Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘eyeballa’

Så har man gjort av med pengar igen. Tänk, en dag före lön! För ett år sen kunde jag inte ens köpa bröd ibland dan före a-kassans utbetalning. Det är därför jag känner mig som en miljonär när jag får lön. Stenrik. Ändå har jag ingen fet lön. Men den räcker. Och får jag fast jobb nån gång ska jag dela med mig till andra som behöver. Inte bara allmosor när jag kan utan ett fadderbarn, har jag tänkt mig. Ett barn som jag kan hjälpa genom skolgången. Fästmön har, förutom fyra egna barn, också ett fadderbarn. Det tycker jag är bland det bästa man kan göra. Och för mig blir det ju så nära ett eget barn jag kan komma. Ett fadderbarn.

Vi skuttade iväg till Jysk. Där slutade man efter en kvart att förvånas över att folk vågar ge sig ut iklädda precis vad som helst. Herremajgadd, ingen självinsikt alls! Jag gillar inte till exempel när folk kommer mer eller mindre nakna till affären. Det känns… äckligt. Så jag bylsade på mig en tjocktröja över t-shirten, båda tjockis-svarta, förstås.

Jag fyndade på Jysk. Det blev två (2) kuddar till sågspånshuvet och en tvålpump. Min förra tvålpump kastade jag ju häromdan eftersom den hade rostat sönder i botten. Ett tag var jag inne på att köpa en sån här farbror också:

En polyesterdammvippa, med formen av en gubbe. Så vitsigt!


Bredvid Jysk, nästan, ligger Plantagen
och det blev nästa stopp på vägen. Somliga skulle kolla på nåt och jag var glassugen. Det blev Anna som fick bjuda idag. Hon är ju lättlurad, som en riktig… kruka..?

Krukan Anna.


Så blev det ett besök på Rusta
innan vi vände tillbaka mot New Village. Jag köpte en rulle silvertejp till mina ögonbryn, schampo, ett storpack KitKat-choklad och ett  nytt duschmunstycke med tillhörande slang. Nån gång när jag känner mig modig ska jag ge mig på att försöka byta skiten ut det trasiga munstycket.

Duschmunstycke. I bildens nederkant synes en Toffelfot sticka fram, en riktig svartfot…


Jag blir ofta eyeballad när jag går i affärer.
Gissar att jag ser konstig ut på nåt sätt. Anna säger att jag är snygg, men hon är ju jävig. Idag var jag extrakänslig för folks blickar. Folk kan liksom inte glo snyggt och diskret. De glor uppifrån och ner, nerifrån och upp. En del tappar nästan hakan och jag har god lust att smälla ihop käftarna på puckona genom att dutta till dem under hakorna. Värst av alla glodde två flator på Rusta. F*n om ni vill nåt, typ hälsa eller snacka en stund, GÖR det. Glo bara inte så förbannat, jag blir vansinnig!

Sen åkte vi till Tokerian för att köpa bröd och jag kunde konstatera att jag och mamma hade vunnit 16 kronor på Lotto. Fast nog undrar jag hur i h-e man kan kalla ett bröd för

kusar. 

Kusar eller busar för mig är andra benämningar på snorkråkor, snorkulor och sånt. Ja, kärt barn har väl många namn, men vem vill ha kusar i brödet? Anna. För hon valde det.

Anna ville ha kusar.


Ja, Clark Kent* var sannerligen full där bak
när vi kom till parkeringen hemma. Påssjukan var svår idag.

Fullt där bak. 


Det var bara att inse att friden var slut
när vi kom upp i lägenheten. Alla vädringsfönster åt baksidan fick stängas och balledörren** fick förbli tillsluten. Ändå känns en genomträngande lukt som får mina luftrör att svida och en lika genomträngande röst får mina trumhinnor att krusa sig. Baske mig om inte till och med klippet av gräs med vanlig kökssax hörs upp till mig! Svårt irriterande och jag hoppas att de nya fönstren stänger ute såväl stickande lukter som störningsljud bättre… Till tröst tog vi en fika, för vi hade bullar och muffins kvar. Sen ringde jag mamma. Nu inväntar vi lämplig mattid så att vi kan åka till Mac Jack och slaskäta lite.

I kväll blir det kanske lite TV eller en stunds läsning. Alla bra filmer håller på fram till småtimmarna och vi ska upp klockan sex i morgon bitti eftersom det är en ny arbetsvecka, så filmerna kanske vi skippar till förmån för nån blodig amerikansk deckare av nåt slag.


*Clark Kent = min lilla bilman
**balledörren =  balkongdörren 

Read Full Post »

Det är så sällan Fästmön och jag kan göra saker på egen hand. När Anna inte har barnen jobbar hon väldigt mycket och alltid helg. Och själv jobbar jag ju mer än heltid* just nu. Därför blir våra dejter extra speciella!

Igår kunde vi ha en liten lördagsdejt, för Anna slutade jobba redan klockan 14. Jag åkte och hämtade hem henne och på vägen stannade vi till och inhandlade lördagsgodis. Men vi smockade inte i oss alltför mycket, för filmen började klockan 18.30 och vi ville köpa biljetter och äta innan.

När jag hade kollat i förväg på dan fanns det över 150 lediga platser kvar i salongen. Vid 17-tiden var antalet betydligt lägre, men vi lyckades få var sin biljett. Jag är emellertid fortfarande sur över det så kallade 3D-tillägget på 30 kronor. SF ska inte lansera sina presentkort på biobiljetter genom att ange att ett presentkort ska täcka kostnaden för en biobiljett när det inte gör det!

Vi styrde kosan mot Fugu, en av stans äldre kinakrogar, på Drottninggatan. Jag gick ofta hit för att luncha när jag jobbade i närheten. Nu blir det betydligt mer sällan – jag har ingen större lust att träffa på folk som inte vågar möta min blick eller som knappt hälsar. (Men så gör väl folk när de skäms..?)

Ingen av oss är stadd vid kassa, men buffén såg fräsch ut och var mycket prisvärd: 90 kronor, endast, för mat, måltidsdryck (alkoholfri), kaffe/te och friterade bananer med glass. På buffébordet fanns även sushi och det var inte anslaget nånstans att sushi skulle kosta mer, vilket det gör på andra ställen.

Restaurangen verkade vara ganska nyrenoverad. Så nyrenoverad att Anna noterade att det inte fanns nåt golv på betonggolvet under vårt bord… Men de äckligt dammiga kinalamporna över borden var sen länge borttagna. Stället var nästan kalt, men det ska väl vara modernt? De flesta växterna/blommorna var konstgjorda, vilket förstärkte kalheten.

Men maten!.. Suveränt god – fast inte riktigt varm, konstaterade vi. Ajsan bajsan!


Mycket friterat, men också en het och god kycklinggryta hamnade på min tallrik.

                                                                                                                                                            Buffén bestod av mycket friterat, men för mig, som inte äter annat kött än kyckling och kalkon, fanns grönsaker och en het och god kycklinggryta. Vi lyxade med var sin starköl till maten, jag hade ju lämnat bilen hemma. Jag käkade förstås med pinnar. Vi vet inte, men det kom en kvartett asiater och slog sig ner vid bordet bredvid oss och i alla fall mannen eyeballade oss på ett nästan fräckt sätt. Var det på grund av pinnarna eller för att Anna är så söt? Eller för att han var jävligt nyfiken?


Anna åt med god aptit, men tyckte också att maten kunde vara varmare.

                                                                                                                                                              Vi avslutade förstås med bananer och glass och det var två tanter med stinna magar som traskade ut från Fugu. Fugu, som faktiskt ska få lite betyg av mig. Fyra tofflor av fem möjliga – det missade toppbetyget för att maten inte var riktigt varm!

Vi gick en sväng ner mot floden för att få lite frisk luft och ta några bilder på de häftiga ljusslingorna i träden, bilder som aldrig blir bra vilken inställning man än testar på sin tejpade mobilkamera. 😦 Därför får man photoshoppa lite i efterhand…


Anna tittar ut över ån. I träden glittrar det vackert av kommunens nyligen uppsatta ljusslingor.

                                                                                                                                                                   Så blev det dags att gå till bion och vad som hände där och vad jag tyckte om filmen kunde du läsa här redan igår. Vi köpte inget biogodis…

                                                                                                                                                                  *Det blir det långa vardagar på mitt vikariat. En del kvällar har det blivit kvällsjobb där också, men också kvälls- och helgjobb för min andra arbetsgivare Blogvertiser.

Read Full Post »

Glä! Vi ska till Pride på torsdag och vad händer? Lingonen trillar in! Tofflan blev därför tvungen att hasa över till Tokerian för att inhandla choklad nödvändigheter. Och få sig ett uppmuntrande skratt åt följande:

  • två riktiga apor eyeballade Tofflan på väg mot Tokerian. Tofflan eyeballade tillbaka – nån j***a ordning får det väl för f*n vara!
  • en militant tant styrde sin gubbe mot rätt diskmedel. Gubben var ovillig.
  • en jättesöt liten tjej kånkade och bar en skittung varukorg.
  • två ganska unga kvinnor gled omkring i var sin fotsid dräkt. Den ena (dräkten, alltså!) var bajsbrun, den andra zebrarandig. Det såg ut som om de var på väg till ett cocktailparty och inte inne på Tokerian för att köpa falukorv.
  • en skum figur, helt klädd i tjockis-svart, gled runt längs hyllorna och spred iskyla, en riktig Mårran. Figur var iklädd en tank-top som var alldeles för kort vilket innebar att en stinn buk, totalt onådd av en endaste solstråle, tittade fram över shortslinningen. Och ur shortsen stack ett par blåvita ben med långa, mörka hårstrån ut. Huvva! säger jag bara. Jag blev riktigt rädd!


Minus strumporna idag, dårå!

 

  • en gigantisk mansperson hade uppenbarliga problem att få byxorna att stanna uppe – trots både hängslen och livrem.

Ja men se där! Det var ju en riktigt rolig stund! Roligast hade jag åt Mårran-figuren, som jag såg spegelbilden av i ett av skyltfönstren. Det var ju jag, liksom…

Read Full Post »

Jorå, jag överlevde min lilla promenad. Eftersom jag är halvdement glömde jag NÄSTAN att ta de två überäckliga soppåsarna med mig till soprummet som jag hade tänkt, men som sagt, jag glömde bara nästan…

Inte blev jag injagad i soprummet av nån get heller och inte blev jag manglad av nån lastbil vid övergångsstället. Men fyyyy så sjuk (förkyld) jag känner mig…

Följande utspelade sig på Tokerian:

  • En vimsmaja vars strumpor oskönt åkt långt ner i yttre fotbeklädnaderna syntes dra upp strumporna diskret. Detta misslyckades gruvligt.
  • Samma vimsmaja trodde sig gå in genom en grind – men det var en återvändsgrind, så att säga. Ett tiotal personer bevittnade händelsen.
  • Vid grönsakerna stod en kvinna och försökte väga sina frukter FRENETISKT. Hon höll på i säkert en kvart. Tills det observerades att vågen var trasig…
  • Bland kexen sprang en högröstad flicka omkring med en mini-varuvagn. Den lilla tiggde än det ena, än det andra och dess moder såg mer och mer förtvivlad ut. Gav då den lill Onda Toffelögat varpå barnet tystnade och fogade sig äntligen efter sin moder.
  • Vid hyllan med x hittade jag en Y som jag inhandlade i Zpresent till Q.
  • I fyndhörnan hittade jag en skitful gul sak som jag trodde var ett halsband. Det var en hundleksak.
  • En as-typisk flata eyeballade mig vid kassan. Jag eyeballade tillbaka, jag är ju också en typisk flata.
  • I kiosken utanför köpte jag ett Krya-på-dig-kort till lilla mamma som har brutit ett revben eller två. Bad också om en trisslott med vinst varpå tjejen i kassan svarade

Javisst! Varsågod! Men vad säger jag?! Jag kan väl inte utlova nån vinst…

Ja idag var det äventyrligt så det förslår på Tokerian. Tänk vilket spännande liv jag har! Nu ska jag läsa kvällsblaskan med tillhörande TV-bilaga. Jag överlevde i vart fall, alltid något…

Read Full Post »