Härfört

Ett fixat inlägg. Men nej. Jag har inte fått betalt för några länkar i det här inlägget heller.

---

 

Inget kaos i New Village. Här finns numera både kräftor och sprit.

Media talar om sopkaos. Det är sopkaos i både Stockholm och Storvreta. Och nyss såg jag att det ska är snökaos i Göteborg också. Vad hände med ett varierat språk?

Här i New Village råder inte mer kaos än vanligt. Kvällsaktiviteterna har löpt på som de ska. Nästan. Men en får vara glad för att det mesta är fixat. Huvudtillbehören till fredagens kräftskiva är inhandlade. Gästen är inbjuden sen tidigare. Frågan är bara om det inte blir lite torftigt med endast… kräftor och sprit..?

Jag hade väl inte varit hemma mer än den tid det tog för mig att registrera mina livsmedelsinköp samt betala en räkning när BRF-ordföranden plingade på. Med sig hade h*n en väska med tekniska prylar. Inomhustemperaturen mättes till 19,6. Ett element justerades och brassades på, kallraset registrerades och är anmält till fönsterfirman. Tyvärr, tyvärr blev inget åtgärdat vad gäller tvätteriverksamheten, men händer inget tänker jag minsann påminna. Igen och igen. Tills verksamheten upphör nattetid.

Bokpaketet är hämtat i Tjottaheiti. Närå, på Årsta Travcafé, som ligger rätt off för min del när jag ska hem från jobbet. Två personer var i tjänst där, varav en arbetade och en sprang i vägen för den som arbetade, babblandes i en mobil. Innan jag lämnade Year Town gjorde jag ytterligare ett par ärenden. Bland annat var jag inne på dess apotek. Där var det inga under av effektivitet som arbetade heller. Det fanns inte växel i en kassa, kassa nummer två gick inte att komma in i och kassa nummer tre var upptagen. Vissa svårigheter var det att få ut medicinlistor också. Till sist kunde jag emellertid lämna Year Town-apoteket med inte bara medicin i näven utan växelpengar OCH medicinlista. Jag gjorde ett stort teoretiskt kryss på himlen.

Hemma i köket i New Village stirrade jag förundrad på paketet från Bokus. Inte nog med att det på webbplatsen hade stått, när jag gjort min beställning, att paketet skulle levereras till ICA Heidan. Nu stod det på paketet att det var ett brevlådepaket. Eh… tror Bokus att vanliga människor har brevlådor för elefanter???

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så. Nu har jag svurit ve och förbannelse över Bokus desinformation. Nu ska jag glädja mig åt min nya hög med pocketböcker i stället. Hyfsat bra priser, men med tanke på vad bensinen kostar för den lilla extra utflykten tror jag inte att jag tjänade så mycket. Dessutom släppte jag ut en del extra skit i miljön. I Year Town.

Bokpaketets innehåll.

I varje bok skrev jag mitt namn och datum samt

Till mig själv.

Brukar DU skriva nåt i DINA böcker??? Vad skriver du i såna fall??? Berätta gärna i en kommentar här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland skräller det till…

Ett skrällande och smällande inlägg.

---

 

Igår var det väl inte en av världens bästa dagar, trots att jag tyckte att det var en flaggdag. Det var ju också en saknadens dag och jag var ledsen, på ren svenska. Och kanske var det medkänsla från En Trappa Upp som gjorde att regnet formligen vräkte ner. Just när jag hade somnat skrällde det till också. Tre rejäla åsksmällar. Jag orkade inte kravla ur sängen och stänga av routrarna, så jag var lite orolig när jag klev upp en kvart över sju i morse. Men jorå, såväl det trådlösa (hängslena) som linan (livremmen) fungerade.

 + 
Både hängslen och livrem fungerade.

Nu på morgonen vräker regnet fortfarande ner. Det är skönt att vara inomhus. Jag hade tänkt tvinga ut mig på en promenad idag, men det känns som om jag har goda ursäkter att låta bli.

”Och de nominerade är…”

Mitt på dagen ska jag kolla på en presskonferens i vilken jag får veta vilka som nominerats till årets Augustpris. Jag lägger ut en länk här på bloggen så att du också kan titta (i-frame funkar tyvärr inte på bloggen, så du får klicka på länken jag lägger ut i ett nytt inlägg för att det hela ska öppna sig i ett nytt fönster). Det hela startar ungefär klockan 12.15. Det ska bli spännande att se om det blir några skrällar i år! Några små tankar, idéer och förhoppningar har jag allt, men dem håller jag för mig själv.

Nånting som återigen skrällde till i mitt inre igår var det faktum att jag visst fortsätter att tro människor om gott. Jag har gjort såna missbedömningar av människor de senaste åren; min människokännarradar måste vara helt off. Det jag kan konstatera är att många av oss är sig själv närmast. Inte alla. Just när jag kände mig som sämst av dem alla fick jag läsa ord från vännen Inna som gjorde mig varm om hjärtat. (Inna, har jag upptäckt, kan konsten att säga rätt saker vid rätt tillfällen just nu!) Det kanske är så att man förstår människor på djupet när man själv har varit med om nåt svårt. Den som hela tiden reser via räkmacka genom livet kan fortsätta vara ytlig – så länge resan pågår. Nån gång skräller det till och då tar resan slut.

Räkmackeresor har en tendens att skrälla till och då tar de slut.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En vänlig gest

Ett vänligt inlägg.

---

 

Macklunch på Systrarnas bullbod.

Tänk så mycket en vänlig gest kan göra. En gest, om än så liten. Jag hittade ett nytt lunchställe idag, vilket är typiskt eftersom jag ska sluta och inte jobba kvar på orten. Ett kafé på åtta minuters promenadavstånd. Eller en bullbod. Sitt namn till trots, Systrarnas bullbod, såg jag inte röken av några syrror. Däremot skötte en man ruljangsen med bravur. Han serverade mig finfin ost mellan två sportiga brödlock. Energi!

Endast ett bord till i lokalen var upptaget av en räkmackeätande lattedrickare. Under min lunchtimme dök ytterligare två kunder upp. En köpte med sig nåt, en annan gjorde ett toabesök innan h*n tog en coffee to go.

Fri wi-fi gjorde surfningen gratis. För man måste ju surfa lite under lunchen – trots att jag hade Bang till sällskap.

Och när jag hade satt tänderna i mackan till vänster i bild, gled kaféföreståndaren upp vid mitt bord och undrade med mjuk röst:

Är du allergisk mot mandlar?

En vänlig gest i form av en skorpa.

Förvånad och med käften full av bröd skakade jag på huvudet och fick fram nåt som liknande ett nej. Då bjöd han mig… den mest utsökta lilla mandelskorpa jag nånsin smakat! 

En vänlig gest, i form av en munsbit, fick en som kände sig lite… off på bättre tankar. Jag funderade till och med på att skriva en betraktelse över denna skorpa, liknande Marcel Prousts över Madeleinekakan. Men jag har ju inte riktigt den svadan, tror jag. Bara nästan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fullt ös… snöoväder

Fy te rackarns vilket skitväder! Det snöade redan i morse, vilket gjorde att bilresan till jobbet tog dubbelt så lång tid. Det har snöat hela förmiddagen och lunchen och fortsätter nu på eftermiddagen. Jo jag vet, det är bara januari och mer snö är bara att vänta. Men ändå. Jag är ingen snöfantast.

Dagens utsikt är från femte våningen. Min bil, som står ganska nära de upplysta växthusen, är tämligen översnöad.

Idag jobbar jag för institution 1. Mitt kontor här är ljuvligt stort – till skillnad från den lite avsides skrubben på institution 2. Jag trivs så bra här, blir riktigt inspirerad! Dessutom passerar kollegor då och då och detta gör att arbetsgången blir väldigt kort ibland. På institution 2 kommunicerar man oftast via e-post – och ibland kan det ta en vecka innan folk svarar… (Märks det var jag trivs bäst?) Det enda dåliga med institution 1 är datorn, som laggar otroligt när jag skriver. Irriterande!

Jag har pillat lite med kalendariet, deltagit i institutionsmöte och löst ett tekniskt dataproblem (jag är mycket stolt!). Resten av dagen har jag jobbat med en nyhet som jag ska försöka få ut innan jag går hem. Men det var svårare att skriva ihop den än jag trodde…

Lunchade med C och S idag och jag känner hur jag saknar gemenskapen och den sociala biten. På institution 2 är det väldigt sällan nån frågar om jag ska hänga med och luncha, på institution 1 är det alltid nån som frågar. Jag frågar också, men på institution 2 har jag slutat. Jag tar hellre en bok med mig som sällskap – tyvärr. För jag vet att jag behöver den sociala biten också. Men kanske är det bara så jag känner just nu. Känner mig lite off och trött, ärret stramar och som sagt, vädret gör ju inte tillvaron gladare.

Efter jobbet hade jag först tänkt åka ut till Himlen med en matkasse. Johan kom förbi förut och frågade om och när jag skulle åka ut, men troligen blir det inte förrän i morgon på grund av vädret. Snöandet har kanske avtagit lite grann, men det är troligen inte plogat så bra på vägarna. Jag får nog vara glad om jag tar mig hem, bara.

Inget roligt att förtälja idag, mer än att jag är stolt över att min lösning på det tekniska problemet fungerade i praktiken. Jag gjorde åtminstone åtta människor lite gladare och det är inte fy skam!

Har du gjort nåt bra idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

I’m off!

I’m off! Snart, i alla fall. Lite sista fix, tandborstning och sånt, sen far jag. Far ner till Metropolen Byhålan (eg. Blåkulla) för att tillbringa påsken med lilla mamma. Självklart tar jag med lilla datorn!

Jag flyger ner i min nyskodda Clark Kent*. Tänk på att även en fågel med funktionshinder kan flyga om du ger den frihet och inte stänger den inne.

Även en fågel med funktionshinder kan flyga. (Den här lilla fågeln fick jag av älskade Fästmön igår.)

                                                                                                                                                              Så hej på en stund! Nästa gång jag skriver befinner jag mig vid Vätterns vatten.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min kära bil-man

Read Full Post »