Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged andra böcker än deckare, antologi, att läsa-lista, biografi, bokar, bokmal, brittiska deckare, Caroline L. Jensen, David Lagercrantz, De underkända, deckare, Denna dagen ett liv. En biografi över Astrid Lindgren, Det som inte dödar oss, ett grymt lager, Fällan, februari, Gustavs grabb, Hans Rosenfeldt, Henning Mankell, januari, Jens Andersen, John Ajvide Lindqvist, julklappsböcker, klicka, läsa, Leif GW Persson, Leon, litteratur, Markus Lutteman, mars, mål, Michael Hjorth, Mons Kallentoft, påbörjad, Rörelsen Den andra platsen, redaktör, skriva, Steampunk-sagor, Steget efter, svenska författare, tack, TBR-lista, Unni Drougge, uppfyllda mål on 01 april 2016|
Ett litterärt inlägg.
I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read). Jag satte ett mål bakåt för januari och det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker i januari (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet.
För februari ställde jag upp som bokmål att läsa fler andra böcker än deckare. Det blev totalt sju lästa böcker och en påbörjad. Inte en enda av dem var nån deckare. Målet uppnått, alltså!
En skärmdump av de böcker jag läste i februari samt den sista boken jag påbörjade då.
Bokmålet för mars månad var att läsa böcker av svenska författare. Jag började med att läsa ut Fällan av Unni Drougge, en svensk författare. Hur gick det sen..? (Om du klickar på böckerna kommer du till mina inlägg om dem!)
Det blev åtta lästa böcker i mars och samtliga är skrivna av svenska författare, till och med den lilla antologin med steampunksagor. Noteras bör att jag inte heller läste enbart deckare – två av böckerna (liksom min bok på gång) är biografier. För april månad är bokmålet att läsa brittiska deckare. Det har jag ett grymt lager av tack vare vännen Agneta. Men först ska jag läsa ut min påbörjade bok:
To be continued…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged alkohol, ansikte, antihjältinna, barnmorska, bebis, Berit Hård, bloggerska, dotter, drag, drastisk, drivkraft, droger, falla, Fällan, författare, förstört, halvgammal, humor, journalist, katastrof, kidnappa, klarsynt, kontroversiell, låna, litteratur, mål, obildad, populär, rå, självutlämnande, skandaljournalist, skönhetsbehandling, skrattkramp, skriva, snabbligg, snabbmat, speciell, Sverige, Thailand, trilogi, Unni Drougge, vika mig dubbel on 01 mars 2016|
Ett inlägg om en bok.
Författaren Unni Drougge är ganska… speciell. Kontroversiell, i många sammanhang. Självutlämnande, framför allt. Trilogin om skandaljournalisten Berit Hård kan en läsa på många sätt. Jag har i vart fall läst ut den tredje och avslutande delen, Fällan.
Den här gången får Sveriges populäraste bloggerska ansiktet förstört när hon ska göra en skönhetsbehandling. Men först är hon på en fest där Berit Hård blir barnmorska när Kissie föder sin dotter. Katastroferna lär inte vänta på sig. Inte nog med att Kissies ansikte är förstört – nån kidnappar hennes nyfödda dotter. Och av nån anledning dras Berit Hård in i det hela igen. På uppdrag av en vän far hon ner till Thailand. Men frågan är om hon inte själv har gått i en fälla. Det tror i vart fall hennes nye kille Benke.
Berit Hård är en underbar antihjältinna! Jag älskar den småfeta, halvgamla journalisten. Hon som lever på snabbmat och drar hem karlar på snabbligg. Men trots att hon rör sig i en värld full av både alkohol och droger är hon klarsynt och har som både drivkraft och mål att göra ett bra jobb. Dessutom är jag säker på att hon har lånat ett och annat drag av sin författare.
Och så bara älskar jag humorn i Berit Hård-böckerna. Den är rå och drastisk. I Fällan får vi läsare till exempel prov på hur obildade bloggerskor skriver (de stavar till exempel inte så bra) och om vad. Jag viker mig dubbel i skrattkramp flera gånger.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged andra böcker, Öppnas i händelse av min död, bokar, bokmal, Brooke Davis, deckare, Det du inte såg, En misstänkt liten kanelgiffel, Ester Roxberg, Etthundra mil, Fällan, februari, Jakten på Kapten Klänning, januari, Jojo Moyes, Jonas Trolle, julklappsböcker, Karl-Johan Karlsson, Liane Moriarity, lista, litteratur, Markus Lutteman, mars, Millie Birds bok om döda saker, Min pappa Ann-Christine, Patrik Sjöberg, säker, svenska författare, TBR, trygg, Unni Drougge on 01 mars 2016|
Ett litterärt inlägg.
I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read). Jag satte ett mål bakåt för januari för att få känna mig lite trygg och säker en stund. Det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet.
En skärmdump av inlägget visar att jag läste hela nio julklappsböcker i januari.
För februari ställde jag upp som bokmål att läsa fler andra böcker än deckare. Redan den 4 februari när jag skrev inlägget om min TBR-lista kunde jag lägga ut en bild på en första bok jag höll på att läsa i februari – Jojo Moyes Etthundra mil. Den är ju inte nån deckare, så jag började ju månaden bra.
Men hur gick det med resten av februaris läsning..? Jo så här:
Det blev sju lästa böcker i februari – och inte en enda av dem är nån deckare! För mars månad är målet att bara läsa svenska författare. Där har jag gått ut bra och påbörjat den här boken:
To be continued…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Personligt, TV, tagged 4:3, arbeterska, överarmar, badrum, bädda rent, Berit Hård, bil, blåa vindruvor, bombarderad med ord, brista, den som spar hon har, dotter, dråplig situation, dusch, duschrum, en karta självhäftande dämpningskuddar, en ren kropp, ett glas vin, fastna, Fällan, februari, fel jacka, figursydd, fikabröd, fikonmarmelad, fordon, frysrätter, gammal, gapflabb, garderobsdörr, gångjärn, godis, godispåse, gofika, helg, heterosexig, ikon, Instagram, intresse, jobbig, kall morgon, kex, kolsvart, kränga på mig, Kung Liljekonvalje av dungen, kusin, kvinnojacka, laga mat, lakan, läskig, lördag, lördagsgodis, livet, lunch, lust, lyhördhet, lyx, mamma, manus, Maria Lang, måla, Mårran, mejsel, middag, minus nio kilo, moster, nöd, normalt, ork, ostindiska kaffekoppar, ostrester, pappa, plinga på, postbox, rea, Retrolyckan, rodna, rolig, roliga saker, rostat bröd, sällskap vid middagsbordet, sång, söndag, skåpslucka, skjutsa, skratta, skriva, skura, slipa fötter, smörja in, snacks, snäll, solig, somna om, spänd, stänga för hårt, Stor, svåra saker, telefoni, toa, Toffelkropp, tokskratta, torftigt, Tove Jansson, trött, TV4, tvätta håret, tvättmaskin, understatement, Unni Drougge, ute på vift, utlottning, vakna, vardagar, vilodag, vin, Wordfeud, yoghurt on 28 februari 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om andra halvan av helgen.
Rean på mitt manus fortsätter. Här är en titt på sidan… 69, tror jag.
Livet må vara torftigt på vissa sätt, men jag lider ingen nöd som en del andra människor gör. Dessutom skulle många säga att mitt liv inte ens är lite torftigt. Fästmön tycker att jag ska sluta skriva manus om jobbiga och svåra saker jag har varit med om och i stället skriva om de roliga saker vi har gjort. (Hon kanske har rätt. Mitt manus är fortfarande på rea och intresset är… ja, gissa…) Anna är den som kan få mig att tokskratta när livet är kolsvart. Senast igår i bilen skrattade jag så att jag egentligen borde ha stannat mitt fordon och skrattat färdigt. I morse uppstod en annan dråplig situation. Somliga skulle arbeta och jag skulle vara snäll och skjutsa min kära arbeterska denna kalla morgon i februari (-6,2 grader). Men jag var trött. Jag var så trött att jag tog fel jacka och började kränga på mig. Den fastnade redan vid överarmarna. Då brast det för Anna – det vill säga hon brast ut i gapflabb: jag hade ju tagit hennes… ”kvinnojacka” (figursydd och så) och sånt passar inte alls på en Toffelkropp, nio kilo minus till trots.
Lördagskvällens vin, en Caldora multepulciano dabruzzo från 2003.
De nio kilona minus… Ja jag kanske ska kommentera dem. Jag kör verkligen ingen diet, men om jag ska likna det hela vid nånting får det väl bli 4:3. Under fyra dar i veckan äter jag inget godis, fikabröd, snacks och sånt, nåt som jag tillåter mig de andra tre dagarna i veckan. På vardagar äter jag rätt torftiga frysrätter till lunch och rostat bröd eller yoghurt till middag. Lördagar och söndagar försöker uppbringa ork och lust att laga mat. Låt oss säga att det är betydligt roligare (understatement) att laga mat och dricka en flaska gammalt, gott vin när en har sällskap vid middagsbordet.
Min söndag… resten av helgen… Efter morgonens utflykt lyckades jag somna om och vaknade strax före nio av att en av mina Wordfeudmotspelare gjorde ett drag samtidigt som nån i huset stängde en skåpslucka eller en garderobsdörr hårt. Eller hårt och hårt… Det är väl normalt enligt deras standard. Personligen anser jag att det är fel på samtliga gångjärn i deras skåpsluckor och garderobsdörrar – de är för hårt spända. Lyhördheten kan jag inte göra nåt åt och inte heller kan jag plinga på med en mejsel i handen. Däremot funderar jag på att lämna en karta med små självhäftande dämpningskuddar i deras postbox. Jag är nämligen ganska säker på exakt vems gångjärn som är för spända.
Det är soligt idag också, så jag är inne. Jag känner mig som den stora och läskiga Tove Jansson-Mårran och jag vill inte visa mig offentligt. Jag har i stället ägnat mig en stund åt Berit Hård. Det är en både rolig och heterosexig tredje och sista del som Unni Drougge har skrivit om henne! Alltså jag ömsom skrattar, ömsom rodnar.
Jag deltog i en utlottning på Instagram i morse, hos @retrolyckan. Det tycker jag att du också ska göra, för du har möjligheten att vinna två fina ostindiska kaffekoppar. Tävlingen pågår fram till klockan 21 i kväll – vilket ju är perfekt tajming. Då sänder TV4 nämligen Maria Langs Kung Liljekonvalje av dungen. Jag har visserligen sett både den gamla och den nya filmen och självklart läst boken, men jag tänker titta ändå – och äta godis. Den som spar hon har… Det vill säga hon hade så mycket lördagsgodis kvar från förra helgen att hon inte mäktade påbörja gårdagens inhandlade godispåse. Eh… ja…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Renbäddat med ord. Ikonen ovanför sängen har pappas moster Tron (Vera) målat.
Efter instagrammande och lässtund rev jag ut lakanen ur sängen, sparkade igång en maskin tvätt och bäddade rent. Nån nytta måste en göra även på vilodagen. Rena lakan kräver förstås en ren kropp också. Jag skurade av lite badrummet och i duschrummet/toan innan jag tog en skön dusch, tvättade håret, slipade fötter, smorde in mig… Söndagslyx och absolut inte torftigt.
Minst en gång varje helg telefonerar jag med lilla mamma. Idag ringde jag på eftermiddagen och vi pratade i nästan 52 minuter. Det vill säga mamma pratade 50 minuter och jag två. Men jag vet hur det är när det inte finns nån att prata med om dagarna. Då blir den som sen hör av sig bombarderad med ord. Det är ju lite tur att mamma har en och annan go kusin som ringer ibland och att mamma har en dotter som också hör av sig. För egen del vågar jag inte tänka på vad som händer när jag blir gammal. Om jag nu blir gammal.
Jag har varit ute på vift en stund på seneftermiddagen/kvällen. Trött, trött, trött ska jag nu sätta mig och äta lite söndagsmiddag, en middag som består av ostrester, kex, fikonmarmelad, ett glas vin och nyinköpta, blåa vindruvor (20 kronor för en ask). Berit Hård gör mig sällskap fram till klockan 21 när Maria Lang tar vid. Sen ska jag krypa ner mellan rena lakan…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged alkohol, Öppnas i händelse av min död, bädda rent, bil, bild, blogginlägg, bokhylla, brittiska deckare, Brooke Davis, Brudkistan, charma, citrus, dämpa, dåligt samvete, deckare, deckarhylla, dela intresse, Den gränslöse, Den orolige mannen, desperation, dialog, dokumentera, elak, Elizabeth George, erotic crime, Ester Roxberg, Etthundra mil, Fallet G, Fällan, fådd, förvånande, flickkatt, frukost, fynda, gästrum, hall, Handen, handla, Håkan Nesser, hem, Henning Mankell, hoarder, humor, Innan fristen, Instagram, inventering, irriterad, januari, Jojo Moyes, Jussi Adler-Olsen, kattungar, kommentera, krypa ner mellan rena lakan, Kvinna inför rätta, läkarbesök, läsa, lånebok, Liane Moriarty, litteratur, ljudlig, London spy, loppis, Louise Doughty, luft, mamma, matkasse, Millie Birds bok om döda saker, Min pappa Ann-Christine, mysig, olästa böcker, olika ställen, ord, PD James, pocketböcker, puffa för, pysa, räcka till, rödvin, rester, Ruth Rendell, sammanfattning, sås, söndag, söndagsmiddag, söt, second hand, shopping, skicka ut kallelser, skratta, sociala medier, sovrum, Steget efter, sur, Svalan katten rosen döden, tänt ljus, TBR, telefoni, thriller, tid, to be read, tvätta, Twitter, umgänge, Unni Drougge, Unni Lindell, vila, Zensa primitivo on 31 januari 2016|
8 Comments »
Ett mysigt inlägg.
Jag ÄR en surskalle, men jag GILLAR INTE surskallar.
Jag säger
mysigt
hur mycket jag vill.
MYSIGT MYSIGT MYSIGT MYSIGT MYSIGT!
Det är min sammanfattning av den här dan, även om tiden inte helt har räckt till för allt jag ville göra. Men jag har dämpat mig och mitt humör ett par snäpp efter en dialog med en god vän i bilen. Tänk att så snart jag sätter ljudliga ord på saker och ting låter de annorlunda än dessa skriftliga…
Fast jag är fortfarande irriterad över att folk kommenterar såväl blogginlägg som instagrambilder på Twitter. JAG ANVÄNDER BARA TWITTER FÖR ATT PUFFA FÖR TEXT OCH BILD! Och så för att skriva av mig sura kommentarer – som jag inte vill ha kommentarer på eftersom de endast är luft som pyser…
Citrus hoppade i ren desperation ner i en matkasse – fast den var tömd på innehåll.
Söndagen har inneburit vila, men också umgänge. Jag har bäddat rent i min säng. Tänk vilken underbar känsla i kväll när jag kryper ner mellan rena lakan… Mamma ringde mitt under min frukost. Idag mådde hon lite bättre. Jag har försökt få henne att inte ha dåligt samvete för att vården skickar ut kallelser så jävla sent, utan i stället åka på det planerade läkarbesöket. Jag har tvättat, jag har handlat, jag har skrattat åt kattungar – som försökte charma mig att ge dem mat. Ständigt denna mat… Citrus, den lilla flickkatten, var så… desperat att hon hoppade ner i en matkasse. Fast Elaka Tofflan hade då redan tömt påsen på innehåll. Moahahahahahaaaa… Men söt var hon, det medger jag…
Söndagsmiddagen bestod delvis av rester. Det gjorde mig alls ingenting, för med en god sås, ett glas fylligt rödvin, ett tänt ljus och en bok kan det bli hur mysigt som helst. Eller hur tycker du att det ser ut???
Mysigt, tycker jag.
Efter middagen har jag gjort en liten… inventering. Jag har dokumenterat mina olästa böcker i bilder eftersom de finns på lite olika ställen i mitt hem av utrymmesskäl. Av januari månads inköpta pocketböcker återstår dessa att läsa:
Sex pocketböcker av januaris inköp är olästa.
Idag fick jag med mig hem en ”lånebok” från Annas snälla mamma… Den ska jag nog läsa när jag har läst ut min nuvarande bok – lånade böcker ska en inte behålla alltför länge, tycker nämligen jag.
En lånebok.
I sovrumshyllan finns också ett gäng böcker som är antingen fådda eller inhandlade på loppis eller second hand…
Olästa böcker som jag fått eller fyndat second hand.
Vidare har jag några olästa Henning Mankell och Håkan Nesser på ett hyllplan i en av deckarhyllorna i hallen. Dem har jag fått av vännen Agneta.
Fyra olästa Mankell och två olästa Nesser.
Och slutligen har jag lite mer än ett halvt hyllplan i gästrummets deckarhylla med brittiska deckare, även dem fådda av vännen Agneta. Det är i den här hyllan jag tänker fortsätta min läsning efter att jag har läst den lånade boken. Jag tänker börja med Ruth Rendell, ta vägen över PD James och avsluta med Elizabeth George.
Olästa böcker av Elizabeth George, PD James och Ruth Rendell.
Ja, jag älskar böcker. Och ja, när det gäller böcker är jag en hoarder. DET tycker jag är mysigt!
Läser DU några böcker??? Vad läser DU just nu och har du nåt gäng olästa böcker??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Vem vet, vi kanske delar detta intresse..?
Nu ska jag läsa en stund innan jag ser på London spy… Förvånande, va..?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged alkohol, apotek, arbeta, Årsta Travcafé, Öppnas i händelse av min död, Östgöta sädes, bensin, beställning, betala en räkning, bokpaket, Bokus, brassa på, brevlådor för elefanter, BRF-ordförande, Brooke Davis, Brudkistan, datum, Den gränslöse, desinformation, element, Ester Roxberg, ett brevlådepaket, ett stort teoretiskt kryss, Fällan, få betalt, fönsterfirma, fixa, Göteborg, härfört, hem, hemma, himmel, huvudtillbehör, hyfsat bra priser, ICA Supermarket SAMköp, inbjuden gäst, inlägg, inomhustemperatur, jobbet, Jussi Adler-Olsen, justera, kallras, kaos, kassa, kök, kosta, kräftor, kräftskiva, kvällsaktiviteter, Kvinna inför rätta, länkar, litteratur, Louise Doughty, människa, media, medicin, medicinlista, miljö, Millie Birds bok om döda saker, Min pappa Ann-Christine, mobiltelefoni, namn, off, påminna, pocketböcker, registrera mina livsmedelsinköp, skit, skriva, snökaos, sopkaos, springa i vägen, sprit, större än min hand, stirra, Stockholm, Storvreta, svära ve och förbannelse, svårighet, tekniska prylar, till mig själv, tjottaheiti, torftigt, tvätteriverksamhet, Under Av Effektivitet, Unni Drougge, Unni Lindell, upphöra nattetid, upptagen, varierat språk, väska, växel, växelpengar, webbplats on 19 januari 2016|
4 Comments »
Ett fixat inlägg. Men nej. Jag har inte fått betalt för några länkar i det här inlägget heller.
Inget kaos i New Village. Här finns numera både kräftor och sprit.
Media talar om sopkaos. Det är sopkaos i både Stockholm och Storvreta. Och nyss såg jag att det ska är snökaos i Göteborg också. Vad hände med ett varierat språk?
Här i New Village råder inte mer kaos än vanligt. Kvällsaktiviteterna har löpt på som de ska. Nästan. Men en får vara glad för att det mesta är fixat. Huvudtillbehören till fredagens kräftskiva är inhandlade. Gästen är inbjuden sen tidigare. Frågan är bara om det inte blir lite torftigt med endast… kräftor och sprit..?
Jag hade väl inte varit hemma mer än den tid det tog för mig att registrera mina livsmedelsinköp samt betala en räkning när BRF-ordföranden plingade på. Med sig hade h*n en väska med tekniska prylar. Inomhustemperaturen mättes till 19,6. Ett element justerades och brassades på, kallraset registrerades och är anmält till fönsterfirman. Tyvärr, tyvärr blev inget åtgärdat vad gäller tvätteriverksamheten, men händer inget tänker jag minsann påminna. Igen och igen. Tills verksamheten upphör nattetid.
Bokpaketet är hämtat i Tjottaheiti. Närå, på Årsta Travcafé, som ligger rätt off för min del när jag ska hem från jobbet. Två personer var i tjänst där, varav en arbetade och en sprang i vägen för den som arbetade, babblandes i en mobil. Innan jag lämnade Year Town gjorde jag ytterligare ett par ärenden. Bland annat var jag inne på dess apotek. Där var det inga under av effektivitet som arbetade heller. Det fanns inte växel i en kassa, kassa nummer två gick inte att komma in i och kassa nummer tre var upptagen. Vissa svårigheter var det att få ut medicinlistor också. Till sist kunde jag emellertid lämna Year Town-apoteket med inte bara medicin i näven utan växelpengar OCH medicinlista. Jag gjorde ett stort teoretiskt kryss på himlen.
Hemma i köket i New Village stirrade jag förundrad på paketet från Bokus. Inte nog med att det på webbplatsen hade stått, när jag gjort min beställning, att paketet skulle levereras till ICA Heidan. Nu stod det på paketet att det var ett brevlådepaket. Eh… tror Bokus att vanliga människor har brevlådor för elefanter???
Detta bildspel kräver JavaScript.
Så. Nu har jag svurit ve och förbannelse över Bokus desinformation. Nu ska jag glädja mig åt min nya hög med pocketböcker i stället. Hyfsat bra priser, men med tanke på vad bensinen kostar för den lilla extra utflykten tror jag inte att jag tjänade så mycket. Dessutom släppte jag ut en del extra skit i miljön. I Year Town.
Bokpaketets innehåll.
I varje bok skrev jag mitt namn och datum samt
Till mig själv.
Brukar DU skriva nåt i DINA böcker??? Vad skriver du i såna fall??? Berätta gärna i en kommentar här!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged antihjältinna, artist, ashram, ätande, berättelser, Berit Hård, Bluffen, bränna Koranen, byrå, cliffhanger, deckare, delar, favoritsysselssätning, Förkunnaren, förväxla namn, genrebeteckning, Indien, inte orkar fortsätta, kapitel, karismatisk, kärlek, kund, litteratur, lustig, persongalleri, personporträtt, pikareskroman, predika, rörig, roligt, sanningar, sekreterare, sex, skratta, sossar, under, Unni Drougge, vråla on 23 september 2012|
Berit Hård is back! Unni Drougge låter sin antihjältinna härja vidare efter Bluffen i Förkunnaren, som jag just har läst.
Berit Hård is back!
Den här gången har Berit Hård fått i uppdrag att följa en artist som predikar om kärlek – samtidigt som han bränner Koranen och gör en hel del andra märkliga saker. Berit ska skriva ett personporträtt på artisten och finner sig plötsligt vara i Indien på ett ashram. Det är första delen av bokens totalt fyra delar. I de andra delarna kommer plötsligt sossarna in på byrån där Berit jobbar och vill bli kunder – tillsammans med Lotuz af Love, den karismatiske artisten.
Jag skrattar högt när jag läser – så gott som varje kapitel lockar fram ett garv. Kapitlen, som hela tiden avslutas som cliffhangers, typ:
[…] Hon fick bråttom när hon såg munkens uppsyn. De där gallergrindarna – de kändes plötsligt hotfulla.[…]
Som sist är det mycket sex och mycket ätande, Berits favoritsysselssätningar. Det skrattade jag kanske inte så mycket åt. Däremot kan såna här rader få mig att vråla av skratt:
[…] Sekreteraren, som hette Jenny eller Malin (Berit förväxlade alltid de två namnen) svischade fram och tillbaka mellan köket och mötesrummet […]
Den här boken har genrebeteckningen deckare tryckt på omslaget. Jag skulle snarare vilja kalla den en pikareskroman. Jag tycker att den består av flera berättelser som är mer eller mindre lustiga. Ibland känns det nästan som om författaren inte riktigt orkar fortsätta på den påbörjade berättelsen utan i stället tar fatt i en annan, med delvis samma persongalleri. Det är ett under att Unni Drougge får ihop det hela i slutet…
Visst är det här roligt och visst sägs det många sanningar i boken, men jag har ändå svårt för det här röriga. Det gör att boken, trist nog, bara uppnår medelbetyg.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, Puckon, Trams, tagged cykeldåre, cyklist, cyklopat, dagens ord, förkorta, Förkunnaren, gammelsvenska, humor, litteratur, liv, psykopat, sammanskrivning, Unni Drougge on 22 september 2012|
2 Comments »
Dagens ord kom ur Berit Hårds mun i boken Förkunnaren av Unni Drougge:
Cyklopat!
Och det är en snygg sammanskrivning av cyklist och psykopat, vilket ger beteckningen för cykeldåre, ungefär, på gammelsvenska.
Livet är kort. En del cyklopater förkortar både sina egna liv och andras.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged aktuell, Andra sidan Alex, annorlunda, Bluffen, bokhylla, Charles Dickens Julberättelser, En julsaga, författare, litteratur, Unni Drougge on 21 oktober 2011|
2 Comments »
Dags för författare på D. Och de finns i mina hyllor.
D
Unni Drougge har jag två böcker av, Andra sidan Alex och Bluffen. Jag måste ju säga att Bluffen är nåt av det mest annorlunda jag har läst. Nu väntar jag med spänning på fortsättningen!
Det går inte att passera D utan att nämna Charles Dickens. Han har skrivit så mycket, men i mina bokhyllor hittar jag bara Julberättelser. Inte så bara, det, trots att boken är ganska tunn. En julsaga är väl den mest kända av dessa berättelser och den är ju, så att säga, fortfarande aktuell.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged Alexander McCall Smith, Bluffen, Bok- och biblioteksmässan, bordellhärva, erotiska eskapader, födelsedag, författare, filma, fnittra, frodig, Göteborg, Jan Guillou, journalist, kändis, konstig, lögner, litteratur, Lucifer, mamma, Mma Ramotswe, roll, sanningar, skithäftig, småle, taxichaffis, tredje person, Unni Drougge on 28 maj 2011|
2 Comments »
En av de mest konstiga böcker jag har läst har jag just slagit ihop. Och jag sitter här och undrar om jag gillade den eller inte. Eftersom jag småler och fnittrar lite tyst bestämmer jag: Unni Drougges bok Bluffen är häftig! Den är skithäftig. Jag gillar den. Tack mamma, som gav den till mig i födelsedagspresent!
Bluffen börjar på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg dit den frodiga journalisten Berit Hård begett sig för i tjänsten. Nån försöker ta livet av Jan Guillou mitt framför ögonen på alla mässbesökare och Berit råkar filma det hela. Strax är hon indragen i en härva av sanningar och lögner. Hon räddar till och med livet på en författare/kändis, men tar nästan livet av en taxichaffis. Eller vad han nu är. Och så är det här med bordellhärvan och Tessan, Stina och… Unni Drougge. För att inte tala om Lucifers roll i det hela. Eller om Berits erotiska eskapader med än den ena, än den andra. (Hade hon varit man hade ingen reagerat på dessa.) En späckad roman av sällan skådat slag är en underdrift, kära läsare!
Bara greppet att skriva om sig själv i tredje person är annorlunda. Unni Drougge figurerar nämligen själv i sin bok. Inte i nån huvudroll och inte i utkanten, utan i en nyckelroll, skulle jag vilja säga.
Att kategorisera denna roman som en deckare går inte. Möjligen är den lite åt Alexander McCall Smiths håll med Berit hård i rollen som mma Ramotswe. Ändå inte. Den här boken är inte lik nånting jag har läst förut! Den är konstig och underhållande, spännande och full av saker mellan raderna som är hur intressanta som helst att upptäcka! Så gör det. Läs den här boken! Av mig får den högsta betyg.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 