Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘institutionsinformation’

En hel dag med intryck på jobbet. Men inte vilka intryck som helst, inga direkt lättsmälta. Så väldigt intressant att lyssna på forskare som pratar om att kommunicera osäkerhet… Jag antecknade febrilt…

Mina oläsliga anteckningar…


För mig som kommunikatör
är det så självklart att det vi kommunicerar är sanningen. Men hur kommunicerar man om sanningen är osäker?  Grupparbetena mot slutet av dagen gav vissa idéer och tankar.

Communication from different perspectives… Ja, hela dan var på engelska.


Jag fann mig
för övrigt bli gruppledare för grupp två. Och när det skulle redovisas var alla utom två försvunna. Känns det igen? Språket för dagen var dessutom engelska. Jag har bott i England och talade en gång helt flytande – vardagsengelska med sydlig accent. Idag gällde det att helst inte låta svengelsk utan antingen RP English eller amerikansk. Dessutom forskarlingua…

Nej, det var inte lätt för mig! Det var så svårt att jag först efter över fyra timmar började fnissa och tycka att stolarna liknade foppatofflor…

Stolarna såg ut som foppatofflor! 


Efteråt gick jag upp och kollade lite mejl
innan jag stack hem. Och tryckte i mig en kaka från institutionsinformationen som jag inte kunde delta i idag, tyvärr.

Under morgondagen ska jag samla intrycken från den här dagen och presentera tillsammans med bilder och filer på vårt intranät. Hoppas jag slipper börja dagen med att kräkas (verbalt) som jag gjorde idag. Men jag tar inte längre nån skit. Inte från nån.

Stannade till vid Tokerian på vägen hem för att handla lite förnödenheter. Sen studsade jag (nåja…) in i duschen. Jag har ätit en synnerligen smaskig lunch, en buffé av vilken jag åt rökt lax, västerbottenpaj, grönsaker och gott bröd. Men jag kunde inte gå förbi en hel gavel på Tokerian med Vit choklad från Marabou utan att köpa åtminstone en! Det blir till senare, först ska jag äta rester från igår kväll. För hur det än är, så är jag faktiskt lite hungrig. Och totally and utterly knacked. So knacked I don’t have the strength to say

knackered…

Klockan 16 i morgon ska jag infinna mig hos Sjukgymnast-Janne som antagligen leker voodoo-docka med min häl. I övrigt mår jag sisådär, jag är mest trött idag. Har bara nästan svimmat en gång och det är lite.

Tankar till två vänner som jag haft kort sms-kontakt med och som har det tufft just nu!Ni vet själva vilka ni är!


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså det är inte precis stiltje på jobbfronten… Det rasslar in jobb – ja, arbetsuppgifter, alltså, inte jobberbjudanden som sådana. Nu har jag emellertid fått mejl-kontakt angående det andra intressanta jobbet och förhoppningsvis kan vi höras under dagen. Det vore lite spännande att återknyta jobbkontakten med en person som var mycket duktig, men som liksom jag själv, behandlades mycket illa av en före detta arbetsgivare.

Varje morgon när jag kommer är inboxen full av mejl med folk som vill ha min hjälp. Det är fantastiskt! Men det gäller samtidigt att jag inte åtar mig för mycket. Och framför allt, att jag inte åtar mig att göra andras jobb. Men jag har hellre mycket att göra än för lite.

Det jobbas intensivt, men jag har kläderna på mig på jobbet!..


Idag ska jag tillbringa de första timmarna på ET,
det vill säga jobb nummer ett där jag har varit sen februari. Jag har 20 procent arbetstid där. Varje tisdagsförmiddag är det institutionsinformation och då är det viktigt att delta. Jag har i min kommunkationsplan rekommenderat att just detta möte ska vara obligatoriskt att delta i.

Jag har lite småplock att göra här, så jag kliver nog inte en trappa ner förrän efter lunch. Då blir det mest för att boka in intervju- och samtalstider med en del av personal. Jag måste göra ett annat upplägg på VM, det vill säga jobb nummer två där jag sen maj jobbar 80 procent, än jag har gjort på ET. Dels därför att jag har ett lite annorlunda uppdrag på VM, men också för att den institutionen är mer än dubbelt så stor som ET. Det finns helt enkelt inte tid att intervjua alla. För, som bekant, jag har en tidsbegränsad anställning och den slutar den 31 juli.

Fästmön har sin andra lediga dag efter en jobbarhelg. Jag skulle vissa stunder vilja vara mer med henne än jobba, men jag vet att hennes ensamtid är mycket begränsad, så hon behöver säkert få gå och skrota i sin ensamhet. För resten har det kommit en viss person emellan oss och vid tillfälle ska jag presentera honom lite mer ingående. Men jag kan avslöja att han heter Sören Snigg – och är allt annat än snigg…

Sören Sniggs baksida, månntro???


To be continued…

Read Full Post »

Solen och värmen verkar hålla i sig, även om det mulnade på – åtminstone av och till på kvällen igår. Jag kollade och lyssnade på sista de sista bidragen som ska var med och tävla i Baku om ett par veckor. Till detta intog jag gammeldags vaniljglass med krossad choklad samt digestivekex, en oslagbar kombo i vanliga fall. Nu hade emellertid digestivekexen legat ihop med vitlökskex i kexburken, så det var ingen höjdare smakmässig. Alltså kombon glass – vitlökssmakande kex.

En glassportion med digestivekex som jag åt hos Fästmön i januari smakade bättre.


Men faktum är att vi svenskar är de näst största glassomanerna i Europa – det är bara finländarna som äter mer glass
! Vi äter ungefär 11,5 liter glass om året… De gamla favoriterna är fortfarande inne, men trenden börjar svänga nu mot dyrare lyxglass, gärna med choklad, kola, kakbitar, godis och/eller kryddor. Och det kommer förstås från USA. Själv kör jag, som sagt, när jag ska lyxa till det med gammeldags vaniljglass med krossad choklad och digestivekex bredvid. Det går lika bra det, det är skitgott och det är betydligt billigare än amerikansk glass med kaksmulor.

Idag ska jag eventuellt på ett forskarmöte på seneftermiddagen. Det enda som är oklart är var mötet ska hållas, så det måste jag ta reda på. Jag ska nämligen presenteras där som nyanställd informationsansvarig. Vad ska jag säga, tro? Det är sånt jag måste klura på under dan. Det känns skönt att jag inte lider av talskräck, trots att det är svenskarnas vanligaste rädsla. Jag slöglodde på ett TV-program igår kväll i sängen om detta. Det handlade om ett gäng personer som KBT-tränade. Det måste vara tufft att lida att detta! En man hade ett högt uppsatt jobb och jag kunde inte låta bli att undra hur han hade kunnat få den positionen eftersom mycket av hans jobb gick ut på att prata inför små och stora grupper av människor… Det är i såna här lägen jag börjar fundera i genustermer… Svårt att låta bli, liksom.

Fast före forskarmötet och min presentation ska vi emellertid snaska tårta här igen. Två av oss har ju fyllt 50 och institutionen ska bjuda på tårta i samband med institutionsinformationen. Det lägger sig fint i magen fram till lunch, för jag kan fortfarande inte få ner mer än yoghurt med müsli på morgonen.

Slutligen kan jag inte låta bli att nämna de stackars par som trott sig vara borgerligt vigda av en sosse och ett före detta kommunalråd här i Uppsala. Bara det att människans behörighet att viga gått ut vid årsskiftet. Ajsan, bajsan, man undrar hur det blir nu? Är paren inte gifta eller kan de få dispens??? Det handlar om ett trettiotal par som nu alltså i juridisk mening är ogifta. Och då kan man inte ärva varandra och man har heller ingen försörjningsplikt gentemot varandra. Den före detta vigselförrättaren skyller på att kommunen inte har skickat in papper till länsstyrelsen. Men det är de facto så att det är vigselförrättarna själva som har ansvar för att se till att de är behöriga innan de utför några som helst riter. Man borde väl rimligtvis själv veta vad man får och inte får göra, eller?

Read Full Post »

Varning! Inlägget innehåller bilder på en fuling!


Jamen jag hann ju inte till jobbet i tid
för institutionsinformationen, men det fanns STOOORA kanelbullar kvar. Fika blev det alltså tid för! Satt ner en stund och lyssnade på ett arbetsmöte som jag inte kunde låta bli att lägga mig i. Sen var det in på kontoret igen för att ringa upp dem som sökt mig. (Jag sa väl att en tjänstemobil står på jobbönskelistan???)

Först en telefondiskussion kring en trycksak, där det är viktigt att vara lyhörd och diplomatisk samtidigt som man är grafisk polis. Fixade balansgången och den jag talade med var nöjd och glad. Jag gör alltså inte bara folk illa. FNYS åt vissa håll…

Lokalblaskan hade ringt och sökt mig och det visade sig att jag var försvunnen från deras fotoarkiv. Men det var jag ju inte, det var bara nån som hade fajlat mig under fel efternamn. Dessutom tänkte man kalla mig för Tufflan och det är ju liiite fel nick. Jädra tur att familjeredaktören och jag fick kontakt, för övrigt, för h*n hade dessutom gett mig fel förnamn i texten också. Tre fel av tre möjliga på namnen… Jag bara undrar lite hur ofta det är så här och tidningen INTE kollar av med berörda innan tryck…

Den här personen hade fått ett helt annat efternamn i fotoarkivet. I texten som ska tryckas hade det blivit fel förnamn. Men näsan är lika gigantisk som i verkligheten. (Foto: Hans Ericson, UNT)


Jag försökte leta bilder från bloggen
som kunde användas och svor lite för mig själv. Hade blivit liiite gladare om de ringt från tidningen medan jag var hemma idag på förmiddagen. Mitt privata fotoarkiv hemma är nämligen lite större än det som finns i cyberspace. lite större. Men jag hittade en seriös bild och en knäpp bild som jag mejlade över. I samma veva dök kollegan J upp med kameran på magen för att fota var och en till en fototavla över institutionens medarbetare. Så bra, för då kunde jag kanske skicka över en av dessa bilder, tänkte jag. Tills jag såg bilderna… Jag är ju helt skev! RAH! 

Inget fel på fotografen, men motivet är ju helt skevt! Dessutom gör jag reklam för kläder med krokodil på, precis som den där norske otäckningen. Inte bra… (Foto: JS)


Men familjeredaktören mejlade strax
att de hittat mig i fotoarkivet och så kunde vi klara ut de textmässiga felen också. Bra, alla nöjda och glada. Tror jag. Själv hinner jag väl bara se mig i tidningen innan Fästmön och jag drar iväg på vårt eget lilla party i dagarna fyra, typ.

Read Full Post »

Jag blev så glad när jag kom tillbaka efter min lilla utflykt på förmiddagen, för M kom in på kontoret och sken som en sol. Institutionen ordnar och betalar de tårtor jag och kollegan Å tänkte bjuda personalen på vid institutionsinformationen den 8 maj! (Både Å och jag fyller ju halvsekel snart, men liten Å först dan efter mig). Gulligt! Jag har förstås önskat min favorittårta White lady, som gulliga B hade beställt åt mig till avtackningen från fakulteten. Gott, gott! (För resten har jag en lunchdejt med B – och ”Lisbeth” i morgon!)

White lady består av vit marsipan, choklad och grädde. Jag gillar inte marsipan i vanliga fall, men på den här tårtan… *dreglar*


För övrigt har jag ägnat eftermiddagen åt
att skriva om toaletter på påse och lägga ut en nyhet om det på vår externa hemsida (även en engelsk version). Det gick otroligt snabbt och smidigt att samarbeta med forskaren, som jag tror blev lite överraskad.  Företaget, som ska tillverka hans produkt, har nämligen hamnat på en lista över 33 företag som kan vara framtidens vinnare… Det är det jag säger: kiss och bajs är ROLIGT! Och användbart!

Read Full Post »

Dagarna går så fort. Jag samlar mig inför den 7 maj när jag ska jobba mer på en annan institution än denna. Jag kliver ner en trappa för att jobba 80 procent, men ska ha kvar 20 procent och kontoret här till den 31 juli. Arbetslivet är spännande och lite läskigt! Vid mötet i måndags fick jag veta vad jag ska jobba med. Inte riktigt samma helhetstanke som här, så jag inser att det är upp till mig att påverka.

Jag jobbar just nu högst upp i huset, men ska kliva en trappa ner på 80 procent. Samtidigt ska jag ha mitt kontor högst upp kvar.


M och jag ska fortsätta dela kontor
här uppe på torsdagar. I morgon ska vi möblera om, för det känns ytterligt fånigt att ha skrivborden bredvid varandra. Vi ska också packa ner prylar som tillhör en av forskarna som satt i det här rummet tidigare. H*n kommer visserligen tillbaka i juni, men då får h*n ett annat rum.

Igår hade vi institutionsinformation på förmiddagen, en sorts veckostormöten. Det var information från skyddsombudet och det fanns även en kille här från ett företag som säljer handlovsstöd och annat smått och gott. Just nu provar jag bland annat en gummimatta med bubblor att stå på och faktum är att mina fötter mådde riktigt bra igår kväll! För du ska veta att dessa 42:or kämpar hårt med att bära upp Tjockis-Tofflan… Vidare provar jag ett nätt litet trådlöst tangentbord (kopplat via USB). Det är fullkomligt perfekt! Förutom priset, dårå… Men my man S och jag ska kolla på liknande från ett annat ställe där man kan få dem för att par hundralappar. Jag vill inte att man ska kosta på ett nytt tangentbord för mycket, för om jag blir kvar här är nog en bärbar dator det optimala på lång sikt om jag ska röra mig mellan institutionerna.

I övrigt har inte mycket hänt sen sist. Jag jobbar om dagarna, Fästmön har varit ledig måndag och tisdag. Igår var hon och Linn på stan och hade nåt fuffens för sig. Jag får aldrig veta nåt som vanligt, mer än att de fikade och provade hattar och Anna bytte en av Iron Maiden-muggarna hon fick av Johan i födelsedagspresent (den hade en spricka i sig). Själv funderar jag på att ta den mugg jag fick av Linn förra året i födelsedagspresent till jobbet.

Förra årets födelsedagspresenter från Anna och barnen. På muggen från Linn fanns ett tänkvärt budskap.


På muggen från Linn
finns ett tänkvärt budskap som lyder ungefär:

Be nice to your kids, they are the ones that chose your nursing home!..

Jaa, vad säger man när till och med bonusbarnen kommer med små vinkar om att man kunde vara… snällare..? 😉

Idag ska jag iväg på provtagning och läkarbesök, men jag tänker inte stanna länge och jag tänker inte se till att bli inlagd. Förra gången jag besökte den somatiska akutmottagningen fick jag skriva på ett papper där jag intygade att jag på eget bevåg vägrade lägga in mig, men va f*n, et var ju fredag! Sen blev jag inlagd på måndagen efter en undersökning och då var jag väl för svag för att protestera. Den fällan tänker jag inte falla i igen! Vem vill vara patient på Sjukstugan i Backen som anställer odjur? Inte jag, i alla fall.

I kväll ska jag både tvätta kläder och tvätta mig och mitt skitiga hår. Det kanske rent (!) av blir två maskiner tvätt som går – vi åker ju om lite mer än en vecka. Det är lite svårt att komma på vilka kläder man ska ha med sig när vädret svänger såsom det gör. Mamma sa i telefonen igår att det skulle komma snö idag… Ska försöka hinna telefonera med en vän också innan jag åker till Annas jobb för att skjutsa ut henne till Himlen. Hon jobbar i kväll och i morgon kväll och tyckte att det var bättre att åka hem och förbereda för de yngre barnens ankomst på fredag. Men sen ses vi ju igen på onsdag efter klockan 21 när Anna har slutat jobba. Jag tror att vi båda ser fram emot lediga dagar i varandras sällskap. Det blir inte mycket vuxentid tillsammans, särskilt inte när vi jobbar kors mot varandra – Anna kväll och jag dag, Anna helg och jag helgledig.

Tankarna på den hemliga bloggen har lagts lite på is. Jag tänker i stället göra vissa inlägg här helt privata, alltså bara för mig själv att läsa. Att sluta skriva är inte att tänka på, det är min gratisterapi. Men ärligt, det har funnits stunder när jag har övervägt att fakturera ett och annat odjur för all tid som har gått åt till att må dåligt och alla svackor som fortfarande kommer och stör i min annars ganska njutbara tillvaro…

Read Full Post »

Hmm, ja, det blev visst lite fel i rubriken som ju skulle vara ett citat ur en känd vårvisa. Men faktum är att det blåser härliga vårvindar idag, vilket jag noterade på min lilla lunchutflykt. Även idag blev det thaistället som fick servera min lunch. Nudlar med räkor och ägg lät ganska snällt. Magen tackade och tog emot, även om den har klagat lite efteråt.

Det lät ganska snällt med nudlar.


På ditvägen hade jag medvind
och blåste över fort som attan. Håret stod åt alla håll, ungefär som den där bilden på Kungen som du kanske har sett..? På tillbakavägen hade jag motvind, så frisyren blev ännu fulare. Och trots solbrillor fylldes ögonen ömsom av tårar, ömsom av grus. Käften fylldes enbart av grus och det krasmade så där illa äckligt mellan tänderna.

Jag har ägnat förmiddagen åt att försöka få ordning på omvärldsbevakningen, men det verkar vara lätt gjort i tanken och svårare i handling. Lite svårt att komma vidare också när kontaktpersonen gör sig okontaktbar. Ägnar mig därför mest åt att tillverka namn- och titelskyltar åt folk. När folk inte ser skillnad på Courier och Akzidenz måste jag liksom ingripa. Med fast hand. (Det är väl här det smiskande i rubriken kom in…) Det känns lite B när det inte finns färdiga mallar för sånt här på vårt intranät. Men det är inga tidskrävande jobb, bara det att man blir avbruten stup i kvarten. Just idag gör det inget, men en annan dag kanske man är strängt upptagen med tankearbete.

Förmiddagens institutionsinformation samlade baske mig hela institutionen! Det var riktigt roligt! Tre ovala bord var fullsatta, några satt på stolar bredvid, några fick stå. Så här skulle det vara varje gång. Nästa gång får vi besök av företagets kommunikationschef och tillika fru Chef2 och det flaggade vi för idag. Hoppas att fru Chef2 drar lika stor publik.

Flagga för ett intressant TV-program som går i kväll ska jag också göra. Det var Fästmön som gjorde mig uppmärksam på detta! Det är serien Så levde de lyckliga som startar klockan 20 på SvT1. Totalt blir det åtta delar som handlar om livet efter bröllopet. I kväll får vi tittare möta Baker och Jessica, Daniel och Anders samt Amanda och David. Mycket dramatik och vardag utlovas i denna dokumentär!

Read Full Post »

Older Posts »