Förbrännande!

Ett förbränt inlägg.

---

 

Nej, jag har inte sprungit.

Nån vän av sport och idrott är jag inte. Motionerar gör jag aldrig. Och det syns. Jag har blivit riktigt fet. Nån husmor av rang är jag inte heller. (Va 17 är jag bra på, kan man undra..?) Men det finns hushållsgöromål som jag tycker är OK att utföra. Därför gjorde jag idag mitt bästa att övertyga mig själv att det inte är fel att röra på sig. Fast var lugn – jag har inte varit och styrketränat eller ute och sprungit! Jag har städat mitt hem.

Tvärtemot vad en av handläggarna på A-kassan Vision tror (otroligt oförskämd kvinna, för övrigt, vilket till och med Arbetsförmedlingen håller med om) äger jag inte en mobiltelefon av senaste modell. Den jag har är över två år gammal. Förr i tiden var det ingen ålder på en gammal häst, som en sa, men nuförtiden är detta urgammalt – vad gäller modern teknik.

Eftersom jag har en sån gammal modell på min iPhone, en 5:a, fungerar inte stegmätaren. Jag har appen Runkeeper och den kan däremot tala om för mig hur långt jag har gått, vilken tid det har tagit och antal kalorier (kcal) som jag har förbränt.

Idag har jag alltså roat mig med att städa. Det behövdes. Jag har dammat, dammsugit och torkat av i badrummet och i duschrummet/toan. För spännings skull – och förbrännings skull! – roade jag mig med att slå på Runkeeper för att mäta lite.

Så här mycket har jag gjort och förbränt idag:

• Damma:
  1,47 kilometer
  25,14 minuter
  141 kcal
• Dammsuga:
  1,65 kilometer
  39,48 minuter
  191 kcal
• Städa badrum, duschrum och toa:
  1,3 kilometer
  24,12 minuter
  136 kcal

Då ska man komma ihåg att Runkeeper bara mäter den förbränning jag gjort i steg. Den har inte mätt knäböjningar, sträckningar, armviftningar, lyft etc. Därför borde jag rimligtvis ha förbränt fler kalorier än de som Runkeeper mätte.

Men det som förvånade mig mest var sträckan jag ”gick” när jag städade badrummet, duschrummet och toan – hela 1,3 kilometer!

Så… hur många kalorier förbränner DU minst när du städer? Sätt igång och mät nu!!! Det var faktiskt riktigt kul. Jag kan nog tillåta mig att äta 100 gram choklad i kväll! 😛

En Sport-Lunch har jag nog förbränt kalorier för.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Toa, topz och tonåring

Ett inlägg i vilket de tre ledorden i rubriken börjar på t. En allitteration, alltså.

---

 

Jaha. Nu undrar du säkert hur jag ska få till det här inlägget med tanke på rubriken. Jaa… jag tycker att det är jättesvårt att sätta rubriker som är bra och som lockar till vidare läsning. Ibland kommer rubriken till mig direkt, för att andra gånger verkligen gömma sig för mig och dyka upp i form av en trist överskrift när allt annat är färdigskrivet sen länge. Men nu ska vi inte uppehålla oss vid dett. Let’s move on och kolla vad det är jag är ute efter! Först en liten linje för pauserandets skull…

Regnbågslinje, passande nog!

 

Till att börja med handlar mitt inlägg om vanor och rutiner. Har DU såna??? Det har jag. Det måste jag ha på vardagarna för att min tillvaro inte ska rämna. Jag har ganska strikta rutiner, men mina vardagar börjar alltid på samma sätt: jag vaknar vanligen mellan halv sju och sju, jag går på toa och jag topzar (ja, jag tycker att det är snyggt att stava ordet med z!) öronen.

Det där med att topza öronen har jag gjort ett tag, men det tog sin lilla tid. Då och då läser jag i media om vad man ska och inte ska göra. Vid ett läkarbesök som barn sa min generade pappa när doktorn skulle titta in i mina öron, att min öronhygien nog var lite eftersatt. Gissa vad doktorn svarade? Han sa att man INTE ska tvätta öronen för det är inte bra! Så jag fortsatte att inte tvätta öronen, men sen jag blev vuxlig och anlade en korthårig frilla kände jag mig nödd och tvungen att topza öronen varje morgon. Det ser ju verkligen inte trevligt ut med öronvax och annat gojs i öronen. Och det syns ju rätt mycket mer när man har kort hår.

Jag topzar tangentbord också. Här är det mitt gamla tangentbord som får en genomgång.

Häromdan läste jag i nån Expressenbilaga på nätet att man aldrig ska använda topz. Gulp! Varför då då? Jo, vax är bra för öronen för det håller skräp och bakterier borta samtidigt som det gör hörselgångarna och trumhinnorna rena och mjuka. Dessutom gör kroppen sig av med öronvax på egen hand – varje gång du pratar, skrattar och tuggar kryper överflödigt vax ut. Uuuuääääääck, så läbbigt det låter! Det tredje skälet har jag lättare att köpa: med topz kan man i stället råka trycka tillbaka bakterierna in i örat så att det kan bli infektioner.

Ett trasigt öra, vad nu det har med texten att göra..?

Hur ska man hantera vaxet då? Det ser ju verkligen äckligt ut med vaxiga öron! Jo, det finns öronvaxlösande medel som mjukar upp vaxet (receptfritt på apoteket). Eller så kan man skölja ur öronen med ljummet vatten när man duschar. Fast har man mycket besvär får man gå till doktorn. Nja, det där med vatten i öronen tror jag inte på. OK, det hamnar ju lite i öronen när man duschar, men jag skulle aldrig ”vattna” öronen medvetet. Nej, jag fortsätter med mitt topzande. Det kliar faktiskt rätt bra i öronen på morgnarna och då är topz kanon! Men naturligtvis kör jag bara runt i ytterörat, jag trycker verkligen inte in topzen!

Här är vår tonåring inte så gammal, typ sex år… Redan då var bokstäver viktiga i hans liv.

Så. Det var toa och topz. Nu till dagens höjdpunkt: tonåringen. Idag blir nämligen Fästmön tonårsmamma igen – vår minsting fyller 13 bast!!! Det är inte klokt så gamla barnen blir, det är bara vi vuxna som aldrig blir äldre. (Nåja…) Jag har känt Elias sen han var fem år. Då var han en intensiv och kvick liten rackare som älskade Fem myror är fler än fyra elefanter (helst i litterär form) OCH att plocka med storebrorsans pokerspel. Idag är han en lugn och eftertänksam kille. Duktig i skolan och en bra kamrat, sägs det. Vår tonåring… (ja, jag är ju bara bonusmorsa, men han är lite min ändå). I eftermiddag är jag därför och firar den här killen.

I övrigt har jag följt sedvanliga rutiner och vanor den här dan. Men jag har också ringt Ryds och bokat tid för att få stenskottet lagat. På tisdag eftermiddag ska jag dit och jag kan vänta under tiden det lagas (det tar mellan 20 och 30 minuter). Håll nu en tumme för att rutan inte har spruckit helt när jag kommer ut i garaget!

Ha en bra fredag! Jag hoppas att du har nåt att se fram emot den här helgen. Det har jag och det är jag tacksam för!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag är min vilodag, uppenbarligen…

Ett trött inlägg.

---

 

Inte är jag typen som brukar kunna somna om ifall jag vaknar till tidigt på morgonen. Jag får nästan alltid ge upp om sömnen och kliva ur sängen. Men uppenbarligen har jag börjat ta det här med söndag som vilodag på allvar. Fast inte först. Fästmön puttade lite försiktigt på mig strax före halv sju i morse. Jag slängde på mig några paltor och ett starkmintsmakande tuggummi i käften innan jag skjutsade henne till jobbet. Halt var det, fullt med snö och spårigt att köra. Samtidigt regnade det. Skitväder, med andra ord.

Hemma igen startade jag datorn. Satt och skrev en rapport i närmare en timme och skickade in den. Sen kände jag efter. Kroppen skrek:

Jag är trött. Och frusen!

Så jag slängde av mig paltorna, kröp ner i sängen och drog täcket över huvet. Två minuter, sen sov jag som en sten. Nästan. Nånstans, i en annan värld, hörde jag mobilen bzzzza då och då om att nån ville ha kontakt på nåt sätt med mig. Men det ignorerade jag och bara SOV. När jag vaknade på riktigt fick jag en chock. Så här mycket var klockan:

Klockan var 9.40!

Nästan eftermiddag, alltså. Jag undrar hur den här dan ska bli… Det brukar kännas så konstigt de få gånger sånt här händer. Men det var skönt att sova och det var nog vad jag behövde. Ladda, liksom.

Jag dukade fram goda ostar igår kväll.

Anna jobbade kväll igår, fast slutade så tidigt som 20. Jag dukade fram goda ostar till oss och kex och fikonmarmelad till mig. Var sitt litet glas vin blev det, det sista av Appassimenton. Och så tog vi flera stora glas bubbelvatten med citron för vi var outgrundligt törstiga båda två. Vi hade några bitar ost kvar sen förra helgen och i fredags köpte vi Cambozola, White Castello och Baby Bel cheddar. Anna äter så lite kolhydrater som möjligt nu och då blir ost ofta det hon tuggar på när helst hon är sugen på nåt. Det är tur att hon älskar ost! Samtidigt har jag anat en viss… mättnad på livsmedlet ifråga hos henne…

Vi smaskade och mumsade och glodde på första delen av Grantchester på TV. Jag åt inte så jättemycket ost och kex, för jag hade ätit en kolesterolbomb till middag – jag stekte upp rester av kokt potatis och potatisklyftor, några skivor kycklingkorv och två ägg. Men i gengäld slank det ner en liten Sportlunch (chokladen som förut hette Mellanmål) och en liten Plopp. Eh ja. Jag håller alltså ingen som helst diet. Det inte bara märks, det syns också.

Klockan var trots allt närmare midnatt innan vi släckte. Det var lite sent för Anna som skulle upp och jobba, men hon jobbar ”bara” till klockan 14 idag. Själv har jag, som sagt, vilodag.

Min söndag ska jag fortsätta ägna mig åt att vila och ladda. Jag är alldeles i slutet av min bok på gång också, så den ska jag läsa ut strax. Nån middag ska jag försöka komma på. Det får vi inhandla på vägen hem från Annas jobb. Jag tycker att det är lite svårt ibland eftersom vi för tillfället är matkrångliga båda två.

Som vanligt vill jag veta vad DU gör denna vilodag! Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongsstart: Veckans brott

Ett inlägg om brott.

---

 

Leffe när han letade kossor. Mössan är bara übersnigg!

I kväll var det säsongsstart av Veckans brott på SvT1. Jag var ju jätteorolig i våras att Leffe skulle hålla fast vid löftet att inte fortsätta. Men nu är jag glad igen att höften är opererad och professorn kan gå som folk. Vid hans sida var som sist också Camilla Kvartoft, tack och lov. För det här är både nöje och spänning. Jag deklarerade för Fästmön att Leif GW Persson minsann är den nye Brynolf Wendt – fast vettigare.

Som vanligt diskuterades både aktuella fall och historiska fall – och även ouppklarade fall. Nu på söndag är det tio år sen det ouppklarade dubbelmordet i Linköping – och där har Leif teorier som jag verkligen håller med om. Vidare var det ganska häpnadsväckande att höra att professorn själv råkat ut för nån som stulit hans identitet och shoppat loss på nätet. Leffe tog reda på en massa fakta själv i fallet och lämnade över till polisen – som gjorde… ingenting. Synnerligen anmärkningsvärt att man inte kunde kolla på övervakningsfilmen innan den raderades efter tio (10) dagar… Det fanns ju uppgifter om exakt klockslag när ett visst paket hämtades ut, så det borde ju inte ha varit särskilt jobbigt att kolla.

Extra intressant i afton var att kolla på inslaget om bevakningen av våra politiker under valrörelsen i år liksom besöket av Sveriges nye justitieminister Morgan Johansson. Jag tycker att det är bra och viktigt att våra ministrar syns och berättar vad de tänker göra för att det ska bli bättre i Sverige när de nu ska styra landet. Den nye ministern avslöjade att ett mål är att polisen ska klara upp fler brottsfall. Lite pinsamt eftersom polisen inte kunde klara upp fallet med bedrägeriet mot professorn – där han själv serverade polisen sin lilla förundersökning…

Och så mot slutet kom det äntligen fram – kuvertet om kossorna! Men icke-picke att det öppnades, det bara viftades med det. Nu hoppas jag att brevsprätten åker fram nästa vecka, för jag är såå nyfikis på innehållet.

Toffelomdömet blir det högsta för säsongsstarten! Det var en pigg professor och en alert Camilla som drog igång det första av tio program. Hurra!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skit-Sverige!

Ett förbannat inlägg.

---

 

Mamma på kvällspromenad med mig på sin 79-årsdag i juli i somras. Jag intygar på heder och samvete att det är hon!

Jag trodde aldrig att jag skulle häva ur mig det jag gör i rubriken, men i kväll gjorde jag det. Högt och tydligt i min ensamhet skrek jag:

Skit-Sverige!

Nog för att a-kassans regler är knäppa och obegripliga… Jag undrar om inte det jag hörde i telefonen i kväll är snäppet värre. Det var lilla mamma som ringde och hon var gråtfärdig och mycket uppstressad och orolig. Hon har nämligen ingen giltig legitimation och har stora svårigheter att skaffa sig en ny.

Detta är bakgrunden:

I förra veckan skulle mamma hämta ut medicin. Det gör hon regelbundet. Precis som alla andra legitimerar hon sig. Men nu sist blev det nästan stopp: apotekspersonalen upptäckte att mammas legitimation hade gått ut – FÖR ÖVER ETT ÅR SEN. Nu är det en liten kommun mamma bor i. Hon är ganska ”känd” där: hon är född på orten, har bott där större delen av sitt liv och har en stödkrage eftersom hon har en sjukdom som gör henne handikappad.  Detta är säkert skälet till att ingen har upptäckt att mammas legitimation har gått ut – varken på banken eller apoteket har man tittat

så noga,

på hennes framsträckta id-kort, gissar jag. Det är naturligtvis både fördelar och nackdelar med det. Nu visade det sig att det skulle bli en nackdel.

Idag skulle mamma få hjälp av tant och farbror Blå att åka till polisen och ordna en ny legitimation. Men hos polisen blir det tvärstopp. Att mamma verkligen är den hon är syns på det utgångna id-kortet – om man jämför fotot med den verkliga personen. Det räcker inte. Hon kommer dit med två vänner, som hon har känt i 30 år –  varav den ena är en pensionerad polis (!). Båda intygar att hon är hon. Det räcker inte heller.

Det är endast en nära anhörig som räknas om man inte har nån giltig legitimation. Mamma är änka och hon är inte sambo, hon har inga föräldrar, farföräldrar eller morföräldrar i livet, hon har inga syskon, ingen vårdnadshavare, ingen god man, ingen familjemsförälder, ingen arbetsgivare. Hon har bara mig. En dotter. Och jag bor 30 mil bort. Ska jag, hennes enda barn, åka sextio (60) mil för att mamma ska få ett id-kort? Till saken hör att jag är mer eller mindre livegen med tanke på min situation. Eftersom jag knappt har mat för dagen (idag åt jag nudlar för 3:90 kronor) har jag knappast råd med bensin för de 60 milen.

Mamma är 79 år. Hon blir 80 år nästa sommar om hon får leva. Jag vet, jag kan intyga det. Men jag bor inte i Metropolen Byhålan och kan göra det. Mamma är inte kriminell. Hade hon varit det hade en utredande polis kunnat intyga att hon är den hon är!!! Ja, det är sant!

Men farbror Blå är envis och ska försöka hjälpa mamma. Om det inte går vet jag inte hur vi ska lösa det. To be continued, alltså…

Det här är Sverige 2014. Skit-Sverige. Mitt land, när det visar sig från sin allra sämsta sida.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

ERU VAKEN ÄN???

Ett kontrollerande inlägg.

Bara undrar…

Syns jag? Finns jag? Sover du?

Livet är kort.

Read Full Post »

Tro på stjärnorna..?

Ett inlägg om att tro på stjärnorna. Och planeterna.

Flera gånger tidigare har jag skrivit om min tro här. Kanske inte så djupt och så ofta, för min tro är personlig. Jag har skrivit en del om att tro på stjärnorna också. Till och med intervjuat en modern astrolog… Detta vill jag dyka ner lite djupare i!

För många tusen år sen grundlades astrologin i Babylonien. Den utvecklades vidare av perserna och egyptierna. Så visst är det fascinerande att astrologi faktiskt fortfarande finns idag?! Fast den används säkerligen inte på samma sätt som längre tillbaka i tiden. En gång var den ju även en gemensam disciplin med astronomin. Idag är det många som tycker att det där med astrologi mest är lite flummigt och nonsens.

Solen är viktig i såväl astrologi som tarot.

Det är sunt att ta saker och ting med en nypa salt. Men när jag fick mitt horoskop light ställt en gång var det många bitar som föll på plats. Det blev en vägledning och ingav mig hopp om att bättre tider var på väg. Nu vete 17 om jag skulle våga få det ställt igen. Eller också… vore det kanske en helt lysande idé..?

Lite lustigt tycker jag allt att det är att man ofta kan gissa vilket stjärntecken människor är födda i. Men en del stämmer det inte alls på! Det kan bero på, har jag lärt mig, planeternas ”påverkan”, läge.

Jag är i alla fall en ganska typisk oxe. Bland annat är jag en sucker för trygghet och jag tenderar att vara materialist. Rätt slö och överviktig. Gillar livets goda – och det syns. Samtidigt är jag lugn och ganska tolerant. Pålitlig. Tråkig? Nja, vad jag förstår gjorde en viss planets ställning vid min födelse att jag kan vara ganska… kraftfull… Rentav explosiv?

Tarot har jag varit sugen länge på att testa. Men jag kommer liksom inte till skott. Kanske är lite rädd för vad korten ska avslöja om mig…

Tja, det finns inte bara en sida om astrologi… Det finns en hel del. Det handlar om att våga, att öppna sina sinnen. Tror jag dårå. Vad tror du??? Skriv gärna några rader i en kommentar vad du tänker om detta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens fina post!

Trött och DAAAN på ren östgötska kom jag hem efter en hektisk och rolig dag på jobbet samt ett besök hos frissan och Tokerian. Vittjade min postbox och fann detta intressanta innehåll:

Antiktidningen, en räkning och ett paket.

Antiktidningen är alltid rolig att få, men se Mediehuset UNT vill jag inte ha några fönsterkuvert ifrån. I morgon ringer jag dit och ber dem avsluta min prenumeration på lokalblaskan när den går ut i mars.

Jag har inte nån lust längre att betala 2 700 nånting pix för de tunna tidningar som kommer nuförtiden. Hutlöst pris! Men man kan ju inte bara skita i att betala räkningen, man måste höra av sig också. Så småningom hittade jag kontaktuppgifterna på baksidan. Däremot framgick inte telefontiderna. Man tänker att ett Mediehus borde… ja, ja, skit samma. Den var nämligen det GRÖNA paketet som var mest spännande i dagens post, för inuti låg dessa!

Inuti paketet låg dessa VACKRA VANTAR, i Toffelriktig kulör! 

Och ett vänligt, medföljande kort:

Vänliga rader!

Stort TACK till Iréne för de VACKRA VANTARNA! En mer Toffelriktig kulör finns inte! För tänk, nu lär det bli svårt att glömma vantarna – de syns otroligt bra! Dessutom tror jag att de är smått unika – nåde den som stjäl dem! Bäst av allt är nog emellertid att – jag matchar Leffe!!!

Jag matchar Leffe!

Livet är kort. Och jag slipper frysa om händerna!

Read Full Post »

Funktionshinder och fördomar

Ibland… eller nej, allt som oftast, är jag en otålig patient. Jag ser mig inte som sjuk, men när jag har ont och ont och ont och smärtan inte släpper kan jag bli lite… grinig. Onsdag – fredag i förra veckan var alien-gänget väldigt besvärligt och i helgen har hälen inte varit snäll. Men jag knaprar min medicin för hälen i lite mer än en vecka till (man ska bara korttidsbehandla med den här typen av läkemedel) och jag kryckar mig fram.

Mina kompisar.

En sak som jag har noterat är hur jag blir bemött. När jag ”bara” haltade lite och hade alien-gänget inuti (det syns ju inte utanpå så mycket), var det ingen som direkt brydde sig. Men sen när jag började med kryckor har folk blivit annorlunda i sitt bemötande. Det här är synnerligen tänkvärt eftersom jag en gång i tiden jobbade med personer med funktionshinder – både funktionshinder som syns och såna som inte syns. En del människor blir väldigt hjälpsamma. De öppnar dörrar, erbjuder sig att bära saker etc. De allra flesta frågar vad jag har gjort – även de som har sett mig halta omkring i över ett halvår… Det är som att kryckorna har gjort hälsporren synligare! (Den syns bara på röntgen.)

Och så finns det människor som totalt ignorerar mig. De som

inte ser eller hör

att jag kommer. De som slänger igen dörren mitt framför näsan. De som tränger sig förbi, före, nästan knuffar omkull mig. De som helt enkelt ser mig som luft…

Det är vid flera av dessa tillfällen jag önskar att nån av mina aliens skulle orsaka en störtblödning som verkligen syntes! I studiesyfte. För det vore intressant att observera folks beteende. Nån skulle säkert stanna och ringa efter ambulans, medan majoriteten skulle passera. Eller? Är det jag som är fördomsfull nu? Det tål att tänka på…

Jag mejlade för övrigt min läkarmottagning igår kväll för att få en telefontid med doktorn i veckan. Syftet är att få svar på röntgen. Men jag tror att det är som han säger: både en hälsporre (som syns på röntgen) och en inflammation i hälkudden (som inte syns på röntgen). Medicinen fungerar ganska bra för det mesta – helgen ett litet undantag, hoppas jag! – och jag vill gärna tro att det snart blir bättre så att jag kan släppa kryckorna och gå som vanligt igen. Det är liiite besvärligt att tvinga stackars Fästmön att bära allt jag handlar… Och ibland är vi ju inte tillsammans. Du får jag avstå från att handla. Ett annat problem är att äta lunch på jobbet. Det går inte. Jag har två armar och båda behövs till kryckorna. Nån tredje arm till att bära lunchbrickan har jag inte. Irriterande! Jag hoppas min lunchdejt i morgon kan tänka sig att bära åt mig…

I eftermiddag ska jag krycka ner till Undervisningshuset för att lyssna på när en doktorand försvarar sin licentiatavhandling. Jag skulle ha gått på en disputation i fredags, men fick ju avstå på grund av alien-gängets lilla partaj. Men idag ska ingenting stoppa mig, för det är min favorit som ska upp och jag måste vara där, helt enkelt! Problemet är att det är en bit att gå och det är halt idag… Jag slirade på väg till garaget ett par gånger och på vägen in från parkeringen till jobbet – på kryckorna, alltså. De har ju inte dubbar… Så gå försiktigt idag! Du vill inte gå på kryckor, jag lovar dig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Magsurt

Lite magsurt verkar det vara här och var, inte bara hos mig. Det är som att magen reagerar mest på frukosten, men jag vet inte vad jag ska plocka bort. Jag kan inte ta bort kaffet, för jag dricker bara två koppar vanligt kaffe om dan – de två på morgonen. Om jag inte dricker detta vaknar jag inte ordentligt. På jobbet dricker jag cappuccino eftersom magen har reagerat på det vanliga svarta automatkaffet. Irriterande!

Lite vanligt svart kaffe måste jag få dricka varje dag.

Det kanske inte var magsurt men rejält surt i alla fall nånstans i huset i morse. Jag hörde en unge gasta i minst en halvtimma – den gastade fortfarande när jag gick. Det går ju inte att låta bli att undra om föräldrarna bara ignorerar ungen eller vad eftersom den skriker så länge. Det är ofta så här och jag blir riktigt nervös. Barnskrik är ett ljud som jag har extremt svårt att tåla. Det är väl en väldigt tur att jag aldrig fick egna barn och att bonusbarnen kom in i mitt liv när de var tonåringar (tre stycken) respektive fem år (en)… Jag är väl jävig eftersom dessa fyra är del av min familj, men jag tycker att det är bra mycket roligare med barn och unga man kan prata med. Vissa ungar skriker ju bara och beter sig illa. Hur man lyckas – misslyckas, snarare – uppfostra barn på detta liktgiltiga sätt förstår jag inte. Inte heller tycker jag att det är OK att sjuka barn skickas både till skola och kompisar när de samtidigt hostar lungorna ur sig. Det hörs och det syns och det är inte kul när ”våra” ungar smittas. Håll sjuka barn hemma!

Idag händer inte så mycket planerat mer än institutionsinformation på förmiddagen där jag som vanligt har ett par punkter. Igår kom två män och borrade och skruvade upp skylthållare utanför våra kontor. Bara det att ingen vet hur man får tag i papperskorten med namn och titel som ska sättas in bakom en plastskiva i skylthållaren. Sånt kan irritera mig gränslöst, jag tycker INTE att det är OK att var och en kontaktar företagets tryckeri för att få sitt namn och sin titel tryckt på styvt papper. Varför vet aldrig Nån nåt om såna här praktiska prylar??? Därför gjorde jag i all hast igår eftermiddag en mall som jag har mejlat ut till insitutionen samtidigt som jag skrev att jag kan hjälpa till om nån inte kan själv. Typsnittet är nämligen inte nåt standardtypsnitt, vilket ställer till det för vanliga användare. Så lite sånt gjorde jag igår och idag lär jag få fortsätta.

Tänkte försöka fokusera på min kommunikationsplan och texten i den. Eventuellt tar jag med den på fil hem över helgen. Nåt att greja med när jag kvicknat till efter undersökningen på måndag, kanske?

Igår kväll var det 8,4 grader varmt när jag gick och la mig vid 22.30-tiden. Och i morse messade Fästmön att dagens klädsel bestod av tunn jacka och tejpade gympadojor (ja, de är trasiga, men bäst för hennes fötter att gå i). Det är mulet just nu, men jag tror att vi kan räkna med riktiga vårtemperaturer under dan…

Read Full Post »