Att synas, men icke höras

Ett inlägg med ett visst mått av självironi, men mest en uppmaning att du ska vara rädd om dig.

---

 

Ängel eller djävul bakom ratten? Om du frågar min familj är jag det senare. Jag skriker och gapar, gör fula gester, kallar andra trafikanter för

Idiot!

och liknande. Men det hörs och syns förhoppningsvis inte så mycket utåt. Jag försöker lära mig att lägga band på mig och lyckas bättre och bättre, om jag får säga det själv. Fast jag är ju förstås jävig…

Även cyklar ska ha reflexer.

Allvarligt talat är det inte så farligt. Men jag har helt klart ett temperament när jag kör bil. Och det kanske inte är så konstigt när andra moderna bilar inte tycks vara utrustade med blinkers, men med mobiltelefoner. Eller cyklister, som tror att de har nio liv och, utan lysen i novembermörkret, korsar en gata mitt framför min bils nos. För att inte tala om alla fotgängare som tror att de är STJÄRNOR. Lysande, sådana. Bara det att det måtte vara osynligt ljus…

Igår kväll läste jag om två bilister som kivades mitt i centrala stan på självaste vilodagen – över en parkeringsplats! Men hallå! Den som först ger tecken – det vill säga blinkar att h*n ska svänga in och parkera borde vara den som har rätten till platsen. Att bråka högljutt offentligt och kanske slåss är sandlådenivå, enligt min mening. För jag sitter ju bara inne i min bil och gapar har synpunkter…

Och nu måste jag komma med en synpunkt i form av en pekpinne! Men faktum är att den handlar om omtanke om oss båda – mig i bilen och dig som cyklar eller går.

Snälla, snälla, använd reflexer!!!

Reklamreflexer är gratis. Dessa har jag fått från ett företag som arbetar med tandvård.

Så här i novembermörkret syns du nämligen inte, eftersom de flesta av oss är iförda för säsongen färganpassade – det vill säga mörka – kläder. Allra bäst är förstås reflexväst, men jag vet att det är töntvarning på det, så det begär jag inte. Samtidigt är det alldeles ypperligt om du går ut med hunden när det är mörkt eller cyklar en tur. Men reflexer… Små reflexer på armar och ben och gärna fötter – det är både billigt och kan vara livräddande!!! Om du syns ser jag dig!

Själv bär jag reflexband, två stycken, som jag slår om smalbenen när jag går till garaget i mörkret. De kostade ett par selmor på apoteket. Sen har jag ett hjärta i plast på en jacka och reklamreflexer (gratis!) i form av klämmor kompletterar den (jackan är svart). Mina vita gympaskor, som jag fortfarande går i, har påsydda reflexer. Så ja. Jag föregår med gott exempel.

Men nu vill jag veta vad har DU för reflexer på dig???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Saker och grejor

Så har man gjort av med pengar igen. Tänk, en dag före lön! För ett år sen kunde jag inte ens köpa bröd ibland dan före a-kassans utbetalning. Det är därför jag känner mig som en miljonär när jag får lön. Stenrik. Ändå har jag ingen fet lön. Men den räcker. Och får jag fast jobb nån gång ska jag dela med mig till andra som behöver. Inte bara allmosor när jag kan utan ett fadderbarn, har jag tänkt mig. Ett barn som jag kan hjälpa genom skolgången. Fästmön har, förutom fyra egna barn, också ett fadderbarn. Det tycker jag är bland det bästa man kan göra. Och för mig blir det ju så nära ett eget barn jag kan komma. Ett fadderbarn.

Vi skuttade iväg till Jysk. Där slutade man efter en kvart att förvånas över att folk vågar ge sig ut iklädda precis vad som helst. Herremajgadd, ingen självinsikt alls! Jag gillar inte till exempel när folk kommer mer eller mindre nakna till affären. Det känns… äckligt. Så jag bylsade på mig en tjocktröja över t-shirten, båda tjockis-svarta, förstås.

Jag fyndade på Jysk. Det blev två (2) kuddar till sågspånshuvet och en tvålpump. Min förra tvålpump kastade jag ju häromdan eftersom den hade rostat sönder i botten. Ett tag var jag inne på att köpa en sån här farbror också:

En polyesterdammvippa, med formen av en gubbe. Så vitsigt!

Bredvid Jysk, nästan, ligger Plantagen och det blev nästa stopp på vägen. Somliga skulle kolla på nåt och jag var glassugen. Det blev Anna som fick bjuda idag. Hon är ju lättlurad, som en riktig… kruka..?

Krukan Anna.

Så blev det ett besök på Rusta innan vi vände tillbaka mot New Village. Jag köpte en rulle silvertejp till mina ögonbryn, schampo, ett storpack KitKat-choklad och ett  nytt duschmunstycke med tillhörande slang. Nån gång när jag känner mig modig ska jag ge mig på att försöka byta skiten ut det trasiga munstycket.

Duschmunstycke. I bildens nederkant synes en Toffelfot sticka fram, en riktig svartfot…

Jag blir ofta eyeballad när jag går i affärer. Gissar att jag ser konstig ut på nåt sätt. Anna säger att jag är snygg, men hon är ju jävig. Idag var jag extrakänslig för folks blickar. Folk kan liksom inte glo snyggt och diskret. De glor uppifrån och ner, nerifrån och upp. En del tappar nästan hakan och jag har god lust att smälla ihop käftarna på puckona genom att dutta till dem under hakorna. Värst av alla glodde två flator på Rusta. F*n om ni vill nåt, typ hälsa eller snacka en stund, GÖR det. Glo bara inte så förbannat, jag blir vansinnig!

Sen åkte vi till Tokerian för att köpa bröd och jag kunde konstatera att jag och mamma hade vunnit 16 kronor på Lotto. Fast nog undrar jag hur i h-e man kan kalla ett bröd för

kusar. 

Kusar eller busar för mig är andra benämningar på snorkråkor, snorkulor och sånt. Ja, kärt barn har väl många namn, men vem vill ha kusar i brödet? Anna. För hon valde det.

Anna ville ha kusar.

Ja, Clark Kent* var sannerligen full där bak när vi kom till parkeringen hemma. Påssjukan var svår idag.

Fullt där bak. 

Det var bara att inse att friden var slut när vi kom upp i lägenheten. Alla vädringsfönster åt baksidan fick stängas och balledörren** fick förbli tillsluten. Ändå känns en genomträngande lukt som får mina luftrör att svida och en lika genomträngande röst får mina trumhinnor att krusa sig. Baske mig om inte till och med klippet av gräs med vanlig kökssax hörs upp till mig! Svårt irriterande och jag hoppas att de nya fönstren stänger ute såväl stickande lukter som störningsljud bättre… Till tröst tog vi en fika, för vi hade bullar och muffins kvar. Sen ringde jag mamma. Nu inväntar vi lämplig mattid så att vi kan åka till Mac Jack och slaskäta lite.

I kväll blir det kanske lite TV eller en stunds läsning. Alla bra filmer håller på fram till småtimmarna och vi ska upp klockan sex i morgon bitti eftersom det är en ny arbetsvecka, så filmerna kanske vi skippar till förmån för nån blodig amerikansk deckare av nåt slag.

*Clark Kent = min lilla bilman
**balledörren =  balkongdörren 

Read Full Post »

Magsurt

Lite magsurt verkar det vara här och var, inte bara hos mig. Det är som att magen reagerar mest på frukosten, men jag vet inte vad jag ska plocka bort. Jag kan inte ta bort kaffet, för jag dricker bara två koppar vanligt kaffe om dan – de två på morgonen. Om jag inte dricker detta vaknar jag inte ordentligt. På jobbet dricker jag cappuccino eftersom magen har reagerat på det vanliga svarta automatkaffet. Irriterande!

Lite vanligt svart kaffe måste jag få dricka varje dag.

Det kanske inte var magsurt men rejält surt i alla fall nånstans i huset i morse. Jag hörde en unge gasta i minst en halvtimma – den gastade fortfarande när jag gick. Det går ju inte att låta bli att undra om föräldrarna bara ignorerar ungen eller vad eftersom den skriker så länge. Det är ofta så här och jag blir riktigt nervös. Barnskrik är ett ljud som jag har extremt svårt att tåla. Det är väl en väldigt tur att jag aldrig fick egna barn och att bonusbarnen kom in i mitt liv när de var tonåringar (tre stycken) respektive fem år (en)… Jag är väl jävig eftersom dessa fyra är del av min familj, men jag tycker att det är bra mycket roligare med barn och unga man kan prata med. Vissa ungar skriker ju bara och beter sig illa. Hur man lyckas – misslyckas, snarare – uppfostra barn på detta liktgiltiga sätt förstår jag inte. Inte heller tycker jag att det är OK att sjuka barn skickas både till skola och kompisar när de samtidigt hostar lungorna ur sig. Det hörs och det syns och det är inte kul när ”våra” ungar smittas. Håll sjuka barn hemma!

Idag händer inte så mycket planerat mer än institutionsinformation på förmiddagen där jag som vanligt har ett par punkter. Igår kom två män och borrade och skruvade upp skylthållare utanför våra kontor. Bara det att ingen vet hur man får tag i papperskorten med namn och titel som ska sättas in bakom en plastskiva i skylthållaren. Sånt kan irritera mig gränslöst, jag tycker INTE att det är OK att var och en kontaktar företagets tryckeri för att få sitt namn och sin titel tryckt på styvt papper. Varför vet aldrig Nån nåt om såna här praktiska prylar??? Därför gjorde jag i all hast igår eftermiddag en mall som jag har mejlat ut till insitutionen samtidigt som jag skrev att jag kan hjälpa till om nån inte kan själv. Typsnittet är nämligen inte nåt standardtypsnitt, vilket ställer till det för vanliga användare. Så lite sånt gjorde jag igår och idag lär jag få fortsätta.

Tänkte försöka fokusera på min kommunikationsplan och texten i den. Eventuellt tar jag med den på fil hem över helgen. Nåt att greja med när jag kvicknat till efter undersökningen på måndag, kanske?

Igår kväll var det 8,4 grader varmt när jag gick och la mig vid 22.30-tiden. Och i morse messade Fästmön att dagens klädsel bestod av tunn jacka och tejpade gympadojor (ja, de är trasiga, men bäst för hennes fötter att gå i). Det är mulet just nu, men jag tror att vi kan räkna med riktiga vårtemperaturer under dan…

Read Full Post »