Posted in HBTQ, Personligt, TV, Vänner, tagged Anni-Frid Lyngstad, arg, ärlighet, baxna, bekantskap, Bjarne Melgaard, Christer Sjögren, ensamhet, garva, gemensamt, Junior, konstnär, landskap, lättroad, långresa, Leif GW Persson, lesbisk katt, måla, mödrar, mer Lars åt folket, Mikael Persbrandt, missbruk, motiv, New York, Nino Ramsby, observatör, oförarglig, olikhet, penis, rädd, roligt, se arg ut, seriöst, sisådär nyfiken, skratta högt, trivsamt, Vänligen Lars Lerin, yngre sydamerikanska män on 17 februari 2016|
Ett inlägg om en TV-serie.
I kväll gick den sjätte och sista delen av Vänligen Lars Lerin. Det blev en långresa för både Lars Lerin och hans Junior till New York där de träffade konstnären Bjarne Melgaard. Jag hade aldrig hört talas om honom och var väl bara sisådär nyfiken. Men detta avslutande program blev både roligt och seriöst.
Lars Lerin träffade konstnären Bjarne Melgaard, som han var lite rädd för. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Jag skrattade flera högt flera gånger under programmet. Det gjorde jag inte för att jag är särskilt lättroad, idag är jag ju arg. Men tittar en på Lars Lerin och han bara säger sånt som att han har en lesbisk katt… ja, då garvar jag. Sen var det intressant att delta som observatör i mötet mellan två konstnärer som sinsemellan är väldigt olika – den ena målar landskap, den andra
penisar så att en baxnar.
Lars Lerin erkände att han var lite rädd för sin konstnärskollega. Dels för att han ser så arg ut (!), men också, tror jag, på grund av motiven på hans tavlor.
Kanske uppstod ingen vänskap, utan snarare en bekantskap. För trots olikheterna har de tu en hel del gemensamt: närheten till sina mödrar, missbruket i bagaget – och att de är tillsammans med yngre, sydamerikanska män.
Det avslutande programmet i Vänligen Lars Lerin-serien var lika trivsamt som alla de andra. Den här gången upplevde jag mer ärlighet hos Lars Lerin. Inte är han så oförarglig som alla tycks tro, men å, vad jag gillar honom! Mer Lars åt folket!
Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…
Anni-Frid Lyngstad
Mikael Persbrandt
Leif GW Persson
Nino Ramsby
Christer Sjögren
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, TV, Vänner, tagged båt, bil, Bjarne Melgaard, brygga, Christer Sjögren, dansbandskung, dialog, ensamhet, förlova sig, granne, historia, kaffe, konstnär, Lars Lerin, läcka ut i förväg, mamma, midsommarafton, närhet, norsk, olikhet, omdöme, pappa, samla, sjö, sjöman, spännande, Sveriges Television, tårta, trivsam stämning, Vänligen Lars Lerin, värmlänning, webbplats on 10 februari 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Lars Lerin och Christer Sjögren… Vad kan de ha gemensamt? Faktiskt en hel del, visade det sig i kvällens Vänligen Lars Lerin. Det jag visste i förväg var att de båda är värmlänningar. Men sen var det lite mer…
Lars Lerin tog bilen runt sjön för att träffa en dansbandskung. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Kaffe och tårta på Christer Sjögrens brygga. Jorå, de båda är inte bara värmlänningar, de är grannar också. Tanken var att Lars skulle ta båten till Christer, men nån sjöman är han väl inte riktigt, konstaterade han själv. Så det blev bilen till dansbandskungen – som dessutom samlar på bilar. En olikhet herrarna emellan dock, för Lars Lerin lekte hellre med dockor.
Spännande var det att höra delar av dialogen om mammor och ensamhet. Och även om det hade läckt ut i förväg är det en lustig historia, den om Lars pappa och Christers mamma – paret som förlovade sig en midsommarafton.
Det var en trivsam stämning, men det blev inte riktigt den närhet som jag noterade med ett par av de andra nya vännerna som Lars Lerin har träffat. Kvällens program får ändå högt Toffelomdöme. Nästa gång träffar Lars Lerin den norske konstnären Bjarne Melgaard – som jag inte vet ett smack om. Spännande!
Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…
Anni-Frid Lyngstad
Mikael Persbrandt
Leif GW Persson
Nino Ramsby
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in HBTQ, Personligt, TV, Vänner, tagged Anni-Frid Lyngstad, antyda, artist, byta kön, Christer Sjögren, depression, ensamhet, favorit, fotograf, glädje, glittrande ögon, grund, Gudrun Schyman, könsbyte, könstillhörighet, konstnär, Leif GW Persson, locka fram, Mikael Persbrandt, Nino Ramsby, omaka par, onsdag, skratt, smittas, sommar, Stockholm, stråla samman, Sven-Harrys konstmuseum, Sveriges Television, tänkbar vänskap, utställning, Vänligen Lars Lerin, webbplats on 03 februari 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Onsdagsfavoriten på TV är utan tvekan Lars Lerin. I kväll mötte han artisten, fotografen och konstnären Nino Ramsby. Nog var det ytterligare ett omaka par människor som strålade samman i Vänligen Lars Lerin. Men jag visste ju att de bland annat haft en utställning tillsammans i somras på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Var det grunden till en ny vänskap?
I kväll mötte Lars Lerin en annan konstnär. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Glittrande ögon och många skratt. Så skulle jag vilja sammanfatta kvällens möte. För även om svåra saker som depression och könsbyte dryftades var detta möte det gladaste av Lars Lerins vänskapsmöten hittills. Det kändes verkligen som om det var två vänner som träffades – och ändå var ju de tu inte bekanta tidigare. Nino Ramsby lockade fram saker hos Lars Lerin som tidigare bara antytts, så där som en riktig god vän kan göra.
Jag smittades verkligen av glädjen i det här mötet! Inte kunde jag hålla tillbaka skrattet i min ensamhet, heller, när Lars Lerin sa att det fick vara bra som det är nu med könstillhörigheten, han skulle inte kunna byta kön.
Dä skulle ju bli en Gudrun Schyman av mig, vet du, och dä går ju inte!
sa han, ungefär.
Kvällens program får högsta Toffelomdöme. Nästa gång möter Lars Lerin Christer Sjögren.
Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…
Anni-Frid Lyngstad
Mikael Persbrandt
Leif GW Persson
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Krämpor, Personligt, Trams, TV, tagged agera hänsynslöst, arbete, arbetsvecka, avslöja, avstånd, ätbart, ögon, beroende, beskyllning, bestämmelse, betald, betänkande, bild, brist på beslut, brottsoffer, brottsskadeersättning, Christer Sjögren, dåligt samvete, djup, dusch, elektronisk anslagstavla, exekvera sin rätt, förödmjukande beteende, förföljas, förolämpning, förslag, flamsig, fotograf, frid, frihet, fynd, gammal, göra allvarligt orolig, göra om, göra saker i onödan, glasögon, gnälla och klaga, gråta, grovt förtal, grovt förtalsbrott, grundlag, grundlagsskyddade medier, hatiska yttranden, hälsa, hjälpa praktiskt, internet, jobb, kaffebönor, knapp, kollega, konsult, kontor, kränka, kroppen, kul figur, lag, Lars Lerin, läkarbesök, läsa, Lisa, litteratur, mamma, Melodifestivalen 2016, myndighet, nakenbilder, näthat, nedsättande uttalande, nerförsbacke, ny fart, ny straffbestämmelse, ofredande, olaga hot, olaga integritetsintrång, onsdag, oro, oskarp lag, regeringen, rolig, samhällets hjälp, sexualliv, självkänsla, sjuk, skada, skandal, skratta, skriva, sladd, sociala medier, solklart exempel, sprida, sprida bilder eller uppgifter, starta, stolt, straff, straffansvar, straffas, straffbart, sucka, Sverige, Sveriges Television, ta tag i, tänder, tävling, tidskrifter, tillvaro, trögt, upprepade kontakter, Uppsala, utredare, utvidgat ansvar, vattenmaskin, Vänligen Lars Lerin, värdighet, vård, vitsiga namn, yttrandefrihet on 03 februari 2016|
2 Comments »
Ett både flamsigt och djupt inlägg.
En sladd och två kaffebönor blev en kul figur för mig.
Plötsligt pratades det om nerförsbacke på jobbet idag. Javisst ja, det är ju onsdag och mer än halva arbetsveckan är nu gjord för oss som arbetar på Myndighetens kontor. Min arbetsvecka började lite trögt, men tog ny fart idag. Den tog sån fart och en sån vändning att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Eller nja, gråter gör jag inte. Däremot kan jag sucka lite över… tillvaron och brist på beslut på olika plan. En sån brist leder till att somliga kanske gör saker i onödan eller kanske får göra om saker från början på nytt sätt. Då blev det lite av en lisa att få skratta åt kollegan A:s fynd av tidskrifter med vitsiga namn vid en av vattenmaskinerna. Tyvärr kan jag inte lägga ut nån bild, för då skulle jag avslöja var jag arbetar. För din del räcker det med att veta att jag jobbar som konsult vid en myndighet i Uppsala. Så i stället får du titta på hur roliga en sladd och två kaffebönor kan vara, även det en bild från mitt jobb. Sladden och bönorna blev en kul figur i fotografens ögon.
Lagen när det gäller näthat är lite… oskarp idag.
Nåt som inte är kul är näthat. Och då menar jag inte yttrandefrihet. Det är nämligen en och annan som menar att menar att de inte ägnar sig åt näthat utan exekverar sin rätt till yttrandefrihet. Än så lägen är lagen rätt oskarp när det gäller näthat. Idag har en utredare lämnat ett betänkande om näthat och straff för detta till regeringen. Hatiska yttranden ska kunna straffas som ofredande om förslaget går igenom. Betänkandet innehåller i korthet följande förslag (notera dock att det inte omfattar grundlagsskyddade medier):
- En ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång utanför det grundlagsskyddade området. Med detta menas att en kan straffas om en sprider bilder eller uppgifter som kan innebära skada för den det handlar om. Förslaget omfattar bilder eller uppgifter som till exempel handlar om den berördes sexualliv, hälsa, brottsoffer, nakenbilder etc. Detta skulle innebära att den som sprider uppgifter som att nån har supit bort sitt jobb eller att nån är psykiskt sjuk kan straffas.
- Ett utvidgat ansvar för olaga hot. Detta innebär att det kan bli straffbart att hota nåns frihet eller frid. Även hot som är menat att göra den hotade allvarligt orolig ska kunna straffas.
- Bestämmelsen om ofredande ska gälla den som agerar hänsynslöst, till exempel genom upprepade kontakter direkt eller via internet.
- Frågan om grovt förtalsbrott ska bedömas utifrån uppgiftens art och hur det sprids, till exempel via internet. Straffansvar för förolämpning ska gälla den som ägnar sig åt beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot nån annan på ett sätt som är avsett att kränka den utsattes självkänsla eller värdighet. Ett solklart exempel på detta är att sprida i sociala medier att en viss person är knäpp och därför ska förföljas.
- Straffansvaret för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla utvidgas.
- Brottsskadeersättningen ska utvidgas till grovt förtal.
Vintern 1962-63 var det mamma som tog hand om mig.
Jag gissar att en och annan fick ett och annat att tänka på… För egen del tänker jag mest på lilla mamma i kväll. Hon var på ett läkarbesök igår och det var ganska mycket oro innan av olika skäl. Det är inte lätt att vara gammal och sjuk i Sverige, inte när en är beroende av samhällets hjälp, vården eller andra människor. Jag är i vart fall så stolt över att mamma inte bangade utan att hon tog tag i vissa saker i stället för att bara gnälla och klaga. Samtidigt har jag ett stort dåligt samvete för att jag inte kan hjälpa henne rent praktiskt så mycket som jag skulle vilja. Det är lite svårt när avståndet är 30 mil.
Nu har jag varit både flamsig och djup så det räcker en stund. Jag ska ta nåt ätbart och sen en värmande dusch innan jag skriver färdigt några litterära tankar, läser en stund och tittar på när Lars möter Christer klockan 21 i SvT1.
Inte tror jag att jag orkar fundera över Melloskandaler redan innan årets tävling har startat. Och att fler får sina glasögon betalda tycker jag är bra. Fast det hade varit ännu bättre om tänder ansågs tillhöra kroppen också…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, TV, tagged Anni-Frid Lyngstad, öppet, beskyddarinstinkt, butter, en sekunds verk, godhet, innerlig, Lars Lerin, Leif GW Persson, mansfavoriter, måla, mödrarelationer, mötas, Mikael Persbrandt, missbruk, mysig, Nino Ramsby, självmorsdtankar, skönt impad, sommardag, Sveriges Television, tavlor, träff, varm, Vänligen Lars Lerin on 27 januari 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
I kväll skulle de mötas, två av mina mansfavoriter, framför TV-kameror. Lars Lerin tyckte att Leif GW Persson verkade vara så härligt butter och mysig att han skrev till honom. En sommardag träffades de hos Leffe och ett sammandrag av det mötet visades i kvällens Vänligen Lars Lerin.
Lars Lerin träffade Leffe i kväll. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Kvällens träff blev en väldigt innerlig och varm sådan. Jag slogs av att Leffe inte hela tiden pratade om sig själv och sitt utan minst lika mycket om Lars. Märkligt nog lockar Lars fram nån sorts beskyddarinstinkt hos Leffe, en instinkt som i vanliga fall vad gäller Leffe är förbehållen kvinnor och barn. Vidare blev jag skönt impad av att Leffe uttryckte hur positivt hans intryck av Lars var – att han utstrålar sån godhet – och att han skulle vilja se honom måla eftersom han älskar hans tavlor.
Samtalsämnena under det halvtimmeslånga programmet kretsade kring missbruk, men också om självmordstankar och mödrarelationer. Jag hade gärna velat höra mer, samtidigt som jag tyckte att kvällens program var mer öppet än de två tidigare. Det är inte lätt att sitta och prata om självmord, allra minst i TV… Men det är bra. Det är viktigt. Att självmord kan handla om en sekunds verk…
Kvällens program får högsta Toffelomdöme. Nästa gång möter Lars Lerin Nino Ramsby.
Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…
Anni-Frid Lyngstad
Mikael Persbrandt
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, tagged akut, avstämning, berättelse, beskrivning, bjuda in mig själv, BRF-ordföranden, chefskontakt, dessert, efterrätt, friterad camembert med hjortronsylt och glass, godnattsaga, gym, hemmavid, huvudrätt, jobb, klagomål, kuska ut, Lars Lerin, lay out, lägga på is, Leif GW Persson, magen står i åtta hörn, mätt, natt, nyfiken, pizza, privat, promenad, restauranggäst, sagolikt, sömn, skoja, somna, tack, tappa räkningen, telefoni, textgranska, tvätteriverksamhet, varierande arbetsuppgifter, vattenkanna, väldigt tacksam, Vänligen Lars Lerin, vink on 27 januari 2016|
2 Comments »
Ett sagolikt inlägg. Äh, jag bara skojar!
Godnattsaga? (Med tanke på att det står zzzz…)
Jorå! Jag är väldigt tacksam att den gångna natten skänkte mig mer sömn än den innan. Faktum är att jag kunde somna, trots att tvätteriverksamheten startade igår kväll klockan 22.45. (Vilket påminner mig om att jag nu måste kontakta BRF-ordföranden för att framföra klagomål. För vilken gång i ordningen jag gör detta vet jag inte – jag har tappat räkningen. Så är det hos oss. Tyvärr.)
Det har varit en fullspäckad dag med mycket jobb, varierande arbetsuppgifter, chefskontakter, avstämningar och jag vet inte allt. Jag började lay outa en beskrivning, men får lägga den på tillfällig is till förmån för en akut berättelse som måste textgranskas under morgondagen. Ibland undrar jag vad jag håller på med… Och det finns det visst en och annan övrig person som gör också, har jag förstått. Jag ger därför de(n) nyfikna en liten hint vink via bilden här ovan…
Efter jobbet mellanlandade jag i New Village för att sen kuska ut till gymmet i Förorten. ÄH, JAG BARA SKOJAR! Jag tror aldrig att nån lär få se mig på nåt gym. Nä, jag hörde talas om två familjemedlemmar som skulle äta pizza, så jag bjöd in mig själv. Och inte blev det bara pizza heller, utan dessutom dessert i form av friterad camembert med hjortronsylt och glass. Jag är så mätt att magen står i åtta hörn nu… Tack, Fästmön, för middagen!
Detta bildspel kräver JavaScript.
På grund av denna enorma mättnad ska jag ta en liten promenad (med vattenkanna först och telefon sen – till skillnad från vissa restauranggäster telefonerar jag helst privat och hemmavid). Klockan 21 bänkar jag mig framför TV:n för att se mötet mellan Lars och Leif.
Ha en go kväll!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in HBTQ, Personligt, TV, Vänner, tagged alkoholism, Anni-Frid Lyngstad, ateljé, öppna bildörren, överdrift, överlägset, beskyddande, bilfärd, bredband, charmig, dialog, första ögonkastet, gullig, heteromänniskor, Idol, Junior, Lars Lerin, lägga armen om, Leif GW Persson, lite för nära, machokille, mannen, måleri, Mikael Persbrandt, mjuk, nykter alkoholist, omdöme, onsdag, Persbrandt-imitation, premiäravsnitt, program, sociala medier, svag, Sveriges Television, sympatisk, Vänligen Lars Lerin on 21 januari 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Saknar du vänner? Kanske ska du göra som Lars Lerin – träffa människor du tycker verkar vara sympatiska och är lite av idoler för dig och på samma gång göra en TV-serie på SvT. Jag kollade premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin förra veckan. På onsdagskvällen slog jag mig ner framför TV:n för att se Lars Lerins möte med Mikael Persbrandt.
Lars Lerin saknar vänner. Igår kväll träffade han Mikael Persbrandt för att se om vänskap kunde uppstå. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Lars Lerin och Mikael Persbrandt… Vid första ögonkastet tycker en kanske inte att den mjuke Lars har så mycket gemensamt med machokillen Mikael. Men två saker delar de: måleriet och alkoholismen. Det hade varit intressant att höra mer av deras dialog kring alkoholismen i programmet. Samtidigt inser jag att det naturligtvis hade blivit lite för nära. Lars Lerin är väldigt öppen med sin alkoholism, medan Mikael Persbrandt inte avslöjade fullt lika mycket. Skillnaden dem emellan vad gäller detta kanske handlar om att Lars Lerin har varit nykter alkoholist i 14 (?) år..?
Efter det första mötet i Mikael Persbrandts ateljé ger de sig ut på en bilfärd. Lars Lerin får Mikael Persbrandt att öppna bildörren åt sig. Lite så skrider den här halvtimmen fram – Mikael Persbrandt är helt klart ”mannen” i programmet. Ibland tycker jag, som själv tillhör HBTQ-gänget, att går till lite överdrift, medan jag noterar att vissa heteromänniskor i sociala medier tyckte att det var gulligt och charmigt. Jag tror nämligen inte att Lars Lerin är så svag som han framställdes igår när Mikael Persbrandt la armen om honom, beskyddande eller överlägset.
Självklart fortsätter jag att följa den här serien – nu återstår fyra avsnitt. Onsdagens program får emellertid inte högsta Toffelomdöme. Däremot får Junior det i sin Persbrandt (Bredaband)-imitation. Nästa gång möter Lars Lerin Leif GW Persson.
Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…
Anni-Frid Lyngstad
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Krämpor, Personligt, Puckon, TV, tagged adventsljusstakar, adventsstjärnor, Anni-Frid Lyngstad, ansökningar, arbetsgivare, armbågar, augusti, badrum, bank, bästfåtöljen, besked, betala en räkning, bil, blåsa, blåst, blogg, bloggrunda, bra resväg, dator, dårar, en bra idé, ett enda liv, evighet, evighetslångt, extra tid, extremt belastade, författare, fredag, garage, gå i ide, gnälla, halt, hänsyn, helspänn, hem, isiga tankar, jobb, jobbansökan, jul- och nyårshelger, julrött, kallt, kollega, korrektur, kyla, Lars Lerin, lätt, leder, logga in, lugn och trygg bakom ratten, lunch, lunchrum, lust, mörker, mörkt, minusgrader, mor och dotter, nio liv, nya vinterdäck, ont, pansarvagn, pendla, plogat, premiäravsnitt, restaurang, rygg, skotta, slut, smita iväg, snö, snöhelvete, snorhalt, svar, Sveriges Television, tacksam, temperatur, textgranskning, tid, tjänst, Tjugondedag Knut, tvätta, två- eller trefilig, utan att sucka, väg, Vänligen Lars Lerin, vettiga tidpunkter, vidrig, vina runt knuten, vinter on 13 januari 2016|
4 Comments »
Ett rätt kallt inlägg.
Mörkret har jag inga problem med.
Nej vinter gillar jag inte. Nog hade jag kunnat tänka mig lite snö under jul- och nyårshelgerna, men inte nu. Idag är vädret bara vidrigt. Jag fick skotta mig in i garaget i morse och jag fick skotta mig in i kväll. Det är lite svårt med tanke på min rygg. Tur att den snö som fallit är lätt. Sen var det kallt och halt och allmänt jävligt. Smart var jag i alla fall som tog lite extra tid på mig i morse. Jag lämnade Clark Kent* på jobbets parkering och gick in för att jobba mina åtta timmar. Det snöade hela jävla dan. Faktum är att jag hellre tar mörker än snöhelvete. Och mörkt var det när jag kom hem… Men det känns fint att stakar och stjärnor är borttagna – det är ju tjugondedag Knut idag.
Jag har en bra resväg till och från jobbet. Den går till största delen längs en två- eller trefilig väg. Inte har jag långt till jobbet heller. Det är jag så tacksam för. Jag tänker på kollegan E som har en bit att pendla. Tur att E verkar vara så lugn och trygg bakom ratten. Själv sitter jag på helspänn. Det finns alltid dårar som ska fram fort, så även i kväll när det inte var riktigt plogat och ännu halare än i morse… Vissa kanske har nio liv, men majoriteten har det inte. Det vore fint med lite hänsyn till oss med ett enda.
Att gå i ide vore en bra idé för mig den här årstiden. Jag vill helst inte gå ut när snö och blåst viner runt knuten och det är snorhalt. Temperaturen ska krypa ännu mer neråt igen. Såg nåt om att den skulle stanna nånstans mellan 25 och 30 minusgrader på fredag. USCH!
Snöhelvete!
Och ja. Jag gnäller hur mycket jag vill på snön på min blogg. (Men jag är glad åt att jag har en bra resväg till jobbet OCH nya vinterdäck.)
Arbetsdagen – och kylan – har gett mig ont i båda armbågarna. Det är inte bra. Lederna känns extremt belastade och jag hittar inget läge där jag kan vila dem. Jag fick i alla fall en textgranskning färdig idag och jag skickade korrektur till författaren. På eftermiddagen hade jag ett arbetsmöte. Tyvärr blev det ingen lunch med mor och dotter idag, men kanske kan den bli av nästa vecka. I morgon ska NK** och jag luncha i restaurangen och inte i lunchrummet. Ibland är det så skönt att smita iväg.
På grund av armbågarna tänker jag inte sitta alltför länge vid datorn nu i kväll, men en liten bloggrunda skulle jag vilja hinna med. Numera tar jag inte nån sån varje dag, som jag gjorde förut. Det var ganska länge sen jag slutade med det. Jag läser färre bloggar också, jag har varken tid eller lust. Och min egen driver jag bara mot slutet, även om det känns evighetslångt till dess…
En evighet dröjde det nästan, men idag fick jag besked angående en tjänst jag sökt – i början av augusti förra året. En del arbetsgivare har uppenbarligen inte bråttom. Det är ändå inte den längsta tiden jag har fått vänta. Jag har ansökningar gjorda i februari 2015 som jag ännu inte fått svar på.
En maskin julrött jobbar på i badrummet. Till skillnad från somliga tvättar jag vid vettiga tidpunkter. Jag har betalat en räkning utan att sucka. Betala räkningar gör jag också vettig tid i stället för sista dan när ”alla andra” gör det och det kan vara svårt att logga in hos banken. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen för att se premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin på SvT 1. Vem vill missa Lars Lerins möte med Anni-Frid Lyngstad?!
Vad gör DU i kväll, dårå??? Skriv gärna några rader i en kommentar om du har vägarna förbi den här bloggen!
*Clark Kent = min lille pansarvagn till bil
**NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, TV, tagged adventsljusstakar, adventsstjärnor, Anne Lundberg, Anni-Frid Lyngstad, Antik & Auktion, Antikrundan, apotek, app, arbetsmöte, Aros läkarmottagning, avsky, älska, bakslag, beskrivning, Bregott havssalt, e-recept, författare, förnya recept, förråd, förvirrad, fixa till, foto, fredag, gäspa, gå-hem-dags, göra slut, glömma, halka, hålla sig vaken, höst, höstväder, hem, igångsättningshjälp, iskalla ögon, jobba, jul, julrött, kartonger, källare, kändisar, klagar inte, kollega, kyla, lördags, lokal kändis, lunch, matkassar, mörkt, medicin, mjölk, mobiltelefoni, moder, natt, ost, påsar, ploga, postbox, premiär, rapport, rostade mackor, sanda, säsongsstart, shopping, Simrishamn, sjunka, slå upp mina ljusblå, slira av vägen, slut, snorhalt, solig vinterdag, temperatur, textgranska, träna, trött, trivas, tugga, tvätta, vaktis, vara på benen, Vänligen Lars Lerin, värderingar, Veckans brott, Willys on 12 januari 2016|
6 Comments »
Ett förvirrat inlägg.
Höstväder igår kväll med regnet mot rutan.
Igår kväll kom regnet. Älskade regn! Det var som om det höll på att bli höst igen. Fast… även om det tog bort en del av den förhatliga snö som fallit gissade jag att det skulle komma ett bakslag. Och mycket riktigt! Under natten blev det kallare igen och regnet övergick i snö. När jag slog upp mina ljusblå i morse höll vaktis på att ploga för fullt här utanför. Synd att han inte sandade också – det var nämligen snorhalt. Och är fortfarande.
Temperaturen fortsätter att sjunka och det snöar fortfarande lite lätt. Jag avskyr verkligen vintern med kyla och halka, men jag måste erkänna att en solig vinterdag kan en till exempel ta riktigt fina foton. Nu har jag inte så stora möjligheter att göra detta eftersom jag jobbar ganska mycket och det är mörkt när jag kommer hem. Men jag kunde ha gått ut för att fota i lördags, till exempel…
Nej, jag klagar inte på mitt jobb, jag trivs fortfarande och tycker att det är roligt. Igår hade jag inte alltför mycket att göra, bara, men idag satte jag fart och försökte fixa till några foton – med viss igångsättningshjälp av NK*. Sen fick jag en beskrivning att textgranska och den kom jag nästan halvvägs i. I morgon väntar ett arbetsmöte efter lunch kring en rapport. Kanske blir det en spännande lunch, dessutom, med författaren och dess moder. Det vore så roligt om det blev av!
Jag kom ihåg att ringa min läkarmottagning och förnya recept på två mediciner idag. Toppenfint att nån från mottagningen ringde tillbaka lite senare på dan för att verifiera att min receptförnyelse gått fram. På fredag ligger ett e-recept på apoteket.
Det blev vinter igen idag, inte helt oväntat.
När klockan närmade sig gå-hem-dags gäspade jag och NK ikapp. Men det var bara att försöka hålla sig vaken så en inte slirade av vägen. Innan jag fick träda innanför hemmets dörrar skulle jag handla, så jag stannade vid Tokerian. Tre matkassar följde med hem – och ändå glömde jag köpa mjölk och Bregott havssalt… Trött jag blir på mig själv…
Eftersom jag fortfarande var på benen när jag kommit hem gjorde jag nästan helt slut med julen. Alla stakar och stjärnor åkte ner, stoppades i kartonger och påsar och förpassades ut till förrådet. Kvar att göra nu är att köra en maskin med julrött, men det blir i morgon. Vid 19-tiden kunde jag äntligen inta min middag mina två rostade mackor med ost och två glas mjölk. Medan jag tuggade på mackorna kollade jag TV-programmet framöver. I afton blir det nog Veckans brott klockan 21 på SvT 1 för min del, för det är säsongsstart. I morgon ser jag fram emot premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin klockan 21 på SvT 1. I totalt sex avsnitt träffar konstnären Lars Lerin lika många kändisar. Först ut är Anni-Frid Lyngstad. På torsdag är det säsongsstart för Antikrundan. Första avsnittet är från Simrishamn, men nästa veckas avsnitt är inspelat i Uppsala. Den som kollar då kanske får se en och annan lokal kändis… (Jag ska ALDRIG glömma Anne Lundbergs iskalla ögon…) Till torsdag får jag träna upp mig på värderingarna genom att kolla Antiktidningen, som kom idag i postboxen. Antikrundans app är redo att användas igen på mobilen!
Vilka TV-program tittar DU helst på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Tofflan på en TV nära dig.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 