det kommande lösenskyddade inlägget!)

Anna på tåget

Anna var med på tåget.


Fast nu för tiden
är hon ju så nyttig och ska ha fruktstund jämt och samt…

Clementin

Anna har fruktstund. Jag bistod med våtservetter som enligt Anna luktade… utedass… Hmpfff…


Vi travade i blåsten
och fotade ett och annat.

 Lyktstolpe

En häftig lyktstolpe.


Jag tog en bild
av mitt favoritförlag! Det är nämligen på Norstedts jag ska ge ut min första bok!

Norstedts förlag

Här ska jag ge ut min första bok.


På ett hus
hittade vi de mest hiskeliga figurer. Hade kunnat fota allihopa, men sanden rann på i timglaset…

Hiskelig figur på hus

Hiskelig figur!


Somliga nyttiga
hade ju inte ätit så mycket frukost. Därför stegade vi in på Café Kladdkakan och tog kaffe och scones. Sconesen var smuliga, men underbart goda!

 Scones o kaffe på Café Kladdkakan

Scones och kaffe på Café Kladdkakan.


Efter den lilla (nåja…) munsbiten
var det dags för mig att gå iväg en stund. Anna roade sig själv för en stund.

Själva sammanstrålningen senare skulle ske på Chokladkoppen. Chokladkoppen ligger vid Stortorget, inte Järntorget, har jag lärt mig…

Chokladkoppen vid Stortorget

Chokladkoppen ligger vid Stortorget.


Chokladkoppen är hur litet som helst.
Anna hade väntat på att få gå på toa en bra stund. Jag själv passade på att byta skor och sno senaste QX. Gossarne på Chokladkoppen ville ta upp beställning, men det hoppade jag. Hade svårt att stå ut i detta klaustrofobins näste. När man är en flodhäst, så…

Det var skönt att byta skor. Jag hade nämligen halkat upp och nerför brinkarna på kullerstensbelagda trottoarer… Men Gamla Stan är så häftigt!!!

 En gränd i Gamla Stan

En gränd i Gamla Stan.


Innan vi lämnade Gamla Stan
hann vi med ett besök på Sci-fi-bokhandeln. Där hängde en läskig figur i taket. Ett monster av nåt slag, eller?

Ett monster i taket på SciFibokhandeln

Ett monster i taket?


På ett annat ställe
hängde en arg snubbe. Han blängde antagligen för att jag snavade på en matta…

 En arg snubbe

En arg snubbe.


Vi vände näsorna
mot den yngre delen av Stockholm. Men medan jag köpte ett vykort till mamma passade Anna på att prova en snigg hatt. Eller..?

Anna provar hatt

Anna provar hatt. Visst är hon en riktig BEJB?!


Jag brukar inte vara så förtjust i väggord
och sånt, men det här fotade jag och tog på så vis med mig. Det hängde utanför ett kafé. Somliga borde läsa och lära.

Den som får kärlek ger kärlek

Tänkvärda ord som en och annan borde läsa och lära sig.


När vi passerade slottet
utbrast Anna:

Här bor KNUUUGEN!

Jag svarade:

Neej, det gör han inte alls, han bara jobbar här.

Strax därpå mötte vi en dam med en hund. Anna skulle just till att säga nåt om var voffsingar brukar gilla att nosa på andra voffsingar när jag stötte till henne, livrädd att hon skulle säga nåt mer om kungen. Det var nämligen en av hans systrar som var på promenad med sin hund…

Vi klarade oss in till mer civiliserade trakter utan fler nästan-incidenter. Vi passerade FLERA godisaffärer, men stannade BARA för att fota!!!

Godis

Så mycket gott…


Utanför Buttericks
på Drottninggatan hängde ett gigantiskt spöke.

Spöke på Drottninggatan

Ett gigantiskt spöke.


Nästa mål
var mitt favoritantikvariat Alfa. Jag brukar alltid leta efter en viss bok åt vännen FEM och en annan speciell bok åt min sister. Dessvärre fanns ingen av dem i nån hylla. Men som vanligt fanns där en massa andra böcker…

Ett hörn hos Alfa

Det här är bara ett hörn inne på Alfa…


Jag gjorde två fynd
åt mig själv. Två böcker, som kommit ut i år för 90 respektive 80 kronor, inbundna förstås. Den ena boken var läst typ en gång, den andra verkade inte vara läst alls…

Populisten o Hennes iskalla ögon

Dagens bokfynd för 90 respektive 80 kronor.


Det gjorde ont
att behöva lämna kvar alla andra böcker, men som snälla kickor vinkade vi adjö till Humpty Dumpty och gick för att äta en mycket försenad lunch.

Humpty Dumpty

Vi ses snart igen, Humpty Dumpty!


Vi hamnade på BarbeQue Steakhouse
där killen bakom disken verkade en aaaning förvirrad/stressad/förälskad. Men vad gjorde det när vi fick var sin ljuvlig grillad laxfjäril med potatisklyftor och mycket grönsaker?! (Fast själva fjärilen ser ju verkligen ut som nånting annat… 😳 )

Lax

Grillad laxfjäril, potatisklyftor under, såser och goda grönsaker bredvid.


Vi kom hem i bra tid,
men det kändes konstigt att skiljas åt på centralen i Uppsala. Samtidigt vet vi ju att vi ses på fredag igen om inte förr.

På bussen hem förfasade jag över att vuxna människor inte har bättre vett än att sätta upp sina gympadojor på sätet mitt emot, där andra människor ska parkera sina rena rumpor. Det här är rent puckat!!!

Sko på bussätet

Dålig uppfostran, slöhet eller bara puckat?


Hemma igen
har jag suttit och granskat en artikel om mig som kommer i en veckotidning framöver. Nu väntar jag på att det ska sluta regna, för jag måste en tur till Tokerian...

Vad har du gjort idag då??? 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens travande. 


Idag slog jag nytt rekord igen!
Jag gick nästan fem kilometer och jag är mycket stolt och nöjd över mig själv. Så långt kunde jag gå för några år sen, före hälsporren. Och nu klarar jag det igen! Härligt! Totalt var jag ute i över en timme, men då gjorde jag en kort paus också.

Den som läser mig blogg vet att jag älskar träd. Jaa, jag älskar verkligen träd!

Höstträd rött

Man kan väl inte annat än älska detta vackra?


Men annars var dagens promenad
mycket hög-travande. Det började redan när jag passerade en lekplats här i området där jag bor…

Sandhög

En hög med sand.


Mitt mål idag
var ganska högt (!) satt: jag skulle gå till Gamla Uppsala. Jag tog faktiskt med plånboken ifall jag skulle behöva sitta ner och ta en fika. Men det gjorde jag inte!

 Jordhögar i en grop

Jordhögar i en grop halvvägs till Gamlis.


Halvvägs till Gamlis
grävs det. Järnväg och väg ska få ny dragning för att underlätta framkomligheten. Det ser inte så vackert ut med jordhögarna i en grop… Men två ”solar” satte färg på tillvaron i gropen.

Solrosor

Två solrosor lyste upp det gråa.


Naturligtvis nådde jag mitt mål!
Och inte var jag ensam heller. Massor av människor söndagspromenerade till eller i Gamlis.

Högarna i Gamlis

Högarna i Gamlis – och en skitful gatlykta.


Jag försökte hitta nya vinklar
att fota ur. Men det är svårt att vara originell när det gäller detta klassiska Uppsalamotiv…

Höstlöv och en hög i Gamlis

Höstlöv och en av högarna i Gamlis.


Det finns ett gammalt träd
i Gamla Uppsala som jag bara måste fota varje gång. Det ser verkligen urgammalt ut.

Gult träd o grenverk i Gamlis

Ett urgammalt träd.


Det blev ett besök i Guds hus.
Då gjorde jag en paus för tanke och reflektion. Tände fyra ljus – ett för vännen Karin (det var nyligen ett år sen hon lämnade oss), ett för pappa (som skulle ha firat födelsedag nästa helg), ett för mormor och morfar och ett för farmor och farfar.

Ljus

Huvudljuset i ljusträdet i Gamla Uppsala kyrka.


Boken jag läser just nu
har lärt mig att man inte får be för de döda. Men jag sände dem alla mina tankar.

Och när jag kom ut var högarna fortfarande där och människorna levde ännu…

 Hög i Gamlis med människor på

Högarna var fortfarande där. Och på dem levande människor.


Livet är kort. Idag har jag gått långt. En halv mil. 

Read Full Post »

Ett inlägg om en varm julidag.


Idag vaknade vi till vackert och varmt väder
här i Uppsala. Fästmön och jag hördes av på förmiddagen och bestämde oss för en utflykt till Storvad. Och nej, Storvad och Varamon har ingenting gemensamt, men vid Storvad finns det i alla fall vatten och man kan bada. Ingen Varamosand där heller utan gräs.

Innan vi stack iväg hann jag köra en maskin tvätt samt fila lite på min LinkedIn-profil. Jag har lagt in jobberfarenheter, utbildningar, nyckelord och skapat hela 13 kontakter. Dessutom har jag fått en rekommendation! Men jag är nybörjare, så jag kanske gör lite fel i början. Samtidigt visade det sig att en av dem jag bad om en rekommendation, som själv har flera hundra, inte visste hur man gör…

Åkte och hämtade Anna och Elias i Himlen efter ett misslyckat försök att inhandla Tokerians goda kanelbullar. Det var katastrof – bullarna var slut! I stället fick det bli en påse Pågens kanelgifflar. De är också goda, men små.

I Storvad var vi inte ensamma. Två tredjedelar av oss ville ha skugga, en tredjedel sol. Först hamnade vi i skuggan. Då frös vi. Sen flyttade vi oss till solen. Då blev det för varmt. Aldrig är man nöjd! Det var inte lätt att hitta bra platser eftersom där var tämligen packat med folk. Dessutom kom några män och skulle asfaltera en gångbana ner till badplatsen för rullstolar! De kunde ju liksom ha valt en bättre dag!.. Deras tre lastbilar fick knappt plats på parkeringen där det var fullt av bilar… Och sen kan jag tycka att asfaltering för rullstolsburna borde väl för 17 ha varit klar INNAN det blev badväder.

Till sist flyttade sig lastbilarna och asfalteringsmaskinen, så vi kunde åka hem. Och det var skönt, för vi mötte några som jag inte alltid kan undvika, men gärna vill.

Det har mulnat på lite nu och det blåser. Jag har tagit fram en bytta italiensk pastasås och spaghetti till middag. Det blir ingen stor portion, men jag får fylla på med jordgubbar och mjölk. Lite senare blir det förstås Morden i Midsomer, som i afton inte börjar förrän klockan 22. Detta tack vare att det ska visas nåt extra lång Ylsång på Skånska. Hemskt! Tur att det finns böcker… För tack vare detta utgår visst Bates Motel i afton. Suck…

Om det blir lite sämre väder i morgon letar vi oss eventuellt in till stan och Svartbäcksgatan 21, för att kika på Kitty Lindstens konst på Galleri Uppsala 1810.

Här kan du titta på några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort. Just i denna stund är det rätt gott.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna veckans fråga.


Det är sommar.
Tänkte bara upplysa dig om det ifall du råkade missa det. Men vad tycker du är typiskt för svensk sommar? Det undrade Tofflan den gångna veckan.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

23 procent (fem personer) svarade: Jordgubbar. 

23 procent (fem personer) svarade: Morden i Midsomer.

18 procent (fyra personer) svarade: Regn. 

18 procent (fyra personer) svarade: Sol och bad.

14 procent (tre personer) svarade: Other: 
lukten av svedd färdigkryddad flintastek 😛
Smultron 🙂
Havet, solen och sanden i matsäcken

Fem procent (en person) svarade: Det är semesterstängt överallt. 

Ingen svarade: Almedalen.

Stort TACK till dig som deltog! Och självklart hoppas jag att du deltar i veckans nya omröstning och lämnar din synpunkt. Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »